Julklappstips: Lucka 1

Den här julkalendern blir inte full med julböcker, men så här första december kan det ändå vara värt att fundera på om det ska ligga någon julbok under granen. Hemma hos mig läser vi Rydbergs Tomten varje jul, men sedan några år är också Astrid Lindgrens variant ett stående inslag. Här är tips på några fina julböcker som jag skrev om samma år som Lindgrens Tomten är vaken, men fina illustrationer av Kitty Crowter kom.

BelleBooVeryMerryChristmas_SWE_COV.inddDen som vill fylla på med nya julböcker kan kika på Belle & Boo och den bästa julen av Mandy Sutcliffe. Jag skrev om Belle och hennes lilla kanin tidigare i år, och såg redan då att en julbok nalkades. Min lilla passning om att jag hoppades på uttagna svängar fick knappast gehör, men Sutcliffe lyckas ändå skapa en stämning och en känsla som jag gillar. I det lilla barnets värld, med vännerna gosedjuren och med fokus på kärlek och givmildhet finns en kärna av barndom som hör julen till även om det kanske smakar lite sådär sötsliskigt som en engelsk julkaka.

För de allra minsta kan jag för jag vet inte vilken gång i raden tipsa om sångpekböckerna av Catarina Kruusval, som nu tydligen säljs med mjukisdjur/tome också.

Julbokskalender: Lucka 1

Arro, L - Tomten och den röda halsduken - 29690415Tomten och den röda halsduken
Av Lena Arro & Catarina Kruusval

Vad hände med den tappade halsduken? I vad som redan efter en genomläsning känns som en julklassiker lyckas Lena Arro och Catarina Kruusval skapa stämning från sida ett. Det traditionella sagoanslaget, i kombination med Kruusvals karaktäristiska tecknarstil, ger en tidlös berättelse om vänskap, hjälpsamhet och livets finurlighet. Bilderna är verkligen något extra. Kruusval får bli lite mjukare än i sina fina pekbokssångböcker och jag kan inte se mig mätt på den dimmiga akvarell där tomten på blankisen hittar den fastfrusna anden.

Som ni förstår är det här den perfekta inledningen på vad ni nog gissat blir årets tappning av bloggkalender: Julböcker bonanza! Minst 24 böcker på jultema utlovas, häng med!

Boken ges ut av Rabén & Sjögren.

Detta är lucka 1 i julkalendern 2013. Alla luckor hittar du här!

Så lite det krävs

grisCollage

Jag brukar undvika de klassiska sagorna. Många av dem målar upp en bild av världen som barnen behöver vara lite äldre för att förstå. Jag vill kunna förklara att det inte är givet att prinsar räddar prinsessor innan jag sätter mig med Törnrosa. Jag vill kunna problematisera Prinsessan på ärten innan jag introducerar den för mina små.

Med djursagor är det lite lättare, och både Bockarna Bruse och Tre små grisar är favoriter hos barnen. Därför blev jag så glad när två författare, och två förlag, samtidigt hade gjort egna varianter av den sistnämnda. OCH att båda gjort en liten egen knorr (pun intended!) genom att inte ta för givet att grisarna alla är av manligt kön. Båda har gjort den smartaste grisen, den med tegelhuset som räddar sina syskon, till flickor. Emily Bolan har i sin version dessutom gett grisarna precis så olika färg som griskultingar kan ha. Också det ett bevis på att någon tänkt till!

En sak kan jag dock inte låta bli att gnälla på: Detta att Catarina Kruusval tyckt att flickgrisar ska ha ögonfransar medan pojkgrisar inte har det. En sådan fånig könsmarkering, som inte har någon förankring i verkligheten utan bara i idén att flickor är ”näpnare” än pojkar, hade jag gärna varit utan. (Jag skrev förresten om Kruusval tidigare, då hade jag inte sett ögonfransarna ännu)

Tre små grisar

Kruusval, C - Tre små grisar - 29687569Av Catarina Kruusval

Kruusval har inte bara gjort uppskattade pekböcker av klassiska barnvisor, hon har också skrivit och ritat klassiska sagor för riktigt små.

När det gällde tidigare utgivna Guldlock tyckte jag den förenklade varianten blev lite väl torftig, ja jag skulle nästan mena att den avslöjade sagans banalitet, men när det kommer till Tre små grisar tycker jag det funkar minst lika bra som också den tidigare utgivna Bockarna bruse.

Vad boken handlar om behöver jag knappast gå in på. Kruusvals illustrationer bjuder inte på några överraskningar men förmår som vanligt intressera och hålla tvååringen road och koncentrerad precis så länge som krävs. Pluspoäng också för att grisarna är av båda könen, och att Kruusval låtit den byggnadstekniskt begåvade av dem vara en syster (men tror hon verkligen att flickgrisar till skillnad från sina bröder har ögonfransar?). Även sagan om Rödluvan har kommit ut i pekboksform.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Sjung ut

Bilresor, långa dagsturer liksom korta strandfärder, tenderar att bli ett litet helvete i varma bilar med små otåliga barn. Härom dagen hörde jag om en mammakollega som tvingats sjunga den gamla slagdängan ”Hör nu magistern” på repeat i 16 mil för att hålla sonen lugn, och jag gissar att det inte bara är jag som har liknande historier (maken brukar få mig att gråta men barnen att bli märkligt lugna genom att dra hela Balladen om Briggen Blue Bird av Hull).

Därför är det alltid välkommet med hjälp att bredda repertoaren, bäst på den fronten för min del har nog Visor och ramsor i Hellsingland (Rabén & Sjögren, 2009)varit. Sångböcker med cd-skivor har lång livslängd, och när artisterna är bra orkar till och med vuxna med de 32 upprepningar som småttingarna kräver av varje låt.

Min bokmal till son och musikälskare till dotter har dessutom i Catarina Kruusval hittat sin gemensamma nämnare, där de välkända barnsångerna både kan sjungas och läsas i bekväm (och tuggvänlig, vilket är viktigt när det gäller musikälskaren) kartong (Rabén & Sjögren).

Många av Barnkammarböckerna (Bonnier Carlsen) har skiva till, och när de dessutom har noter för den som kan läsa (och spela) sådana gillar jag det. Det enda tråkiga blir upprepningarna. Jag vet inte hur många varianter av diverse kända barnvisor vi lyssnat igenom för att bara få de där nya guldkornen som blir favoriter och just breddar repertoaren.

Men så var det ju det där med repertoar. Får det kallas så när varannan ton ligger lite mittemellan den rätta och något helt annat? Är det ok att börja sväva iväg i någon annan barndomsfavorit mitt i sången om okända djur för att man plötsligt över huvud taget inte kan komma på hur det ska vara? Klart det är ok under de där krislägena i bilen (då man tackar gudarna att man inte åker tåg och tvingas utsätta andra än de närmaste), men jag tror att rätt många föräldrar ofta känner sig osäkra när det är dags för sångstund. Därför var jag extra nyfiken när Tina Ahlin kom med en ljudsatt sångbok illustrerad av Jessica Kurki: Svenska barnvisor, Urval, piano och munspel av Tina Ahlin (Bokförlaget Max Ström, 2012). Boken är en rätt logisk utgivning av Max Ström förlag som gjorde succé med den ljudsatta fågelboken. Utformandet är också detsamma – det lite klumpiga tryckandet från 1-50 för att välja sång (varför inte en siffersats som på en telefon?) och det lite burkiga ljudet från en liten högtalare som sitter i bakre pärmen. Ändå tycker jag idén är briljant! Att få text, noter, fina illustrationer till en massa klassiker – och dessutom få en egen pianist! Det går lagom snabbt, och jag får hjälp med sånger jag älskat men aldrig vågat sjunga eftersom melodin bara låtit vettig i mitt huvud och knappt där. Den stora invändningen är nog ändå utbudet, för nog klarar de flesta föräldrar en någorlunda variant av imse vimse? Måste vi ens sjunga Bä, bä, vita lamm för våra stadsbarn? Men med godingar som Yllevisan, O-låten och inte minst Jätten Jorms sång så köper jag det ändå. Den som umgås med oss får känna sig varnad. Nu finns det ingen ursäkt att inte sjunga med.

Lilla snigel

Av Catarina Kruusval

Denna, och motsvarande till Imse vimse spindel, damp ner från rabén&sjögren häromdagen och vi har redan börjat nöta dem. Framför allt snigelsången är populär, och bilderna med en katt, igelkott och en hund (allt en lite snigel måste akta sig för) ger ett mervärde till sången.

Kruusval har ju gjort en del små sångböcker vid det här laget, så konceptet är välbekant. Jag gillar det, för det lär barnen att lyssna på texterna i sånger och ger en förståelse för sådan man annars kanske ”bara sjunger”.

Lite knepigt är det med läsningen då man nästan får välja om man vill sjunga eller berätta historien omkring bilderna. Jag brukar varva, och det är ju inte fel med variationsmöjligheter i barnböcker som ju annars kan bli liiite lite uttjatade…

Såg förresten att de här två är månadens böcker för de minsta medlemmarna i Barnens Bokklubb! Då tillsammans med en cd med barnsånger.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.