Jag talar såklart om protesterna som uppstod efter Salwan Momikas rad av koranbränningar i Stockholm. Jag ämnar inte att försvara Salwan, utan för att försöka klargöra ett antal viktiga och avgörande punkter om den riktade desinformationskampanjen mot Sverige.

För om det var koranbrännare länderna motsatte sig så skulle de ha haft lika starka reaktioner över de tidsmässigt närliggande händelserna i staden Ulyanovsk i Ryssland. En egyptisk medborgare vid namn Said Abu Mustafa hällde alkohol över en kopia av Koranen i solidaritet med Momika.

Ändå förblir omvärlden tyst i detta fall. Men när jag läser de arabiska rubrikerna, skulle jag inte förvånas om de imorgon säger att träd, fåglar, blommor och hav fördömer de påstådda ”attackerna mot islam” i Sverige.

Detta ämnet går bortom Momika som enskild aktör och har blivit ett sätt att visa att kritik mot islam inte är tillåtet – var man än befinner sig. Och i sin längd är det ett förbud mot kritik av ledare i muslimska länder. För när vi ser på Saqifah-mötet, som skedde efter profeten Muhammeds död, liknar de det som sker idag.

Saqifah-mötet var en blodig konflikt som uppstod mellan två grupper bland profeten Muhammeds anhängare. Konflikten började med att den som ursprungligen valdes till Muhammeds efterträdare dog. Sedan den dagen har religionen förvandlats till ett "maktprojekt par excellence". De olika inriktningarna har stridit sinsemellan för makten. Här kan jag lista en lång rad slag, men bara på ett, Siffin-slaget, dödades 70 000 människor av totalt 265 000 stridande på båda sidor.

Inbördeskrig för makt och rikedomar har alltid varit närvarande bland muslimer, klädda i religiösa mantlar. Därmed har de stridande kunnat hävda en gudomlig given rätt att härska.

Idag ser vi det i form av de långa raden islamistiska och terroristiska muslimska grupperna. ISIS, Al-Qaida, Tahrir al-Sham, Al-Nusra-fronten, Murabitun, Tawhid och Jihad, Islamiska gruppen, Islamiska Jihad, Hezbollah och Hamas. Alla menar att de är baserade på Koranens kärna, och är oftast på ett eller annat sätt kopplade till Muslimska brödraskapet. Muslimska brödraskapet som vill dominera hela jorden med sitt projekt "Master of the World", ett projekt som är en illusionär, mytisk, manisk, mänsklighetens och andra kulturers fiende, som helt går emot moderniteten.

Dessa grupper är villiga att gå lika långt som sina företrädare i sin kamp mellan varandra och sina andra fiender. Därför står yttrandefriheten nu inför ett verkligt hot. Hotet kommer från alla auktoritära regimer i arabvärlden, som alla drar nytta av en version av islam som finns för makthavarnas vinning. Detta oavsett om det handlar om mullaher i Iran, en militär i Egypten, eller en terrorrörelse som Talibanerna i Afghanistan. Låt mig ge ett exempel med hur dessa ledare nyttjar religion.

Notera att inget av de 22 arabiska länderna som har fördömt Sverige är demokratiskt på något sätt. Inte heller bland de 57 länder som är medlemmar i Islamiska samarbetsorganisationen, med ett möjligt undantag för Turkiet. Men det måste understrykas att det landet har kvar av demokratin finns tack vare folket, och inte den auktoritära ledaren Erdogan.

Alla dessa länder blundar för orättvisorna i sina länder och har utfärdat högljudda uttalanden som fördömer Sveriges angrepp på islam. Och dessa länders kamp mot Sverige har varken börjat med eller begränsats till koranbränningarna. Flera av de mest högljudda har tidigare gjort uttalanden relaterade till desinformationskampanjen mot svenska socialtjänsten, där de menar att Sverige kidnappar muslimers barn. Ett annat ämne de gärna återkommer till är en påstådd systematisk stängning av muslimska friskolor i Sverige.

Allt detta är särskilt anmärkningsvärt då de riktar sina attacker mot ett land med hundratusentals muslimer, som uppskattas vara omkring 8,5 procent av befolkningen. Frågan som uppstår där är, om hat mot muslimer är så utbredd i Sverige, varför togs de emot från början?

Detta är första gången Sveriges institutioner bemöter dessa attacker, vilket har försvagat deras försvar mot det. Men det ska vara tydligt att attackerna är mot yttrandefriheten. Jag kan inte hitta något bättre än Michel Foucaults citat som jag kommer att avsluta min artikel med: "Kunskap är det enda utrymmet för existentiell frihet".

Mohamed Saad Khiralla

Opinionskolumnist, medlem i Svenska Pennklubben och politisk analytiker specialiserad på Mellanöstern och islamiska rörelser.