Bamses kompisbok

kompisbok2Av barnpsykologen Jenny Klefbom och författaren Jens Hansegård

Jag brukar generellt inte vara så glad i böcker som skrivits i ett annat syfte än att vara böcker, i alla fall inte när det blir uppenbart. Jag kan säga direkt att det här är ett undantag från regeln. Dels för att ämnet är viktigt, dels för att det liksom ligger i Bamses natur att förutom att vara seriehjälte också vara undervisare. Vi är vana vid formen, och jag tycker det är kul att Bamseredaktionen för såväl anti-mobbningstraditionen som undervisningsraditionen vidare.

Boken varvar sagor med fakta och diskussionsunderlag. När jag läste den med femåringen fokuserade vi på sagorna, medan jag skummade ”mellansnacket” för att sedan prata mer generellt kring sagorna med sonen. Det funkade bra, och jag upplever att han tog till sig budskapen och gillade att få det så konkret som det blir i sagornas exempel. Flera gånger efter första läsningen har jag sett honom bläddra fram till sidan där Lill-Nöffe äntligen vågar släppa fram sigg ”konstiga” skratt, och ljuda ut ”ha-ha-nöff” och fnittra för sig själv. Det är ok att skratta hur som helst, det vet han. Och kanske funderar han dessutom ett extra varv innan han som Nalle-Maja i förbifarten vräker ur sig något ogenomtänkt om hur någon annan är eller ser ut.
Med teman som grupptryck, samarbete (i motsats till att alltid vara den som bestämmer leken) och mobbning blir boken naturligtvis föga överraskande. Men jag tycker igenkänningen från Bamsetidningarna har en poäng när det kommer till sådana här frågor, och jag tycker gott att lärare och andra pedagoger kan låta barn få diskutera bland det viktigaste som finns – vänskap och relationer – i en välbekant sagomiljö.

Läs mer om varför boken kommit till här.

En eller två kategorier?

Rowling, J - Harry Potter och hemligheternas kammare - 88877864Sedan en bunt finfina bilderböcker nominerades till Augustpriset pågår en diskussion om detta att barnböcker (det vill säga bilderböcker) och ungdomsböcker (det vill säga textböcker) klumpas ihop i en kategori.

Det innebär ju faktiskt att böcker för min treåring tävlar mot böcker som riktar sig till 17-åringar, i princip att Harry Potter tävlar mot Ann Forslinds bäbis (förutom att den ena boken inte är svensk och båda är gamla, men ändå ni fattar grejen).babis Lite galet, minst sagt – eller vad tycker ni?

Det har skrivits en del om det här, för den som vill fördjupa sig:

Till exempel har Lisa Bjärbo, som skriver både bilder- och ungdomsböcker skrivit så här. Och Christin Ljungqvist skrivit så här.

Från Augustprisets sida är svaret detta.

 

 

Kunskap vs fantasi

Norlin, A - Här kommer Nya polisbilen - 29687712Det finns böcker som handlar om precis vad de heter och verkar handla om. Böckerna om Halvan är sådana. Här kommer nya polisbilen av Arne Norlin och Jonas Burman (Rabén och Söjgren) handlar om polisbilar, rätt och slätt. Kanske är det just detta rättframma och faktaspäckade som tilltalar vetgiriga barn – och kanske ännu mer deras föräldrar och andra vuxna som köper böcker till dem. Jag undrar ibland om de där bokköparna också är de som läser samma bok sjuttioelva gånger eller om de bara kan gå hem vid kalasets slut och gotta sig åt all nyttig samhällsinformation de gett till ett litet barn.

Tiberg, J - Vi springer - 29691436Jag skulle kanske hellre se att de kunde skrocka nöjt åt att ha väckt en tanke, spunnit igång ett fantasihjul som kan stanna någon helt annan stans och kanske dessutom börja rulla igen nästa gång de träffar barnet.
Just en sådan hjulsnurrarbok är Vi springer av Joar Tidberg och Sara Lundberg (Rabén och Sjögren). Att läsa den är som att skicka iväg en studsboll och sedan jaga efter den i alla dess oförutsägbara hoppsasteg genom världen. Jag är nästan andfådd när jag avslutat språngmarschen, men barnen vill tvunget ta om den från början och när boken är stängd springer vi lite till i skenet från nattlampan bara för att. För att vi i de allra underbaraste illustrationer rört oss i så skilda världar som Pippis Villa Villerkulla, Döda havets skrotbåtar och höghuslängornas cigarettrökiga balkonger. Vart vi är på väg är oklart, men det är heller inte poängen.
I Monsterkatten av Kalle Güettler, Rakel Helmsdal och Ásaug Jónsdóttir (Kabusa böcker) är Stora monster avundsjuk. Hen har ju ingen katt, som Lilla monster. Den som inte är uppmärksam kanske missar håven som dyker upp i bild och tror att Stora monster är genuint orolig när Monsterkatten inte dyker upp en kväll. Att bildvägen följa det dåliga samvete som så tydligt kryper över Stora monsters är en upplevelse. För barnen får boken två historier, den första nervkittlande (var kan monsterkatten vara?), den andra krypande obehaglig (när ska någon komma på vad Stora monster gjort?).

 

galoppÄven Saga, i Galopp, Saga av Pia Hagmar och Maria Källström (B Wahlströms) brottas med avundsjuka. I tredje boken om Saga och Max lär Saga sig galoppera, men hennes triumf störs av insikten om att Max fått en egen hund. Hur ska hon hantera det, och hur ska barnen kunna fortsätta vara vänner? I denna lättlästa bok, med versaler och korta meningar, är det återigen vänskapen som utforskas. Max är den trofasta som står bredvid Saga trots hennes utbrott och stundvis rätt otrevliga sätt. Jag gillar att de här barnen får vara precis som många människor är – fulla av känslor, inte alltid varken logiska eller ädla.

Fantasi som medicin

Bjärbo, L - Ivar träffar en Tyrannosaurus - 29694239Efter den andra boken om Ivar blev min son lite otålig. Han satte sig ner och skrev sin egen bok, med titeln ”Ivar träffar alla dinosaurier i hela världen”. Men den riktiga titeln är alltså Ivar träffar en Tyrannosaurus, och det är ju en ganska väntad uppföljare på Ivar träffar en Stegosaurus av Lisa Bjärbo och Emma Göthner (Rabén & Sjögren) som kom tidigare i år. Precis som i den första boken står Ivars hemmabyggda dinoland i fokus och det är där Ivar på sina nattliga äventyr blir liten och träffar de stora ödlorna på riktigt. Det här är fina smarta böcker som har en naturlig målgrupp och efter att både läst Ivar träffar alla dinosaurier i hela världen och tillsammans med sonen knåpat ihop ett eget dinoland kan jag dessutom intyga att de väcker fantasin och inspirerar till pyssel.

En bok som får mig att vilja pyssla om mina gamla gosedjur är Blubbla tänker av E A Johansson (Natur & Kultur). Det är något speciellt över fotoböcker med iscensatt handling och den här har något sprött och sönderälskat över sig, något gammalt men tidlöst som tilltalar mig. Blubbla är en apa som funderar mycket. Tänk att flyga över pyramiderna, ut i rymden. Men Blubbla landar i tyngre grubblerier och funderar över livet efter döden, gråtens lättnad och saknaden efter sin mamma. Det låter oändligt sorgligt men texten har en självklarhet och en tankebana som följer barnens slingrande funderingar på ett sätt som ändå gör boken enkel att ta till sig.

Boken om Blubbla är en bok för alla små grubblare, medan Mammas Liv (Nimmi förlag) känns som den riktar sig mer till dem som är direkt drabbade av sjukdom i familjen.

Liv är fem år och hennes mamma har cancer. Mi Tyler har skrivit boken utifrån ett eget behov, hon behövde en bok för att prata med sina barn om sin sjukdom. Malin Ahlin har hittat en känsla i bilderna som balanserar just mellan vardagsliv och dramatik, cellgiftskräk och bullbak. Boken är rak och språket direkt. Mi Tayler duckar inte men fokuserar heller inte på rädslan att det värsta ska hända. Tröttheten, sjukhusvistelserna och tårarna kan vara tillräckligt skrämmande för ett barn och boken känns som ett bra och lättillgängligt underlag för den som vill prata med sitt barn om allvarliga sjukdomar. I och med att den är så tydligt skriven i det syftet blir den möjligare lite mindre intressant som bok betraktad än till exempel Världens mamma och en katt (Kristina Murray Brodin, Vombat förlag 2010) som faktiskt har exakt samma tema.

Sjöberg, L - Tänk om ... visboken - 29693683Jag skulle vilja ge Liv och hennes mamma Lena Sjöbergs nya Tänk om… Visboken, med tillhörande cd-skiva med 13 sånger av Nina Persson. Att flyta bort i världar där du kan vara en mygga, en tax eller en val måste vara bättre än många mediciner. Att tillsammans med Cardigans-Nina få bli en skräcködla eller byta plats med en fladdermus ett tag måste ge stor lättnad till ett orostyngt barn. Musiken är medryckande och bilderna i boken som alltid när Lena Sjöberg är inblandad roliga, uttrycksfulla och med minst en överraskande detalj. Boken ska förresten snart bli film!

Hurra för snällhet!

Plötsligt dök han upp hemma hos Olle och Birgitta, katten med bara en stump till svans. Han nästlade sig in i familjen och hos generationer av barn. I tolv böcker, varav den första kom ut för 75 år sedan idag, har Pelle spridit snällhetens budskap. För att fira födelsedagen har rättighetsinnehavarna, bolaget Sagogränd, utlyst ett stipendium, sökbart för bland annat förskolor och pedagoger, till någon eller några som gjort särskilda insatser för barns lika värde.

För mig har historierna om Pelle egentligen alltid handlat mer om Måns. Varför är han så dum egentligen? Svartsjukan och osäkerheten lyser igenom så klart och jag hoppas att den eller de som tar emot stipendiet när det delas ut för första gången i höst har jobbat just för att barn som är så rädda och osäkra som Måns ska hitta trygghet på andra sätt än att göra livet surt för andra.

Några av Gösta Knutssons böcker har jag faktiskt läst om rätt nyligen, i en bokreaupplaga som barnen föll för och fick med hem. Jag minns historierna, inte minst om hur dråpligt Pelle förlorade svansen så klart, men kan inte riktigt känna entusiasm i läsningen idag. För mycket är daterat, inte minst könsrollerna, även om småstadssatiren stundvis är underhållande och många av katterna är skarpa porträtt inte olika folk i ens närhet. Behovet av snällhet däremot, går ju aldrig ur tiden, så nog känns det värt att fira lite extra idag.

Jag gissar att det blir ett varmt kalas, och själv tar jag nog hellre med en trave böcker till en strand om möjligheten bjuds. Det har faktiskt kommit en hel del som är kul att ta med för läsning när läpparna är blå eller föräldraögon trötta på att kisande hålla ett vakande öga på badande barn.

De allra minsta lockas nog av Var är min hink? (Alfabeta). Åsa Karsins bok är en brännhet jakt på ett försvunnet föremål, men också en söt historia om barns upptäckter och vänskapsband. Kanske slutar det med att ett barn från grannfilten vill läsa över axeln! Bilderna är enkla, små detaljer som till exempel en anad föräldranärvaro, ger extra glans.

Lilla Spigg av Julia Donaldson och Axel Scheffler (Alfabeta) tar skrönan till havets botten. Här är det bläckfiskslagsmål, ihopslagna skattkistor och flygturer på rockor som ersätter mer jordnära ”förlåt-att-jag-är-sen”-historier. Och kanske kan det visa sig att det är just en historia som blir räddningen när något äventyrligt och farligt faktiskt händer. Donaldsson och Scheffler är ju själva berättarkonstens mästare och den här liksom många av deras andra böcker bygger på upprepningar och klurigheter. Som vanligt färgsprakande och i det här fallet plaskande illustrationer som skvätter upp från sidorna och översköljer den fascinerade läsaren.

Fascinationen fortsätter när vi kommer till min och barnens favorit Strandstaden av Karin Cyrén (Alfabeta). Farten, fantasin och frustrationen när fantasivärlden får sitt eget liv tilltalar femåringen som vill bygga världar och känner igen de stora känslor som kan uppstå när något rasar eller inte blir som det var tänkt. För hur ska en dag på stranden räcka till allt som behöver byggas och alla behov som ska tillgodoses i en stad befolkad av moderna om än mycket små människor?

Fotnot: Illustrationen är av en nyutgiven bok, en ny historia om Pelle Svanslös som förlaget påpassligt ger ut. Har inte läst den. Mer info här!

Hur bra är du?

Att läsa barnböcker ger många insikter i att vara barn, ger minnen av den egna barndomen och väcker tankar om vad som pågår i huvudet på mina små. Men liksom många andra föräldrar gillar jag också att ha teorier att luta mig mot, att ta till mig forskning och andras åsikter. Här är några tips för den som vill lägga lite av sin sommar på att bli en bättre förälder. Inte för att någon av författarna vet bättre än du vad just dina barn behöver, utan för att en förälder som reflekterar kring och ifrågasätter sitt eget föräldraskap inte kan låta bli att bli en ännu bättre version av sig själv.

petraTidigare i år kom beteendevetaren Petra Krantz Lindgrens bok Med känsla för barns självkänsla (Bonnier Fakta), till glädje för många som följt hennes blogg ”En annan du”. För Krantz Lindgren handlar föräldraskap om att lyssna och förstå barnens behov och att komma ifrån många idéer om att barn ska läras och anpassas. Vad ligger egentligen bakom det där utbrottet i mataffären? Vad ligger bakom min egen frustration över att leksaker ligger strösslade på golvet? Och inte minst, hur kan jag få mina barn att lyssna på mitt behov av ordning och reda utan att för den sakens skull ge dem känslan av att deras behov av att ha grejerna enkelt till hands är mindre viktigt? Petra Krantz Lindgren ger begrepp att jobba med. Inga snabba metoder eller mirakelkurer, utan en process som påbörjas vid läsningen och förhoppningsvis pågår resten av livet.

På samma tema, det lyssnande föräldraskapet, är den lite äldre boken Växa – inte lyda av barnläkaren från Lund, Lars H Gustafsson (Norstedts, 2010). Gustafsson ifrågasätter nyauktoritära uppfostringsprogram på tv, och frågar sig vad som händer med barn som utsätts för ”time-out”. Vill du att ditt barn ska lyda? Och vem ska det i så fall lyda och inte lyda? Gustafsson har också skrivit den spännande Leka för livet, och flera debattinlägg i form av böcker om skola och förskola.

Under hösten kommer en bok som jag ser fram emot, av psykologen Elaine N. Aron. Aron är den som myntade begreppet högkänslighet, och hon har forskat på ämnet i mer än tjugo år. Boken, som tidigare bara funnits på engelska, heter Det högkänsliga barnet: att växa och må bra i en överväldigande värld (Egia förlag). Den följer upp psykologensk bok om högkänsliga vuxna, och eftersom jag just nu läser den på originalspårk vet jag att den bjuder på spännande insikt om en känslighet som enligt Aron 20 procent av befolkningen lever med. Människor med ett känsligare nervsystem bearbetar enligt psykologen intryck på ett djupare plan och är särskilt mottagliga för stämningar och intryck. På grund av detta blir de lätt överstimulerade och har ofta ett stort behov av att dra sig undan. Vad innebär det att vara en sådan person, och inte minst att fostra en? Den kunskapen tror jag inte bara de som är direkt berörda utan de flesta som interagerar med barn har nytta av.

Lidström, C - Baka - 29689525Medan du läser är det möjligt att barnen behöver något annat att syssla med. Sätt bloggaren Clara Lidströms bok Baka Steg-för-steg (Rabén & Sjögren) i händerna på dem så får du fika lagom till du behöver en paus. Tanken som ”Underbara Clara” (så heter bloggen) vill förmedla är att barn kan själv. Ett budskap som går rätt väl hand i hand med tidigare nämnda böcker! Glad sommar!

Pojkar och enkla analyser

Pojkar måste läsa. Vi måste få pojkar att läsa. Pojkar läser för lite. Även om det inte stämmer med min egen pojke håller jag naturligtvis med. Den senaste tidens larmrapporter oroar och det är svårt att låta bli att dra kopplingar mellan låg läskunskap och unga arga män i utanförskap. Ändå undrar jag när jag sitter med senaste tidens utgivning av böcker för barn som håller på att knäcka läskoden (korta meningar, ofta i versaler) om vi samtidigt är ute efter extrem könskodning och de negativa effekter som stereotyper när det kommer till genus för med sig.

domarnSmaka på några titlar: Ut med domarn! och Jag är fotbollsproffs! (Malin Stehn, Elin Fahlstedt, Opal), Utvisningen (Åsa Oxenmyr och Ingrid Flygare, Rabén & Sjögren) och Rakt i krysset (Pernilla Gesén och Jeanetta Milde, Lilla Piratförlaget). Gemensamt förutom sporttemat (fotboll och innebandy) är att huvudpersonerna är pojkar. Det är inget fel på de här böckerna. I de två förstnämnda från förlaget Opal finns ett tydligt tema av laganda och gemenskap, i Geséns och Mildes bok toppar en flicka motståndarlaget. Men här finns också en förutsägbarhet och en så enkel analys att det gör mig sorgsen. Oxenmyr, Å - Joel spelar innebandy: Utvisningen - 29689259Om det nu är ”sportkillarna” som dissar böcker är det naturligtvis bra att möta dem på ”deras nivå” men då får man hoppas att det följs upp med något mer. Då gör vi oss beroende av engagerade föräldrar/lärare/bibliotekarier som sticker mindre stereotypa böcker i händerna på dem efterhand. Och kanske dessutom någon som förklarar för dem att bara för att det är flickor i huvudroll i 90 procent av de omvårdande djurböckerna och pojkar i majoritet i sportlektyren behöver det inte vara så. Det står faktiskt var och en fritt i denna i övrigt individfokuserade värld att välja precis efter eget hjärta. Även om nu allt från barnklädesbutiker till barnboksförlag gör sitt bästa att övertyga oss om något annat.

Andrén, E - Jobbargubbar: Vera och Vilgot i byggvaruhuset - 29692266Och när jag nu är inne på den linjen måste jag fråga mig hur snacket gick när Rabén & Sjögren satte vinjetten ”Jobbargubbar” på sina böcker om Vera och Vilgot (del två, Vera och Vilgot i byggvaruhuset, har just kommit ut). ”Vi har en flicka och en pojke i huvudrollerna, ett kreativt och skapande tema och till och med en kvinnlig chef för byggvaruhuset. Det här blir nog för mycket, vi måste nog ändå slå fast en gång för alla att det krävs en riktig ”gubbe” för att vara i byggbranschen”. Eller hur tänkte de?

Hellsing, L - Ticke tack! - 29691719Jag tar min tillflykt i några nya pekböcker med gamla klassiker. Det är Lennart Hellsings sånger Ticke Tack och Annabell Olsson som fått kartongpärmar och underbara illustrationer av Lena Sjöberg. Med semestern på intågande flyr jag och barnen nog också ut i naturen med Titta en… (Jenny Wik, Kabusa böcker) och Mina småkryp samt Mina blommor (Anja Baklien, B Wahlströms), även de stabilda kartongböcker för små utforskare och utan fokus på huruvida dessa små utforskare vill definiera sig som flicka eller pojke.

Denna text är också publicerad i Skånska Dagbladet.

Fotboll idag och imorgon

Jag skriver om fotbollsböcker i morgondagens papperstidning, och kan därför berätta redan nu att morgondagens blogginlägg kommer att handla om sport. Precis när jag skrivit klart texten till kultursidan kollade jag min mejl, och nu är jag lite orolig att det ska verka som att jag är sponsrad. Men alltså – avancerad tempussoppa här – morgondagens inlägg skrevs innan denna nyhet damp ner!

Och den som läser morgondagens text förstår nog att jag tycker Olikas nya satsning verkar mycket lovande. =)

olikafotboll

Flygande tunna över Ryssland?

Här hemma är det Tintin och Ture Sventon som diskuteras, i Ryssland är det något mer förvånande Karlsson på Taket som riskerar att åka ut från biblioteken. Karlsson skapar tydligen ”oönskade dåliga relationer mellan barn och föräldrar och är inte i linje med ryska värderingar”.

Undrar vems värderingar den lagom tjocke flygande tunnan över 50-talets Stockholm egentligen är i linje med. Karlsson på taket är ju kontroversiell genom att han är egoismen personifierad på ett sätt som få barnbokshjältar är. Han är helt enkelt inte snäll, vilket vi är vana vid att barnboksfigurer ska vara (eller bli i slutet). Men han är ju också en av de mest älskade av Astrid Lindgrens karaktärer och tydligen har han varit särskilt populär just i Ryssland. Som det framstår i Kulturnytt verkar detta handla om att uteslutande hänvisa medborgarna till ryska alternativ, då blir Karlsson på taket en måltavla i egenskap av ickerysk kultfigur.

När det handlar om Tintin och Sventon och den historiska rasismen är det i mitt tycke en relevant diskussion, och slutsatsen om vad som ska göras med böckerna är egentligen mindre viktig än innehållsdiskussionen och hur den hanteras när klassikerna presenteras för unga läsare. Hade det varit den historiska rasismen som till exempel styckena om Pippis pappa ger prov på det gällde hade en rysk diskussion om Lindgrencensur varit betydligt mer spännande. När det gäller Karlsson blir jag – återigen – mest oroad kring vad som pågår i Ryssland just nu.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.