Tvångsvård är en åtgärd som kan beslutas när ett barn befinner sig i en miljö eller har ett eget beteende som kan skada dess fysiska eller psykiska hälsa. Syftet med tvångsvård är alltså gott – att skydda barnet från potentiell skada. Detta ska dock inte förväxlas med att barnets röst eller behov kan förbises i processen.

När domstolar ska besluta om tvångsvård så företräds barn under 15 år av ett juridiskt ombud, som är ställföreträdare för barnet. Det innebär att barnets vilja ska representeras av samma person som ska presentera en egen bedömning av barnets bästa.

I en vägledande dom har det godtagits att barn under 15 år genom sin ställföreträdare kan överklaga ett fastställt beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVU, även om ställföreträdarens egen uppfattning är att omhändertagandet bör kvarstå.

Domstolen har idag en motiveringsskyldighet som innebär att man tar upp den relevanta information som finns i respektive fall som grund för bedömningen. Här fyller ombuden en viktig funktion då de ska företräda barnets intressen, men det är inte alltid en garant för att barnets egen röst verkligen hörs.

I en granskning som Ekot har genomfört framkom flertalet förkrossande historier som visar på de djupa brister som finns i det nuvarande systemet, där barns röster förbises. Det borde vara oacceptabelt att barnets inställning inte skrivs med i domen.

Kärnan till problemet ligger i att dagens ombud har dubbla roller. De förväntas både framföra barnets åsikt och vilja, samtidigt som de ska göra en egen bedömning.

Barns rätt regleras i Barnkonventionen som är en del av svensk lagstiftning. Men det är inte enbart ett juridiskt dokument. Den representerar ett löfte till världens barn – ett löfte om att deras röster och välbefinnande ska prioriteras.

Vi föreslår därför:

● Införande av barndomstolar: Specialdomstolar som fokuserar specifikt på barns unika behov och situationer. Dessa domstolar kan dra nytta av expertis inom barnpsykologi och -utveckling för att bättre förstå och beakta barnets röst.

● Barn ska ha rätt till egna oberoende ombud: Genom att tilldela barn egna oberoende ombud kan vi garantera att deras rättigheter och åsikter förs fram och beaktas på ett effektivt sätt. Detta är något som den utredning som presenterades 23 augusti, ”Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen”, föreslår och vi hoppas att regeringen implementerar förslaget.

● Sänk åldersgränsen för ombud: Åldersgränsen bör sänkas så att även yngre barn än 15 år själva får påverka vilka argument som läggs fram i domstolen av det juridiska ombudet.

Ett barns röst i domstolsbeslut bör inte vara ett privilegium utan en rättighet.

I Sverige, ett land känt för sitt skydd av mänskliga rättigheter, borde vi ligga i framkant när det gäller att garantera varje barns rätt att höras. Vi har en skyldighet, inte bara juridiskt men även moraliskt, att säkerställa att varje barn känner att deras åsikter spelar roll i beslut som direkt påverkar dem. Låt oss gemensamt lyssna på våra barn och ge dem den plats de förtjänar i beslut som formar deras framtid.

Lotta Dahlstrand

Juris doktor i barnrätt och ansvarig för barnrättsfrågor, Familjens Jurist

Sanne Andersson

Jurist inom familjerätt, Familjens Jurist