Emma Lindberg har sin smedja i Norra Grönby och jobbar med hästar främst i Vellinge, Svedala och Trelleborg. Det är sex år sedan hon blev färdigutbildad. Idag har hon omkring 250 hästar i sin kundkrets.

Hovslagaryrket sliter en hel del på kroppen, berättar hon. Men hon har aldrig ångrat sitt yrkesval.

– Jag ville bli hovslagare för att kunna hjälpa hästar i vardagen. Istället för att bli veterinär kan man hjälpa hästen och kunden lite närmare i vardagen och uppnå sina mål.

Förutom att hantera hästarna och arbeta med smide handlar yrket också mycket om hästens biomekanik, det vill säga göra en bedömning av hästens fysik och rörelsemönster för att kunna hjälpa den på bästa sätt.

Nu planerar hon att göra en investering i form av en utbyggd verkstad och mottagning på gården i Norra Grönby, där hon också kommer kunna ta emot hästar på ett bekvämt och rationellt sätt.

– Det kommer hjälpa genom att jag får en bättre arbetsmiljö och ett bra grundläge för att göra det bästa jobbet jag kan för individen. Här hemma i smedjan blir det lugn och ro och kunden kan till och med sitta ner och ta en kopp kaffe.

Hovslagaryrket har mångtusenåriga anor, men även i denna bransch finns trender som kommer och går. En av de senaste – inspirerad av stjärnryttaren Peder Fredricson – handlar om att många hästägare vill ha sina hästar ”barfota”.

– Det finns många fördelar med detta, men också många nackdelar, och vi kommer inte se resultatet av detta förrän senare. För oss hovslagare innebär det inte några större förändringar. Vår huvuduppgift är att verka hovarna, det är det viktigaste för oss alltid.