En bok om vänskap

Rosa-Emma
Låt alla vara med – Tillsammans är vi starka.

av Ulrika och Mats Slottner med bilder av Lilian Johansson

Den här boken ges ut av författarna själva, och är ett minst sagt behjärtansvärt projekt. Med en fin bok och en medföljande medalj lär sig läsarna att tänka på andra, att inte stänga ute och låta alla få en chans. Boken är en del i en serie, med uppföljare som ”Tala sanning” och ”Dela med dig” så det är lätt att se att författarna har en lovvärd agenda.

Historien är klassisk, Magnus familj flyttar och han ska börja ny skola. Men när killarna inte släpper in honom blir han ledsen och på egen hand på rasten hamnar han i knipa. Bokens hjältinna, Rosa-Emma, kommer till undsättning och boken ger möjlighet att diskutera med barn hur vänner ska vara och hur den som är utanför kan må. När barnet funderat över de här frågorna delas den medföljande medajen ut, och tanken är sedan att barnet ska samla medaljer från de olika böckerna. Ett roligt grepp om svåra frågor, tycker jag.

Däremot är det svårt att säga så mycket om historien, text och bild. Det är prydligt och välskrivet men har inte de finesser som man trots allt är ganska bortskämd med i barnböcker. För mig som vuxen finns inga aha-upplevelser och någonstans vill jag nog att en barnbok ska ge mitt barn något extra, något mer än fina ord och – ja, det är det ju – pekpinnar.

Den här boken känns som ett givet underlag när skolor diskuterar det som kallas värdegrundfrågor. Just denna del i serien borde föreningen Friends ta en titt på för budskapet går hand i hand med deras anti-mobbningsidé!

Provläs boken om Rosa-Emma här!

Rosa-Emma förresten, det namnet har huvudpersonen på grund av att hon gillar rosa kläder. Lite fantasifattigt som namn betraktat, kan jag tycka, men jag väljer att se det som att någon äntligen plockar upp det faktum att rosa är en cool färg, inte tvunget vikt för gulliga stereotypt flickiga typer.

Ingrid träffar djuren

Bild från Bokus.seAv Katerina Janouch

Har länge varit nyfiken på Janouch Ingrid och passade på att be om ett recensionsexemplar av den sjunde i serien, Ingrid träffar djuren. Det har satt mig i en sådan där jobbig situation som många bokbloggare skriver om; ska man såga en bok man fått gratis?

Jag har ju hela tiden sagt JA, för att det är det enda sättet att ge bloggläsarna förtroende för mig. Jag skriver vad jag tycker om en bok, oavsett hur den kommit i mina händer.

Med det sagt vill jag berätta att Ingrid är en väldigt charmig tjej. Jag tilltalas av bilderna, men märker faktiskt att sonen inte är så entusiastisk som han ofta blir över djurbilder. Men min sågning gäller språket. Jag vet att småbarnsböcker ska ha korta meningar, och jag har ofta kunnat bortse från konstigheter i språket just därför. Jag tror – eller hoppas i alla fall – att författaren har en pedagogisk tanke som handlar om språkinlärning och jadajada. Själv tror jag att man som högläsare snabbt inser hur mycket just ens barn hänger med och vackert får anpassa språket efter det. Hur som helst kan jag se förbi uppstyckade och till synes ologiska meningar om de 1, ligger bra i munnen och 2, följer någonslags logik.

Ingrid träffar djuren faller tyvärr på båda punkter. Här är baksidestexten:

Var är alla djuren?
Djur som är på riktigt?
Först så finns kaninen.
Med den mjuka pälsen.
Det finns flera hundar.
De behöver rastas.
Ingrid kastar pinne.

Ni fattar grejen. Nya meningar på varje rad, även när det uppenbart är en uppstyckad mening (kaninen – med den fina pälsen). Ok. Så är hela boken.

Här är min personliga hatsida:

Sture heter katten.
Han bor mest hos grannen.
Men när Ingrid ropar.
Kommer han och spinner.

!!!

Och så ungefär mitt i boken kommer vi till fåren:

Lammen är så fina
De är lite blyga
Sen när Ingrid lockar
Kommer de och buffas.

Vad menas??? Vad är skillnaden på denna text och övriga boken? Var är de eviga punkterna? Och om man nu valt bort dem, varför stora bokstäver?

Nej. Jag förstår helt enkelt inte. Ska det vara så här? Vad tänkte Janouch? Vad tänkte förläggaren? Ni som läst tidigare böcker, är alla likadana? Gillar ni det?

Jag gömmer nog Ingrid och Djuren under fåtöljen (där lägger vi böcker vi för tillfället inte orkar läsa fler gånger) och lämnar den där.

En helt vanlig bokmorgon

Hade en stund över och läste bloggar i godan ro. Tio minuter senare jag jag gjort en fantastisk upptäckt och klickat hem två böcker. En vanlig morgon alltså…

Det började här. Titeln som börjar med ”Dadlar” fick mig att tänka på en av barndomens favoritserier, den om Tekla (Vad händer om man vänder på Paris, nivet!?). Har nyligen köpt på mig nyutgåvor av de tre första böckerna i serien (Tuppenkuppen och Killbacillen förutom Paris..). Nästa bok heter Dadlar och dromedarer, och jag hade glömt att den fanns men klickade snabbt hem den på Gojaba. Och medan jag söker inser jag plötsligt att det finns EN BOK TILL. Handdukskriget. Ser här att den kom 1993, så det är inte så konstigt att jag inte läst den. Var 15 då. Men nu är jag ju vuxen och får läsa vad jag vill! Klick klick!

Läs!

Den här måste läsas. Viktigt inte bara för flickor, tycker jag!

”Ett problem för många unga kvinnor i dag är vanföreställningen att tillhöra det historiskt utplånade könet. De tror att män alltid har varit kulturbärare, medan kvinnor varit offer, förtryckta in på bara benknotorna.”

”Åtminstone tills Kulturrådet har tagit sitt ansvar och gjort det kvinnliga hjälteeposet om Inanna till en Alla tiders klassiker! För hör och häpna: det finns ett litterärt verk som är mer än tusen år äldre än Gilgamesheposet, nämligen textcykeln om Inanna, den stora centralfiguren på den sumeriska Pantheon. — Inanna var den första i världshistorien att stiga ner i underjorden, dö, hängas upp på en krok och återuppstå på den tredje dagen … Hon är också en hjältinna för vår tid, en inspiration för flickor såväl som för pojkar.”

Så skriver 20 kvinnor och 2 män i debattartikeln

Det låter bra! (Och är bra!)

Av Pernilla Gesén och Sara Gimbergsson

B. Wahlströms förlag”Den här gillar jag” ropar maken från sonens rum där de sitter och läser. Jag gissar innan han sagt det att det är Gesén och Gimbergssons fina Det låter bra.

Här får vi träffa ett barn (apropå det här!) som utforskar världen genom hörseln. I korta meningar och med ljudligt beskrivna läten följer vi med en helt vanlig morgon. Inget äventyr, men något särskilt. Vi känner igen oss och kan diskutera hur saker låter. Jättefint!

Illustratören gillar vi ju sedan tidigare, härhemma!

Mitt barn. Ett barn.

Det här är intressant. Jätteintressant. Handlar om en kvinna som väljer att inte tala om könet på sitt barn.

I min värld är det att dra det hela lite väl långt. Jag har faktiskt sprungit på den här tjejen på stan med Vide en gång, och eftersom våra barn är i samma ålder kom vi i samspråk. När min kompis som var med frågade något om barnet, och inflikade ”är det en pojke eller flicka” för att kunna säga han/hon fick vi just svaret att det är oviktigt.

Jag håller med. Det är oviktigt. Men gissa vad vi tänkte på resten av samtalet? Det blev viktigt där och då. Dessutom var det inte utan att jag kände mig lite förnärmad. ”Vad har hon för rätt att ta förgivet att vi lägger en massa värderingar på om det är en han eller hon”, liksom. Men det är klart hon har rätt att säga vad hon vill om sitt barn. Och hon fick mig att fundera – ännu mera – på de här frågorna, så något uppnådde hon väl.

En diskussion på samma, om än något mer teoretiska linje pågår förresten här!

Hela året

Tog en runda i den farliga bokhandeln idag igen.

Lyckades hålla mig från att köpa böcker, men köpte 12 vykort som jag länge sneglat på. Det är Lena Anderssons fina månadsbilder och jag tänkte sätta ihop dem till en tavla i knattens rum!

Både Linnea och Maja är en tydlig del av min barndom. Just Linneas årsbok läste vi sönder när jag var liten, så jag får nog införskaffa en ny när knatten blir i rätt ålder!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.