Opinion

Märklig tillämpning av våldtäktsstatistiken

Opinion
Opinion Antalet våldtäkter i Sverige är näst högst i världen, anger flera olika källor.
PREMIUM

Antalet våldtäkter i Sverige är näst högst i världen, anger flera olika källor. Senast i raden är en debattartikel i Aftonbladet, där juristen Måns Cederberg menar att problemet med överfallsvåldtäkter är så stort att man bör samla in DNA från alla män i Sverige, och kolla av när det lämnas spår på brottsplatser. Jag är inte man, men ideologiskt bär jag på stor motvilja mot den ökande tendensen att kartlägga och övervaka medborgarna. Att tvångsmässigt DNA-testa män utifall de får en impuls att våldföra sig sexuellt på kvinnor är könsdiskriminerande. Det är viktigt att kvinnor ska kunna känna sig trygga på gatorna i den mån det är möjligt, men ett kön kan inte diskrimineras för att det andra ska fredas, det har kvinnor utsatts för i tusentals år och det har inte lämnat bra eftersmak. Men detta är inte ens det största problemet. Okynnesanvändningen av missvisande statistik är värre. Anledningen till att Sverige ligger på andra plats (efter Lesotho) i antal anmälda våldtäkter är att en mängd brott som i andra länder rubriceras som något annat i Sverige kallas för våldtäkt. Och det kanske viktigaste av allt: varför denna upprördhet över antalet anmälningar? Att kvinnor tar mod till sig och anmäler avskyvärda brott är något positivt. Ingen tror väl på allvar att Sverige har fler våldtäkter än krigshärjade u-länder? Vad vi har är kvinnor som känner att de får mer och mer stöd av rättssystemet. Ingen tjänar på skrämselpropaganda och demoniserande av män, allra minst offren. @Byli.8.init:Martina Jarminder

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

En ofattbar sorg

Opinion
Opinion

Förra sommaren talade hela Sverige om den fruktansvärda tragedin med ”Lilla Hjärtat”, flickan som inte fick växa upp i sitt kärleksfulla fosterhem, utan lämnades till föräldrar som var så illa rustade att ta hand om ett litet barn att Esmeralda inte ens fick bli fyra år. Alla visste hur stor risken var för att hon skulle fara illa, men barnets rättigheter kommer aldrig först i Sverige.

Vi skulle lära oss av detta hemska, så det aldrig hände igen. Ändå kunde man i helgen läsa att ett treårig pojke på Österlen som bott hos sin fosterfamilj sedan han var elva dagar ska tas ifrån dem och skickas till okända släktingar i Nigeria.

Låt vara uppriktiga med vad som sker: ett barn tas ifrån sina föräldrar och skickas till en plats där han kommer att fara illa. Hans utvisade mamma har varit tydlig med att hon inte vill ha honom. Den övriga familjen i Nigeria har inte bra förutsättningar att ta hand om honom.

Vi väljer att göra ett barn föräldralöst. Ett barns förälder är den som matat det och varit dess trygghet sedan födseln. Ingen migrationspolitik i världen kan ändra hur anknytning fungerar. Det lär inte ha funnits någon förälder som inte läst historien om ”Tim” och inte fått ont i magen och tänkt på vilken ofattbar sorg det skulle varit om någon tagit deras barn ifrån dem.

Vi kan lika gärna trycka barnkonventionen på toapapper, för vi skiter i den. Ivern att utvisa asylsökande går före allt.

Opinion

En spretig valbudget

Magdalena Andersson (S) på trappan till riksdagen inför budgetdebatten.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Magdalena Andersson presenterade en budget med 74 miljoners reformutrymme, som i huvudsak innehöll satsningar på välfärd och sjukvård, men även mot kriminalitet och på klimatomställning. Det är en typisk valårsbudget, men sockrad med extra miljarder som stimulans för ekonomin efter pandemin. Lejonparten av förslagen var kända, men budgeten ger en intressant samlad bild av ett underskottsframkallande pengaregn över välfärd, rättssystem och klimatomställning som försöker blida både Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Man kan glädjas åt att Magdalena Andersson inledde genomgången med att kalla klimatet ”vår tids ödesfråga”. Den senaste FN-rapporten om risken för att hamna på 2.7 graders uppvärmning gör att ingen politiker med statsministerambitioner kan strunta i frågan. Stödet till klimatsmart industriteknik är otillräckligt, men en början. Att industrin ställer om är ett villkor för att Sverige ska kunna bli fossilfritt.

Familjeveckan är en dålig idé, precis som när Socialdemokraterna presenterade den som valfjäsk 2018. Den svenska föräldraledigheten är redan generös och dyr och det finns andra åtgärder som skulle gynna barnfamiljer som har det svårt mer än extra semester. Just nu kan man se problem som kraftig underbemanning inom barnpsykiatrin, samtidigt som fler barn mår dåligt.

Arbetslösheten är en svår fråga, inte minst långtidsarbetslösheten. Löftet om Europas lägsta arbetslöshet är sviket. Det är svårt att inte vara skeptisk till arbetsmarknadsåtgärder i form av påhittade anställningsformer. Stefan Löfvens 90-dagarsgaranti ledde som vi sett inte till att unga fick hjälp. Introduktionsjobben lär tyvärr inte heller göra det. Anställningsformer mitt emellan arbete och ”sysselsättning” har inte gjort det historiskt.

Det är rättvisande att Magdalena Andersson talar om ”polisanställda” och inte poliser när det gäller satsningarna på trygghet. Det utbildas för få poliser för att man ska kunna hålla sina löften om fler poliser, så det kommer att handla om civilanställda.

Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson menade under partiets presskonferens att det är ovärdigt att vi har fattigpensionärer i Sverige. Det är välkommet att pensionerna verkar bli en valfråga, diskussionen behövs om huruvida vi ska acceptera att vissa inte kan leva på sin pension.

Andersson ondgjorde sig över ”kaosprivatisering” av arbetsförmedlingen. Åter glömmer vänstern att Arbetsförmedlingen inte förmedlar arbete. Borgerliga partier som drivit på för en reform har inte gjort det av elakhet, utan för att det finns en bortre gräns för mycket skattepengar man bör pumpa in i en myndighet utan att se en förbättring. Vill man råda bot på långtidsarbetslösheten är inte arbetsförmedlingen lösningen, utan bland annat att göra det lättare att skola om sig och utbilda sig för att kunna matchas med bristyrken.

Sverigedemokraterna har historiskt velat att vi ska ”hjälpa på plats” istället för att ta emot flyktingar, samtidigt som Oscar Sjöstedt kritiserar att det budgeteras för mycket pengar till internationellt bistånd. Vi ska med andra ord inte hjälpa alls.

Det blev otympligt när Magdalena Andersson skulle svara på frågor om en socialdemokratisk regering och statsminister kan sitta kvar om budgeten faller. Andersson var tvungen att låtsas att hon inte var Stefan Löfvens givna efterträdare och en självklar kandidat till statsministerposten. Typiskt socialdemokratiskt, men om och hur Sverige kan fungera budgetmässigt med den nuvarande politiska splittringen är i högsta grad relevant för en budget som slår knut på sig själv för att blidka ett parti i mitten och ett på vänsterkanten.

Opinion

Morgan då och nu

Morgan Johansson har bytt uppfattning om språkkrav.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Morgan Johansson har länge stått i framkant både för att försvara Socialdemokraternas invandrings- och asylpolitik, men också för att kritisera andra partier i frågan. Ofta har tonläget varit hårt från hans sida. Men den hårda retoriken har kommit att klinga alltmer tomt i och med att Socialdemokraterna som en följd av växande nackdelar med en stora invandringen - höga kostnader, långtidsarbetslöshet, bristande integration och gängkriminalitet - har tvingats till en omprövning av den förda politiken.

Medan Morgan Johansson är en av våra mest erfarna politiker så är Anders Holmberg i SVT en av våra allra skarpaste intervjuare. Därför var det något av ett mästarmöte när de två möttes i veckan i SVT:S fördjupande intervjuprogram 30 minuter.

Anders Holmberg gick rakt på sak och drog upp gamla uttalanden av Morgan Johansson som mycket hårt kritiserade kravet på språkkrav för de som vill permanent stanna i Sverige, ett krav som lanserades av Folkpartiet när Lars Leijonborg var partiledare. Den gången beskrev Morgan Johansson förslaget i svidande ordalag som ”bedrövligt i sin utstuderade ömklighet men typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna”.

Numera har däremot förslaget tagits upp och gjorts till en del av den Socialdemokratiska regeringens politik.

Ett klassiskt talesätt lyder: försök inte förklara, det blir bara värre. Så blev det när Morgan Johansson försökte försvara sig med att den egna politiken hade det ädla syftet att underlätta integration medan Lars Leijonborg ägnade sig åt främlingsfientligt röstfiske.

Det är inte fel att politiker ändrar uppfattning. Nästan alla partier har anammat en mer restriktiv invandringspolitik när nackdelarna har växt dem över huvudet. Men det handlar nog inte enbart om ett omtänkande i sakfrågor. Snarare är det så att partierna har varit så angelägna om att markera avstånd till Sverigedemokraterna att de blivit vad Olof Palme en gång kallade för "fångna i sin egen retorik." Det blev viktigare att markera avstånd till SD än att göra seriösa politiska avväganden. Därför har Sverige gått från att ha en mer generös invandrings- och asylpolitik till att vara ungefär lika restriktiv som andra länder.

Lars J Eriksson

Opinion

Microsoft - ett klipp för Staffanstorp

Microsoft valde Staffanstorp.
Foto: Jeff Chiu
Opinion
Opinion

Det pågår en dragkamp mellan landets kommuner om att få stå värd för företagsetableringar, inte minst sådana som gäller multinationella företagsjättar. I den tävlan konkurrerar man dessutom med städer och regioner runt om i världen.

Det mest kända exemplet på en svensk framgång som land för företagsetableringar utgörs av batterifabriken Northvolt i Skellefteå och Northvolt Lab i Västerås. I potten handlar det om tusentals jobb.

En av vinnarna i den dragkampen har blivit Staffanstorps kommun, som lyckats få Microsoft - ett av världens största företag - att vilja etablera ett datacenter i kommunen. Det är den största företagsetableringen i Staffanstorp någonsin och givetvis en fjäder i hatten för Staffanstorps ledande politiker, Christian Sonesson.

Från skilda håll kritiseras kommunledningens hantering. Det har varit för mycket hemlighetsmakeri menar man och pekar på miljökonsekvenser, fastän de är i stort sett försumbara av Microsofts anläggning. När det gäller internationella företagsjättar hör det till spelets regler att dessa kan ställa hårda sekretesskrav utifrån sin starka förhandlingsposition.

För Staffanstorp men också för hela Skåne utgör Microsofts etablering en viktig framgång. Det placerar kommunen och regionen på världskartan och ökar attraktiviteten för investeringar i vårt land. Så tack Microsoft för att ni valde Sverige och Staffanstorp.

Opinion

Gamla bilar ett

Opinion
Opinion

Vi lever i en tid då medvetenheten om vikten av att spara för framtiden har blivit alltmer påtaglig. Vi kan inte längre räkna med livslånga arbeten på en och samma arbetsplats utan måste räkna med att både byta yrke och arbetsgivare några gånger i livet. Det som någon sammanfattade i uttrycket att man har inte ett arbete, man har en karriär.

Förre finansministern Anne Wibble fick en del syrliga kommentarer när hon manade människor att ha minst en årslön på banken. Men i sak hade hon rätt även om det är ett svårt mål att uppnå för många.

Men banksparande är idag närmast värdelöst när vi långvarigt lever i en tid där räntan nästan är noll och banker på fullt allvar funderar på att ta betalat av de som sparar. Exempelvis har Jyske bank i Danmark infört negativ ränta, där den som sparar mer än motsvarande 350.000 kronor får betala ränta till banken för att ha pengarna insatta. Det besannar det gamla ordspråket att det säkraste är att spara pengar i madrassen.

Aktier är förstås ofta ett attraktivt alternativ, men såväl enskilda företag som börsen kan krascha. En god vän till mig var så stolt när han hade Ericsson aktier som var värda en miljon men sedan sjönk ner till nästan ingenting när det var som sämst.

För en tid sedan läste jag en artikel om en man som rekommenderade sparande i gamla bilar, alltså bilar i gott skick. Han var tidigt ute men hade rätt i sak. En Volvo PV 544 från 1960-talet annonseras i dagarna ut för 399.000 kronor och en Saab 96 från 1965 för 250.00 kronor för att inte tala om gamla amerikanska bilar, Mercedes eller ännu mer udda märken som samlare är beredda betala stora summor för.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinoer.com

Spelinspektionen lämnar in remiss för matchfixning

Casinoer.com SVERIGE. Den senaste tiden har matchfixning blivit en stor fråga runt omkring i Sverige. Spelinspektionen har nu lämnat in en remiss till regeringen med förslag på hur problemet ska lösas, men alla är inte nöjda med den statliga myndighetens förslag.

Matchfixning, det vill säga illegal manipulation av ett idrottsevent för att göra en vinning på spelmarknaden eller ett avancemang i en turnering, är ett problem som har varit extra uppmärksammat i Sverige de senaste veckorna.

Problematiken ska främst röra sporter som fotboll och tennis, men den 19 januari rapporterade Aftonbladet att en landslagsspelare i futsal häktats på grund av misstankar om matchfixning. Om problematiken har blivit mer förekommande den senaste tiden, eller om fler rapporter kommer in på grund av att problemet har uppmärksammats, framgår inte. Oavsett vilket är det ett problem spelbolagen, fansen och idrottsförbunden vill få bukt med.

Vill förbjuda betting på individuella prestationer

Den statliga myndigheten Spelinspektionen ansvarar för att säkerhetsställa att lotterier, vadhållning och casinospel sköts lagligt i Sverige. Sedan de nya spellagarna infördes den 1 januari 2019, som möjliggjorde det för icke-statliga aktörer att bedriva casinorelaterad verksamhet i sverige, har Spelinspektionen fått en större roll. Nu ansvarar de också för att utfärda spellicenser till spelbolag och kontrollera att dessa lever upp till de högt ställda krav som den svenska staten ställer på dem.

Närmare 100 spelbolag har beviljats spellicens, vilket förra året genererade en skattevinst på cirka 4 miljarder kronor. Speltrenden är inte på något sätt unik för Sverige och vi kan se att många nya spel- och bettingsidor även har dykt upp i Norge. Här kan du läsa mer om de nya norska spelsidorna. Flera av dessa aktörer bedriver också verksamhet här i Sverige.

Nu har Spelinspektionen skickat in en remiss med förslag på hur matchfixning ska begränsas. I ett pressmeddelande skriver de följande:

“Om förslaget blir verklighet innebär det att spelbolagen på den svenska licensmarknaden inte får erbjuda vadhållning på regelbrott eller förlust i delmoment. Exempelvis blir det inte tillåtet att erbjuda spel på om en fotbollsspelare ska få gult kort eller om en tennisspelare kommer att göra dubbelfel.”

Med andra ord handlar det i stor utsträckning om att förbjuda betting på individuella prestationer och delmoment i olika sporter. Men många frågar sig om detta verkligen är rätt väg att gå.

Svenska fotbollsförbundet reagerar starkt.

Några som har varit mycket missnöjda med förslaget är Svenska fotbollsförbundet, som tycker att Spelinspektionen velar för mycket. Enligt Dagens Nyheter har Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare, sagt att han är “besviken och förbannad” och att han reagerar starkt på Spelinspektionens förslag på att rapportera misstänkt matchfixning en gång om året: “Det förstår väl alla att det inte räcker med att rapportera på årsbasis”.

Vad som kommer att ske med Spelinspektionens förslag om hur problematiken med matchfixning ska åtgärdas återstår att se.

Opinion

Debatt: Bromma flygplats är inte en Stockholmsfråga

En stängning av Bromma flygplats skapar stor osäkerhet och får negativa konsekvenser för bland annat skånskt näringsliv.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Opinion

Regeringen har i dagarna tagit emot en snabbutredning om att avveckla Bromma flygplats. Redan nästa år skulle ett beslut kunna fattas, och nedläggningen kunna vara klar om 5-7 år. Tyvärr har utredningen inte undersökt hur Arlanda behöver utvecklas för att kunna ta över Brommas trafik. Att det finns goda kommunikationer till och från Stockholm är en fråga för hela landet. För vissa företag i Skåne är det helt avgörande att det går att snabbt ta sig till och från huvudstaden.

Allt för ofta behandlas frågan om Bromma flygplats som en intern Stockholmsfråga, där frågor om hur staden kan utvecklas om flygplatsen avvecklas står i centrum. Att flygplatsen är av central betydelse för näringslivet i stora delar av landet glöms ofta bort. Samtliga skånska flygplatser har idag flyg som går till Bromma. Innan ett eventuellt beslut om att stänga ned flygplatsen tas behöver det göras noggranna planer för hur Arlanda ska kunna utvecklas för att ta emot trafiken, liksom hur infrastrukturen runt Arlanda ska anpassas för att hantera en ökande trafik.

På presskonferensen som föranleddes av utredningen lade infrastrukturminister Tomas Eneroth stor vikt vid att flygandet minskat i pandemins spår. Men i takt med att smittläget tillåter kommer resandet att öka igen. Det går inte att basera långsiktiga prognoser på en så extrem händelse som coronapandemin.

Det är knappast sannolikt att vi i framtiden kommer bli mindre rörliga och ha ett mindre behov av att resa än idag. Samtidigt sker en stor utveckling inom flygbranschen, inte minst på hållbarhetsområdet där biodrivmedel och elektrifiering kan minska flygets klimatavtryck. Även den utvecklingen måste finnas med i analyserna av flygets framtid.

Skulle regeringen besluta sig för att stänga Bromma inom 5-7 år väntar stor osäkerhet. En så kort tidsram ger inga möjligheter att anpassa Arlanda för att ta emot en ökande trafikmängd. Enbart processerna för att få tillstånd för en utbyggnad skulle troligen ta uppåt ett decennium, och då har ännu inga spadar kunnat sättas i marken. En ordentlig plan behövs innan en avveckling ens kan komma på tal.

Bromma flygplats är inte en isolerad Stockholmsfråga den har betydelse även för Skåne och vårt näringsliv här. Sämre kommunikationer till och från huvudstadsregionen får kännbara konsekvenser för företag och arbetstillfällen i hela landet.

Carina Centrén

Regionchef Svenskt Näringsliv Skåne

Opinion

Tillståndet i den europeiska unionen

Opinion
Opinion

Ursula von der Leyen har hållit sitt andra årliga linjetal, som fokuserade på pandemiåterhämtning. Talet går i likhet med den amerikanska förebilden till stor del ut på att berätta om unionens förträfflighet.

Det kunde ha varit betydligt värre. Så kan man sammanfatta EU:s pandemihantering och den ekonomiska återhämtningen, även om von der Leyen beskriver det i mer triumferande ordalag. Men den snabba ekonomiska återhämtningen är förvånande och betryggande, även om man ska notera att Europeiska Centralbankens ordförande Christine Lagarde varnar för backlash. Von de Leyen menar att återhämtningen beror på det enorma stimulanspaketet, det största i Europas historia, men förklaringen är mer komplex än bara pengaregn.

Hon pekade på problemet med komponentbrist som ett hinder för fortsatt återhämtning och menade att Europa behöver bli självförsörjande på komponenter som halvledare. Kommissionen vill dra igång ett initiativ för att säkra europeisk produktion. Det är principiellt en god idé att vara självförsörjande inför för ytterligare kriser, men det blir intressant att se hur man tänker sig upplägget: EU är ingen planekonomi.

Hon beskrev den europeiska vaccininsatsen som en triumf och det är i viss mån en skönmålning även om vi nu ligger före. Det var en långsam och frustrerande rörig inledning på EU:s vaccinationsinsats och det är långt ifrån säkert att samarbete var villkoret för att det skulle gå bra. Drygt 70 procents vaccinationsnivå är stabilt, men det har visat på klyftan mellan väst- och Östeuropa. Hade det inte varit för vaccinskepsis i Rumänien och Bulgarien med låga vaccintal som följd hade Europa haft riktigt bra täckning. Det är tur att inget av de ekonomiska dragloken drabbats bred vaccinskepsis.

En ny myndighet (om den kan kallas myndighet när den ska läggas under Kommissionen) för krisberedskap ska lanseras under förkortningen HERA. Kritik har riktats mot att man satsar för lite pengar på den, men mer information behövs innan det döms ut eller beröms. Ursula von der Leyen har hållit sitt andra årliga linjetal, som fokuserade på pandemiåterhämtning. Talet går i likhet med den amerikanska förebilden till stor del ut på att berätta om unionens förträfflighet.

Det kunde ha varit betydligt värre. Så kan man sammanfatta EU:s pandemihantering och den ekonomiska återhämtningen, även om von der Leyen beskriver det i mer triumferande ordalag. Men den snabba ekonomiska återhämtningen är förvånande och betryggande, även om man ska notera att Europeiska Centralbankens ordförande Christine Lagarde varnar för backlash. Von de Leyen menar att återhämtningen beror på det enorma stimulanspaketet, det största i Europas historia, men förklaringen är mer komplex än bara pengaregn.

Hon pekade på problemet med komponentbrist som ett hinder för fortsatt återhämtning och menade att Europa behöver bli självförsörjande på komponenter som halvledare. Kommissionen vill dra igång ett initiativ för att säkra europeisk produktion. Det är principiellt en god idé att vara självförsörjande inför för ytterligare kriser, men det blir intressant att se hur man tänker sig upplägget: EU är ingen planekonomi.

Hon beskrev den europeiska vaccininsatsen som en triumf och det är i viss mån en skönmålning även om vi nu ligger före. Det var en långsam och frustrerande rörig inledning på EU:s vaccinationsinsats och det är långt ifrån säkert att samarbete var villkoret för att det skulle gå bra. Drygt 70 procents vaccinationsnivå är stabilt, men det har visat på klyftan mellan väst- och Östeuropa. Hade det inte varit för vaccinskepsis i Rumänien och Bulgarien med låga vaccintal som följd hade Europa haft riktigt bra täckning. Det är tur att inget av de ekonomiska dragloken drabbats bred vaccinskepsis.

En ny myndighet (om den kan kallas myndighet när den ska läggas under Kommissionen) för krisberedskap lanseras samtidigt under förkortningen HERA. Kritik har riktats mot att man satsar för lite pengar på den, men mer information behövs innan det döms ut eller beröms.

Opinion

Behövs ett ”Skånelyft”

Varför går det så ekonomiskt dåligt för Skåne?
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Egentligen har Skåne det bästa geografiska läget i Sverige. Här finns närheten till Europa och vår främsta handelspartner Tyskland. Här finns också flera kommersiellt gångbara hamnar för både exporten och importen samtidigt som Öresundsbron underlättat tåg och vägförbindelserna med hela kontinenten. Närheten till Nordens största flygplats Lufthavnen i Köpenhamn och Sturups flygplats gör att både gods och passagerare med lätthet når ut i världen. Dessutom finns tre stora universitet och flera högskolor. Arbetsmarknaden erbjuder också goda arbetspendlingsmöjligheter mellan regionens alla delar. Men allt detta har inte förmått att ge Skåne den lyftkraft som borde vara möjlig.

Statistiken visar i kalla siffror att endast 7 av Skånes kommuner når upp till eller över den genomsnittliga skattekraften i riket. Att små kommuner som Bjuv, Perstorp och Åstorp utgör sänken är begripligt, men att Malmö, som nyss passerat 350.000 invånare och Helsingborg, Sveriges åttonde största stad som på ytan uppfattas som en rik stad, är fattigare än medelkommunen i landet utgör ett varningstecken.

Skånes svaga position syns också i arbetslöshetsstatistiken. Endast Södermanland har högre arbetslöshet. Däremot är arbetslösheten lägre än i Skåne i typiska glesbygdslän som Norrbotten, Jämtland och Västernorrland för att ta några ur mängden.

Skåne borde kunna bättre. Frågan är hur?

Det som blivit en akilleshäl för Skåne är avindustrialiseringen. Medan det på många håll i Sverige sker expansion och nyetableringar - Norrbotten med batterifabriken Northvolt men även Boliden, LKAB med flera sticker ut i mängden - så går fortfarande utvecklingen i Skåne åt motsatt håll. Industrin betalar dessutom relativt höga löner vilket ger hög skattekraft och utrymme för välfärdssatsningar, medan skånska kommuner hamnat i ett farligt beroende av skatteutjämningssystemet.

Den höga invandringen borde ha gynnat tillväxten, men istället har integrationen varit svag och invandrade deltagandet i arbetslivet lågt. Till problembilden i närtid hör också såväl de höga elpriserna som den otillräckliga överföringskapaciteten av elöverskottet från norra Sverige.

Skånes nedtur måste hejdas. Region Skåne och regionens kommuner borde tillsätta en kriskommission som får ta fram förslag för ett "Skånelyft".

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL