– But you don’t like Putin, do you?

Det är 2018. Några veckor innan studenten berättar jag om mina planer att till hösten åka till Ryssland i ett halvår. Jag vill uppleva en ny kultur, lära mig ett nytt språk. Min engelsklärare får en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.

Jag suckar.

Samtidigt vet jag att frågan är befogad. Mätningar visar att ryssarna har ett solitt förtroende för sin president, och siffrorna tenderar att stiga i samband med krig. Enligt det oberoende ryska forskningscentret Levada har minst 80 procent stöttat Putin i Tjetjenien, i Georgien och på Krim.

Jag försöker skilja mellan folket och dess företrädare. Ändå vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Om så många ryssar vill attackera sina grannar - vad säger det då om ryssarna? Vilket land är jag egentligen på väg till? Tankarna gnager när flygplanet lyfter mot Moskva.

– Vad tycker du egentligen om Putin?

Den ryska dryckestraditionen bjuder att det andra glaset vodka dricks direkt efter det första. Kanske är det den tilltagande fyllan som får mig att fråga min värdpappa Rustam det förbjudna. Jag kan ännu inte språket tillräckligt för att ställa frågan på ryska.

Rustam skrattar till. Spanar på skoj upp mot kökstaket där vi sitter hos min värdfamiljs vänner, med ett bord fullt av mat och sprit mellan oss. Han letar efter den gamle KGB-agentens övervakningskameror.

Det han sedan säger är ungefär vad jag ska höra från de flesta jag frågar, i varierande grad av berusning, under mitt halvår i landet.

– Putin? Han är skit. Men vad finns det för alternativ?

Något större förtroende är det inte många som visar sin statschef. Hur kan bilderna skilja sig så totalt?

Enligt den ryske sociologen Maxim Aljukov är opinionsundersökningarna ”ett vapen i autokratens händer”, som används av regeringen ”som objektiva bevis” för ryssarnas stöd till Putin och hans krig. Aljukov säger att många inte svarar ärligt, eftersom ”folk tror att de talar direkt till staten när de blir tillfrågade sin åsikt”. En stor andel svarar dessutom inte alls, då "en enormt stor andel av ryssarna vill fortsätta leva sina vanliga privatliv”.

Kort sagt: folk är skitskraja.

Och varför skulle de inte vara det? Putins styre har med mördande effektivitet raderat ut all opposition. Om välkända meningsmotståndare kan förgiftas och skjutas ihjäl, vad kan då inte vänta ryssen på gatan?

I sig själva sänder dessutom undersökningarnas resultat en signal om att motstånd är meningslöst. Varför kämpa när ingen ändå tänker som du?

Den 24 februari 2022 rullar de ryska stridsvagnarna mot Kiev. Månaden efter ligger Putins popularitetssiffror enligt Levada på 83 procent. För tio år sedan gick tiotusentals ryssar i gatuprotester som krävde Putins avgång. Idag förs politiska diskussioner i bästa fall runt köksbordet.

Och i framtiden? Fan vet.

Men som svar till min gamla engelsklärare: Nej, jag tycker inte om Putin. Och jag vet att mer än var femte ryss håller med mig. Visst han verka övermäktig, men Putin är en isolerad man. Ryssarna är nästan 150 miljoner.

Alla tyranner går att välta. Och ryssarna har gjort det förut.