Per Gahrton har varit nästan allt man kan vara inom det svenska politiska etablissemanget. Han började som ungdomsförbundsordförande för Folkpartiets ungdomsförbund 1969-71, satt som ledamot i Lunds kommunfullmäktige 1973–1976 och var riksdagsledamot för partiet 1976–1979.

Han nöjde sig inte med status quo, det kliade i fingrarna att förändra och som han såg det, förbättra det politiska systemet.

Genom grundandet av Miljöpartiet de gröna och som partiets första manliga språkrör fick Gahrton utlopp för sitt rastlösa behov av att ifrågasätta det politiska systemets utformning och hållfasthet – vilket fler politiker borde göra. Per Gahrton tjänstgjorde också som riksdagsledamot och så småningom ledamot i Europaparlamentet för MP.

I Maggie Strömbergs förtjänstfulla bok om partiet, Vi blev som dom andra : Miljöpartiets väg till makten berättas om en rörelse som grundades i ambitionen att vara annorlunda och att inte falla i samma fällor som andra partier. Miljöpartiet hade ambitionen att vara en tredje kraft som inte valde position på höger-vänsterskalan. Numera betraktas både partiet och Per Gahrton som röster från vänster, även om man ser enstaka tendenser till den "blockfria" hållning som MP siktade på från början.

Miljöpartiet grundades på den sympatiska tanken att befinna sig i ständig ideologisk brand och slippa att sjangsera till ett trött maktparti där ideologin fått stryka på foten för en jakt på välbetalda politiska poster. Tyvärr är det som vi sett inte så lätt att omsätta i praktiken.

Miljöpartiet var redan från början en explosivt konfliktfylld miljö, med en väl dokumenterad konflikt mellan "fundisar" och "realos", där fundisarna låg långt bort från maktens korridorer i sitt vurmade från en grön, hållbar livsstil medan realos var villiga att kompromissa bort en del av gröna vågen-politiken för att MP skulle få riktig makt och hamna på Rosenbad.

Så småningom kompromissade Miljöpartiet bort för mycket av sin själ för denna "regeringsduglighet" som är så lätt att villa bort sig för, särskilt för småpartierna, som ofta avkrävs oacceptabla kompromisser för att få sitta i regering med Storebror Statsbärare.

Gahrton ville att man skulle kalla en spade för en spade och skrev ofta om den centrala konflikten mellan ideologi och makt. I tidningen Syre diskuterade han regeringsfrågan 2016-12-07 under rubriken "Om jag var MP-språkrör".

"Jag har alltid betonat att kompromisser är nödvändiga, men ska kallas just kompromisser och inte framställas som om de utgör den politik man allra helst önskar sig. MP måste ge trovärdiga besked om både framgångar och motgångar och inte låtsas att den rödgröna regeringen för samma politik som en rent grön regering skulle föra!"

Miljöpartiets kommunstyrelseledamot i Lund, Axel Hallberg, minns Gahrton som en politisk mentor med genuint intresse för ungas politiska tankar och skriver att han "välkomnade unga eldsjälar och lät dem växa":

Gahrton följde och deltog in i det sista i den politiska debatten och var noga med att kräva att folk skulle tala sanning, som när Ulf Kristersson hävdade att Moderaterna alltid hade varit kärnkraftsförespråkare, trots att det stod något annat på valsedlarna vid den ökända folkomröstningen om kärnkraft. Han var också förbaskat på Ebba Buschs sätt att tala om kärnkraften.

"KD med Busch i spetsen framträder som de mest aggressiva kärnkraftskramarna som idiotförklarar alla som tycker detsamma som det egna partiet gjorde 1980", skriver han i den resulterande debattartikeln, där han konstaterar att dåvarande KDS tillhörde den stränga tredje linjen för avskaffande, med Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Per Gahrton kunde vara besvärlig och var på gott och ont alltid förbaskad på något eller någon, men också bra på att ta mothugg och kritik. Han var genuint intresserad av debatt och inte bara av medhåll. Hans krav på sanningsenlighet även när det det inte gynnade Miljöpartiet är ett föredöme i en tid då sanningen är ett glidande begrepp som kommit att betyda "den förklaring jag själv tycker mest om".

Ledar- och debattsidan kommer att sakna en livlig och engagerad röst och diskussionspartner.