Helena N Olofssons gård ligger i Skäpperöd sydost om Hörby. Just de här trakterna ligger mitt i ett revir som sträcker sig från Ekerödsrasten ner till Andrarum.

– Jag bor sju kilometer från vad man kan säga är centrum för reviret. Senaste två veckorna har det synts fem vargar runt Önneköp, berättar Helena Olofsson.

Själv har hon ingen djurhållning kvar sedan hon sålde sina nötkreatur för ett par år sedan, efter att ha haft köttdjur 21 år, och marken arrenderar hon ut.

Men som aktiv i LRF, och ordförande för lokalavdelningen i Östra Sallerup-Långaröd, har hon talat med många bekymrade djurägare.

– Det finns en stor oro och en känsla av maktlöshet ute hos lantbrukarna, säger hon.

Själv har hon aldrig mött varg öga mot öga, men sett spår efter den. Och för tre år sedan dödades en nyfödd kalv på hennes gård.

– Länsstyrelsen bedömde att det var räv, men samma kväll filmades en varg i grannbyn.

LRF Östra Sallerup-Långaröd har tagit initiativ till en motion till LRF Skånes årsstämma 23 mars och samlat ihop ytterligare 37 lokalavdelningar som skrivit under förslaget.

I motionen kräver de att LRF på riksplanet verkar aktivt för att minska den svenska vargstammen. Frågan måste upp på högsta politiska nivå i riksdag och regering, menar Helena N Olofsson.

Ett centralt budskap i motionen är att det inte bara är fårägare som riskerar att drabbas av vargarna, utan även andra djurägare.

Hästägare har berättat att deras hästar inte kan använda vindskydd längre eftersom vargar håller till där. Bönder har berättat om kor som skrämts iväg och sprungit ner stängsel.

Gårdsägare som vill skydda sina djur drabbas av stora utgifter för stängsel, som dessutom måste underhållas.

– Fårägare kan få bidrag som täcker hälften av kostnaderna för ett viltstängsel, men för nötkreatur finns inga bidrag.

Mardrömsscenariot är att vargarna ställer till med så mycket besvär att det för vissa inte går att driva lantbruk längre, vilket i sin tur kan leda till igenväxta betesmarker.

– Det finns exempel i landet där de faktiskt lagt ner sina jordbruk för att det inte går att fortsätta. Det är för svårt att få skyddsjakt beviljad.

Även privatpersoner känner numera oro för att vistas ute i skog och mark, menar Helena N Olofsson. Hon reagerade när hon läste nyheten om Svalövsbon Maria Dahlqvist som var ute och gick på Söderåsen med sin hund och plötsligt hamnade öga mot öga med två vargar.

– Hon backade flera hundra meter och hade en morrande hund med sig, men vargarna fortsatte ändå. Har man varit med om något i den vägen förstår man vad det handlar om. På det viset är det bra att vargar syns även i samhällen, fler kan sätta sig in i vad det handlar om.

Andra berättelser om vargar som kommit nära bostadsområden och ryttare oroar, menar hon.

Helena N Olofsson beskriver vargdebatten som ”infekterad och känslig”. Hon säger att hon har förståelse för att vargen följer sina naturliga instinkter.

– Ja, det är naturligt för vargen att jaga sitt byte och äta det. Men det är också naturligt för oss djurägare att försvara våra djur.

Det måste därför bli lättare att få skyddsjakt beviljad, och det måste gå snabbare än i dag, anser LRF. I dag räcker det inte med att vargar filmats eller fotograferats i samma område flera gånger i närheten av gårdar, eller att djur skrämts av vargens närvaro.

LRF Östra Sallerup-Långaröd har lämnat in ytterligare en motion till årsstämman. Den går ut på att bevara lokalavdelningarna, som enligt ett förslag i riksförbundsstyrelsen ska tas bort.