Det är inte svårt att hålla med om detta. För oavsett om det handlar om det energiska kroppsspråket, det råa okomplicerade scenutspelet, den positiva attityden eller den urbreda skånskan, så återskapar den forne Nic & The Familysångaren sin idol(?) på ett sätt som är minst sagt imponerande. Jag bockar och bugar för Scröders rolltolkning och gör tummen upp.
Den mångsysslande sångaren står även för manuset tillsammans med skådespelande projektledaren Cornelius Löfmark, och här har han väl i ärlighetens namn valt den lätta vägen. Fast någon heltäckande standardiserad uppgång och fallhistoria är det här ändå inte. Långt därifrån. Vid närmare eftertanke går man inte ens hela vägen här. Vi får nämligen inte ens se honom nå toppen, vilket kan tyckas lite märkligt i en ogenerad feelgoodhistoria som den här. Istället är fokus nästan helt på lördagen den 16 juli 1977. Det var då Kal äntligen skulle få spela in en skiva i Malmöstudion Bellatrix. Krisande Sonet hade skrivit kontrakt med honom, och vägen mot framgång låg möjligen krattad. Problemet var bara att han varken hade band eller låtar, så det blir en kaotisk natt på alla fronter.
- Skånskan.se - Alla artiklar på
- Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
- Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN