Ändå verkar i stort sett alla avtalsparter acceptera den här normen. Istället kommer en del fackförbund att fokusera på andra saker än lönen.

Redan har en strejk genomförts – en vild strejk bland pendeltågsförarna i Stockholm. Den handlade om att tågbolaget dragit in tågvärdarna så lokföraren blir ensam på tågen med passagerarna. Det ses som en säkerhetsrisk och en allvarlig arbetsmiljöfråga.

Men också lokförarnas fackförbund Seko har varslat om konflikt på spårtrafikområdet. Den skulle startat i torsdags men sköts upp till måndagen. Facket kräver bland annat att schemaändringar måste bestämmas med bättre framförhållning än nu, för att personalen ska kunna planera sin tid och få rimliga viloperioder.

En annan konfliktfylld fråga gäller tillämpningen av ett EU- direktiv. I höstas kom parterna överens om hur det skulle tolkas, för att undvika att Sverige skulle få böter av EU-kommissionen. Upp till 24 timmars arbetspass, där jourtid ingått, har förekommit med lång ledighet som kompensation. När det nya avtalet kom hotade många brandmän att säga upp sig. En komplettering av avtalet gjort det möjligt att behålla 24-timmarspassen om arbetet motiverar det (och EU-kommissionen godkänner avtalet).

Bristen på sjuksköterskor och barnmorskor brukar ofta förklaras med att arbetsmiljön är så tuff att det sliter ut personalen. Många lärare motiverar avhopp från yrket med att de tvingas använda för mycket tid åt administration och rapporter istället för undervisning. Efter pandemin har ett vanligt krav blivit att få fortsätta jobba hemifrån, åtminstone några dagar per vecka.

Arbetsmiljön är uppenbarligen ett allt viktigare fråga för många. Det visas också av intresset för att växla lön mot ledighet. Många kommuner har tillämpat ett system där en avtalad löneökning kan (delvis) bytas mot längre semester.

Försök med kortare arbetstid med bibehållen lön har blivit fler. Sådana försök har förekommit på olika företag och även i några kommuner sedan 1980-talet men verkar ha blivit vanligare nu.

Den forskning som gjorts tyder på att produktiviteten ökar så mycket när arbetstiden kortas att det mer än väl motsvarar den ökade timlönen. Det är också tydligt att personalen mår bra av att jobba kortare tid, antingen om det läggs upp som fyradagarsvecka eller med kortare arbetsdagar. Stressen minskar och utbrändhet blir mindre vanligt.

På 1960- och 70-talen var debatten het om kortare arbetstid. Men någon större reform har inte skett sedan lagen om 40 timmars arbetsvecka trädde i kraft 1973. Den var främst en anpassning till de avtal som växt fram. Sedan dess har vissa yrkesgrupper fått kortare arbetstid i avtal men någon större förändring har inte gjorts.

Det är inte heller genom politiska beslut arbetsvillkoren bör förändras. När det nu är tydligt att intresset för arbetsmiljön och arbetstiden är större än för lönen gör arbetsmarknadens parter klokt i att ta hänsyn till det. Att bara erbjuda högre lön räcker inte längre.

Yngve Sunesson