Opinion

Är ondskan eftertänksam?

Opinion
Opinion Hon baserade teorin bland annat på det hon såg under rättegången mot Adolf Eichmann, ingenjören bakom förintelsen av judarna.
PREMIUM

Hon baserade teorin bland annat på det hon såg under rättegången mot Adolf Eichmann, ingenjören bakom förintelsen av judarna. Hon menade att han motiverades av blind lydnad mot sina överordnade och var byråkrat snarare än något annat.En ny studie ifrågasätter Arendts teorier. Enligt Alexander Haslam och Stephen Reicher vid University of Queensland i Australien respektive University of St. Andrews i Storbritannien är ondskan, eller att välja att göra sin medmänniska illa, en i allra högsta grad medveten handling. I fallet Eichmann menar de till exempel att han visserligen hade order från Hitler att se till förintelsen, men inte hade några specifika instruktioner kring hur detta skulle gå till. Den utstuderade grymheten i systemet härleder Haslam och Reicher till Eichmanns egen personlighet och övertygelse om att det han gjorde var rätt.Haslam och Reichers teori är istället att ondskan är en genomtänkt och beräknad handling. Det som motiverar någon att plåga sin medmänniska är en övertygelse om att deras handlingar kan rättfärdigas moraliskt. En uppfattning om att man gör det rätta kan få en person som deltar i psykologiska experiment att gå med på att plåga en annan deltagare. Haslam och Reichert menar alltså i princip i motsatsförhållande till Arendt att själva analysen som föregår beslutet att ge en medmänniska en elektrisk stöt är avgörande. Ondskan är enligt dessa slutsatser inte banal utan analytisk.Detta borde i stort vara goda nyheter. Vi lever i en tid då våld blir mindre och mindre accepterat som konfliktlösningsmetod. Om våld eller frihetsberövande inte längre ses som lätt att rättfärdiga kanske det framöver innebär att ondskan varken är banal eller analytisk, utan mer sällsynt.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Förtroendetappet

Opinion
Opinion

I den senaste mätningen av förtroendet för partiledare från DN/Ipsos störtdyker kristdemokraternas ledare Ebba Busch. Det är det största tappet sedan mätningarna började. Att småpartiers ledare rusar i förtroende varar i rättvisans namn sällan, men minskningen är såpass kraftig att det inte enbart kan förklaras med Moderaternas ökade popularitet.

Busch brottas med konsekvenserna av en del tveksamma beslut. Den uppmärksammade fastighetsaffären, där hon köpt ett hus av en 81-åring man vars anhöriga menar att han ångrat sig efter att kontraktet skrivits, är ett problem som inte försvinner, trots att Busch menar att det handlar om ett ”mediespel”. hon är inte ensam om att tycka att vinklingen på historien har varit till hennes nackdel, men själva konflikten kan knappast skyllas på media.

Efter att ha kommenterat saken på Facebook har Busch anmälts för förtal av en anhörig till mannen och ärendet går nu till JK. En rättsprocess är inte bra för en partiledare.

Ett annat beslut som kan ha påverkat förtroendet är att hon finns på bild när hon festar utan att hålla ett rimligt avstånd. Partiets kärntrupper och potentiella väljare satt sannolikt hemma och skyddade sig från smitta under samma period och roades föga av Busch aktiva sociala liv.

Det är inte första gången en partiordförande inte verkar greppa att partiets framtoning spelar roll för hur det egna beteendet tolkas. När Göran Persson agerade godsägare blev det ett problem eftersom han var arbetarrörelsens ledare. Hade det varit en Moderatledare hade det inte varit något problem. Det kan verka orättvist, men det är så det fungerar.

Ebba Buschs tuffa stil mot meningsmotståndare öppnar för hård kritik av henne som partiledare: ingen lär hantera klavertramp med silkesvantar. Busch Thor får just nu erfara att inget är privat när man är partiledare -- särskilt inte om man är ledare för ett parti som förespråkar ”tuffa tag”.

Opinion

Informationen vill vara fri

Opinion
Opinion

EU-kommissionen och vice ordförande Margrethe Vestager vill förlänga det tillfälliga regelverk som tillåter ”roam like at home”, det vill säga att det kostar lika mycket att ringa och surfa på internet över hela Europa, i minst tio år. Egentligen skulle möjligheten upphöra 2022.

Fri roaming i Europa är en tydlig, lättbegriplig regeländring som gynnar medborgarna i deras dagliga liv. Tanken är att man som mobilsurfande EU-medborgare så småningom också ska få bättre kvalitet, ökad tillgänglighet och stegvis ännu lägre priser, vilket så klart är välkommet.

Det är en viktig principfråga för EU av två skäl: dels är reformen konkret för medborgarna: ena dagen får du en dyr räkning om du använder din smartphone i Berlin, nästa dag ingår det i ditt svenska abonnemang och blir gratis och dels handlar det om att symbolfrågor behövs. EU gör mycket bra för medborgarna, men det mesta är stort, långsamt och abstrakt och syns inte tydligt i vardagen för gemene man. Man kan ta veterinärmedicinpaketet som exempel: det är bra för medborgarna (och för djuren) att man begränsar hur mycket antibiotika man får använda i sin djurhållning. Överanvändning av antibiotika är mycket farligt. Det syns dock inte i vardagen: skinkan byter inte plötsligt färg på tallriken.

EU behöver något tydligt de kan peka på när de får frågan om vad de egentligen sysslar med och vad det ska vara bra för. I en allt mer digitaliserad värld är bra och billig uppkoppling en rättvisefråga, så gratis roaming är ett utmärkt exempel.

Opinion

Rättvis mat hem

Opinion
Opinion

Efter ett års förhandlingar har Foodora och fackförbundet Transport tecknat kollektivavtal för bil-, cykel- och mopedbud. Foodoras vd Hans Skruvfors kallar det historiskt, eftersom de är det första ”plattformföretag” som tecknat avtal. Bland annat handlar det om att buden ska få övertidsersättning, ersättning för nödvändigt underhåll och för arbetskläder.

Problemet och fördelen med Foodora är att det är en så bra idé. Foodora är, trots all kritik mot modellen på senare tid, en lysande affärsidé: konsumenten kan njuta av god mat, restaurangerna kan få fler gäster och den som behöver få in en fot in på arbetsmarknaden utan lång utbildning, eller behöver ett extrajobb, kan få det. Den i Sverige så kritiserade gigekonomin skulle långsiktigt kunna utvecklas till något konstruktivt, även om det krävs mycket jobb och eftergifter från arbetsgivare som tjänar på att gigarbetsmarknaden är laglöst land.

Samtidigt är det en sund reaktion att protestera när Foodora behandlar sina anställda illa. Den omtalade Sydsvenskanartikeln om att vara Foodora-bud, där en av tidningens reportrar wallraffade och skildrade hur jobbigt han tyckte det var och ifrågasatte varför kunder beställer hem mat eller godis istället för att hämta själv, gick ut på att visa att gig-ekonomin går ut på att utnyttja anställda och ställa orimliga krav.

Visst är det mycket man undrar över när det gäller Foodora, som varför de till exempel inte använder sig av elcyklar eller mopeder som de lånar sina bud, om de nu kräver så snabb leverans att det nästan blir omöjligt att hinna med en vanlig cykel? Och nog måste de finnas bättre sätt att motivera folk än den hotfulla ton som skildras av Sydsvenskans reporter, om den nu är representativ.

Kollektivavtal är viktigt för att den svenska modellen ska hålla. Det lär i längden förmodligen fördyra matleveranserna, men det bör kunder kunna acceptera om det innebär att buden får dräglig arbetsmiljö.

Opinion

En tafatt strategi

Till sist gäller också munskydd i riksdagen.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Opinion

På söndag är det ett år sedan regeringen och Folkhälsomyndigheten höll sin första presskonferens om en hotande coronapandemi. Då hade viruset redan funnits i vårt land i mer än en månad. Dessutom hade såväl WHO som EU redan i januari varnat för att en pandemi kunde drabba världen medan det officiella Sverige var passivt.

Nu har regeringen och FHM snubblat och fumlat sig fram detta år utan att ens nu ha lyckats formulera en strategi som är begriplig. Efter en första våg första halvåret 2020 och en andra våg av smittspridning och död under andra halvåret så står vi nu inför risken av en tredje våg. Den kan innebära nya svåra utmaningar eftersom det i vårt land dykt upp muterade former av coronaviruset, mutationer som gjort att smittan sker snabbare och i värsta fall är mer motståndskraftig mot de vacciner som har tagits fram.

I onsdags höll regeringen en ny presskonferens. Om någon förväntat sig att vi skall kunna lätta på restriktioner, som t.ex Danmark som till skillnad mot Sverige haft en mycket hård nedstängning och nu försiktigt kan öppna upp, så blev beskeden som gavs en besvikelse. Istället skärps reglerna för alla serveringsställen, inte bara krogar som serverar alkohol utan också snabbmatsställen och caféer, samt för butiker, gallerior och gym. Dessutom begränsas möjligheten att genomföra idrottstävlingar.

I sak är det åtgärder i rätt riktning. Nedstängningar minskar smittspridning och dödstal, även om statsminister Stefan Löfven på onsdagen påstod motsatsen i en besynnerlig kommentar.

Vid tröskeln till en tredje våg där alltfler drabbas av muterade virus finns inget annat val än mer av restriktioner. På onsdagen lanserade den finska statsministern Sanna Marin, trots grannlandets mer framgångsrika coronabekämpning, en mycket kraftfull nedstängning av samhället. Krogar får t.ex inte alls ha öppet i delar av landet och distansundervisning sker redan från mellanstadiet. Sverige måste gå samma väg och nu finns ett tydligt regelverk som kan användas. Men den svenska linjen där åtgärder saknar logiska samband t.ex att hålla skidorter öppna med trängsel samtidigt som krogar och caféer drabbas av allt hårdare restriktioner, kan aldrig bli framgångsrik. Varför inte satsa på en riktigt hård nedstängning som Finland under några veckor för att senare kunna öppna upp. Och varför har det tagit så lång tid att acceptera värdet av munskydd när det regelmässigt används i vår omvärld och nu också efter beslut av talmannen i Sveriges riksdag men inte konsekvent i kollektivtrafiken och affärer. Inte undra på att Sverige numera blivit ett varnande exempel i andra länder.

Lars J Eriksson

Opinion

Alltför få svenskar jobbar inom EU-systemet

Opinion
Opinion

Det är rätt tunnsått med svenska tjänstemän i EU:s olika institutioner. Enligt Dagens Nyheter arbetar det drygt 500 svenska tjänstemän inom EU:s olika grenar. Om antalet skulle motsvara Sveriges befolkningsmässiga andel av EU borde det vara ungefär 350 fler. Varför har det blivit så?

Ett skäl kan vara att EU länge sågs med rätt skeptiska ögon av svenskar i allmänhet. Ett annat skäl kan vara att svenskars internationella engagemang mer gällt länder som Långtbortistan än i vårt europeiska närområde.

Troligen spelar också nedvärderingen av europeiska klassiska språk en roll. Svenskar är normalt rätt bra på engelska. Däremot har intresset för klassiska språk som franska och tyska varit på en låg nivå väldigt länge trots att det är språk som gör oss mer bekväma i en europeiska miljö.

Tyskland är EU:s viktigaste land i en rad avseenden, via sin storlek och ekonomiska betydelse. Med goda tyskkunskaper är det också lättare tala med östeeuropeer eftersom de av tradition lärt sig tyska.

Frankrike är nummer två i betydenhet i EU. Franskkunskaper är av stort värde eftersom det är ett huvudspråk i internationell juridik. Franskan gör det också lättare att lära sig de andra romanska språken, italienska, spanska och portugisiska.

Att vara tjänsteman i olika EU-organ innebär att man jobbar för EU:s gemensamma intressen. Men det har negativ betydelse om antalet svenskar är få, eftersom de bär med sig från vårt land svenska synsätt t.ex på det offentliga när det gäller öppenhet. Det gör det också lättare för svenskar att kontakta anställda i EU-systemet.

Att arbeta några år i EU borde vara attraktivt för svenska unga akademiker. Universiteten och högskolorna är nyckelfaktorer när det gäller rekryteringen. Det borde gå att göra mer för att under studietiden marknadsföra de karriärvägar som står till buds i EU.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinopro.se

Sverige väljer att förlänga tillfälliga ändringen i spellagen

Casinopro.se I samband med den pågående pandemi som snabbt spred sig över världen, valde svenska Spelinspektionen att skärpa reglerna i den svenska spellagen. Sedan tidigare innebar denna bland annat att varje spelbolag endast får dela ut en bonus per licens, samtidigt som de ska ålägga spelarna att ställa in insättningsgränser innan de tillåts börja spela.

Varken bonusar eller insättningsgränser har tidigare haft ett maxtak, enligt bonussidan casinopro.se - något som kommit att ändras i och med den tillfälliga ändring som genomförts i spellagen från och med den 2 juli 2020.

Strikta regler i nya ändringen

Den tillfälliga ändringen i spellagen skulle i första hand gälla till och med den sista december 2020. Nu är det dock klart att svenska staten förlänger maxgränsen för casino bonusar.

I första hand har de valt att förlänga den tillfälliga spellagen i ytterligare sex månader - men det finns ingenting som säger att de inte kan komma att förlänga tidsgränsen ytterligare.

De nya reglerna som gäller i den tillfälliga spellagen är mycket strikta och syftar till att ingen spelare ska riskera att landa i ett spelmissbruk. Anledningen till detta är att det i och med pandemin var många svenskar som blev arbetslösa eller såg sin inkomst sjunka drastiskt.

Det fanns då en oro hos regeringen att detta skulle leda till ett ökat spelande - varför de kände att en tillfällig ändring i spellagen var nödvändigt.

De mest omtalade ändringarna i spellagen handlar om just bonusar och insättningsgränser. Som vi redan tagit upp, innebär den "vanliga" svenska spellagen att varje spelbolag endast får dela ut en bonus per spelare och licens. Inget maxtak finns för bonusen - men i och med ändringen i spellagen har ett bonustak på 100 kr införts.

Det innebär att inga bonusar med ett värde över 100 kr får delas ut - något som sätter de svenska spelbolagen i ett utsatt läge gällande konkurrens från utländska aktörer som inte har några sådana restriktioner.

Även insättningsgränserna har alltså fått se en ändring, och idag gäller en obligatorisk insättningsgräns på 5 000 kronor per spelare.

Bonusarnas villkor omformas

Att bonusarna fått ett maxtak om 100 kr har varit både bra och dåligt för oss spelare. Det är givetvis en tråkig nyhet för de spelare som är ute efter så höga bonusar som möjligt - samtidigt har bonusvillkoren hos många casinon blivit mer generösa gentemot spelarna.

Till exempel är det många casinon som valt att ta bort kravet på omsättning från sina bonusar - något som innebär att du alltså får behålla dina vinster direkt.

Omsättningsfria bonusar är väldigt populära, och innan den tillfälliga ändringen i spellagen var dessa mycket sällsynta.

Idag hittar vi bonusar utan omsättningskrav hos vart och vartannat casino - vilket vi naturligtvis tycker är kul!

Vilka casino bonusar är bäst nuförtiden?

Precis som vi varit inne på, är det många casinon som tvingats omforma sina bonusar - och flera av dessa har då valt att göra om bonusarna till sådana som är mer gynnande för spelarna. Vi menar då naturligtvis de omsättningsfria bonusarna - dessa är det bästa man som spelare kan hitta.

De enda bonusar som ligger i samma kategori är insättningsfria bonusar, men dessa kommer ofta med krav på omsättning.

Får vi välja tar vi en bonus utan omsättningskrav, alla dagar i veckan.

Några av de casinon som idag valt att lägga sina välkomstbonusar som bonusar utan krav på omsättning är bland annat Prank Casino, Klirr och Storspelare.

Är de lägre bonusarna här för att stanna?

Många spelare undrar om vi någonsin kommer återgå till "normalläge" gällande casinobonusar - och detta är en klart berättigad fråga. I och med att det ekonomiska rådande läget med stor sannolikhet kommer vara långvarigt, finns det en möjlighet att den svenska staten väljer att revidera spellagen så att de tillfälliga ändringarna istället blir permanenta.

Detta är dock ingenting som kommer ske i brådrasket - i första hand kommer istället ytterligare förlängningar troligen vara aktuella. Detta eftersom en ytterligare begränsning i den svenska spellagen skulle ha stora effekter, både för spelbolagen såväl som för samhällsekonomin.

Det innebär att det är många som skulle påverkas av en ändring i spellagen, varför en varig ändring först bör analyseras noggrant innan den genomförs. Å andra sidan har Ardalan Shekarabi visat sig vara väldigt på hugget under det gångna året - så ingenting är omöjligt.

Vad kan en permanent ändring av spellagen ge för konsekvenser?

Att det finns flera positiva aspekter av den tillfälliga ändringen i spellagen har vi redan varit inne på - till exempel har många casinon valt att ta bort sina omsättningskrav vilket blivit mycket uppskattat av spelarna.

Det finns dock även negativa sidor med en striktare spellag. Först och främst blir det en väldigt snedvriden konkurrens för svenska casinon gentemot utländska aktörer. Detta eftersom de senare inte alls behöver förhålla sig till den svenska spellagen - och därmed kan sätta vilka villkor de vill för sina spelare.

En ytterligare konsekvens av detta är att de svenska spelare som väljer att spela hos ett utländskt casino får ett kraftigt urholkat spelarskydd.

Det beror på att den svenska spellagen alltid har spelarnas bästa som grund, samtidigt som svenska spelare alltid kan få hjälp genom KO om de inte kommer överens med ett svenskt casino. Ett utländskt casino behöver inte förhålla sig till detta över huvud taget, och det är därmed upp till deras goda vilja om de vill komma överens med spelaren eller inte vid en konflikt.

Det ska heller inte stickas under stol med att en stor spelarövergång till utländska casinon kommer ge ett stort tapp i statskassan, då det är åtskilliga miljarder i skattepengar som kommer in från de svensklicensierade casinon som finns idag.

Opinion

Debatt: Den danska snabbtågsmodellen är bättre

Det räcker med snabbtåg som klarar 250 km/h menar Torsten Sandberg, med de danska snabbtågsplanerna som förebild. Starka miljöskäl talar för detta.
Foto: DANNY ZHAN
Opinion
Opinion

Sverige har en egen modell för höghastighetståg. Den utgår ifrån ett särskilt trafiksystem för dessa med liten påverkan på andra system. Med få stationsorter, få anslutningar mot befintliga stambanor och få uppehåll. Godstrafik är utesluten. Fort skall det gå, 320 km/tim.

Danmark bygger för snabbtåg mellan Köpenhamn och Fehmarn Bält. Sträckan Köpenhamn – Ringsted dimensioneras för 250-tåg, därifrån till Fehmarn Bält 200-tåg. De planerar också för godståg varje timme dygnet runt.

Danskarna är klokare. Sverige har drabbats av hybris med en lösning som om vi fanns i Japan. Men vi är ett jämförelsevis glesbefolkat land. Vi kan knyta ihop Sverige med kontinenten utan att satsa på extremt höga hastigheter.

Vi behöver nya stambanor både i norra och i södra Sverige. Jag har tidigare tvekat eftersom hela transportsystemet beräknas vara nästan fossilfritt om 20 – 30 år. Samtidigt som själva byggandet leder till gigantiskt stora utsläpp. Varför då tåg? Bättre än att få mängder med eldrivna bilar på vägarna. Vi vet inte om batterier är lösningen på sikt. Om metallråvarorna sinar. Jag tänker särskilt på godstrafiken, på långa sträckor. Mellan Europa och Skandinavien.

Nya banor måste kunna ta gods. Näringslivets behov är större än de långväga persontransporterna. När det blir stopp på den ena banan, eller vid stora underhållsarbeten, skall trafiken kunna flyttas till den andra. Den regionala och lokala trafiken måste få ett mycket bättre utrymme. Allt detta medges inte i de nuvarande järnvägsplanerna för södra Sverige.

Det behövs ett ordentligt omtag. Nya tågbanor som bättre ansluts till den befintliga tågstrukturen. Det betyder anpassade för tåg som går i ca 250 km/tim. Öppet för godståg. Som går genom centrala stationslägen eller når genom en separat anslutning. Fler orter bör anslutas. Det är det regionala och lokala resandet som, tillsammans med godståg, kan förbättra kalkylen för de stora investeringarna.

Fördelarna med 250-tåg jämfört med 320-tåg är många. Då minskar skillnaden mellan olika tågs hastigheter vilket betyder att det ryms mer trafik på spåren. Snabbare tåg hinner ju upp de långsammare vilket medför begränsningar. De nya tågen i Sverige är 200-tåg och 250-tåg är på gång.

Den lägre hastigheten är bättre för miljön. Om vi kan förbättra för den regionala och lokala tågtrafiken så kommer fler att åka tåg i stället för bil. Det långväga resandet är försvinnande litet jämfört med det regionala och lokala. (Totalt sett på riksnivå ca 2%). Man arbetspendlar inte med bil mellan storstäderna.

Banor för den lägre hastigheten ger mindre störningar i landskapet. Mindre kurvradier kan accepteras och besvärliga barriäreffekter reduceras. Åkermark och kulturlandskap tar mindre skada. Där det är lämpligt kan den nya banan samlokaliseras med den gamla, som t. ex den nu aktuella mellan Hässleholm och Lund.

Energiåtgången blir mycket mindre liksom bullret. Dessutom minskar slitaget på räls och tåg. Banorna kan byggas på makadam istället för fastlåsta i stora mängder betong. Cementindustrin hör till de stora CO2 utsläpparna. Först framåt 2030-talet är det utlovat att komma till rätta med utsläppen.

Tillskyndarna till den högre hastigheten åberopar minskat flygande. Gränsen för att lockas till flyget anses ligga vid tågåkande över tre timmar. Det klarar direkttågen i 250 km fart.

Om många ändå skulle välja flyget, t. ex om det är billigare, finns det enkla åtgärder för att motverka det. Än att lägga ut miljarder på en snabbare järnväg. Höjda landningsavgifter. Miljöcertifiering av tjänsteresor med flyg. Eller att flyget betalar bränsleskatter som andra får göra. Fram till att det finns nya flygbränslen. De som åberopar flygandet för att motivera 320-tåg är helt fel ute!

Att bryta fram en ny tågsträckning i det skånska landskapet mellan Hässleholm och Lund är som framgår ovan förödande ur en rad aspekter. Skåne och Sverige har dessutom redan förlorat stora arealer av den bästa åkermarken. En ny bana måste samlokaliseras med den gamla stambanan och tågens hastighet rättas därefter!

Torsten Sandberg Kalix

fd planeringschef miljödepartementet

Medlem C med nära anknytning till en by i Hässleholms kommun

Opinion

Värna företagen

Opinion
Debatt

Vi måste vara måna om svenska företag. Det handlar inte bara om skatteregler. En ny rapport pekar på att brottslighet är ett allt större hot mot svenska företag. Ett samhälle som blundar för inbrott, bedrägerier och annan mängdbrottslighet, blir ett fattigare och otryggare samhälle.

Företagarnas rapport som precis presenterats om brottslighet talar sitt tydliga språk. De senaste åren har andelen företagare som upplever otrygghet på grund av låg polisnärvaro ökat från 41 till 51 procent. Sedan 2017 har andelen företagare som blivit utsatta för brott ökat från 30 till 36 procent. För företagare med anställda har vartannat företag blivit utsatt.

Hårt arbetande företagare ska inte tvingas lägga ner sitt livsverk för att inte staten garanterar trygghet. Rättsväsendet behöver fler befogenheter och mer resurser.

I ett utsatt område anser 60 procent av företagen att kriminalitet är deras största problem. Mer än vart tionde företag överväger att lägga ner sin verksamhet till följd av brottslighet. Förutom det mänskliga lidandet innebär brottsligheten också enorma samhällskostnader. Det uppgår till över 40 miljarder i brottskostnader bara för svenska företag.

Det är en alarmerande utveckling. Företagen är basen i vårt samhälle, det är företagare som skapar både jobb och de skatteintäkter som finansierar vår välfärd.

När allt mer tid behöver läggas på att hantera kriminalitet blir det mindre tid för jobbskaparna att utveckla sina livsverk. Det försvagar den svenska ekonomin.

Vi vill öka människors frihet, oavsett om det handlar om i offentligheten, i hemmet eller för den som driver ett företag. Det krävs omfattande åtgärder, både förebyggande och skärpta straff för grova våldsbrott och fler poliser. Tullen ska få bättre verktyg att stoppa smuggling.

Men det räcker inte.

1. Slopa dagens straffrabatter. Straffrabatten för den här typen av brott bör

tas bort. Mängdrabatter hör hemma i handeln, inte i rättsväsendet. Systematiska stölder drabbar många företagare, inte minst på landsbygden, och måste ses som grova brott.

2. Stoppa pengarna. Pengar driver mycket av den organiserade brottsligheten. Brottsbekämpande myndigheter måste få bättre möjligheter att samverka utan sekretesshinder för att stoppa kriminellas tillgångar. De som vittnar mot gäng måste få bättre skydd och övergrepp i rättssak måste bestraffas hårdare.

3. Tillträdesförbud. Det behövs omgående ett tillträdesförbud som gör det möjligt att porta personer som begått brott i en butik. Liberalerna har drivit frågan i över 15 år

och äntligen verkar det finnas en möjlighet att detta ska bli verklighet. Nu är detta på gång. Vi menar att det bör skyndsamt genomföras och att även bibliotek och simhallar inkluderas.

4. Kraftsamling mot unga gängkriminella. Unga gängkriminella måste bort från gatan. Även brott som begås av unga måste utredas av polisen för att markera allvaret. Det ska vara Kriminalvården som ansvarar för insatser till unga gängkriminella och våldsbrottslingar.

Kriminella klaner eller gäng måste mötas av hårdare motstånd.

Vi kommer alltid stå upp för att rättsstaten ska finnas till för att skydda medborgarna.

Johan Pehrson,

rättspolitisk talesperson, Liberalerna

Mats Persson,

ekonomisk-politisk talesperson, Liberalerna

Torkild Strandberg,

kommunstyrelsens ordförande i Landskrona (L)

Opinion

Vem utrikeslinje ligger fast?

Opinion
Opinion

Regeringens utrikesdeklaration handlade om Sveriges konsekvent säkerhetspolitiska linje. Frågan är bara vad den är: där råder delade meningar. Den följande debatten blev ett kiv om huruvida Sverige har en Nato-option, alliansfrihet och försvarsbeslutet.

Utrikesminister Ann Linde inledde deklaration med att Sveriges alliansfrihet tjänat oss väl och att den linjen ligger fast, inför fyra förvånade borgerliga och ett populistparti som alla ansåg att riksdagen röstat igenom en annan hållning. Linde nämnde inte den Natooption, det vill säga en möjlighet att gå med i Nato om säkerhetsläget försämras, som riksdagsmajoriteten röstat igenom.

Mellan plattityderna märktes en tydlig irritation mellan regeringen, de före detta allianskamraterna och Sverigedemokraterna. Riksdagen anser att en hel del har förändrats genom att de röstade för Natooptionen, regeringen gör det uppenbarligen inte. Det är egentligen inte särskilt kontroversiellt att säga att Nato kan vara ett alternativ om man fastnar med skägget i den säkerhetspolitiska brevlådan i framtiden. Sverigedemokraterna röstade trots allt för Natooptionen trots att de egentligen är mot medlemskap i Nato. Att regeringen inleder med att poängtera alliansfriheten sker till synes i protest. För att komplicera saken ytterligare menade förre utrikesminister Carl Bildt på Twitter att Sverige alltid har haft en Nato-option.

Både Centerpartiets Kerstin Lundgren och Moderaternas Hans Wallmark krävde att regeringen skulle kalla till samtal, men Linde sade nej med motivationen att Moderaterna inte var seriöst intresserade av samsyn. Det är en lustig syn på saken att man inte vill diskutera om man inte garanteras samsyn, även om hon säkert har rätt om Moderaterna.

Man kan frustreras över att regeringen talar om alliansfrihet, samtidigt som Sverige har ett så nära militärt samarbete med andra Nato-länder att den med fog kan ifrågasättas. Alliansfriheten har absolut tjänat oss väl: men frågan är om vi har den kvar i nuläget.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL