Det framgår av en rapport som tagits fram av Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola. 1990 var det 1,7 procent av befolkningen som levde "utanför" samhället. De hade ingen inkomst av arbete eller näringsverksamhet eller kapitalinkomster och de stod utanför de offentliga trygghetssystemen, det vill säga de hade inga bidrag. År 2008 var siffran 6,5 procent, eller cirka 12000.– Och trenden är att siffran stiger ytterligare, säger Tapio Salonen till TT.Inkomstskillnaderna ökar också kraftigt. Den bäst ställda tiondelen får det allt bättre medan den sämst ställda tiondelen får det allt sämre. Skillnaderna är större i Malmö än i övriga riket. Tapio Salonen tror att en av orsakerna är att Malmö är en så kallad ankomstkommun för till exempel anhöriginvandring. Ett problem är befolkningsrörligheten. Sedan 1990 finns uppgifter om 500000 människor i Malmö. Det är mycket för en stad med 300000 invånare.– Man måste synliggöra alla Malmöbors levnadsförhålladen och underlätta för dem att få sina rättigheter tillgodosedda, säger han. Kommunalrådet Andreas Schönström (S) med ansvar för arbetsmarknad säger sig ha varit väl medveten om att problemet fanns, men inte omfattningen av det.– När jag läste rapporten knöt det sig i magen. Vi slösar med mänskliga resurser, människor som skulle kunna tillföra Malmö oerhört mycket, säger han till Sydsvenskan. Schönström framhåller att detta är ett nationellt problem, inte ett Malmöproblem.– Om vi ska ha en chans att nå de här 12000 människorna måste kommun och stat jobba tillsammans, säger han och efterlyser bland annat mer resurser till arbetsförmedlingen i Malmö.
- Skånskan.se - Alla artiklar på
- Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
- Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN