Varje torsdagseftermiddag får de äldre på Magnoliagårdens äldreboende i Staffanstorp efterlängtat besök. Då kommer fritidsbarn från Gullåkraskolan för att spela sällskapsspel och umgås med de äldre.
– Jag tror minsann att du har tjuvtränat! skojar Göran Larsson, som just fått se sig besegrad i luffarschack.
Rafina ler nöjt, men förnekar att hon legat i träning sedan senast de sågs.
– Nej, jag har kunnat det här i flera år.

Sigrid lyckas inte besegra Ann Klebert i Fyra i rad, trots flera försök.
Bild: Stefan Persson
Hon är ett av ett tiotal fritidsbarn som följde med till Magnoliagården denna här dagen. Barnen har anmält sig frivilligt. Från början var det bara årskurs treeleverna som skulle delta i besöken.
Annons
Annons
– Men sedan ville även tvåorna följa med. Nu kör vi fyra veckor med treorna, och sedan fyra med tvåorna, säger Nettan Walter, kulturpedagog på Gullåkraskolan och initiativtagare till besöken.

Ahnna Rasch, som arbetar på Magnoliagården, och Nettan Walter, kulturpedagog på Gullåkraskolan, tycker att mötena mellan barnen och de äldre är givande får båda grupperna.
Bild: Stefan Persson
Redan under pandemin tog Nettan Walter med sig fritidsbarn till ett annat boende för att ge de gamla glädje i sin då instängda vardag. Då kunde de inte träffas. I stället spelade barnen teater, sjöng eller gick lucia utanför boendet.
– Grunden var att min mamma och pappa, när han levde, bodde på Sockerstan, som är ett annat äldreboende. Då var vi där och önskade glad påsk genom fönstren eller hade cirkus i trädgården, säger Nettan Walter.
Nu har hennes mamma Solweig Nilsson flyttat till Magnoliagården och är en av dem som spelar spel med barnen varje torsdag.
– Det är jätteroligt. Jag har ju jobbat på dagis innan, säger hon, samtidigt som hon plockar upp ett nytt kort i högen.

Alicia äter glass och ger Ingvar ledtrådar som ska få honom att lista ut att det är ett par gula skor på bilden.
Bild: Stefan Persson
Intill henne sitter Daniela och Matilda. Spelet de spelar heter Zogaj och går ut på att stärka minnet för äldre. På varje kort syns en bild. Det kan vara en sko eller en näsa. Sedan ska den som drar kortet få medspelarna att lista ut vad bilden föreställer genom att ge ledtrådar.
Annons
– Det är något som finns i ett kök, säger Solweig Nilsson.
Daniela och Matilda börjar genast gissa. De vänder sig mot köket strax bakom dem för att få lite tips.
Annons
– Riskakor, föreslår Matilda som fått syn på ett paket som ligger på köksbänken.
Till slut lyckas barnen lista sig till att kylskåp är det rätta svaret. Innan nästa kort dras hinner Matilda berätta för Solweig Nilsson att hon tränar gymnastik.
– Jag blev bästa gymnast på en uppvisning, tillägger hon.

Sigrid lyckas inte vinna över Ann Klebert i Fyra i rad, trots flera försök.
Bild: Stefan Persson
Intill spelar Sigrid Fyra i rad med Ann Klebert, som just i dag också har långväga besök av systern Pia Segerhammar och kusinen Britt-Marie Thörnstrand som bor i Stockholm respektive Uppsala.
– Ann och jag lekte mycket som barn. Jag har inga syskon. Sedan fick Ann en lillasyster, säger Britt-Marie Thörnstrand, och tittar på Pia Segerhammar.
Även maken Claes Klebert hälsar på den här dagen. Han säger att det märks på hustrun när barnen är på besök.
– Det här är fantastiskt. Ann trivs, det är det viktiga, säger han.

Bild: Stefan Persson

Bild: Stefan Persson
Annons
Hustrun inte bara trivs. Hon lyckas gång på gång också lägga fyra gula brickor i rad och vinna spelet. Men det påverkar inte Sigrids humör.
– Jag tycker att det är roligt att vara med dem, och att spela.
Ahnna Rasch har jobbat som så kallad leva-livet-inspiratör på Magnoliagården under ett år. Hon märker att de boende lever upp under besöken, men också att barnen.
Annons
– Det är fantastiskt att se hur de jobbar ihop. För mig, som växte upp med farmor och farfar som grannar, är det viktigt att se att inte relationer försvinner.

Göran Larsson trivs när barnen kommer på besök. Men han lyckas inte överlista Rafina i luffarschack.
Bild: Stefan Persson
Hon tycker att det är viktigt att människor träffas över generationsgränserna, inte bara inom släkt och familj.
– De som är unga i dag kommer att bli gamla. Vi är en gemenskap allihopa. Det ger en sådan glädje. Barnen är så glada när de är här. De är i en fantastisk ålder. Ingen är blyg, och de förklarar hur spelen. De äldre längtar till torsdagarna.
Det sistnämnda intygar Göran Larsson, trots att han just förlorat ett parti luffarschack.
– Jag tycker det är jätteskoj. Och de är så duktiga.