– Att vara häxa är att tillhöra en urgammal naturreligion, lite som samernas eller indianernas. Man tänker på naturen som Moder Jord och tar hänsyn till henne. Genom att tillbringa långa tider själv i naturen får man tillgång till ett annat sätt att uppleva och kan utveckla sina andliga sinnen.Eta Christensson har vetat att hon var häxa sedan hon var tonåring, men det är först på senare år som hon blivit helt öppen med vem hon är. Då avsade hon sig också prästämbetet.– Man är ganska ensam, det är en ensam väg att gå. Detta gjorde att hon för drygt tio år sedan började hålla kurser för att utbilda andra. Den som gått en av häxkurserna har fått ett diplom som intygar att man är legitimerad häxa. Eleverna har varit både kvinnor och män mellan 25 och 80 år från en rad branscher, men kvinnor mellan 40 och 50 år, ofta i vårdyrken, dominerar.De har fått utveckla sina andliga sinnen och lära sig om hur man kan se bortom den här verkligheten, läsa andras tankar och känslor och få kontakt med de döda. Hon säger själv att hon mött Kristus, jungfru Maria, änglar och naturväsen, men att det inte rör sig om hallucinationer.– Ingen skulle väl kunna påstå att jag inte är själsligt frisk. I stället är det meditation och bön som öppnar medvetandet för högre makter. Det är inte som att drömma, säger hon, utan mer som bilder, meningar eller bara skiftningar i medvetandet.Hon förstår att många är skeptiska och säger att hon inte bryr sig om det, utan att deras inställning också är en sorts tro. – De allra mest kritiska undviker mig tyvärr och jag får aldrig chansen att förklara. Det är därför jag har skrivit boken Hellre häxa än präst.Prästämbetet upplevde hon som ett kall, men redan efter 18 månader lämnade hon det igen. I kyrkan möttes hon av dogmer, konventioner, byråkrati och hierarki.– Man måste anpassa sig och det kan inte jag. Det blev en konfrontation med verkligheten och jag insåg snabbt att det var en återvändsgränd. Numera utbildar Eta Christensson prästinnor och präster. Tanken är att de ska kunna vara aktiva i samhället och till exempel hålla i ceremonier som namngivning, bröllop och begravningar. De ska kunna erbjuda ett alternativ till både kyrkliga och borgerliga ceremonier, för den som tror på någon sorts högre makt och vill ha något både högtidligt och festligt.– Oerhört många människor väljer ceremonier i kyrkan för att de inte ser några alternativ.
- Skånskan.se - Alla artiklar på
- Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
- Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN