Att läsa på eller kasta sig in

20120919-094735.jpg
Niklas Söderberg skriver så här i dagens Sydsvenskan om rasistdebatten om Wirséns film: ”kruxet är vad i all sin dar ”Lilla hjärtat” gör i en FABEL!? Vad underförstås här? Tre förmänskligade djur och en svart (fördjurligad) människa? En del sorts människor är inte människor. Vilket är det djupaste och mest avskyvärda av rasismens påståenden.”

Där visar han att han alls inte satt sig in i serien om brokiga. Ett av de ”tre djuren” – liten skär – är en flicka med rosett i håret, och varför ”rutan” skulle vara mer djur än människa vet jag inte!

Lite får man väl ändå läsa på innan man ger sig in i debatten!?

20120919-095519.jpg

20120919-095542.jpg

P.S Vabbar idag och bloggar från telefonen, så trots att jag känner att jag har mer att säga i det här får jag hålla här!

Uppdaterad med länk, 2012-09-21

Sonens bokreapremiär – eller valfrihetens baksida

Ni väntar väl med spänning på min bokrearapport? Den kommer här!

2,5-åringens standardsvar är ju ”nej”, så att få honom att uppvisa entusiasm för bokhandelsutflykten lyckades sådär. Väl på väg var han dock rätt peppad, och när vi några dagar senare jagade födelsedagspresent till hans morfar var han riktig bokhandelsexpert och gick gladeligen i tre olika butiker.

Den första, då uppgiften enbart var att välja några böcker till sig själv och en till lillasyster, var Akademibokhandeln på köpcentret Entré. Inte min favvobokhandel på något sätt, men en inom lagom avstånd och med lagom avgränsat reabord (jag hade gjort ett förberedande besök så klart).

Vad hade jag väntat mig? Jag vet faktiskt inte riktigt, men jag var inte helt beredd på vad jag stolt konstaterade var ett bibliotekssyndrom: han ville inte köpa han vill läsa. NUNUNUNUNU! Så det första uppdraget blev att förklara bokhandelns villkor. Efter det kunde vi enas om att utbudet var lite småtrist. Jag plockade bland välkändingar som Max, Billy, Lilla Anna med flera, han lockades av färgsprakeri och flikar. Jag hade verkligen stålsatt mig för att inte klanka på hans val, men vilka böcker han än plockade med blev svaret ”nej” när jag frågade om vi skulle ta hem den bok han för tillfället höll i. Men så hände något:

Jag ska villigt erkänna att jag själv plockade ner den från hyllan. Jag vet ju att han älskar filmen Bilar, så jag tänkte att en bok på temat kan väl inte skada. Framför allt tänkte jag att han ju ändå säger nej till allting. Pucko!

När han väl hade denna ljudsatta avskrift av ett undermåligt filmmanus (Bilar 2) i famnen släppte han inte den. Den var plastad (smart drag, det gick inte att ens tjuvkika på texten) och när jag sa att vi inte kunde läsa den förrän vi betalat och åkt hem fick jag i all hast rafsa ihop några andra böcker han trots sitt nej verkat gilla, skynda mot kassan och bussen. Mitt första ord till maken var ”förlåt”, men som kompensation har det varit jag som läst boken flest av de sjuttioelva gångerna den varit framme i helgen.

Och så var det med det. Jag skriver en hemtenta om ”fin- och fullitteratur” (mina ord, inte lärarens) just nu och jag kan i alla fall vara tacksam för ett bra exempel att utgå från. Återkommer i ämnet!

Totte

Ni vet väl att barndomens favorit Totte finns som film? Böckerna har animerats och läses av en äldre herre jag just nu inte kommer ihåg namnet på. Jättefint, och precis lagom tempo för en 1-2-åring!

Har sett att författaren Gunilla Woldes andra huvudperson Emma också finns på dvd. Kan bli en julklapp!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.