Allvarligt är annars att regeringen och dess stödparti har stirrat sig blinda på ny kärnkraft som den viktigaste lösningen för framtida energibehov. På detta område är man beredda att satsa hundratals miljarder kronor i kreditgarantier samtidigt som man kräver att kraftbolagen ska finansiera ledningarna till nya havsbaserade vindparker.

Kärnkraften borde höra till det förflutna. Ska man satsa på nya reaktorer är det nödvändigt att förtränga eller förneka riskerna och problemen med denna energikälla. Något som regeringspartierna med stödparti uppenbarligen sysslar med.

Inte heller de små reaktorerna – SMR (Små Modulära Reaktorer) – som man ofta drömmer om minskar riskerna. I över 20 kommuner öppnar högerföreträdare ändå för att lokalisera en SMR-reaktor. I verkligheten finns ingen serieproduktion av SMR-reaktorer, vilket man hoppas skulle göra dem så billiga att de kan bli ekonomiskt konkurrenskraftiga. Och även om man skulle komma en bit på väg om något eller några decennier kvarstår riskerna. Grundlösa utspel ger ingen el.

Mindre reaktorer producerar samma radioaktiva ämnen som de större, ämnen som måste hållas åtskilda från allt liv i hundratals generationer framåt. Ska vår generation ta på sitt ansvar att producera ännu mer av dessa oerhört giftiga ämnen som kan drabba våra efterkommande?

Sker en större kärnkraftsolycka – vilket ingen kan utesluta – påverkar detta miljoner människor. Enligt gällande regelverk behöver kärnkraftsbolagen endast betala försäkringar för kostnader upp till ungefär tolv miljarder kronor. Kärnkraftskatastrofen i Fukushima har hittills kostat över 5000 miljarder kronor.

Kärnkraftverk, även små, kan användas som mål i krig eller av terrorister. Kärnvapen är för övrigt fortfarande en ”siamesisk tvilling” till kärnkraft, som Hannes Alfvén uttryckte saken.

Lägg till detta att uran måste utvinnas någonstans. Ska Sverige satsa på ny kärnkraft kan vi inte räkna med att andra ska ansvara för uranbrytningen. Idag har vi förbud mot uranbrytning i vårt land, vilket Tidöpartierna är på väg att avskaffa. Ska uran brytas i Västgötabergen, på Österlen eller i Storsjöbygden? Prospekterarna är igång igen.

Den nuvarande regeringen verkar blunda för kärnkraftens risker. Hittills har man producerat en departementspromemoria, ”Ny kärnkraft – ett första steg” utan djupare konsekvensanalys. För min del hoppas jag att det inte blir fler steg i denna riktning utan att kraft och resurser satsas på att utveckla och effektivistera de förnybara energikällorna sol, vindkraft och vattenkraft, liksom på lagring och hushållning. Möjligheterna är stora om vi tar dem till vara.

Kan vi hoppas på en bred energidiskussion som även innefattar kärnkraftens risker? Det är oansvarigt att förtränga problem som kan drabba våra efterkommande långt fram i tiden och kan sluta illa.

Håkan Larsson

Centerpartist som följt kärnkraftsdebatten sedan 1973