Vad vill de mig?

Ibland sprängs mitt huvud nästan  av intryck. Det kan vara strömmarna av information från sociala medier, men just nu är det bilderbokshögen intill mig. Ett femtontal böcker utgivna bara alldeles nyss som nästan skriker på mig. Som pockar på uppmärksamheten och vill mig något.

Det är vintervargen, Stefan Castas och Lennart Engs vintervarg (Du ska inte gråta vintervarg, Opal), som bokstavligen ylar tillsammans med Stieg. Stiegs historia flyter över pappret, väcker både honom och mig. Stieg och vintervargen, vad vill de mig?

Det är Berit och Flisan, i Pija Lindenbaums Ska vi va? (Rabén & Sjögren) som bara knackar lite på rutan och Frank och pappa som vill att jag ska följa med till pappas farmors lägenhet. Hon är död. Hon var gammal och nu ska pappa städa hennes bostad (När pappas farmor dog, av Farzad Farzaneh, Rabén & Sjögren). Vad vill de mig?

Och så är det Cissi, Malte och Py som kommer förbi på väg från Lördag (Vi går till lördag, Caroline Bruce och Helena Willis, Alfabeta). Lördag är en godisbutik, men det finns tugummin också. Precis sådana tugummin som mamma sagt att barnen inte ska köpa. Nu kommer de förbi mig med kinderna som hamstrars, tuggande. Vad vill de mig?

Christina Björks och Eva Erikssons riddare och drakar (Riddare och Drakar, Rabén & Sjögren) som stökar och bråkar, vad vill de mig? Jag får inte riktig kläm på dem, de kräver att jag ska veta en massa redan. Kunna gamla historier, eller i varje fall förstå att de finns. Då längtar jag nästan efter prinsessorna och deras drakar. De var roliga. De här prinsarna alltså, vad vill de mig?

Kanske är det Shaun Tans fel alltihop. Det är Almapristagaren från 2011 som satt griller i huvudet på mig, för att han vill mig något är otvivelaktigt. Hans bok Sommarregler (Kabusa) vill säga något om barndom, om fantasi och saga, dröm och verklighet. Vill säga något om rädslor, orosgnag i magen och svarta fåglar mot en allt mörkare himmel. Vill säga något om Monet, van Gogh och andra stora målare jag vet för lite om. Om litteratur jag bara skrapat på ytan och tavlor jag aldrig sett.

När det snurrar för mycket går jag över till fakta istället. Världens bästa näsa av Helen Rundgren och Ingela P Arrhenius (Alfabeta) är något att samla sig i. Det är enkelt och färgglatt och jag vet plötsligt lite mer om djur och deras sinnen än jag gjorde alldeles nyss. Jag skyndar vidare till Anna Ribbings och Mia Nilssons Stora Bildordboken (Rabén & Sjögren) när jag ändå är på gång. Här får jag långa och korta, nya och gamla ord för varje bokstav i alfabetet. En början och ett slut, det passar mig bra idag. Adjö!

Titta här

Av Anna Ribbing och Maria Nilsson ThoreAv Anna Ribbing och Maria Nilsson Thore

Något man snabbt lär sig att uppskatta som småbarnsförälder är smarta bäbisböcker. Perböcker med tanke, och nästa stegets böcker (ofta på tittuttema) med någon liten glimt i ögat. Annars blir man rätt snart rätt ess, kan jag lova.

Det här är just en sådan bok. Den börjar i detaljer, visar djuret och presenterar vad djuret gör, för att ta oss till det stora perspektivet och faktiskt ge högläsaren möjlighet att prata med barnen om att allting hänger ihop. Att världen pågår hela tiden över allt, inte bara inne i vårt lilla hus i vår lilla bubbla. Det är fint. Och det är bra.

Boken är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren.

Tips: fem bra tittutböcker

För den som inte läser Vi föräldrar kommer mina tittuttips (i hela sin längd, eftersom tidningen var tvungen att korta ursprungstexten en hel del):

Eva Emmelin, journalist som skriver om barnböcker i Skånska Dagbladet och bloggar om dem på lillabokhyllan.wordpress.com, har valt ut fem bra böcker för barn i tittutåldern.

 

Dojo gömmer sig av Karin Salmson och Marcus Brengesjö (Olika förlag)

Var är Dojo? Marcus Brengesjös färgstarka och fantasifulla bilder sprakar och i letandet efter Dojo möter vi flera oväntade filurer. Oformliga Dojo med sin rosa prickiga klänning finns också i Dojo på skattjakt och Dojo har kalas.

 

Bäbis tittut av Ann Forslind (Alfabeta)

När älskade Bäbis leker tittut går det vilt till. En gång till! Men var är mamma? Av alla böcker om Bäbis är det här kanske den direktaste, och en av de roligaste, även om min favorit nog alltid kommer att vara Bäbis dansar.

 

Vilma säger titta av Anna Ribbing och Lisa Gunnarsson (Rabén&Sjögren)

Vems randiga tass är det som tittar fram? Här får de riktigt små barnen öva på det som är mångas första ord: titta! Lite synd är det bara att svaret på frågan kommer på samma uppslag, istället för på nästa. Så är det i Vilma säger den! om den klassiska peka-gissa-leken i mataffären. Vad är det Vilma ser och vi fram till sista sidan bara kan ana?

 

Dadda hälsar på av Tisell/Johansson/Bergner/Hagstrand (Hatten förlag)

Vem gömmer sig bakom dörren? Träffa Bobbo, Babba och de andra. Babblarnas koncept handlar om språkinlärning, men dörrknackning är spännande i sig och de här färgglada figurerna är favoriter hemma. Funkar som bok, men är så klart roligast med ljud och stoj på babblarna.se.

 

Vira vaknar av Annika Thore och Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen)

Vira har just vaknat, men var är hon egentligen? Där är foten, men var är Vira? Tittut i barnens tryggaste miljö, och med 70-tals lakan som bonus för nostalgiska föräldrar.

 

Vilma säger den

Ribbing, A - Vilma säger den - 29678697  Av Anna Ribbing och Lisa Gunnarsson

Vi har ju träffat Vilma tidigare, och då liksom nu är det vardagligheten och spänningen just däri som är i fokus. Vilma pekar, men vad är det hon pekar på i den välfyllda affären? Det får vi små ledtrådar till, men inte veta förrän på sista sidan. En klassisk pekbok med det där lilla extra som jag har börjat kräva på sistone (varför läsa tråkiga pekböcker när det finns så många bra!?).

Vilma säger också Godnatt! och då är frågan vem som ska sova och vem som inte ska det. Hög igenkänning för ettåringens och dennas föräldrar.

Boken är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren.

Vilma säger Titta!

Text: Anna Ribbing
Illustration: Lisa Gunnarsson

Vem gömmer sig under filten? Lilla bokhyllans innehavare, i skrivandet stund drygt 16 månader gammal, pekar snabbt ut Vilmas fot och så småningom grisens tryne, apas svans och så vidare.

För några månader sedan hade boken varit perfekt, nu tråkar den ut oss båda ganska snabbt. Men för sin typ är den fin. Enkel och vardaglig men alltså också med potential för igenkänning och lite spänning (är det verkligen en gris under filten?) för den yngsta läsaren. Jag ger den nog till en nybörjarläsare eller sparar den om Lilla bokhyllan skulle få ett syskon.

Boken kom ut tidigare i år och det finns även en bok som heter Vilma säger Hej då!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.