– Men den tar sig andra former. I dag engagerar sig unga oftast åt en politisk fråga åt gången och via sociala medier. När vi var aktiva spände kampen över ett stort fält och vi agerade både med plakat och med hjälp av kultur, berättar Gunilla Szemenkár och Anne G Perna.

Det blir en djupdykning i aktivisternas årtionde när tidningen träffar två av de kvinnor som var engagerade i kvinnorörelsen då. Vi tittar på bilder när de var unga och klädde sig i färgglada bekväma plagg, blev medvetna, lärde sig att höja sin röst och bejaka sin lust och sexualitet.

– Vi slängde bh:n och pratade om fri sex och rätten till våra liv vilket var rätt provocerande på den tiden. Men då skall man tänka på att det inte var lika vanligt att kvinnor arbetade eller levde som ensamstående självförsörjande så samhället var helt annorlunda mot i dag.

Både Gunilla och Anne engagerade sig i kvinnorörelsen i unga år i utomparlamentariska grupper som Grupp 8, musikgruppen Röda Bönor och Kvinnoligan. Båda har också bott i andra länder och sett på nära håll hur kvinnor lever, båda är lärare och har tidigt fått barn.
– Jag väcktes under några akademiska år på UCLA i Los Angeles där jag läste litteratur om kvinnor, var aktiv i universitetets kvinnocentrum och höll i medvetandehöjande grupper. Därför var det naturligt för mig att fortsätta jobba med kvinnofrågor när jag kom hem, menar Anne.

När hon återvände till Sverige och Malmö 1978 engagerade hon sig i Grupp 8, som var den dominerande kvinnogruppen med epitetet socialistfeministisk till skillnad från mera radikalfeministiska grupper som Kvinnoligan, Kvinnocentrum och Arbetets Kvinnor.
– Den första kampanjen handlade om kvinnors rätt till arbete. Jag var bland annat med om att göra en utställning om kvinnolöner som visades på olika bibliotek. På 8 mars höll jag och en annan tjej tal. Det var en härlig känsla att hamnade i hetluften direkt och känna sig behövd.

Anne var också aktiv senare i Kvinnohuset i Malmö. Dessutom var hon med att bilda Lesbiska Litteraturgruppen i Skåne som plockade fram positiv lesbisk litteratur, hon var medlem i kristna homosexuella och aktiv i Lund stifts kvinnoarbete.
– När jag betraktar våra politiska aktiviteter i backspegeln slås jag av den kraft, vitalitet och uppfinningsrikedom vi visade genom våra utåtriktade aktiviteter. Samtidigt samlade vi kraft hos varandra och hade roligt på de kvinnoläger vi bland annat hade på Femö och Ven.

Hon berättar också hur hon har fortsatt sitt feministiska arbete som lärare på gymnasie- och grundskolor genom att införa Gunilla Molloys pedagogik Varannan flickornas som går ut på att ge tjejerna lika mycket tid och uppmärksamhet som killarna i undervisningen. Gunilla Szemenkár blev medveten om orättvisorna under FNL-rörelsen på 1960-talet och deltog i befrielsekampen när hon under 10 månader 1970 bodde i Chile. Hon engagerade sig i Latinamerikagrupperna men också i Kvinnoligan i Malmö, där hon fick många nya vänner.
– Jag var lite stukad efter min tid i Chile där jag ofta sågs som en främmande fågel men kvinnorna i den nya gruppen fanns där som stöttande systrar. Vi diskuterade och läste böcker om kvinnors situation när vi inte var ute och demonstrerade för kvinnors rättigheter, säger Gunilla.

Genom kompisen Kaya Ålander blev hon också involverad i musikrörelsen när de och några andra kvinnor bildade det feministiska bandet Röda Bönor 1975. De lånade sånger från svenska, danska och italienska kvinnorörelser och skrev sina egna låtar med politiska texter.
– Låtarna handlade om själva och våra liv, rätten till våra kroppar, våra barns framtid, de gamla könsrollerna som skulle förändras och familjen öppna sig för andra. Det personliga är också politiskt resonerade vi. Själv skrev jag Min vaggsång, en kärlekssång till barnet.

Under sex år turnerade bandet runt i landet, höll egna konserter och deltog i solidaritetsdagar. De delade på allt arbete och diskuterade sig fram till vilka texter och vilket budskap de ville ha. Under 200-talet har de gjort två framträdanden och träffas då och då för att sjunga och prata.
– Röda bönor var inte bara en musikgrupp utan också en terapigrupp där vi pratade om allt samtidigt som vi sjöng, stickade och virkade. Samma gemenskap upplevde jag sen i Kvinnohusgruppen. Det systerskapet kan jag sakna i dag, menar Gunilla.

Hon och Anna kan blicka 30 år tillbaka och se den här perioden som en tid av experimenterade och frihetssökande där man ifrågasatte könsrollerna och samhället. Många kvinnor kände att de inte hade någon plats i manliga strukturer och att de behövde skaffa sig en egen röst.
– En del krav vi hade ses som självklara i dag och kvinnor har tagit plats på många områden i samhället. Men fortfarande ses unga tjejer som sexobjekt och blir kallade hora i skolan. De behöver stöd och kan finna det hos andra kvinnor, säger Gunilla Szemenkár och Anne Perna.

– Vi trodde att vi kunde andas ut och blev jätteglada över länsstyrelsens senaste beslut, konstaterar förskolans ägare Sabina Mohlin. Det kändes som en fantastisk julklapp. Tyvärr valde Malmö stad att överklaga i sista stund och det känns frustrerande.

– Men vi fortsätter att kämpa för vår förskola som funnits här i 30 år. Förskoleförvaltningen har inga synpunkter på vår verksamhet. Det känns som att ledningen för stadsbyggnadsnämnden helt enkelt inte vill ha privata förskolor och har friytan som svepskäl.

Länsstyrelsen har nu konstaterat att det inte finns några hinder för stadsbyggnadskontoret att bevilja en bygglovsansökan och har återförvisat ärendet till stadsbyggnadsnämnden. Detta eftersom länsstyrelsen inte anser att ärendet hanterats på ett fullständigt sett.

Friytan uppfyller de krav som ställs på friyta enligt PBL, plan- och bygglagen. Ett beslut som nu Malmö stad valt att överklaga till mark- och miljödomstolen.

Tillfälligt bygglov

Skånska Dagbladet träffar Sabina Mohlin på förskolans gård. Det är den som stadsbyggnadsnämnden anser är för liten eftersom lekytan per barn endast är på drygt sex kvadratmeter. Malmö stads egna rekommendationer är på 30 kvadratmeter men den uppfyller främst de nybyggda förskolorna.

Förskolan har haft ett tillfälligt bygglov och det var när man ansökte om ett permanent som problemen började. 2018 beslutade stadsbyggnadsnämnden att inte bevilja bygglov med hänvisning till att friytan var för liten. Beskedet blev att förskolan fick hitta en ny lokal om den ville fortsätta sin verksamhet i nuvarande omfattning.

Prövning

Sedan dess har överklaganden från båda parter avlöst varandra. Länsstyrelsen besökte förskolan inför sitt senaste beslut eftersom man redan i två tidigare återförvisat ansökan till nämnden för att göra en fullständig prövning av sökt bygglov. Detta har även mark- och miljödomstolen gjort en gång. Representanter från Malmö stad har aldrig besökt förskolan.

I sitt senaste beslut skriver länsstyrelsen att gården är tillräcklig för förskolans ändamål och att den, eftersom förskolan arbetar med mindre barngrupper, är fullt godtagbar i sig. Förskolan besöker ofta en park som ligger 100 meter bort.

Det saknas grund för att avslå ansökan på de grunder som stadsbyggnadsnämnden åberopat hittills och det är inte är möjligt att basera ett avslag på dessa grunder. Därför finns det inga hinder för nämnden att pröva en bygglovsansökan, anser länsstyrelsen.

Blev en chock

– Det blev en liten chock när kommunen överklagade, fortsätter Sabina Mohlin. Man kan undra hur länge det går att hålla på.

– Politikerna ska inte lägga sin ideologi i en bygglovsansökan. Vi är en liten privat förskola och det lilla som blir över går tillbaka in i verksamheten. Nu blir det ingenting eftersom det går åt mycket pengar till advokatkostnader.

Moderaterna och Centerpartiet har hela tiden velat ge förskolan bygglov.

Sabina Mohlin poängterar att om hon vetat att verksamheten inte var ok hade hon aldrig fortsatt att kämpa.

På Cymbalen finns 30 barn och 60 står i kö. Den pågående bygglovsstriden har inte minskat förskolans popularitet.

Utan anledning

Många i personalen har arbetat här i många år. Förskollärare och biträdande rektor Blazenka Kozul är en av dem.

– Jag har snart jobbat här i 19 år och trivs jättebra, berättar hon. Vi har ett fantastiskt arbetssätt. Jag går gärna till jobbet varje dag.

– Malmö stad sätter sig på tvären helt utan anledning. De tar absolut inte hänsyn till barnens perspektiv.

Behöver besked

Stadsbyggnadsnämndens ordförande Sofia Hedén (S) förklarar varför man nu återigen valt att överklaga länsstyrelsens beslut.

– Vårt överklagande gäller inte den här enskilda förskolan utan det handlar om att vi vill ha rättsläget klargjort rent principiellt, kommenterar Sofia Hedén (S). Vi gör inte samma tolkning som länsstyrelsen och vill veta hur vi ska pröva friytan i förhållande till plan- och bygglagen.

– Eftersom detta kan komma att påverka framtida beslut behöver vi få ett tydligt besked och få läget klargjort. Vi tycker att barn har rätt till större friyta än vad som finns på den här förskolan.

– Man läser ofta om hur mycket som ordnas i andra bostadsområden för barn och ungdomar. Föräldrar här brukar säga att Persborg aldrig nämns när MKB i media framhåller sitt sociala ansvar, skriver kvinnan i ett mejl till Malmö stad.

Hon berättar att hon för några år sedan vädjade till kommunen och MKB om en ställning för basketkorg, endast en stolpe och inte en hel basketplan. Enligt kvinnan blev det skriftliga svaret efter en rundvandring där boende på området inte fick vara med : ”det finns basketplan på Rosengård”.

Besvikelse

Besvikelsen var stor över att det inte ens gick att ordna en stolpe.

Nu tycker kvinnan att det är hög tid att satsa på fotbollsplanen i Persborgsparken som behöver ett nytt underlag, eventuellt gräs.

– Planen är i uselt skick. Ytan, underlaget stenigt, målburarna trasiga. Runt och på planen ingen belysning.

.–Jag behöver väl inte påpeka hur många aktivitetstimmar som går till spillo under den mörka tiden som planen ej kan nyttjas.

Vill ta vara på åren

Istället måste många ungdomar ta sig över den trafikerade Västra Kattarpsvägen och Persborgsgatan till andra områden.

Hon poängterar att det är viktigt att ta vara på åren när barnen är unga och åtgärda bristerna i och omkring fotbollsplanen.

– Annars riskerar barnen att dras in i aktiviteter som blir oöverskådliga som i många andra områden.

Den 13 november i fjor plockades en rumänskregistrerad skåpbil ut för kontroll vid gränskontrollen på Lernacken. I bilen hittade polis elva hundar.

Den svenska polisen hade fått tips från danska kollegor om att bilen var på väg mot svenska gränsen och stod därför redo när skåpbilen körde av bron. Detta kan ha lett till att den 37-årige föraren och hans jämngamla medpassagerare frias av rätten.

Hundar avlivades

När bilen rullade in vid gränskontrollen hann inte föraren anmäla i tullen att det fanns hundar i lasten innan han stoppades polis. När polisen frågar efter id-handlingar lämnar männen över samtliga dokument de har på hundarna.

Sedan handlingarna granskats stod det klart att tio av de elva hundarna inte hade fullgod dokumentation. Ägarens signatur saknades. Det ledde till att de båda männen sedermera ställdes inför rätta för grov smuggling. Hundarna avlivades och handlingarna beslagtogs.

Rätten oenig

Men Malmö tingsrätt friar nu männen. Rätten menar att de varit noggranna med att ha alla papper i ordning och inte varit medvetna om att de var ogiltiga utan ägarens signatur. Dessutom framgick det av bilens märkning att den användes för att transportera levande djur.

Därmed har de inte heller haft ett brottsligt uppsåt och kan således inte dömas för smuggling. Medpassageraren bedöms därutöver att bara ha följt med som sällskap och inte haft någon roll i hundverksamheten.

Tingsrätten var inte enig i sin dom. Rättens ordförande ville döma föraren. Hon menar att eftersom han signerat ett av hundpassen var han medveten om att också de andra tio passen skulle signeras.

En person har anhållits som misstänkt för att ha mördat en man i 30-årsåldern i Malmö i mitten av december, rapporterar Sydsvenskan.

Vittnen berättade efter händelsen att två män slagits utanför en port i stadsdelen Almhög och i samband med detta ska den ene ha skadats av ett stickvapen. Han fördes med ambulans till sjukhus, men hans liv gick inte att rädda.

/TT

Bakgrunden är att Trygg-Hansa har gått samman med Moderna Försäkringar, förklarar bolaget i ett pressmeddelande. ”Att samla alla våra medarbetare i Malmö under ett och samma tak är av högsta prioritet”, skriver vd Mats Dahlquist.

Trygg-Hansa, som är en av Malmös största privata arbetsgivare, flyttar till det helt nya kontoret Kvartetten i Hyllie. Fastighetsägaren Wihlborgs kallar Kvartetten för ett ”omtänksamt kontorshus”, med stort fokus på hållbarhet och allehanda certifieringar som säkerställer både energieffektivitet i själva byggnaden och en god arbetsmiljö för personalen. ”I detta kontorshus har vi förverkligat höga ambitioner för lågt klimatavtryck och människors välbefinnande utan att tumma på långsiktig flexibilitet och hög byggnadskvalitet”, skriver Ulrika Hallengren, vd för Wihlborgs, i pressmeddelandet.

Bland de faktorer som ska bidra till ”människors välbefinnande” kan nämnas Hyllies största takterrass, utomhusarbetsplatser, gym, reception med egen barista, parkeringsplatser med laddstolpar och 200 cykelparkeringsplatser.

Flytten beräknas vara fullt genomförd våren 2023.

Förra veckan registrerades nästan 22 000 positiva fall i Skåne.

– Vi är mycket medvetna om problemet och reglerna kring fyrverkerier har skärpts i flera omgångar, bland annat har ju Malmös ordningsstadga ändrats med en begränsad tid, då det är tillåtet med fyrverkerier. Ett totalförbud skulle dock vara verkningslöst, skriver Andreas Schönström i ett svar.

Enligt Malmö stads ordningsstadga får fyrverkerier bara säljas till personer över 18 år och inte användas på en offentlig plats utan tillstånd från polisen – med undantag för nyårsafton klockan 18.00-02.00. Smällare är förbjudna överallt i hela Sverige.

Edvin Abazagic är den första att medge att berättelsen om hans tatueringsambulans är ganska snårig.

– Det är en lång och krånglig historia, som egentligen började redan 2015.

Det var då han råkade se en ambulans från insidan för första gången.

– Det var ju helt sterilt där inne, och jag tänkte att ”där skulle man ju faktiskt kunna tatuera”.

Blev för krångligt

Han drev tatueringsstudio redan på den tiden, nämligen, och det gör han fortfarande. I dag finns han bara i Malmö, men tidigare har han även haft verksamhet i Skurup.

– Så redan då, 2015, ställde jag frågan till miljöförvaltningen i Skurup. Tatuera i en ambulans, hur fixar man det?

Men det skulle bli krångligt, blev svaret. Det krävdes specifika ytor och plats för städutrustning och allt möjligt besvärligt, berättar Edvin Abazagic, så han lät hela saken rinna ut i sanden, tillsvidare.

Och det är här någonstans berättelsen börjar glida iväg åt två olika håll. När Edvin Abazagic berättar den låter den på ett sätt. När miljöförvaltningen berättar den låter den helt annorlunda.

Taxi och tatuering

Edvin Abazagic beskriver hur han noggrant har anmält sin tatueringsverksamhet till miljöförvaltningen vartenda år, precis som man ska, och att det är en verksamhet som i och för sig omfattar en ambulans, men där inga som helst behandlingar görs, eller någonsin har gjorts, i ambulansen ifråga.

– Jag har aldrig utfört en tatuering i bilen. Aldrig. Den har använts till att köra kunder i, och för att visa upp oss. Vi har ställt upp den på event och sålt presentkort i den.

Köra kunder?

– Ja, jag har kunder från många olika ställen, Göteborg, Ystad. Så slipper de köra själva.

Som en kombinerad taxi- och tatueringsservice?

– Ja, det kan man säga. Och marknadsföring, som sagt. Men jag har aldrig tatuerat någon inne i bilen.

Att det har funnits tatueringsutrustning i bilen, något miljöförvaltningen har noterat på bilder som Edvin Abazagic lagt ut i sociala medier, beror på att han har fraktat utrustningen mellan gästspel i olika studier, förklarar han.

– Det är klart att jag vill använda mina egna grejer.

Marknadsföring räknas

Fast egentligen spelar det där ingen roll, menar miljöförvaltningen. Och nu blir det om möjligt ännu snårigare.

Låt oss säga att Edvin Abazagic har haft sin ambulans, inklusive utrustning, utan att någonsin tatuera någon i den. Enligt miljöförvaltningen har han gjort fel i alla fall, genom att använda ambulansen i marknadsföringssyfte. Han har i och för sig anmält sin stationära tatueringsstudie, och årligen haft miljöinspektör på plats enligt alla konstens regler, men genom att inte specifikt anmäla ambulansen har han brutit mot miljöbalken. Även om den bara har utgjort en rullande reklampelare.

– Ja. Det är praxis. Det finns rättsfall som visar att det räcker att marknadsföra en verksamhet för att det ska räknas som att man bedriver verksamheten.

Det förklarar David Lindsjö, enhetschef vid avdelningen för miljö- och hälsoskydd i Malmö stad som alltså nu har krävt Edvin Abazagic på 3 000 kronor i miljösanktionsavgift.

Han har överklagat beslutet, och tänker inte betala.

– Absolut inte. Det är ingen tatueringsbil, det är deras fantasi. Man kan inte betala för något man inte har gjort. Och jag fattar inte varför de lägger sin energi på det här? Lägg den på dem som sitter hemma och tatuerar istället, utan tillstånd. Jag har ju alltid haft tillstånd!

Edvin Abazagic skulle egentligen vilja börja tatuera i bilen.

– Planen har alltid varit att komma dit, och det har jag också sagt till miljöförvaltningen. Det här är ett helt nytt koncept, jag har ingen kunskap om vad som krävs, vägled mig vidare! Jag är inte deras fiende, jag vill ha kommunikation och samarbete.

Annat perspektiv

Ur David Lindsjös perspektiv ser alltihop, som sagt, helt annorlunda ut.

– Vi anser ju att vi har haft den kommunikationen. Vi har varit tydliga med att han inte uppfyller kraven.

Finns det en möjlighet att det här slutar med att Edvin Abazagic faktiskt får tatuera i sin bil?

– Jag vill inte föregå den prövningen, men då får han ju komma in med information som visar att han kan göra detta på ett hälsosamt sätt, enligt de krav och regler som finns för exempelvis ventilation och hygien. Och så får vi titta på det då.