Julbokskalender: Lucka 2

Grodan firar jul av Max Velthuijs

Många småbarnsföräldrar känner igen Velthuijs groda, antingen från böcker eller film. Det är enkelt, händelsefattigt men väldigt nära det lilla barnens verklighet. Det är vänskap, längtan och spänningen i enkla saker som att baka en julkaka och äta tillsammans. Det är trevligt också att en julbok för små barn helt kan förbigå presenter och klappar och bara fokusera på att umgås och ha roligt.

Grodan är nästan alltid nöjd, och det är spännande hur en liten böjning på hans streck till mun kan säga så mycket. Trots att tecknarstilen är ganska annorlunda är det något i holländarens penna som får mig att tänka på Janosch Lilla Tiger.

Boken ges ut av Berghs förlag.

Detta är lucka 2 i julkalendern 2013. Alla luckor hittar du här!

Lyssna, Kjelle!

Av Kajsa Gordan och Mia Maria Güettler

<—- Ni ser ju själva vilken sprallig bok det här är.

Öronen, den blommiga dräkten, gosedjursbenen och de korviga trasmattorna. Det är mycket som tilltalar mig, men allra mest Kjelles öron som liksom lever sitt eget liv och lyssnar och upptäcker av liv och lust. För det är ju ljuden som är i fokus i den här boken, som är ett riktigt fint exempel på att det visst går att göra något bra av den klassisk-tråkiga ”vad är det som brummar/skäller/jamar” om man har fantasi och en glad penna.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Om ”avväpnande humor”

Jag har fått svar på gårdagens arga brev:

 

Städdags är den femte boken av Camilla Kuhn som vi ger ut. Hennes absurda humor, dråpliga bilder och lätt skruvade vardagsdramatik uppskattas av både små och stora läsare.
Den senaste boken, Städdags, tar mycket riktigt avstamp i de traditionella könsrollerna – men i det överraskande slutet blir rollerna ombytta.
Vi hoppas och tror att bokens avväpnande humor kommer att leda vidare till diskussion och ifrågasättande av stereotypa könsroller!
Lena Andersson, förläggare på Berghs förlag

 

Det känns inte riktigt rättvist att jag fortsätter att raljera här, för jag tycker att jag redan igår gjorde klart vad jag anser om ”ombytta roller” (de befäster att det finns roller och är därför lika skadliga som ursprungsrollerna), och jag kan tillägga att detta är den första bok av Camilla Kuhn som jag läser.
Faktum är att jag uppskattar nästan allt i den här boken utom storyn (en detalj som dock är svår att förbise). Illustrationerna är barnsligt uttrycksfulla och det finns en vardaglig dramatik som jag hade gillat om handlingen inte varit så urbota dum.

Städdags (eller ett upprört brev om att städa ut stereotyper)

Av Camilla Kuhn

Öppet brev till författaren och förlaget som översatte boken från norska och gav ut den:

Hur tänkte ni nu? Det är den respektfulla fråga som jag lärt mig att ställa till folk som helt uppenbart omedvetet drar slutsatser om människor utifrån vad de har mellan benen. Men vet ni? Om man är barnboksförfattare och barnboksförlag så FÅR man inte vara omedveten om de här frågorna, så jag börjar om:

Hur i helvete tänkte ni nu?!? Hur tänkte ni när ni skrev/illustrerade/översatte/gav ut en bok som riktar sig till barn där varenda sida är ett hån? Där Pappa och son tycker det är ok att smyga iväg till badhuset när det är dags att städa? Ok att lämna mamma och syster hemma med dammsugare? Och en bok där mamma och dotter tycker det är lite tokroligt att lura på pojke och man gulliga badkläder så att de (antagligen av rädsla för att tappa snoppen om de skulle gå runt i dem för länge) inte vågar bada utan måste komma hem och städa?

Ni tyckte det var just tokroligt va? Att mamma och dotter visade nånslags ostereotyp kampvilja genom att luras sådär? Att pappa och son TVINGADES städa, mot sin natur, för att de varit dumma nog att låta mamma packa badväskan?

Jamen jättekul. Men vet ni en sak? Att skoja med eller tokroligt ”vända på” stereotyper gör inte en bok mindre stereotyp. Minns ni den här?  Barn förstår inte ironi, och om vuxna uppskattar den är det för att de själva är så invanda i könsrollerna att de inte ens reagerar på hur urbota dum den här boken är.

Så det så!

Bosse & Bella borstar tänder

Av Måns Gahrton och Amanda Eriksson

Nu har vi ju haft ett praktiskt tema på böckerna de senaste dagarna (kläder, mat) så det är väl inte mer än rätt att vi ger oss på tandborstningen. Här har vi stora Bosse och lilla Bella (en åldersfördelning som passar bra i vår familj) med varierande mängd tänder. Tänder som måste borstas så klart, men då gäller det att gapa och det är ju inte alltid man känner för det.

Igenkänningen är stor, vardagskaoset närvarande, och jag tror att den här boken kan vara en bra hjälp i perioder då tandborstningen bjuder på konflikt. Amanda Eriksson har ju gjort den lilla pärlan Boken om boken, och Bosse och Bella känns igen därifrån. Enligt förlaget är det fler böcker om syskonparet på gång, så det är bara att gissa vilket temat blir då (jag gissar på något av dem jag tagit upp ovan men hoppas bli överraskad)!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.