Julklapptips: Lucka 6

Om det så är på juldagen eller de hektiska dagarna innan så finns det definitivt behov av avslappning och en glad stund. En julklapp kan vara ett presentkort på en filmvisning. Poppa popcorn och koppla upp dig med valfri skärm och kolla på klassikern Loranga, Masarin och Dartanjang.

Blir filmen populär är det bara att börja läsa!

VLMF

Lindgren, B - Vems lilla mössa flyger - 29664904Jag säger inte att Vems lilla mössa flyger är min Lindgrenfavorit (som jag igår utlovade att skriva om) men vad boktitlar beträffar så är den nästan oslagbar. Den säger så mycket om underfundigheten, leksinnet och gåtorna hos Barbro Lindgren och den – liksom titlar som Bladen brinner och Loranga, Masarin och Dartanjang – lockar in i egna världar, hemliga (Jättehemliga!) klubbar och den egna fantasins vindlingar.

Som barn älskade jag den vilda bebin medan Sparveln gjorde mig skräckslagen. Sagan om den lilla farbrorn läste jag med en klump i magen.  Som förälder har jag kommit att uppskatta Benny och upptäckt den återutgivna Stackars Allan (Jag nämner den här).

Men min sedan en tid tillbaka stora favorit är nog ända Vi leker att vi är pippifåglar. Jag och barnen upptäckte den under en resa och läste den varje kväll i många veckor. Jag skrev om den här. Det är något med tonen, något med leken som hela tiden är både på riktigt och på låtsas, något så mitt i prick om barn och lek, så okomplicerat och ändå så underbart.

Vi leker.. är illustrerad av Camilla Engman (aktuell med fina Resan) men annars är det ju barnboksgiganten Eva Eriksson vi kommit att förknippa med Barbro Lindgren, liksom med många andra fantastiska berättare som riktar sig till barn. Vad vore Vilda bebin, lilla farbrorn och inte minst lilla Max utan Eva Eriksson? Även om Barbro Lindgren naturligtvis förtjänar Alma-priset helt på egen hand ska nog illustratörens arbete inte glömmas i sammanhanget.

Jaaaaaaaaa!

Sitter på konferens om sociala medier då det flimrar förbi. Barbro Lindgren får ALMA-priset (litteraturpris i Astrid Lindgrens minne).

S å h i m l a r ä t t !

Här är lite mer att läsa om pris och motivering. Vilken är din favorit av Barbro Lindgren? Jag lovar att blogga om mina!

Lektion i barnböcker

Välkommen till höstterminen. Du kanske är för gammal, eller för ung, för att gå i skolan men vare sig du vill eller inte är det dags för lektion. Dagen går i barnböckernas tecken, och vi börjar med geografi:


Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare av Sarah Sheppard (Bonnier Carlsén) är kartboken jag önskar jag haft i skolan. Att utforska världen med hjälp av kartor kan vara hisnande i sig, och som vanligt vet dinosaurieexperten Sheppard vad barn vill ha, nämligen spänning. Vad sägs om kartan över pirater och skatter? Eller den över var de livsfarliga djuren bor?

Rottböll, G - Hästfesten - 29687934Nu är det dags för matematik, och vi drar igång lektionen med Lisen Adbåge och Grethe Rottbölls Hästfesten (Rabén & Sjögren), uppföljaren om de tio vilds hästarna som hittar hem. Liksom i föregångaren går det på rim, och i en hiskelig fart. Det är roligt, färgglatt och överraskande.

Innan rasten tar vi lite samhällskunskap och utforskar statsskick med Kung Ludde, i nyutgåvan av Ulf Löfgrens klassiker (Rabén & Sjögren). Ludde och Hasse är allt lite tokiga, men hur tråkiga de eviga upprepningarna är för en vuxen högläsare så verkar de gå hem hos barnen som får känna sig kluriga och genomskåda Löfgrens galenskaper.

Rast var det ja, med Treo, Enis och en till. Maria Nilsson Thores rykande färska bok (Bonnier Carlsén) utforskar kompisrelationer i zebrarandigt. För hur hanterar man tristessen med den man känner väl, och oförutsägbarheten hos den nya vännen? Och går det verkligen att leka tre?

Andrén, E - Jobbargubbar: Vera och Vilgot fixar bygget - 29688498

Slöjd nu, med Vera och Vilgot som fixar bygget (Emelie Andrén och Anna Härmälä, Rabén & Sjögren). Jag kanske inte hade kallat dem ”jobbargubbar” utan valt något mer genusneutralt, men bortsett från ordet är boken långt ån den fördomsfulla träslöjdsundervisning jag minns. Och vad är det egentligen Vera och Vilgot bygger?

Skolan är slut för dagen och det är dags att gå och shoppa. För det gillar väl både föräldrar och barn. Eller? Stackars Allan i Barbro Lindgren och Sven Nordqvists återrutgivna bok från 1990-talet (Opal förlag) följer med till köpcentret för att mamma vill, och mamma går dit för att hon tror att Allan gillar det. Vilken soppa, när såväl Allan som så många andra i affären kommer bort. Det är roligt, med en intressant spetsighet som inte brukar känneteckna någondera av författarna när de jobbar på egen hand.

Men nu är det dags för sängen, så skönt efter en lång skoldag. Om det bara inte vore så mörkt. Lemony Snicket och Jon Klassen sätter ljuset på mörkrädslan, bokstavligt talat, i Mörkret längst ner (Rabén & Sjögren). Den här boken öppnar för samtal kring vad mörker är, och kanske kan hjälpa den orolige att bli vän med mörkret i vrårna på samma sätt som bokens Alfred. Sov gott!
Denna text är tidigare publicerad i Skånska Dagbladet.

Huvud, axlar, knä och…

Vad har din hand gjort idag? Det finns en evig fascination för den egna kroppen som startar så snart ögonen lärt sig fokusera. I vårt utseendefixerade samhälle finns det heller inget viktigare än att lära barn att kroppen faktiskt är vårt verktyg, inget objekt att betrakta och bedöma. I Siri Ahmed Backströms fina Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är (Urax förlag) är handen bara helt enkelt ”handig”, näsan är ”näsig” och hjärnans tankar ”tankiga”. Vi går igenom hela kroppen, och både liten och lite större får fundera över kroppens många och värdefulla beståndsdelar (och kittlighet). Konceptet i pekböckerna Lilla handen och Lilla foten av Emma Adbåge (Rabén & Sjögren) är ungefär detsamma. Vi får följa med små händer och fötter på deras dag, och känna igen oss i kakbak och geggtramp. Munnens alla möjligheter att skapa ljud utforskar vi i Anna Höglunds Vad säger ett russin? (Rabén & Sjögren), en uppföljare till Vad säger klockorna (Rabén & Sjögren 2012). Bilderna är personliga, med bokmärkeskänsla och ljuden .. ja, ljudiga!

Utforskandet av kroppar, och inte minst perspektiv fortsätter i hisnande Maximilian och minimilian av Klara Persson (Urax förlag). I prisbelönta barnboksdebuten Molly och Sus (Urax 2012) var det syskonskap, samhörighet och frigörelse, nu är det olikheter och önskan att vara just det man inte är som är ämnet. För det är inte lätt att vara liten att få minsta glassen, inte heller att vara så stor att ingen orkar bära en. Men om vi vänder upp och ner på alltihop, vad händer då? Det här är en bok som bokstavligen snurrar i handen, och text och bild samspelar perfekt när Klara Persson pratar direkt till läsaren.

Nästan lika hisnande är Kingens omvända dag, när det är mamma som motvilligt ska släpas till dagis och Kingen som ska handla och gör att det spännande som vuxna gör. Mamma vill inte gå till dagis av Patricia Arnolds och Matilda Salmén (Miro förlag) tilltalar säkert många föräldrar, som måste tjata på variationer av temat vareviga morgon. Helt nytt är det inte, jag är nog lite mer förtjust i Tessla och hennes bångstyriga föräldrar (Tesslas mamma vill inte & Tesslas pappa vill inte, Olika förlag 2010/2011), men ämnet tål upprepning och Kingen och hans mamma kan nå en lite äldre målgrupp i en något senare trotsålder.

Lindgren, B - Vi leker att vi är pippifåglar - 29683585Min stora favorit bland vårens nyutgivning är en nygammal sak, som vi läst om och om igen under påskens ledighet. Det är Vi leker att vi är pippifåglar av Barbro Lindgren och Camilla Engman. Jag har läst och älskat tidigare, i samlingen Barbros bästa, men den här lilla historien var verkligen värd egna pärmar. På vanligt Lindgrenskt maner är varje rad mitt i prick, och såväl text som bild fångar lekens kärna. De snabba svängarna i barnfantasin, den växlande styrningen mellan två kompisarna och det sorglösa avhandlandet av stora ämnen. Ett givet presentämne om du ska på barnkalas i vår!

Den här texten är publicerad i Skånska Dagbladet 2013-01-06

Rim & reson

Har just nattat knatten och läst Den vilda bebiresan för honom. Vilken njutning det är att läsa på rim när det är välskrivet. När meningarna hänger ihop, rytmen stämmer och rimmen bara är en liten del av texten. Då älskar jag att läsa på rim.

MEN, det finns inget värre än när en dåligt skriven text utger sig för att rimma. Då är det, tycker jag, hundra gånger bättre med en lite menlös dålig text. Då kan man åtminstone rädda det som räddas kan med hjälp av tonfall och lite teater. Ibland verkar det som att barnboksförfattare skriver på rim bara för att. Kanske är det förläggarna som förläst sig på forskning om rim och ramsor och tror att lite hjärta-smärta, mig-dig, ju-nu och vad annat uschligt man kan hitta på ska göra dålig text till bra barnlitteratur.

Dåliga rim sabbar allt. Tycker ni inte?

Jag har förresten skrivit om dåliga rim, och kassa texter förut.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.