Puss

Av Elin Engström Mikalides & Gabrielle Nilsson

Titel och omslag må lura in en på puttinuttiga spår, men Gabrielle Nilssons katt Puss är en blandning mellan humorn i Aristocats, värmen hos Miyazaki och mangans skärpa och spänning. Bilderna berättar historien om katten med det fåniga namnet men de skarpa ögonen, men tyvärr drar texten ner nivån rejält.

Kanske borde jag på allvar utfärda en varning till alla rimmande barnboksförfattare? Samtidigt är det ju inte rim i sig jag har något emot, utan de omotiverade rimmen.

Att skriva för barn handlar om tilltal, val av ord och framför allt om att ha något att berätta. Det är något författaren lyckades betydligt bättre med i sin förra bok. I den här liksom i många andra egenutgivna barnböcker har historien snubblat över versmåttet. Istället för att fundera över vad hon vill ha sagt tror jag att Elin Engström Mikalides har funderat över hur hon ska säga det. Men orden faller platt och jag blir besviken, för med en något mer tillspetsad berättelse, en händelse, tvist eller bara ett sammanhang, och ett mer genomarbetat språk (på rim eller ej) hade den här boken haft klös.

Tillhörande målarbok är så klart ett plus, den gör det dessutom tydligt hur proffsig illustratören varit i sitt egna färgval.

Boken ges ut av Prinsen och Prinsessan bokförlag.

Elias hittar en ny bil

Av Elin Engström Mikalides & Ida Linde

Elias lever för bilar. På dagis finns det en ny bil. Isak vill också leka med den. Barnen bråkar men blir sams. Nu har Elias inte bara hittat en ny bil utan också en ny kompis.

Ni förstår storyn. Den är enkel. Bilderna är också enkla, helt ur barnens perspektiv. Färgerna är tydliga. Barnens ansiktsuttryck är tydliga. Det finns inga störande barn eller onödiga vuxna i bild, trots att händelsen utspelar sig på en förskola. Det är enkelt – helt enkelt – och jag gillar det. Visst saknar jag en knorr, en liten liten dramaturgisk poäng, men jag kan också tycka att det finns just en poäng med att ibland spegla barns vardag så odramatisk som den är. Eller rättare sagt så dramatisk i det lilla som den är.

Men, och ni som känner mig förstår att det finns ett men, jag känner mig lite orolig över vad som komma skall. Det lilla förlaget Prinsen & Prinsessan bokförlag flaggar för att detta är första boken i en serie om Elias. Det finns, enligt författarens dedikation, även en Emilia. Här har vi prinsen och prinsessan. Ni förstår min rynkade panna? Ni förstår att jag oroar mig lite över vad Emilia gillar när Elias nu så lägligt är biltokig? Och det ÄR ok att skildra verkligheten. Det är inte något fel med en bok om en pojke som gillar bilar så länge man inte påstår att han gillar dem just för att han är pojke. Men jag hoppas verkligen att nästa bok fokuserar på något av allt det andra som små pojkar gör. För folk tenderar ju att fastna med blicken på det de vill se och det är därför det är så viktigt att vara noggrann när man väljer vilken verklighet man som barnboksförfattare skildrar.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

 

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.