Om ”avväpnande humor”

Jag har fått svar på gårdagens arga brev:

 

Städdags är den femte boken av Camilla Kuhn som vi ger ut. Hennes absurda humor, dråpliga bilder och lätt skruvade vardagsdramatik uppskattas av både små och stora läsare.
Den senaste boken, Städdags, tar mycket riktigt avstamp i de traditionella könsrollerna – men i det överraskande slutet blir rollerna ombytta.
Vi hoppas och tror att bokens avväpnande humor kommer att leda vidare till diskussion och ifrågasättande av stereotypa könsroller!
Lena Andersson, förläggare på Berghs förlag

 

Det känns inte riktigt rättvist att jag fortsätter att raljera här, för jag tycker att jag redan igår gjorde klart vad jag anser om ”ombytta roller” (de befäster att det finns roller och är därför lika skadliga som ursprungsrollerna), och jag kan tillägga att detta är den första bok av Camilla Kuhn som jag läser.
Faktum är att jag uppskattar nästan allt i den här boken utom storyn (en detalj som dock är svår att förbise). Illustrationerna är barnsligt uttrycksfulla och det finns en vardaglig dramatik som jag hade gillat om handlingen inte varit så urbota dum.

Städdags (eller ett upprört brev om att städa ut stereotyper)

Av Camilla Kuhn

Öppet brev till författaren och förlaget som översatte boken från norska och gav ut den:

Hur tänkte ni nu? Det är den respektfulla fråga som jag lärt mig att ställa till folk som helt uppenbart omedvetet drar slutsatser om människor utifrån vad de har mellan benen. Men vet ni? Om man är barnboksförfattare och barnboksförlag så FÅR man inte vara omedveten om de här frågorna, så jag börjar om:

Hur i helvete tänkte ni nu?!? Hur tänkte ni när ni skrev/illustrerade/översatte/gav ut en bok som riktar sig till barn där varenda sida är ett hån? Där Pappa och son tycker det är ok att smyga iväg till badhuset när det är dags att städa? Ok att lämna mamma och syster hemma med dammsugare? Och en bok där mamma och dotter tycker det är lite tokroligt att lura på pojke och man gulliga badkläder så att de (antagligen av rädsla för att tappa snoppen om de skulle gå runt i dem för länge) inte vågar bada utan måste komma hem och städa?

Ni tyckte det var just tokroligt va? Att mamma och dotter visade nånslags ostereotyp kampvilja genom att luras sådär? Att pappa och son TVINGADES städa, mot sin natur, för att de varit dumma nog att låta mamma packa badväskan?

Jamen jättekul. Men vet ni en sak? Att skoja med eller tokroligt ”vända på” stereotyper gör inte en bok mindre stereotyp. Minns ni den här?  Barn förstår inte ironi, och om vuxna uppskattar den är det för att de själva är så invanda i könsrollerna att de inte ens reagerar på hur urbota dum den här boken är.

Så det så!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.