Opinion

Feminism är inte manshat

Opinion
Opinion Tyvärr inte: när journalisten Hanna Hellquist pratade feminism i P3s Morgonpasset nyligen överraskade de hätska kommentarerna till och med den som sett liknande reaktioner tidigare.
PREMIUM

Tyvärr inte: när journalisten Hanna Hellquist pratade feminism i P3s Morgonpasset nyligen överraskade de hätska kommentarerna till och med den som sett liknande reaktioner tidigare. Även i samband med en omdiskuterad debattartikel av vänstersympatiserande författarinnan Maria Sveland blev diskussionen hätsk. Hellquist nämnde att statistik bekräftade strukturell diskriminering mot kvinnor och motverkade jämställdhet: en av de flesta accepterad sanning. Tyvärr upplever vi en backlash mot feminism, vilket gör att inte ens statistisk om brist på jämställdhet i hemmen är okontroversiellt. Män tolkade Hellquist som manshatare. Skillnaden mellan hennes uttalanden och Svelands text är att Sveland menar att ett ständigt hot om möjlig våldtäkt fungerar som styrmedel som män kan utnyttja och undermedvetet gör för att hålla kvinnor i shack genom rädsla.Att vårt samhälle har jämställdhetsproblem borde vara lika kontroversiellt som att säga att det finns löneskillnader mellan yrkesgrupper eller mellan personer med olika lång utbildning. Men Sveland skadskjuter den rimliga och rättfärdiga feminismen i foten genom den orättvisa kopplingen till sexuellt våld. Att alla heterosexuella män är hypotetiska våldtäktsmän är lika eftertänksamt sagt som att alla kvinnor egentligen vill vara hemmafruar. Sexistiskt snömos, helt enkelt. Feminism är inte manshat, det är logik: jämställda samhällen fungerar bäst. De som skuldbelägger solkar debatten och väcker vreden som skapat den farliga backlashen mot feminismen. Feminism och manshat måste hållas åtskilda av respekt och av hänsyn till faktisk jämställdhet, som gynnar både kvinnor och män.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

En ofattbar sorg

Opinion
Opinion

Förra sommaren talade hela Sverige om den fruktansvärda tragedin med ”Lilla Hjärtat”, flickan som inte fick växa upp i sitt kärleksfulla fosterhem, utan lämnades till föräldrar som var så illa rustade att ta hand om ett litet barn att Esmeralda inte ens fick bli fyra år. Alla visste hur stor risken var för att hon skulle fara illa, men barnets rättigheter kommer aldrig först i Sverige.

Vi skulle lära oss av detta hemska, så det aldrig hände igen. Ändå kunde man i helgen läsa att ett treårig pojke på Österlen som bott hos sin fosterfamilj sedan han var elva dagar ska tas ifrån dem och skickas till okända släktingar i Nigeria.

Låt vara uppriktiga med vad som sker: ett barn tas ifrån sina föräldrar och skickas till en plats där han kommer att fara illa. Hans utvisade mamma har varit tydlig med att hon inte vill ha honom. Den övriga familjen i Nigeria har inte bra förutsättningar att ta hand om honom.

Vi väljer att göra ett barn föräldralöst. Ett barns förälder är den som matat det och varit dess trygghet sedan födseln. Ingen migrationspolitik i världen kan ändra hur anknytning fungerar. Det lär inte ha funnits någon förälder som inte läst historien om ”Tim” och inte fått ont i magen och tänkt på vilken ofattbar sorg det skulle varit om någon tagit deras barn ifrån dem.

Vi kan lika gärna trycka barnkonventionen på toapapper, för vi skiter i den. Ivern att utvisa asylsökande går före allt.

Opinion

En spretig valbudget

Magdalena Andersson (S) på trappan till riksdagen inför budgetdebatten.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Magdalena Andersson presenterade en budget med 74 miljoners reformutrymme, som i huvudsak innehöll satsningar på välfärd och sjukvård, men även mot kriminalitet och på klimatomställning. Det är en typisk valårsbudget, men sockrad med extra miljarder som stimulans för ekonomin efter pandemin. Lejonparten av förslagen var kända, men budgeten ger en intressant samlad bild av ett underskottsframkallande pengaregn över välfärd, rättssystem och klimatomställning som försöker blida både Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Man kan glädjas åt att Magdalena Andersson inledde genomgången med att kalla klimatet ”vår tids ödesfråga”. Den senaste FN-rapporten om risken för att hamna på 2.7 graders uppvärmning gör att ingen politiker med statsministerambitioner kan strunta i frågan. Stödet till klimatsmart industriteknik är otillräckligt, men en början. Att industrin ställer om är ett villkor för att Sverige ska kunna bli fossilfritt.

Familjeveckan är en dålig idé, precis som när Socialdemokraterna presenterade den som valfjäsk 2018. Den svenska föräldraledigheten är redan generös och dyr och det finns andra åtgärder som skulle gynna barnfamiljer som har det svårt mer än extra semester. Just nu kan man se problem som kraftig underbemanning inom barnpsykiatrin, samtidigt som fler barn mår dåligt.

Arbetslösheten är en svår fråga, inte minst långtidsarbetslösheten. Löftet om Europas lägsta arbetslöshet är sviket. Det är svårt att inte vara skeptisk till arbetsmarknadsåtgärder i form av påhittade anställningsformer. Stefan Löfvens 90-dagarsgaranti ledde som vi sett inte till att unga fick hjälp. Introduktionsjobben lär tyvärr inte heller göra det. Anställningsformer mitt emellan arbete och ”sysselsättning” har inte gjort det historiskt.

Det är rättvisande att Magdalena Andersson talar om ”polisanställda” och inte poliser när det gäller satsningarna på trygghet. Det utbildas för få poliser för att man ska kunna hålla sina löften om fler poliser, så det kommer att handla om civilanställda.

Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson menade under partiets presskonferens att det är ovärdigt att vi har fattigpensionärer i Sverige. Det är välkommet att pensionerna verkar bli en valfråga, diskussionen behövs om huruvida vi ska acceptera att vissa inte kan leva på sin pension.

Andersson ondgjorde sig över ”kaosprivatisering” av arbetsförmedlingen. Åter glömmer vänstern att Arbetsförmedlingen inte förmedlar arbete. Borgerliga partier som drivit på för en reform har inte gjort det av elakhet, utan för att det finns en bortre gräns för mycket skattepengar man bör pumpa in i en myndighet utan att se en förbättring. Vill man råda bot på långtidsarbetslösheten är inte arbetsförmedlingen lösningen, utan bland annat att göra det lättare att skola om sig och utbilda sig för att kunna matchas med bristyrken.

Sverigedemokraterna har historiskt velat att vi ska ”hjälpa på plats” istället för att ta emot flyktingar, samtidigt som Oscar Sjöstedt kritiserar att det budgeteras för mycket pengar till internationellt bistånd. Vi ska med andra ord inte hjälpa alls.

Det blev otympligt när Magdalena Andersson skulle svara på frågor om en socialdemokratisk regering och statsminister kan sitta kvar om budgeten faller. Andersson var tvungen att låtsas att hon inte var Stefan Löfvens givna efterträdare och en självklar kandidat till statsministerposten. Typiskt socialdemokratiskt, men om och hur Sverige kan fungera budgetmässigt med den nuvarande politiska splittringen är i högsta grad relevant för en budget som slår knut på sig själv för att blidka ett parti i mitten och ett på vänsterkanten.

Opinion

Morgan då och nu

Morgan Johansson har bytt uppfattning om språkkrav.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Morgan Johansson har länge stått i framkant både för att försvara Socialdemokraternas invandrings- och asylpolitik, men också för att kritisera andra partier i frågan. Ofta har tonläget varit hårt från hans sida. Men den hårda retoriken har kommit att klinga alltmer tomt i och med att Socialdemokraterna som en följd av växande nackdelar med en stora invandringen - höga kostnader, långtidsarbetslöshet, bristande integration och gängkriminalitet - har tvingats till en omprövning av den förda politiken.

Medan Morgan Johansson är en av våra mest erfarna politiker så är Anders Holmberg i SVT en av våra allra skarpaste intervjuare. Därför var det något av ett mästarmöte när de två möttes i veckan i SVT:S fördjupande intervjuprogram 30 minuter.

Anders Holmberg gick rakt på sak och drog upp gamla uttalanden av Morgan Johansson som mycket hårt kritiserade kravet på språkkrav för de som vill permanent stanna i Sverige, ett krav som lanserades av Folkpartiet när Lars Leijonborg var partiledare. Den gången beskrev Morgan Johansson förslaget i svidande ordalag som ”bedrövligt i sin utstuderade ömklighet men typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna”.

Numera har däremot förslaget tagits upp och gjorts till en del av den Socialdemokratiska regeringens politik.

Ett klassiskt talesätt lyder: försök inte förklara, det blir bara värre. Så blev det när Morgan Johansson försökte försvara sig med att den egna politiken hade det ädla syftet att underlätta integration medan Lars Leijonborg ägnade sig åt främlingsfientligt röstfiske.

Det är inte fel att politiker ändrar uppfattning. Nästan alla partier har anammat en mer restriktiv invandringspolitik när nackdelarna har växt dem över huvudet. Men det handlar nog inte enbart om ett omtänkande i sakfrågor. Snarare är det så att partierna har varit så angelägna om att markera avstånd till Sverigedemokraterna att de blivit vad Olof Palme en gång kallade för "fångna i sin egen retorik." Det blev viktigare att markera avstånd till SD än att göra seriösa politiska avväganden. Därför har Sverige gått från att ha en mer generös invandrings- och asylpolitik till att vara ungefär lika restriktiv som andra länder.

Lars J Eriksson

Opinion

Microsoft - ett klipp för Staffanstorp

Microsoft valde Staffanstorp.
Foto: Jeff Chiu
Opinion
Opinion

Det pågår en dragkamp mellan landets kommuner om att få stå värd för företagsetableringar, inte minst sådana som gäller multinationella företagsjättar. I den tävlan konkurrerar man dessutom med städer och regioner runt om i världen.

Det mest kända exemplet på en svensk framgång som land för företagsetableringar utgörs av batterifabriken Northvolt i Skellefteå och Northvolt Lab i Västerås. I potten handlar det om tusentals jobb.

En av vinnarna i den dragkampen har blivit Staffanstorps kommun, som lyckats få Microsoft - ett av världens största företag - att vilja etablera ett datacenter i kommunen. Det är den största företagsetableringen i Staffanstorp någonsin och givetvis en fjäder i hatten för Staffanstorps ledande politiker, Christian Sonesson.

Från skilda håll kritiseras kommunledningens hantering. Det har varit för mycket hemlighetsmakeri menar man och pekar på miljökonsekvenser, fastän de är i stort sett försumbara av Microsofts anläggning. När det gäller internationella företagsjättar hör det till spelets regler att dessa kan ställa hårda sekretesskrav utifrån sin starka förhandlingsposition.

För Staffanstorp men också för hela Skåne utgör Microsofts etablering en viktig framgång. Det placerar kommunen och regionen på världskartan och ökar attraktiviteten för investeringar i vårt land. Så tack Microsoft för att ni valde Sverige och Staffanstorp.

Opinion

Gamla bilar ett

Opinion
Opinion

Vi lever i en tid då medvetenheten om vikten av att spara för framtiden har blivit alltmer påtaglig. Vi kan inte längre räkna med livslånga arbeten på en och samma arbetsplats utan måste räkna med att både byta yrke och arbetsgivare några gånger i livet. Det som någon sammanfattade i uttrycket att man har inte ett arbete, man har en karriär.

Förre finansministern Anne Wibble fick en del syrliga kommentarer när hon manade människor att ha minst en årslön på banken. Men i sak hade hon rätt även om det är ett svårt mål att uppnå för många.

Men banksparande är idag närmast värdelöst när vi långvarigt lever i en tid där räntan nästan är noll och banker på fullt allvar funderar på att ta betalat av de som sparar. Exempelvis har Jyske bank i Danmark infört negativ ränta, där den som sparar mer än motsvarande 350.000 kronor får betala ränta till banken för att ha pengarna insatta. Det besannar det gamla ordspråket att det säkraste är att spara pengar i madrassen.

Aktier är förstås ofta ett attraktivt alternativ, men såväl enskilda företag som börsen kan krascha. En god vän till mig var så stolt när han hade Ericsson aktier som var värda en miljon men sedan sjönk ner till nästan ingenting när det var som sämst.

För en tid sedan läste jag en artikel om en man som rekommenderade sparande i gamla bilar, alltså bilar i gott skick. Han var tidigt ute men hade rätt i sak. En Volvo PV 544 från 1960-talet annonseras i dagarna ut för 399.000 kronor och en Saab 96 från 1965 för 250.00 kronor för att inte tala om gamla amerikanska bilar, Mercedes eller ännu mer udda märken som samlare är beredda betala stora summor för.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Miljonlotteriet

Miljonlotteriet testar på en ny strategi för sin annonsering!

Miljonlotteriet Miljonlotteriet är ett av Sveriges största lotterier och har funnits med sedan 1964.

För dig som inte vet något om lotteriet sedan tidigare, så är Miljonlotteriet grundat av iogt.se som sedan start haft som mål att låna lotteriet finansiera deras arbete mot droger i samhället. I och med regleringen av spelmarknaden förra året så har också de svenska lotterierna och spelbolagen kunnat ändra sin marknadsföring och i samband med dessa ändringar så är det bestämt att Miljonlotteriet blir digitalt, för att dra in ännu mer pengar till välgörenhetsarbetet som IOGT fokuserar på. Om du är intresserad av att kika in Miljonlotteriet så kan du göra detta här eller läsa mer om dem i denna artikel om Miljonlotteriet.

Eftersom att den svenska spelmarknaden har blivit annorlunda, så är detta en stor fördel för det svenska Miljonlotteriet eftersom att de kan använda förändringarna till något positivt. Den nya strategin för lotteriet är helt enkelt att visa mer var pengarna från Miljonlotteriets överskott går, så att fler människor får vara delaktiga i välgörenhetsarbetet som IOGT arbetar med. Sedan starten har lotteriet bidragit med över 2 miljarder kronor totalt till välgörenhetsarbete och detta är något som lotteriets överskott ska fortsätta att gå till, precis som det gjort sedan start.

Miljonlotteriet blickar framåt!

Miljonlotteriet har bestämt sig för att satsa bredare på just den digitala annonseringen där lotteriet riktar in sig på ansvarsfullt spelande och behöver numera uppfylla de hårda kraven som ställs på svenska spelbolag. Eftersom att lotteriets grundidé är att minska missbruk i samhället, så är detta något som de också är väldigt noga att fortsätta med och det är också här som den största kraften kommer att läggas även framöver. Genom de digitala kanalerna så har Miljonlotteriet redan nu lyckas komma en bra bit på vägen och det är också på denna bana som vi kan se dem fortsätta på framöver.

Den digitaliserade annonseringen kommer med andra ord att hjälpa lotteriet att nå ut till svenska folket så att de får se med egna ögon vad överskotten från försäljningen av spel hos dem bidrar till. Några av de saker som lotteriet hjälper till med är bland annat att rikta in sig på att tillföra gemenskap för barn och ungdomar som växer upp i stökiga familjer som kantas av missbruk genom årliga läger och evenemang. Via deras lotteri så kan du som spelar vara med och tävla om fantastiska vinster men också samtidigt vara en del av det stora välgörenhetsarbete som överskottet bidrar till. Sedan start så har de hjälpt både hemlösa att få tak över huvudet samt bidragit till många behandlingshem runt om i landet.

Opinion

Debatt: Bromma flygplats är inte en Stockholmsfråga

En stängning av Bromma flygplats skapar stor osäkerhet och får negativa konsekvenser för bland annat skånskt näringsliv.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Opinion

Regeringen har i dagarna tagit emot en snabbutredning om att avveckla Bromma flygplats. Redan nästa år skulle ett beslut kunna fattas, och nedläggningen kunna vara klar om 5-7 år. Tyvärr har utredningen inte undersökt hur Arlanda behöver utvecklas för att kunna ta över Brommas trafik. Att det finns goda kommunikationer till och från Stockholm är en fråga för hela landet. För vissa företag i Skåne är det helt avgörande att det går att snabbt ta sig till och från huvudstaden.

Allt för ofta behandlas frågan om Bromma flygplats som en intern Stockholmsfråga, där frågor om hur staden kan utvecklas om flygplatsen avvecklas står i centrum. Att flygplatsen är av central betydelse för näringslivet i stora delar av landet glöms ofta bort. Samtliga skånska flygplatser har idag flyg som går till Bromma. Innan ett eventuellt beslut om att stänga ned flygplatsen tas behöver det göras noggranna planer för hur Arlanda ska kunna utvecklas för att ta emot trafiken, liksom hur infrastrukturen runt Arlanda ska anpassas för att hantera en ökande trafik.

På presskonferensen som föranleddes av utredningen lade infrastrukturminister Tomas Eneroth stor vikt vid att flygandet minskat i pandemins spår. Men i takt med att smittläget tillåter kommer resandet att öka igen. Det går inte att basera långsiktiga prognoser på en så extrem händelse som coronapandemin.

Det är knappast sannolikt att vi i framtiden kommer bli mindre rörliga och ha ett mindre behov av att resa än idag. Samtidigt sker en stor utveckling inom flygbranschen, inte minst på hållbarhetsområdet där biodrivmedel och elektrifiering kan minska flygets klimatavtryck. Även den utvecklingen måste finnas med i analyserna av flygets framtid.

Skulle regeringen besluta sig för att stänga Bromma inom 5-7 år väntar stor osäkerhet. En så kort tidsram ger inga möjligheter att anpassa Arlanda för att ta emot en ökande trafikmängd. Enbart processerna för att få tillstånd för en utbyggnad skulle troligen ta uppåt ett decennium, och då har ännu inga spadar kunnat sättas i marken. En ordentlig plan behövs innan en avveckling ens kan komma på tal.

Bromma flygplats är inte en isolerad Stockholmsfråga den har betydelse även för Skåne och vårt näringsliv här. Sämre kommunikationer till och från huvudstadsregionen får kännbara konsekvenser för företag och arbetstillfällen i hela landet.

Carina Centrén

Regionchef Svenskt Näringsliv Skåne

Opinion

Tillståndet i den europeiska unionen

Opinion
Opinion

Ursula von der Leyen har hållit sitt andra årliga linjetal, som fokuserade på pandemiåterhämtning. Talet går i likhet med den amerikanska förebilden till stor del ut på att berätta om unionens förträfflighet.

Det kunde ha varit betydligt värre. Så kan man sammanfatta EU:s pandemihantering och den ekonomiska återhämtningen, även om von der Leyen beskriver det i mer triumferande ordalag. Men den snabba ekonomiska återhämtningen är förvånande och betryggande, även om man ska notera att Europeiska Centralbankens ordförande Christine Lagarde varnar för backlash. Von de Leyen menar att återhämtningen beror på det enorma stimulanspaketet, det största i Europas historia, men förklaringen är mer komplex än bara pengaregn.

Hon pekade på problemet med komponentbrist som ett hinder för fortsatt återhämtning och menade att Europa behöver bli självförsörjande på komponenter som halvledare. Kommissionen vill dra igång ett initiativ för att säkra europeisk produktion. Det är principiellt en god idé att vara självförsörjande inför för ytterligare kriser, men det blir intressant att se hur man tänker sig upplägget: EU är ingen planekonomi.

Hon beskrev den europeiska vaccininsatsen som en triumf och det är i viss mån en skönmålning även om vi nu ligger före. Det var en långsam och frustrerande rörig inledning på EU:s vaccinationsinsats och det är långt ifrån säkert att samarbete var villkoret för att det skulle gå bra. Drygt 70 procents vaccinationsnivå är stabilt, men det har visat på klyftan mellan väst- och Östeuropa. Hade det inte varit för vaccinskepsis i Rumänien och Bulgarien med låga vaccintal som följd hade Europa haft riktigt bra täckning. Det är tur att inget av de ekonomiska dragloken drabbats bred vaccinskepsis.

En ny myndighet (om den kan kallas myndighet när den ska läggas under Kommissionen) för krisberedskap ska lanseras under förkortningen HERA. Kritik har riktats mot att man satsar för lite pengar på den, men mer information behövs innan det döms ut eller beröms. Ursula von der Leyen har hållit sitt andra årliga linjetal, som fokuserade på pandemiåterhämtning. Talet går i likhet med den amerikanska förebilden till stor del ut på att berätta om unionens förträfflighet.

Det kunde ha varit betydligt värre. Så kan man sammanfatta EU:s pandemihantering och den ekonomiska återhämtningen, även om von der Leyen beskriver det i mer triumferande ordalag. Men den snabba ekonomiska återhämtningen är förvånande och betryggande, även om man ska notera att Europeiska Centralbankens ordförande Christine Lagarde varnar för backlash. Von de Leyen menar att återhämtningen beror på det enorma stimulanspaketet, det största i Europas historia, men förklaringen är mer komplex än bara pengaregn.

Hon pekade på problemet med komponentbrist som ett hinder för fortsatt återhämtning och menade att Europa behöver bli självförsörjande på komponenter som halvledare. Kommissionen vill dra igång ett initiativ för att säkra europeisk produktion. Det är principiellt en god idé att vara självförsörjande inför för ytterligare kriser, men det blir intressant att se hur man tänker sig upplägget: EU är ingen planekonomi.

Hon beskrev den europeiska vaccininsatsen som en triumf och det är i viss mån en skönmålning även om vi nu ligger före. Det var en långsam och frustrerande rörig inledning på EU:s vaccinationsinsats och det är långt ifrån säkert att samarbete var villkoret för att det skulle gå bra. Drygt 70 procents vaccinationsnivå är stabilt, men det har visat på klyftan mellan väst- och Östeuropa. Hade det inte varit för vaccinskepsis i Rumänien och Bulgarien med låga vaccintal som följd hade Europa haft riktigt bra täckning. Det är tur att inget av de ekonomiska dragloken drabbats bred vaccinskepsis.

En ny myndighet (om den kan kallas myndighet när den ska läggas under Kommissionen) för krisberedskap lanseras samtidigt under förkortningen HERA. Kritik har riktats mot att man satsar för lite pengar på den, men mer information behövs innan det döms ut eller beröms.

Opinion

Behövs ett ”Skånelyft”

Varför går det så ekonomiskt dåligt för Skåne?
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Egentligen har Skåne det bästa geografiska läget i Sverige. Här finns närheten till Europa och vår främsta handelspartner Tyskland. Här finns också flera kommersiellt gångbara hamnar för både exporten och importen samtidigt som Öresundsbron underlättat tåg och vägförbindelserna med hela kontinenten. Närheten till Nordens största flygplats Lufthavnen i Köpenhamn och Sturups flygplats gör att både gods och passagerare med lätthet når ut i världen. Dessutom finns tre stora universitet och flera högskolor. Arbetsmarknaden erbjuder också goda arbetspendlingsmöjligheter mellan regionens alla delar. Men allt detta har inte förmått att ge Skåne den lyftkraft som borde vara möjlig.

Statistiken visar i kalla siffror att endast 7 av Skånes kommuner når upp till eller över den genomsnittliga skattekraften i riket. Att små kommuner som Bjuv, Perstorp och Åstorp utgör sänken är begripligt, men att Malmö, som nyss passerat 350.000 invånare och Helsingborg, Sveriges åttonde största stad som på ytan uppfattas som en rik stad, är fattigare än medelkommunen i landet utgör ett varningstecken.

Skånes svaga position syns också i arbetslöshetsstatistiken. Endast Södermanland har högre arbetslöshet. Däremot är arbetslösheten lägre än i Skåne i typiska glesbygdslän som Norrbotten, Jämtland och Västernorrland för att ta några ur mängden.

Skåne borde kunna bättre. Frågan är hur?

Det som blivit en akilleshäl för Skåne är avindustrialiseringen. Medan det på många håll i Sverige sker expansion och nyetableringar - Norrbotten med batterifabriken Northvolt men även Boliden, LKAB med flera sticker ut i mängden - så går fortfarande utvecklingen i Skåne åt motsatt håll. Industrin betalar dessutom relativt höga löner vilket ger hög skattekraft och utrymme för välfärdssatsningar, medan skånska kommuner hamnat i ett farligt beroende av skatteutjämningssystemet.

Den höga invandringen borde ha gynnat tillväxten, men istället har integrationen varit svag och invandrade deltagandet i arbetslivet lågt. Till problembilden i närtid hör också såväl de höga elpriserna som den otillräckliga överföringskapaciteten av elöverskottet från norra Sverige.

Skånes nedtur måste hejdas. Region Skåne och regionens kommuner borde tillsätta en kriskommission som får ta fram förslag för ett "Skånelyft".

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL