Vabruari

Pappas appar har uppmärksammat att vi är många som är hemma med sjuka barn den här månaden. Därför tipsar sajten om lugna appar att hålla sjuka barn sysselsatta med: Kolla här!

Den som vill sitta med och läsa hittar tips på bokappar här.

Själv tänkte jag utlova en lista på fysiska böcker som handlar om att vara sjuk, så kika in här snart igen!

Apptips: Tröjan Tula blir något nytt

TulaEn gång i tiden låg interaktiva böcker på samma lista som flygande bilar, semesterresor i rymden och sladdlösa telefoner. När mobilerna, som snart blev handdatorer, kom trodde jag nog att fler förläggare skulle ge sig på böcker med alternativ handling men de flesta gav ut helt vanliga böcker – med något litet animerat inslag – i digital form.

Med boken om tröjan Tula tar företaget Gro play steget mot en valbaserad handling. Gro Book – Tröjan Tula blir något nytt handlar om en tröja som gärna vill bli köpt. Men vem köper henne, och vad händer då? Det är upp till läsaren. Det finns 24 olika sätt att läsa den här sagan som i enlighet med utgivarföretagets fokus handlar om återvinning. Tröjan Tula får nitar, blir färgad grön, trollas bort och blir lappar till en trasig fåtölj.

Sagan är i sig spännande, och ämnet som sådant brännande i den konsumtionskarusell som många barn lever i. Boken kan läsas själv eller få högläst av skådespelaren Eva Röse. Illustrationerna är färgsprakande, några få är interaktiva. Tekniskt hade jag småproblem ibland , med fördröjningar och otydligheter just i de klickbara inslagen, men generellt får den här bokappen ett mycket bra betyg. Inte minst för att det är bra som bok, och utnyttjar formens möjligheter. Förhoppningsvis kommer den så småningom även för andra plattor än Apples.

Detta är en del av en text som publicerats i Skånska Dagbladet 2013-02-09. Läs mer om appen hos Pappas appar.

Då var det en buss, nu är det en Facebooksida

Rosa Parks var trött på att stå tillbaka, att tona ner sig, att vara mindre värd. Efter gårdagens Uppdrag Granskning blir det med all önskvärd tydlighet klart hur viktigt det är att vi fortsätter att säga nej. Att säga att det inte är ok att kränka någon. Inte på grund av kön, hudfärg eller sexuell läggning, eller av någon annan orsak heller för den delen.

Jesper Eriksson lade upp den här bilden som sin reaktion på näthatet, men jag skulle säga att det är ännu viktigare att reagera när man ser kränkningarna i sin vardag. Det kan vara på jobbet, på stan, på din eller en bekants Facebookvägg eller i en tidnings kommentarsfält. För som en kompis till mig sa efter att ha sett UG: Är det detta min dotter växer upp till om hon väljer att ta plats?

Låt oss se till att det inte blir så.

P.S Här ser du hur du kommer i kontakt med Skånskans reportrar, här Norra Skånes och här LaholmstTidnings. De är definitivt värda lite #nätkärlek!

Mirja och pojken i det rosa huset

Nordin, S - Mirja och pojken i det rosa huset - 29677188Av Sofia Nordin och Matilda Ruta

Hur kul är det att följa med föräldrarna till landet egentligen? Mirja tycker inte det är särskilt roligt förrän det kommer fram att mormor och morfar fått nya grannar. I det rosa huset bor en pojke i precis Mirjas ålder. Och i precis Mirjas smak, visar det sig när hon drar igång en spännande skattjakt. Genast är grannpojken med på noterna och kommer med lika kluriga ledtrådar han.

Det här sommaräventyret uppskattar liten som stor, inte minst på grund av de färgsprakande illustrationerna. Många är vi som suckat över ensamheten i sommarstugan, och många är vi som drömt om en kompis att ge sig ut på utfärder med. Den här boken är en Vita stenen för yngre barn, och en saga att ta fram när sommarlängtan pockar på.

Boken kom ut hösten 2012 och är ett recensionsexemplar från förlaget.

Det stavas G N Ä…

… LL

Min snart-fyraåring har ett tonläge som jag har väldigt svårt för. Imorse försökte jag avstyra det genom att leka stavningslekar. Det hjälpte föga men det slår mig nu när jag kommit till jobbets lugn att jag nog aldrig kunde trott för några år sedan att jag skulle bli irriterad av att höra dessa ord från mitt barn:

”Mamma, kan du läsa för mig”

(Att jag sedan för några år sedan hade haft svårt att förutse att jag skulle väckas av en bok i huvudet och under påklädning och frukostfix förföljas med just de orden i den värsta av gnälltoner är ju nästa sak..)

Boken i fråga:

Sitt inte tyst – Rosa Parks 100 år

Det är tystnaden som skaver. Att komma på efteråt vad som skulle sagts, vad som skulle gjorts. Det är rädslan och tröttheten som är farlig. Och det är motsatsen som kan förändra världen.

Idag skulle Rosa Parks fyllt 100 år. Få människor har så tydligt belönats för sitt mod. Få får så tydliga bevis på att de gjorde rätt. Ändå tog det naturligtvis år innan Rosa Parks verkligen förstod vidden av vad hon gjorde när hon sa ”nej” den där vinterdagen i Alabama 1955, när hon vägrade ge upp sitt säte på grund av sin hudfärg.

I den nyligen utkomna boken Rosas buss (Alvina, 2013) får vi träffa Bens farfar. En man som i stället för triumf känt feghetens skam. För sitt barnbarn vågar han ändå bekänna, långt senare men på plats i den buss där det en gång hände, hur tyst han satt. Hur han var så nedtryckt av tidens strukturella rasism att han först inte beundrade utan fruktade Rosa Parks och det hon gjorde.

Med hjälp av Maurizio A. C. Quarellos fantastiska illustrationer lyckas den italienske författaren Fabrizio Silei berätta Rosa Parks historia så att den får liv och mening för ett barn i Sverige idag.

Ben och hans farfar avslutar museiutflykten med glass, och möts av Obamas ansikte på löpsedlarna. Världen har förändrats, det är sant, men svarta rubriker, såväl i Rosa Parks land som i vårt, påminner alltför ofta om att kampen för allas lika värde måste fortsätta. Om att vi inte får sitta tysta.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Texten är publicerad i Skånska Dagbladet 4/2 2013.

Gästrecension: Gråt inte, Lilla Räv!

Doinet, M - Julias djur - Gråt inte, lilla räv! - 29684803Av Mymi Doinet och Mélanie Allag

Recensenter: Emil, 8 år, och hans mamma Sara. Så här tycker de om boken:

I gråt inte lilla räv träffar vi Julia som tar hand om övergivna djur. Emil tycker att den var lättläst och att den passar bra för åttaåringar eftersom man får lära sig så mycket. När man äter ett äpple kan man tänka på att äpplet väger lika mycket som en nyfödd räv, fast räven har fler tänder än du har själv.

Mamma tycker: Hela boken är sprängfylld utav olika känslor, vilket gör det till en bra grund för vidare samtal med barnen. Att Julia, som älskar sina djur, faktiskt blir både arg och ledsen när lilla räv inte lyssnar eller t.o.m. bajsar på mattan, kan vi både skratta år och relatera till tillsammans.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Detta är en av flera gästrecensioner i bloggen. Är du intresserad så håll utkik efter nya tillfällen att recensera barnböcker.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.