I förlängningen riskerar forskningens frihet påverkas. De politiker som idag osakligt kritiserar och monterar ned klimatpolitiken bär ett stort ansvar för denna utveckling.

Samhället är beroende av forskning. Den vetenskapliga metoden är överlägsen alla andra sätt att skaffa den kunskap människan behöver. Forskning är också nödvändig för att förstå de miljöproblem som världen enats om att bekämpa. Det gäller allt från effekterna av miljögifter till den pågående klimatförändringen.

I klimatfrågan råder vetenskaplig konsensus. Det är otvetydigt att människan påverkar klimatet med stora skador som följd. Värmeböljor och extrem nederbörd blir vanligare och värre. En ohejdad klimatförändring blir det mest kostsamma problemet i världshistorien. Klimatkrisen är ett faktum.

Grunden för dessa insikter är forskning som tusentals forskare bedrivit i decennier. Den senaste bedömningen från FN:s klimatpanel IPCC består av tre rapporter med över 8000 sidor vetenskapligt granskad text. Rapporterna bygger på tiotusentals vetenskapliga artiklar och hundratusentals granskande kommentarer från klimatforskare världen över.

Ändå förnekar vissa att det blir varmare, att mänskligheten påverkar klimatet och att det leder till skador. Ett kännetecken på dem som tillhör denna grupp är att de överlag inte är forskare. De förstår vetenskap ungefär lika dåligt som vi klimatforskare kan operera en patient, laga ett hål i en tand, konstruera en elbil, eller vinna en kocktävling.

Däremot är vetenskapsförnekare skickliga på att bygga konspirationsteorier. Vissa utnämner sig själva till experter och trycker böcker i källaren. De mest extrema trakasserar forskare, i mejl och telefon, i möten och media. Det är ett otyg som tilltar.

Den forskning som bedrivs om klimatförnekare visar att en vanlig bevekelsegrund är invändningar mot demokratiskt beslutade åtgärder för att motverka klimatkrisen. Det är ofta där som skon klämmer. Detta kallas ibland för responsförnekelse.

Fenomenet är beklagligt och beror ofta på en osakligt mörk bild av klimatåtgärder. Det sprids myter om att klimatpolitik med automatik ger arbetslöshet, försämrad konkurrenskraft och problem för låginkomsttagare.

Sådana påståenden saknar stöd i forskning och erfarenhet. Det går att skapa en klimatpolitik som ger jobb, vinster i företag och en rättvis fördelning. Men när partiledare efter partiledare klär klimatpolitiken i säck och aska är det inte konstigt att många tror på myterna. Dysterkvistarna i politiken bär därför ett stort ansvar för att klimatförnekelsen riskerar förvärras.

För att motverka denna utveckling genomför vi en nationell turné för vetenskap och miljö. Vi besöker universitet för att prata med doktorander som riskerar utsättas för trakasserier, och vi arrangerar öppna seminarier för att berätta om vetenskapsförnekelse och hur den kan motverkas, där Lunds universitet blir första stoppet. I det samtalet är såväl forskare och politiker, som journalister och allmänheten välkomna.

Forskningen har genom åren skapat stor nytta för mänskligheten. Utmaningarna har inte sällan varit stora men har gått att möta med god vetenskap. Genom forskning och dialog om fenomenet vetenskapsförnekelse är vi övertygade om att även detta samhällsproblem kan hanteras.

Mikael Karlsson

docent, universitetslektor klimatledarskap

Daniel Lindvall

forskare

Laila Mendy

doktorand

Oskar Lindgren

forskningsassistent

Alla verksamma vid avdelningen för klimatledarskap, Uppsala universitet