Opinion

Gränsen mellan privat och offentligt

Opinion
Opinion Han nekar till anklagelsen, men lämnade sitt rum i sådan hast att han glömde kvar tillhörigheter som mobiltelefon, vilket inte ser fördelaktigt ut.
PREMIUM

Han nekar till anklagelsen, men lämnade sitt rum i sådan hast att han glömde kvar tillhörigheter som mobiltelefon, vilket inte ser fördelaktigt ut. Som brukligt i våldtäktsfall har ett flertal personer som inte var där uttalat sig om att denne man inte är kapabel till våldtäkt. Michel Taubmann, som skrivit en biografi över Strauss-Kahn, menar att han är en "förförare", men inte våldtäktsman. Valet av uttryck är intressant. Vad är egentligen en förförare i modern tid?

Vilka blir konsekvenserna av att en person som utsätts till ett viktigt ämbete hamnar i omständigheter där privatlivet kommer i vägen för tjänsteutövningen?Strauss-Kahn omnämns som möjlig motståndare till Nicolas Sarkozy i nästa franska presidentval och enligt opinionsmätningar skulle han haft möjlighet att vinna. Konspirationsteoretiker undrar redan om våldtäktsanklagelserna och försöken till smutskastning är iscensatta av Sarkozys folk.

Det privata blir alltmer sammanvävt med det offentliga. Vissa politiker är oförmögna till diskretion, som Silvio Berlusconi, vars frekvens i skvallerspalterna och i mer allvarliga sammanhang, som brottsanklagelser, har gjort det omöjligt att ta honom på allvar. Kanske har Strauss-Kahn inte begått något brott, utan är en "förförare". Han har haft en affär med en underlydande som nästan kostade honom jobbet eftersom det var mot reglerna. Själv kallade han det en missbedömning.

Risken med detta beteendet är naturligtvis med rätta att folk kan undra om en man som inte kan följa ett enkelt regelverk kan ta hand om stora delar av världens finanser? Men det värsta är att dessa världens Berlusconis tvingar in det privata i politiken, oavsett relevans.

Opinion

Återupprätta den nordiska samhörigheten

Opinion
Opinion

I år är det 70 år sedan passfrihet mellan de nordiska länderna infördes. Det borde firas men den fria rörligheten i Norden har åter urholkats, efter två år med stängda gränser till följd av åtgärder mot pandemin.

I söndags skrev kommunalråden i tre särskilt drabbade kommuner, Haparanda, Strömstad och Lund, om de allvarliga effekterna i gränsregionerna. Fyra av fem som bor och verkar i de nordiska gränsregionerna uppger att deras möjligheter att röra sig över gränserna har inskränkts till följd av covid 19-restriktionerna.

Haparanda och Torneå har sedan decennier fungerat som en stad. När gränskontroller infördes för två år sedan med militär personal på gränsen var det som om trafiken mellan Södermalm och Gamla stan i Stockholm skulle stoppats.

De stängda gränserna har lett till att barn med skilda föräldrar bosatta i olika olika länder inte kunnat träffa båda föräldrarna på månader och att vänner och släktingar inte kunna mötas. Såväl arbetspendling som handel och turism har drabbats negativt. Attityderna mot andra nordiska medborgare har blivit mer negativa i stora grupper. Den mer än hundraåriga självklara nordiska samhörighetskänslan har urholkats på ett allvarligt sätt som riskerar att få långsiktigt skadliga effekter.

Nu måste de nordiska ledande politikerna inse att de har ett ansvar för att den nordiska samhörigheten återupprättas. Ett öppet Norden gagnar alla. Både nya och gamla kvarvarande gränshinder måste monteras ner och aldrig åter resas.

Yngve Sunesson

Opinion

Pensionspengar ska inte placeras i diktaturer

Opinion
Opinion

Andra AP-fonden har placerat två miljarder kronor i elva diktaturers statsobligationer. Det innebär att svenska pensionspengar stödjer förtryckare i länder som Egypten, Förenade Arabemiraten, Kazakstan och Kina.

Det är tidningen Arbetet som kartlagt AP-fondens innehav och med definitionen av diktatur från tankesmedjan Freedom House avgränsat hur mycket av pengarna som använts mot AP-fondens egna principer som bland annat handlar om rätten att bilda fackföreningar. Den efterlevs inte i de elva diktaturerna.

AP-fondens försvar för sina placeringar är den vanliga, att de arbetar för att ”påverka utvecklingen till det bättre”. Det är svårt att tro att AP-fondens i sammanhanget ganska blygsamma belopp skulle göra de brutala diktatorerna, som Xi Jinping i Kina eller shejkerna i oljeländerna på den arabiska halvön beredda att ändra sin förtryckarpolitik, även om AP-fondsdirektörerna skulle föra fram kritik. Att köpa statsobligationer innebär ju inte heller någon särskild inriktning på mänskliga rättigheter. De används av staterna efter egna prioriteringar.

Så det finns bara ett rimligt beslut av AP-fondens ledning - att följa den egna placeringspolicyn och inte investera några pensionspengar i diktaturers statsobligationer.

Opinion

Enighet behövs

Annie Lööf (C) och Ulf Kristersson (M) överens.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Opinion
Opinion

Det är inte ofta numera som partiledarna för M och C är överens, än mindre gör gemensamma utspel. Därför är det värt att notera att Ulf Kristersson och Annie Lööf på tisdagen skrev en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet och bad regeringen om seriösa överläggningar mellan alla riksdagens partier för att nå bred enighet om försvars- och säkerhetspolitiken.

Det finns en god tradition om bred enighet mellan om inte alla så de flesta partierna om just säkerhetspolitiken. Det har ett stort värde att visa enighet utåt om hur Sverige ställer sig om det skulle uppstå ett allvarligt hot.

Därför har regeringen anledning att lyssna på kraven från M och C (som också andra partier fört fram i liknande ordalag). Det verkar också på uttalanden från utrikesminister Ann Linde och försvarsminister Peter Hultqvist som om de inser det behovet. De öppnade på en presskonferens för överläggningar med oppositionspartierna, även om de inte omedelbart lovade att kalla in försvarsberedningen, vilket var det konkreta förslaget från M- och C-ledarna.

De exakta formerna är naturligtvis inte det mest väsentliga utan att ärliga försök görs att nå bred enighet om hur försvaret kan stärkas i det krisläge som Europa nu har kommit in i till följd av Rysslands aggressiva agerande mot Ukraina. Redan genom det gällande försvarsbeslutet kommer försvaret att stärkas kraftigt under de närmaste åren, men det har kommit signaler från Försvarsmakten om akuta behov som behöver definieras, analyseras och åtgärdas snabbare.

Det finns också andra än militära hot som är akuta, exempelvis cyberangrepp och desinformation, vilket gör att andra myndigheter än Försvarsmakten behöver finnas med i arbetet.

Däremot finns det ingen anledning att i det nuvarande krisläget börja diskutera att omformulera grunden för den svenska säkerhetspolitiken. Det bör anstå tills situationen lugnat ner sig. Det ingår inte heller, klokt nog, i kraven från Ulf Kristersson och Annie Lööf.

Yngve Sunesson

Opinion

Forskare kan och bör debattera

Opinion
Krönika.

En av de mer kända nationalekonomerna i Sverige är Lars Calmfors. Sin mest uppmärksammade insats gjorde han som utredare av svensk anslutning till EMU. Hans rapport användes av både ja- och nej-sidan i folkomröstningskampanjen, trots att Calmfors' slutsats var att Sverige borde stå utanför eurosamarbetet. Det måste sägas vara ett gott betyg på opartiskhet och saklighet.

I sina mycket läsvärda memoarer – Mellan forskning och politik. 50 år av samhällsdebatt (Ekerlids förlag) - försöker han beskriva hur det ekonomiska tänkandet och forskningen påverkat politiken under de 50 år han själv deltagit aktivt i såväl forskning som politisk debatt.

Att han anser att den ekonomiska forskningen verkligen kunnat påverka politiken är ett gott betyg både åt de forskare som aktivt deltagit i debatten och åt politiker som tagit till sig kunskaperna.

Mest har Calmfors forskat och debatterat om arbetsmarknadspolitik. Det är ett område som det ofta stormar omkring politiskt. Före 90-talskrisen skrev han artiklar om målkonflikten mellan att hålla nere arbetslösheten genom stora arbetsmarknadsprogram och att öka den reguljära sysselsättningen. För denna åsikt, baserad på forskning, fick han hård kritik av främst fackliga företrädare men också av dåvarande arbetsmarknadsministern Mona Sahlin. Men han fick senare ett erkännande av Hans Karlsson, avtalssekreterare i LO på 1990-talet och arbetslivsminister 2002-06. Karlsson respekterade forskningsresultaten om lägre a-kassa och lönesänkningar för att skapa fler jobb men ansåg att den politiska kostnaden för de ökade inkomstskillnaderna var för höga. Sådana erkännanden är alltför sällsynta, enligt Calmfors.

Sitt senaste större uppdrag fick Calmfors när han ombads att leda ett nytt arbetsmarknadsekonomiskt råd, som Svenskt Näringsliv inrättade. Han försäkrade sig om att kunna arbeta helt oberoende, men när rådet lade fram kritiska synpunkter på industriavtalets märkessättning föll det inte i god jord och Svenskt Näringsliv beslutade lägga ned rådet.

Magdalena Anderssons kritik mot John Hassler, när han var ordförande i regeringens finanspolitiska råd, fick stor uppmärksamhet inför partiledarvalet i höstas. Men att finansministern inte tycker om att få oberoende kritik för sin ekonomiska politik var inte unikt för Andersson. Calmfors var den förste ordföranden i Finanspolitiska rådet, när det inrättades 2007. Han blev också utskälld av finansministern, som då hette Anders Borg, som var så irriterad att han övervägde att lägga ned rådet.

När Lars Calmfors summerar sina 50 år i den ekonomisk-politiska debatten, ofta i dess centrum, betonar han hur viktigt samspelet mellan forskning och politik är, inte minst genom debatt i medierna: ”Som akademisk forskare ska man sticka ut huvudet och hålla det kvar även när det blåser hård motvind.”

Det har han verkligen gjort, och när man läser hans slutord i boken – ”det är inte bara meningsfullt utan också roligt” - inser man att fler forskare borde ta hans ord på allvar och förmedla sin forskning till en bredare krets, för att ge bättre underlag för den politiska debatten och därmed samhällsutvecklingen.

Yngve Sunesson

Opinion

Hemlighetsmakeri kring coronahanteringen

Opinion
Opinion

Den 25 februari är det meningen att Coronakommissionen, den utredning med experter som skall bedöma hur regeringen och ansvariga myndigheter hanterat pandemikrisen, skall komma med sina slutsatser. Det är givetvis en mycket viktig rapport eftersom den inte bara skall utvärdera hur samhällets krisberedskap fungerat utan i praktiken också ge ledning för vilka förbättringar som kan göras inför framtiden. För vi kan inte utesluta att andra svåra samhälleskriser är något som hela samhällsapparaten då och då ställs inför.

Men nu har regeringskansliet gett besked om att Coronakommissionen inte ge tillgång till allt material som varit underlag till diskussioner och beslut. Svaret man fått är att det inte alltid finns sådana anteckningar och att man enligt lag inte har någon skyldighet att lämna ut enskilda tjänstemäns minnesanteckningar. Det är ett besynnerligt svar och strider mot den öppenhetstradition som normalt gäller inom den svenska statsförvaltningen.

Det kan finnas en del av underlagsmaterialet som tagits fram i regeringen som av olika skäl behöver vara hemligt. Men i sådana fall kan Coronakommissionen låta en del av sin utredning omfattas av sekretess. Däremot behövs kommissionen allt underlag för att slutsatserna skall bli de rätta. Den givna frågan är om regeringen har något som den vill dölja? Kanske är det inte så. Men då borde också total öppenhet gälla mot den granskningskommission som den själv har tillsatt.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Lån utan UC

Allt fler svenskar löser sina kreditskulder med ett lån!

Lån utan UC Idag är det enkelt att handla saker på avbetalning, köp nu och betala sen-erbjudanden haglar över oss dagligen. Många handlar med krediter som de egentligen inte har råd med vilket slutar för många med att man sitter i kreditfällan.

Där har man har räntor att betala från flera olika köp, men man betalar knappt av något belopp på den summan som man faktiskt har lånat. Skyhöga räntor finns fortfarande kvar men reglerades för några år sedan ner, vilket innebär att det blivit något bättre lånevillkor även i de fall där man kan ta kreditlån från andra kreditgivare än banken.

Att det är så pass enkelt att ta ett riskfritt lån hos många finansbolag och att man kan köpa prylar på avbetalning leder de flesta till att köpa mer än de egentligen har råd med. Därför har många svenskar idag börjat samla sina lån och krediter till ett enda lån, så att det enbart är en ränta som behöver bli betald per månad. Detta medför att de höga månadskostnaderna går att minimera till stor del och har på många håll räddat många familjer i ekonomisk kris. Detta är något som man brukar kalla för att binda sina krediter. Man binder dem till ett enda lån med lägre ränta - detta är räddningen för många som har hamnat i kreditfällan!

Samtidigt som många minskar sina lånekostnader - så ökar också medvetandet gällande konsumtion!

Unga fröken Greta Thunberg, är en av våra ledstjärnor idag när det kommer till att börja tänka efter hur vi behandlar vår natur. Greta är också en stark förespråkare till att vi genast bör konsumera mindre än vad vi gör nu - vilket många svenskar också tycks ha hakat på. Detta visar på att medvetandet ökar när det kommer till både att tänka mer långsiktigt, men också att många lär av sina misstag. Att kunna shoppa vad man vill från var som helst i världen har nog stigit många konsumenter åt huvudet och det är egentligen inte förrän nu som man har kunnat se de förödande effekterna av detta. Många företag visar sitt starka engagemang för klimatet utåt, vi köper mindre och mindre plast och vi äter mindre och mindre kött - vi bemöter de förödande konsekvenserna genom att balansera ut det igen.

Att vi lever i en värld av influencers kan vara en av många anledningar till varför konsumtionen ökat så mycket som den har gjort under 2000-talet. De flesta minns nog hur Postnord höll på att sjunka fullkomligt av alla leveranser av beställningar, som dessutom många bara beställde för att fota och sedan skicka tillbaka. Vi bör se vår nya medvetenhet som något mycket positiv och en klar indikation på att vi är på väg att gå mot att vara betydligt mer klimatsmarta och värna om naturen. Vi har helt enkelt, som Greta säger, börjat vakna upp! Förhoppningsvis fortsätter trenden och vi får se ytterligare aktioner som kämpar för miljön, och fler människor som höjer sin röst för vår planet i framtiden.

Opinion

Urholkad polisnärvaro

Polis vid skånsk brottsplats.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

I början av 2000-talet kom larmrapporter om den omfattande nedläggningen av polisstationer. Mellan åren 1994 och 2005 las 100 polisstationer ner i vårt land. Men den debatt som uppstod då blev kortvarig och satte inte några stora spår utan nedläggningsvågen över polisnärvaron framförallt på mindre orter och i glesbygd fortsatte.'

Lokalradiostationerna i Västsverige redovisade igår hur polisnärvaron utarmats på glesbygden. År 2000 fanns det 52 polisstationer men idag vara 28. Det är svårt att dra annan slutsats än att det minskar tryggheten, ger ökat utrymme för kriminaliteten att breda ut sig och försvårar uppgiften att lösa brott.

Utvecklingen ser likartad ut i Skåne där man för femton år sedan inledde en strukturomvandling. Dåvarande polismästaren Anders Danielsson försökte lugna kritiska röster med att antalet poliser inte skulle minska men att man skulle arbeta mer effektivt och spara in på lokalkostnaderna. Även om antalet stationer fortfarande är relativt stort så är det något av potemkinkulisser eftersom öppettiderna är mycket begränsade och antalet poliser ute i yttre tjänst är stationerade någon annanstans. Att någon person finns på plats några timmar för att t.ex hantera hittegods är inte vad som gör polisen trygghetsskapande.

Sverige har 290 kommuner spridda över landet. Ekonomiprofessorn Charlotta Mellander undersökte för några år sedan polisnärvaron och jämförde med Systembolaget. Siffrorna visar att i hela 72 kommuner finns det inte en enda polis anställd. I ytterligare 23 kommuner är det enbart en till två poliser anställda. Däremot finns det minst tre anställda på ett systembolag i samtliga svenska kommuner. Det är ett svek mot människorna i dessa kommuner som inte känner att de får samma samhällsnärvaro som andra kommunmedborgare. Poliserna skall vara med fötterna på marken i lokalsamhället.

Lars J Eriksson

Lund

Står inte ut med varningsljud - överklagar

En person som bor längs spårvägen störs av dess varningsljud. Nu överklagar hen miljönämndens beslut till länsstyrelsen.
Foto: Johan Nilsson/TT
Lund
Lund Ett plingande ljud ska varna andra trafikanter om att en spårvagn är på väg mot en korsning. En person som bor nära spårvägen står inte ut med ljudet och vill att det förändras. Ärendet ligger nu hos Länsstyrelsen.

Varningsljudet hörs när spårvagnen närmar sig korsningen vid Solbjersvägen. Den klagande personen, som bor i närheten, menar att ljudet är störande och vände sig till tekniska förvaltning. De utredde saken och sänkte därefter ljudnivån.

Den klagande var emellertid fortfarande störd av ljudet och vände sig då till miljöförvaltningen som i somras skickade ut två miljöinspektörer för att undersöka saken närmare. Det är just under sommaren som boende kan bli störda då de i större utsträckning har fönsterna öppna.

Fel vindriktning

Miljöinspektörerna provade således det plingande ljudet med såväl öppet fönster som stängt fönster. Man konstaterade att ett plingande ljud hördes men att det var lågt när fönsterna var stängda.

Dock var vindriktningen riktad från de boende under undersökningen varför man bad tekniska förvaltningen att ytterligare undersöka saken. De anlitade en konsultfirma som gjorde kontrollmätningar i augusti förra året. De kom fram till att ljudet inte är tonalt och att ljudnivåerna är låga. Riktvärdena underskreds.

Upplever buller olika

Miljönämndens bedömning har tagit hänsyn till att olika individer upplever bullerstörningar olika. Därför menar de, i enlighet med miljöbalken, att man måste utgå från vad människor i allmänhet anser är en olägenhet. Olägenheten ska heller . inte vara ringa.

Man kom fram till att varningssignalerna hörs i bostaden, i synnerhet när fönster är öppna. Men då ljudet med stor marginal understeg de riktvärden som finns finns beslutade miljönämnden att spårvägens varningsljud inte utgör en sådan olägenhet att ljudet behöver sänkas.

Överklagas igen

Den klagande håller inte med och menar att man inte har tagit hänsyn till ljudets karaktär som hen menar inte kan jämföras med vanligt trafikbuller. Klagande menar dessutom att man inte tagit hänsyn till att det kan vara över 30 grader varmt under sommaren. Miljönämndens beslut överklagas nu till länsstyrelsen.

Skurup

Politiker kräver mer öppet Skurupshem

På senaste kommunstyrelsemötet fick Skurupshem kritik för bristfällig transparens.
Foto: Arkivbild
Skurup
Skurup Ökad transparens var Skurupshems ledord efter turerna med förre vd:n Pierre Esbjörnsson.
Moderaternas Åsa Ekblad menar dock att den politiska insynen i bolaget blivit mer knapp det senaste året.

För drygt ett år sedan sparkades Skurupshems förre vd Pierre Esbjörnsson. Detta bland annat efter anklagelser om att han tagit ut 800 000 kronor mer än avtalat i pensionsersättning, presenterade felaktiga representationskostnader samt fakturerat på tok för höga advokatkostnader.

Efter turerna valdes Sven Rosengren (SkuP) till ny ordförande i det kommunala bostadsbolaget medan Magnus Johnsson blev ny vd.

De båda berättade då att Skurupshem skulle bli extra transparenta och öppna för att vinna tillbaka hyresgästernas förtroende.

– Korrespondensen mellan personal och vd har tidigare varit otillräckligt. Tidigare har vi endast haft sammanträde tre-fyra gånger om året. För att öka transparensen ska vi nu sätta oss ner varje månad för att stämma av med vd:n om det finns några problem i bolaget, sa Sven Rosengren till tidningen i somras.

Sekretessbelagda handlingar

Men på senaste kommunstyrelsesammanträdet fick bolaget kritik för att vara allt annat än transparenta och öppna.

På sittande möte lade Åsa Ekblad fram ett initiativärende där hon kritiserade bolagets sätt att sekretessbelägga handlingar.

I initiativärendet stod följande:

”KS begär härmed att få ta del av protokoll sex månader tillbaka från Skurupshem. Vid avslag krävs ett överklagningsbart beslut.”

Åsa Ekblad (M).
Foto: Catharina Nilsson

– Vi har under en längre tid sett hur Skurupshem sekretessbelägger sina punkter i kommunstyrelsens protokoll. Det känns problematiskt då vi i kommunstyrelsen har en uppsiktsplikt över de kommunala bolagen. Denna uppsiktsplikt kan vi inte uppfylla när vi inte får ta del av handlingarna, säger hon.

Åsa Ekblad syftar bland annat på sekretessbelagda handlingar om Woodytomten samt bolagets internutredning om turerna kring Pierre Esbjörnsson.

– Det finns en massa frågetecken när det kommer till dessa handlingar i och med att de inte blivit offentliga. Sedan vd-bytet har bolaget slutit sig som en mussla och varit allt annat än öppna, säger hon och fortsätter:

– Jag vill i alla fall få det prövat om det är rättsligt korrekt att sekretessbelägga dessa handlingar.

Köper inte kritiken

Sven Rosengren köper inte Åsa Ekblads kritik. Han menar att Skurupshem enbart valt att sekretessbelägga enstaka handlingar. Däribland delar av internutredningen gällande Pierre Esbjörnsson samt uppgifter om Woodytomten.

– Beträffande Woodytomten hade vi förhandlingar med en fastighetsägare som gränsar till vår tomt. Och dessa förhandlingar kan vi ju inte gå ut med innan de är avslutade. Det hade varit helt befängt. Nu är dessa förhandlingar färdiga och troligtvis kommer vi därför häva denna sekretessbeläggningen inom kort, säger han och fortsätter:

– Vad gäller internutredningen om Pierre Esbjörnsson har vi valt att sekretessbelägga vissa protokoll då det just nu pågår en polisutredning. Skulle vi släppa ut dessa protokoll i nuläget hade vi skadat bolaget. I övrigt har vi varit öppna med grunderna till uppsägningen.

Sven Rosengren (SKuP), ordförande i Skurupshem.
Foto: Andreas Hillergren

Vidare betonar Sven Rosengren att Åsa Ekblad har all rätt att överklaga de sekretessbelagda handlingarna till förvaltningsrätten.

– Vill hon testa detta juridiskt är det upp till henne. Det är hennes rättighet.

Åsa Ekblads initiativärende kommer nu behandlas i beredningsutskottet.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL