Kultur och nöje

Bertie Carvel är den nye Dalgliesh

Kommissarie Dalgliesh (Bertie Carvel) löser brott i 1970-talets Storbritannien. Pressbild.
Foto: TV4
Kultur och nöje
Kultur och nöje PD James poliskommissarie Adam Dalgliesh gör tv-comeback. Den här gången spelas rollen av tv- och teaterveteranen Bertie Carvel, som löser brott i 1970-talets England.
PREMIUM

– Han beskrevs av PD James som "outgrundlig". Ett bra ord, det har jag försökt leva upp till, säger Carvel till TT.

PD James, som avled 2014, var en av Englands mest hyllade deckarförfattare. Inte minst blev hennes 14 böcker om Adam Dalgliesh bästsäljare. Det har tidigare gjorts två tv-serier baserade på böckerna, den första med Roy Marsden, den andra med Martin Shaw. Och nu är det alltså Bertie Carvel, för oss i Sverige troligen mest känd som den otrogne maken i "Doctor Foster", som spelar kommissarien.

– Serien utspelas på 1970-talet, men även då kan man säga saker om dagens England, säger Carvel.

Hänsynslös Dalgliesh

Han hade inte läst böckerna när han fick erbjudandet om rollen, men skyndade sig då att läsa de tre som man skulle filma i första omgången.

– Om man studerar honom på djupet blir man belönad. Det här var ett tillfälle för mig att spela någon med gömda djup. Jag ville också ha lite input genom att få en sammanhängande privat story som går parallellt med samtliga mordhistorier, säger han och fortsätter:

– Det handlar om sorg, om hur han försöker överleva efter att ha förlorat sin hustru och sitt barn. Den personliga, genomgående storyn ger mer struktur.

Även om "Kommissarie Dalgliesh" handlar om mord är det inte en särskilt våldsam serie.

– Nej, våldet finns väl snarare i Dalglieshs hänsynslöshet när det gäller att till varje pris få fram sanningen, säger Bertie Carvel.

"Varför ny serie?"

Carvel har inte sett de två tidigare tv-serierna, mest för att han inte ville bli påverkad.

– Någon frågade mig "varför en ny serie om Dalgliesh?" Ja, varför inte. Vi lever i en tid av remakes, och det ger konstnärer möjligheter att göra nya tolkningar.

När TT intervjuar Bertie Carvel har serien ännu inte haft premiär i England.

– Jag är oerhört spänd. Man vet ju inte om man har lyckats med något förrän det möter publiken, säger han.

I Sverige visas "Kommissarie Dalgliesh" av C More och TV4 med premiär 17 januari.

Gunnar Rehlin/TT

Bertie Carvel, här tillsammans med skådespelaren Hayley Atwell och en Oliver-statyett för bästa skådespelarprestation i en musikal 2012. Arkivbild.
Bertie Carvel, här tillsammans med skådespelaren Hayley Atwell och en Oliver-statyett för bästa skådespelarprestation i en musikal 2012. Arkivbild.
Foto: Jonathan Short/AP/TT

FAKTA

Fakta: Bertie Carvel

Ålder: 44.

Bor: London.

Familj: Hustrun Sally Scott och ett barn.

Yrke: Skådespelare.

Roller i urval: "Hidden", "Les miserables", "Babylon", "Doctor Foster", "Systern".

Aktuell med: "The tragedy of Macbeth" och "Dalgliesh".

Kommande: Spelar Tony Blair i nästa säsong av "The crown".

Kultur och nöje

"Excess will save us" tävlar i Rotterdam

Morgane Dziurla-Petit vann priset för bästa kortfilm med 'Excess will save us' på Guldbaggegalan 2020. Arkivbild.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Regissören Morgane Dziurla-Petits långfilmsdebut "Excess will save us" får världspremiär på Rotterdams filmfestival där den har chans på ett fint pris.

Filmen, som befinner sig i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, är uttagen i kategorin Tiger competition, där uppfinningsrika och lovande filmskapare från hela världen uppmärksammas.

Handlingen utspelas i Morgane Dziurla-Petits hemby Villereau i norra Frankrike, där ett terrorlarm gått ut efter två av varandra oberoende händelser. På ett både drastiskt och humoristiskt sätt skildras hur rädsla och ryktesspridning kan få oanade konsekvenser.

"Morgane är en filmskapare med mycket humor och har gjort en väldigt rolig film med en svart underton. Det skall bli spännande att uppleva mötet med publiken, både på festivaler och på svenska biografer", säger filmens producent Fredrik Lange i ett pressmeddelande från Filminstitutet.

Filmen är en förlängd och omarbetad version av en kortfilm med samma namn för vilken Dziurla-Petits tilldelades en Guldbagge 2020.

Filmfestivalen i Rotterdam invigs den 26 januari och hålls även i år online. "Excess will save us" tävlar samtidigt på Göteborgs filmfestival i kategorin Nordic competition.

Filmen får svensk biopremiär den 1 april.

Kultur och nöje

Kasslertacos blev skånsk lycka

Anja Allvin från Vismarlöv är den enda skåningen i årets starfält av Sveriges mästerkock. Hon har alltid gillat japansk mat och har även pluggat japanska och jobbat som tolk inom det. En typisk Anja-rätt? Defintivt småplock, om man frågar henne själv.
Foto: Gabriel Liljevall
Kultur och nöje
TV Kasslertacos till fredagsmyset och dumplings från Sibirien med sin farmors recept. Ja, det var två av rätterna som imponerade så mycket på juryn att Anja Allvin från Vismarlöv nu är en av de tolv kandidater som gör upp om att bli Sveriges mästerkock 2022.

– Jag trodde inte att jag skulle lyckas med min audition ens, så att ta mig till topp tolv såg jag verkligen inte komma. Jag gjorde mest mitt bästa för att inte göra bort mig, säger den enda skåningen i årets tävling med ett skratt.

Anja Allvin är 38 år och bor i Vismarlöv med sin familj. Hon är uppväxt i Ukraina, flyttade till Skåne 2005 för kärlekens skull och jobbar till vardags som sjuksköterska på lasarettet i Ystad. Men matlagningen, ja det är ju där hjärtat klappar lite extra, och har så gjort så de senaste åren.

– När pandemin kom så kunde man inte resa, gå ut och roa sig eller äta ute, så då blev det att jag lagade mycket mat istället. Provade att göra nya rätter. Det blev min underhållning och jag gillar det kreativa i matlagningen, säger Anja Allvin.

Just det kreativa tycker hon är sin största styrka, och tror att det var det som juryn i Sveriges mästerkock också såg i hennes matlagning.

– Jag tror att de gillade bredden och uppfinningsrikedomen jag har. Att jag hade potential utan att vara fullärd. Man kan ju inte komma till mästerkocks-köket fullärd.

Hela gänget i Sverigs mästerkock 2022.
Foto: Gabriel Liljevall

På onsdag är det dags för henne och de elva andra kandidaterna att kliva in i det mest fruktade och samtidigt älskade köket i Sverige för att göra upp om ett kokbokskontrakt och den åtråvärda titeln som Sveriges mästerkock 2022.

– När jag har sett tidigare säsonger har jag alltid tänkt att de som är med är sådana genier, men när jag själv kom in i mästerkocks-köket insåg jag att de har varit vanliga människor, som jag. Vi som är med i programmet har ju ett matintresse och vi kan mer än vad vi tror. Men det är snålt med tid i tävlingarna, haha. Jag som älskar att laga mat där processerna tar flera dagar fick ju en timme på mig där – som kändes som ett par minuter. Men jag tänkte ganska bra under press ändå. Visst, det blir dumma beslut ibland, och det kommer man att få se, men många bra också, skrattar Anja Allvin.

Utvecklades du mycket?

– Ja, vi utvecklades väldigt mycket allihop. Jag känner definitivt att jag är mer fri i min matlagning nu, jag har en kunskapsbank i huvudet som jag kan plocka fram vilket är väldigt befriande.

Du som är uppvuxen i Ukraina, hur skiljer sig den matkulturen mot den svenska?

–Framför allt är det bjudkulturen som skiljer sig. Gästfriheten som finns där finns inte alls i Sverige på samma sätt. I Ukraina ställs det fram tio rätter om man kommer på besök. Man ser inte bordet. Så när jag kom till Sverige och var med om mitt första knytkalas, haha, ja det blev lite krock där. Jag tänkte mest ”Vad är detta? Man bjuds hem till någon och så får man en rätt och måste ta med sig resten? Vad snålt!”. Men ja, jag har insett fördelarna med knytkalas nu. Smakmässigt är det däremot väldigt likt mellan Sverige och Ukraina.

På din audition bjöd du på dumplings efter recept av din farmor. Vad har hon betytt för ditt matintresse?

– Det var ju en hyllning till henne, absolut. Hon gick bort när jag var 14 år, så det är länge sedan nu. Men jag har många goda matminnen från henne. Hon kom från Sibirien men bodde hos oss under min uppväxt, så när jag kom hem från skolan väntade alltid något gott. Den dag hon dog blev det väldigt tomt. Man saknade nästan farmors mat mer än själva farmor. Haha, nej så kan jag ju inte säga, men hon har betytt mycket för mitt matintresse. Så det känns fint att hon fick vara med på min audition.

FAKTA

Anja Allvin om sina favoriter

Råvara: ”Svamp. Det är växtrikets kött, så mångfacetterat.Jag älskar att gå i skogen och plocka svamp. Det känns som att jag hittar pengar!”

Krydda: ”Koriander. Det är verkligen en delare, men det är genetiskt om man gillar det eller inte faktiskt! Jag använder det mycket när jag lagar asiatiskt. ”

Redskap: ”Slickepott. Det är ett perfekt redskap. Man kan ha den när man vänder pannkakor, röra i pannor utan att de blir fördärvade och man kan skrapa ut allt.”

Kokbok: ”Den första som verkligen inspirerade var Anna Bergenströms Under valnötsträdet. Den har jag lagat mycket från. Hon är en viktig receptkreatör för mig. Jag gillar hennes estetik. Det är elegant men rustikt.”

Kock: ”Yotam Ottolenghi. Jag gillar hans sätt att tänka, och han gör mycket av den typ av mat som jag gillar att laga. Mycket från mellanöstern. Det är inte så mycket finess utan råvaran är det viktiga och den står i fokus.”

Maträtt: ”Mina dumplings! För mig är det mer än en maträtt. När jag gör dem själv så blir det lite meditativt, och de är väldigt bra att frysa in. Ibland samlar jag kompisar som jag gör dem med samtidigt som vi kan prata. Nytta med nöje. Så det är verkligen det ultimata receptet som man dessutom kan variera mycket.”

Dryck: Kombucha. Det har jag också alltid en stor burk på gång hemma som jag gör själv. Väldigt gott, det är som magi.”

Sött: ”Jag är inte så mycket för dessert. Det var ju min stora fasa i tävlingen. Men om jag ska välja något skulle det nog vara någon god cheesecake med jordgubbar.”

Matlagningsmusik: ”Det lyssnas inte på mycket musik hemma, min man är musiker och gillar när det är tyst hemma, haha. Men Lisa Ekdahl kan vara mysig att lyssna på när man lagar mat.”

Anja Allvin kan du följa på Instagram på: @anjablaklint

Kultur och nöje

Skådespelaren Hardy Krüger är död

Skådespelaren Hardy Krüger blev 93 år gammal. Arkivbild.
Foto: Axel Heimken/AP
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Den tyske skådespelaren Hardy Krüger har avlidit, 93 år gammal.

Hans litterära agent i Hamburg, Peter Kaefferlein, säger att Krüger dog "plötsligt och oväntat" under onsdagen i Kalifornien, där han var bosatt.

Krüger slog igenom i den brittiska filmen "The one that got away" från 1957, som handlar om en tillfångatagen tysk stridspilot som iscensätter en rad vågade försök att fly de allierade och – som titeln antyder – till slut lyckas.

Hans charm, fördelaktiga utseende och det faktum att han deserterade från den nazistiska armén mot slutet av andra världskriget hjälpte till att få fart på Krügers karriär i en tid då tyskar i hans generation fortfarande sågs på med misstänksamhet utomlands.

Krüger medverkade genom åren i en rad äventyrs- och krigsfilmer som "Barry Lyndon" (1975), "En bro för mycket" (1977) och "De vilda gässen" (1978).

Under senare år fokuserade han på att göra resefilmer för tysk tv, skriva böcker och göra enstaka scenframträdanden.

Kultur och nöje

Malmötjejers röster höjs på teaterscen

Repetitionerna är igång för fullt av Med livet som insats. Vid bordet regissör Sara Khaledi. På golvet Pierina Rizzo, Yasmine Seifi och Arina Katchinskaia.
Foto: Malmö stadsteater
Kultur och nöje
Scen Hur är det att vara ung tjej i Malmö? Blir du tagen på allvar? Lyssnar de vuxna ens? I nya pjäsen Med livet som insats låter Sara Khaledi och Arina Katchinskaia just ungas tankar, hemligheter och drömmar ta plats. Pjäsen är ett samarbete mellan Malmö stadsteater, Inkonst och Fryshuset och urpremiär blir det den 3 mars.

I pjäsen Med livet som insats får vi möta Nora, Samina och Aida, tre Malmötjejer som är i 15-årsåldern och som alla går igenom tuffa saker. Deras vän har precis blivit skjuten och tankarna är många.

– Vi får följa tjejernas resa i att hitta tillbaka till livet efter det. Deras sorg. Det finns många olika perspektiv. Vi kommer dock inte att gå in på våldsproblematiken, säger regissören och manusförfattaren Sara Khaledi och berättar att allt i pjäsen bygger på samtal med unga tjejer i Malmö.

­– Det var Arina Katchinskaia, som är skådespelare på Malmö stadsteater, som hade en idé om att göra något om unga tjejer. Hon hade varit i dialog med teatern och teatern i sin tur hade fört en dialog med Fryshuset. Så det var som att rätt förutsättningar fanns redan från början. Arina kontaktade sedan mig, vi känner varandra från Teaterhögskolan, och jag gillade också tanken på att göra något om unga tjejer, men vad? Ja, det skulle de unga tjejerna själva få berätta för oss, säger Sara Khaledi.

Regissören och dramatikern Sara Khaledi.
Foto: SVEN DANIEL KARLSSON

Tillsammans med Arina Katchinskaia träffade hon många tjejer i åldern 15-16 år på Fryshuset som alla berättade för dem om sina liv, tankar och drömmar, och en historia började ta form.

– Efter att ha pratat med alla dessa tjejer insåg vi att det fanns en tydlig tematik, de känner en misstro när det gäller vuxenvärlden. Men vi såg också hur de bar på hemligheter och drömmar. Det var så tydligt att de hade en extrem bra samhällsanalys, på gott och ont ska sägas, för de begränsade sig också utefter sina kapital, såväl ekonomiska som kulturella. Det var mycket ”Jag hade velat göra det här, men …”. Och det var så tydligt att de upplevde att vuxna inte lyssnade på dem, säger Sara Khaledi.

Kan du själv känna igen dig i deras berättelser?

– Jag tror att vi alla kan göra det. Alla kan blicka tillbaka till barndomen då vi velat något men blivit avfärdade för att vuxna har haft den makten. Så ja, absolut. Även om jag växte upp i Stockholm och inte har Malmöperspektivet så är det här något som alla generationer kan vittna om.

Vad tror du att det betyder för tjejerna i den här åldern att deras röster faktiskt får ta plats på scen nu?

– Jag hoppas att de får känna sig representerade, sedda och hörda. Att vi kan gå in och säga att vi köper och tror på deras upplevelser av verkligheten. Det är en stor problematik att den ifrågasätts så ofta.

Yasmine Seifi, Arina Katchinskaia och Pierina Rizzo .Vid bordet Sara Khaledi.
Foto: Malmö stadsteater

Det här är ju ett samarbete mellan Malmö stadsteater, Inkonst och Fryshuset. Vad betyder samarbetet för Malmö tycker du?

– Jag tror att vi kan nå en större målgrupp eftersom alla har sina respektive målgrupper och publik. Att vi fått jobba med Fryshuset där vi kunde få tjejernas historier berättade var också viktigt. Det här hade inte gått utan dem och detta är bara en av många berättelser. Så jag hoppas att vuxna får en insyn i vad den yngre generationen går igenom. Att de vuxna någonstans sätter sig ner, sätter sitt ego åt sidan och faktiskt bara lyssnar.

Med livet som insats har urpremiär på Inkonst den 3 mars och spelas till och med den 25 mars. Den kommer att spelas för skolor och elever i årskurs 6-8 men även offentliga föreställningar ges.

Kultur och nöje

Ruggig relationsmanipulation fångad mitt i nutiden

Elle Kari Bergenrud och Viktor Nyström Sköld som paret Johanna och Johan i Gasljus: Malmö.
Foto: Emmalisa Pauly
Kultur och nöje
Scen/Recension Gunilla Wedding recenserar urpremiären av Malmö stadsteaters Gasljus: Malmö

Vad händer i en parrelation när de individuella drömmarna kolliderar med de gemensamma? Det är den grundläggande frågeställningen i Gasljus: Malmö och också det som gör att den här ruggiga relationsthrillern trots en skildring av en väldigt specifik grupp blir allmängiltig och drabbande.

I Malmö stadsteaters replokaler på Stadt Hamburggatan har en tvårumslägenhet byggts upp. I fiktionen ligger lägenheten någonstans på Möllan i Malmö och i den bor det medvetna hipsterparet Johanna och Johan. De är 30-plus och lever i en på ytan harmonisk tillvaro av jobb, hemmakvällar framför film och serier, häng med med bästa vännerna Sasha och Kim och tid över för konstnärsdrömmar som lever kvar hos bägge sedan folkhögskoletiden på Östra Grevie.

När Johanna tröttnar på att sälja sin talang till reklamvärlden och bestämmer sig för att förverkliga drömmen om Konsthögskolan i Köpenhamn börjar det dock knaka betänkligt i relationen. Johan blir rädd att förlora Johanna och kanske också avundsjuk på att hon ska få leva ut sina drömmar medan han knegar på med sitt målarjobb och aldrig blir klar med den stop-motion-film som är hans eget drömprojekt. Utifrån sett ser det ut som Johan stöttar Johanna fullt ut men på ett både subtilt och utstuderat sätt börjar han undergräva henne självförtroende, hennes relationer med vännerna och i förlängningen också hennes övertygelse om vad hon vill med livet.

Gasljus: Malmö drar effektivt in oss som publik i Johannas upplevelser och allt mer omskakade tillvaro. Visserligen ser vi allt som händer i den där lägenheten på Möllan men ljudperspektivet hela tiden är Johannas. En mikrofon vid skådespelarens öra förmedlar allt Johanna hör direkt till de hörlurarna som alla i publiken utrustats med. Går Johanna ut på balkongen för en ciggpaus med Sasha ser vi visserligen Johan och Kims samtal vid köksbordet men hör bara deras röster som det otydliga mummel som Johanna också hör.

Det är en speciell upplevelse att sitta innesluten i den här ljudvärlden, full av detaljer som vinden som viner utanför lägenheten, regn som slår mot rutan och så det där ensidiga perspektivet. Det gör naturligtvis upplevelsen av det som händer Johanna obehagligt närgången och otäck samtidigt som man undrar vad man missar i de andras samtal och hur medvetet Johans agerande är.

Gasljus: Malmö följer Johanna och Johan under ett år. Ett kort nedslag i parets liv glider sömlöst och välkoreograferat över i nästa och årstidsförändringen anas lika tydligt i ljus- och ljudförändringar utanför lägenhetsfönstren som i skådespelarnas klädbyten från värmande koftor till shorts.

Det fyra skådespelarna mejslar tydligt och pricksäkert fram sina karaktärer och följer berättelsen tempo och stämningar. Inte minst Elle Kari Bergenrud som Johanna genomgår en övertygande och obehaglig förändring framför våra ögon - från självsäker, självständig och ambitiös till tvivlande, beroende och splittrad. Viktor Nyström Sköld fångar lika fint den i grunden osäkra men samtidigt manipulativa Johan i en fängslande gråskala. Är hans manipulation av Johanna ens medveten undrar man i ena stunden, bara för att vara helt övertygad i nästa.

Det finns en härligt humoristisk och självironisk ton i skildringen av den innerstadshipstervärld som Johanna, Johan och vännerna lever i där fermenterade grönsaker, naturviner, politiskt korrekta restaurang- och hobbyval fyller livet. Sanna Ahlqvist Boltes och Johannes Wanselow som Sasha och Kim ger oss en tragikomiska kavalkad av detta när de fångar parets förtvivlan över svårigheten att bli gravida som de dränker i ständigt nya projekt. Här blir det säkert än mer roligt för den publik som tillhör målgruppen men fungerar på alla andra också.

Gasljus: Malmö knyter genom titel och tema an till det populära begreppet gasligthing som ursprungligen är hämtad från pjäsen Gasljus av Patrick Hamilton (1938) och som sedan blev än mer känd som film med Ingrid Bergman i huvudrollen. Här bryter en man långsamt ner sin fru i syfte att komma över hennes dyrbarheter. I en av de ruggigaste scenerna i Gasljus: Malmö blinkas det bildligt talat till originalhistorien men annars är det här en historia som snyggt stå på sina egna, nutida ben och låter oss ana att den mest perfekta och medvetna yta också kan dölja det värsta.

Genom att ge publiken ett tydligt berättarperspektiv men också öppna upp för olika tolkningar av det som händer väcker Gasljus: Malmö angelägna frågor kring relationer - egna och andras. Vad blundar vi egentligen för hos både oss själva och andra? Hur långt är vi beredda att gå för att bibehålla det trygga, invanda? Att föreställningen på grund av pandemirestriktionerna ses av en mindre publik än planerat är så synd. Den här upplevelsen - från känslomässigt till teatertekniskt - borde verkligen få chansen att nå ut till många, många fler.

FAKTA

Teaterrecension

Scen

Gasljus: Malmö

Malmö stadsteater på Stadt Hamburggatan i Malmö

Text: Henrik Bromander

Regi och koncept: Johan Hanse

Ljud och koncept: Jonas Åkesson

Scenografi: Hanna Reidemar

Scenografi och kostym: Mina Lejbölle

Ljus: Robert Claesson

Mask: Elisabet: Karlsson:

Dramaturg: Amanda Fromell

Medverkande: Elle Kari Bergenrud, Viktor Nyström Sköld, Sanna Ahlqvist Boltes, Johannes Wanselow

Urpremiär 19/1

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinobonusar

Så påverkar den svenska spellagen spelindustrins framtid

Casinobonusar I mer än 20 år har Sveriges regering vägrat släppa på det statliga spelmonopolet, och släppa in spelbolag på den svenska spelmarknaden.

Svenska spelbolag etablerade därför sina huvudkontor i europeiska speljurisdiktioner som Malta, och under de senaste 15 åren har online-spel blivit en socialt accepterad underhållningsform som omsätter miljardbelopp varje år.

Flera av de bolag som startade för tio till femton år sedan är idag väletablerade spelkoncerner, som årligen uppvisar lysande resultat på Stockholmsbörsen. Samtidigt verkar efterfrågan på online-spel bara växa. Det går inte längre att blunda för spelbolagens framfart och den svenska staten kan inte längre konkurrera med spelsajterna.

Sommaren 2018 tog Sveriges regering därför beslutet att börja licensiera online-spel från och med den första januari 2019. Och det beslutet ledde givetvis till en del lokala nyheter och åsikter. Men vad betyder den nya spellagen egentligen för spelbolagen, och för Sverige?

Därför licensierar Sverige online-spel

Nästan varje månad kommer det nya svenska casinon. Casinobranschen har blivit otroligt stor i Sverige, och färska undersökningar visar att var tredje svensk numera spelar casino på nätet.

Sverige har därför börjat licensiera online-spel, så att statskassan inte går miste om de intäkter som den svenska spelmarknaden genererar varje år. Den svenska statens spelsidor och spelbutiker kan inte längre konkurrera med casinosajter som släpper nya spel varje månad, och bettingsajter som erbjuder odds på matcher från världens alla håll och kanter.

Dödsstöten har onekligen varit mobiloptimeringen, som gjort nätcasinospel och online-betting otroligt tillgängligt. Varför skulle någon vilja springa ner till hörnbutiken för att lägga ett spel, när du kan oddsa medan matchen pågår från ditt vardagsrum och ta ut dina vinster på under fem minuter?

Det enda sättet den svenska staten kan tjäna en hacka på pengarna som det svenska folket omsätter i online-spel är att börja licensiera spelsajter. Det är precis vad den svenska regeringen gjort, och därför måste numera alla spelbolag som verkar på den svenska spelmarknaden ha en svensk spellicens.

Utgångspriset för en svensk spellicens ligger på 400 000 kronor, och sedan förhåller sig priset till vad för slags tjänster en speloperatör vill erbjuda. Spelbolagen måste även rätta sig efter en del nya riktlinjer som de inte stött på tidigare. Den svenska spellicensen ställer nämligen väldigt strikta krav på bonuserbjudanden, marknadsföring och ansvarsfullt spelande. Och följer spelbolagen inte de här reglerna riskerar de att förlora sin licens. Mer om svenska bonusregler kan du läsa om på spelinspektionens hemsida.

Bara en enda bonus

Den mest påtagliga förändringen som den svenska spellagen medfört är restriktionerna på bonuserbjudanden. Sedan den första januari 2019 får spelsajter på den svenska spelmarknaden bara erbjuda spelare en enda bonus. Den här bestämmelsen har skakat om spelindustrin i Sverige, eftersom återkommande kampanjerbjudanden, och så kallade återaktiverings-kampanjer, varit en central del av de svenska speloperatörernas affärsmodell.

Spel med BankID

När de inte längre kan locka spelare med attraktiva bonuserbjudanden har casinona fått tänka om. Och det har skapat nya branschtrender. Nu är det senaste skriket att låta spelare spela casino utan registrering med hjälp av BankID. Genom att legitimera sig med BankID slipper spelare genomgå en lång registreringsprocess, och dessutom kan de få sina uttag inom fem minuter. Istället för bonusar har det alltså börjat handla allt mer om smidiga användarfunktioner och tillgänglighet.

Mer gamification och nya spelfunktioner

När äventyrscasinona kom runt 2013 revolutionerade de på många sätt spelbranschen. Innovativa speloperatörer skapade roliga spelnarrativ som löpte parallellt med casinospelandet och gav spelare mer underhållning för pengarna de satte in. Pionjärer som Casino Heroes håller fanan högt än idag, och har expanderat sitt koncept till flera nya sajter, där de dessutom inkorporerat spel med BankID.

Samtidigt har nykomlingar som High Roller fortsatt fila på gamification-funktioner för att ge spelare en mer engagerande och personlig spel-och användarupplevelse. Hos flera casinon ser vi nu funktioner som låter spelare tävla direkt mot varandra, vilket naturligtvis ökar den sociala interaktionen och tillför en ny dimension till casinospel.

Sedan årsskiftet har vi fått se några nykomlingar på den svenska spelmarknaden som verkligen tagit ut svängarna. När du loggar in hos nätcasinot Duelz förstår du knappt att du hamnat på en casinosajt. Det här casinon har kombinerat casinospel med grafik och spelnarrativ som är lånade ut tvspels-världen, och dessutom optimerat spelupplevelsen för mobiltelefoner på ett fenomenalt sätt.

När bonusar blivit ett minne blott måste nätcasinona vara kreativa för att sticka ut. Casinospelare har onekligen några spännande år att se fram emot, och det ska bli intressant att se hur de svenska spelbolagen anpassar sig efter den nya spellagen.

Kultur och nöje

Schlagersångerskan Liza Öhman är död

Sångerskan Liza Öhman har avlidit. Arkivbild.
Foto: Lizzie Larsson/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Schlagerartisten Liza Öhman har avlidit, 70 år gammal.
– Hon var en duktig sångerska. Det var alltid roligt att sjunga med henne, det klingade fint, säger Tomas Ledin.
PREMIUM

Med låten "Hit men inte längre" kom Liza Öhman trea i Melodifestivalen 1980. Under 70-talet hade hon varit körsångerska åt artister som Harpo, Björn Skifs och Ted Gärdestad. Senare körade hon även åt Abba tillsammans med bland andra Tomas Ledin.

– Jag har väldigt roliga minnen med Lisa från turnén i Japan. Hon var alltid glad och öppen. När man reser tillsammans kan det bli intensivt, men hon var alltid professionell och bra att ha och göra med, säger Tomas Ledin.

När hon sedan ställde upp som soloartist i Melodifestivalen 1980 var det just Tomas Ledin som vann. Dagen efter satte de sig på samma flygplan för att återigen köra tillsammans åt Abba på bandets världsturné, skriver Aftonbladet.

Liza Öhman deltog även en andra gång i Melodifestivalen, då med låten "Hey hi ho" som också den slutade på tredje plats. Hon gjorde flera filmroller som röstskådespelare, däribland den som Simbas mamma i "Lejonkungen" och var med och producerade album med nyskrivna svenska barnlåtar, bland annat ”Bananer i pyjamas”.

Liza Öhmans son Johan Halldén berättar för Aftonbladet att hans mamma dog i mitten av januari och att han trots pandemin kunde vara hos henne till slutet.

Med låten 'Hit men inte längre' kom Liza Öhman trea i Melodifestivalen 1980. Arkivbild.
Med låten "Hit men inte längre" kom Liza Öhman trea i Melodifestivalen 1980. Arkivbild.
Foto: Leif R Jansson/TT

Kultur och nöje

Rysk konstnär gripen efter verk med bajskorv

Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Den ryske konstnären Ivan Volkov riskerar flera års fängelse efter att ha placerat en skulptur föreställande en enorm låtsasbajskorv på Marsfältet i S:t Petersburg. Bilder på konstverket spreds på internet och Ivan Volkov har därefter gripits, rapporterar sajten Fontanka.

Marsfältet är en välbesökt minnesplats för stupade soldater under ryska revolutionen. Volkov själv uppger att konstverket var ett sätt att uppmärksamma hundägare som inte städar efter sina husdjur.

Hans mamma har gått ut och bett om ursäkt offentligt.

– Jag är beredd att be om ursäkt till alla i S:t Petersburg om min son kränkt er. Min son är en väldigt intelligent person med sinne för för humor, säger hon till Fontanka.

Kultur och nöje

Han granskar extremismen inifrån

Henrik Evertsson har gjort tv-serien 'Omgiven av fiender', om den nordiska högerextremismen. Arkivbild.
Foto: Stian Lysberg Solum/NTB/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Vem är det egentligen som blir radikaliserad? Och varför? I en ny dokumentärserie granskar journalisten Henrik Evertsson, som tidigare gjort den omtalade "Estonia"-dokumentären, den svenska högerextremismen från insidan.
– Dialogen har en avväpnande effekt, säger han.
PREMIUM

Går det att förstå en högerextremist? I Viaplays nya dokumentärserie "Omgiven av fiender" gör journalisten Henrik Evertsson ett försök. Han har följt ledande personer i en rad nordiska högerextrema grupper, för att försöka förstå varför högerextremismen i Norden växer.

För Evertsson, som tidigare bland annat har gjort den både hyllade och kritiserade dokumentären "Estonia – fyndet som ändrar allt", började arbetet med dokumentären för många år sedan då han sommarjobbade i Borlänge och fick syn på ett klotter från Nordfront, den nynazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsens webbsida.

– Jag kollade upp vad som skrevs om dem och vad de själva säger, och tyckte jag mig se en viss "vi pratar om dem, inte med dem"-tendens och tyckte att det skulle vara intressant att få en djupare inblick i det. Det här är ju en samhällsutmaning som vi pratar om väldigt mycket, och som ofta gör sig påmind i olika former, säger han.

Djupt oenig

Henrik Evertsson tog kontakt med gruppernas ledande personer på sociala medier, och efter många samtal och ett slags metodiskt relationsbyggande hade han till slut tillgång till rörelsernas innersta kretsar. Men det handlade inte om att utge sig för att vara någon annan än den han är, tvärtom:

– Vi var hela tiden var väldigt tydliga med allas roller och att jag är djupt oenig med deras politiska synsätt och föreställningsvärld. Vi gick in på premissen om att vi är eniga om att vara oeniga. Samtidigt gör jag allting som journalist och jag kommer att ställa kritiska frågor och vara undersökande, säger han.

Nyckeln till att Evertsson fick tillgång till de innersta kretsarna stavas uppriktighet och dialog, tror han.

– De tyckte nog att jag verkade uppriktigt intresserad av att försöka förstå dem. Det är kärnan i serien – att man ska försöka förstå de här grupperna och deras dynamik. Jag tror att dialog i det mellanmänskliga mötet är mycket bättre än att "ta debatten". Dialogen har en avväpnande effekt medan debattformen ju har en inbyggd konflikt i sin grundnatur, säger han.

Respekt

I "Omgiven av fiender" varvas intervjuer med experter, avhoppare och offer för det högerextrema våldet med samtal med den absoluta eliten inom de nordiska högerextrema grupperna. Henrik Evertsson träffar bland annat Rasmus Paludan, ledare för det danska partiet Stram kurs och Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg, som av det oberoende forskningsinstitutet Counter Extremism Project har listats som en av världens farligaste män. Men rädd var han aldrig.

– Nej, men det är klart att man gör en riskbedömning. Men jag upplever att jag har blivit bemött med respekt precis som jag har försökt att möta dem med en yrkesmässig respekt.

Däremot har det ibland varit svårt att lägga jobbet åt sidan. Det ligger i ämnets natur, menar Henrik Evertsson:

– När man arbetar så tätt med källorna måste man vara alert lite när som helst på dygnet. Men det svåraste har varit att förtroendet är en färskvara hela tiden. Det kommer och går, säger han och fortsätter:

– En del av de saker vi intervjuar om är jobbiga och svårt att ta till sig. Vi möter bland annat Utöyaöverlevare som har en mycket stark historia, och där har man ingen on/off-knapp.

Kritik

2020 åtalades Henrik Evertsson för brott mot griftefriden sedan han filmat Estonias vrak i samband med dokumentären om förlisningen av fartyget. Han friades i tingsrätten men nästa vecka tas ärendet upp i hovrätten. Dokumentären gav honom stora journalistpriset i kategorin årets avslöjande, men den har också kritiserats och nyligen utsåg föreningen Vetenskap och Forskning Evertsson till årets förvillare tillsammans med stora journalistprisets jury.

"Dokumentären är ett utstuderat montage av ensidigt utvalda vittnen, vilseledande animerade sekvenser, suggestiv klippning samt felrepresentation och förvanskning av dokument", lyder en del av motiveringen.

– Jag har läst motiveringen och sett att den saknar dokumenterade påståenden. Man måste få ha åsikter om programserien, alla kan inte tycka om den, så är det bara, säger Evertsson om kritiken.

Sara Haldert/TT

Henrik Evertson har följt ledande högerextremister i flera år. Arkivbild.
Henrik Evertson har följt ledande högerextremister i flera år. Arkivbild.
Foto: Stian Lysberg Solum/NTB/TT

FAKTA

Fakta: Henrik Evertsson

Yrke: Journalist och dokumentärfilmare

Ålder: 35

Bakgrund: Har tidigare bland annat gjort dokumentären "Raskrigarna" om Nordiska motståndsrörelsen. Fick stora journalistpriset 2020 för dokumentären "Estonia – fyndet som ändrar allt". I dokumentären finns nytt filmmaterial från dykningar vid Estonias vrak, som bland annat föranledde ett åtal mot Evertsson för brott mot griftefrid. Han friades i tingsrätten men ärendet överklagades och tas upp i hovrätten nästa vecka.

Dokumentären fick dock även hård kritik och nyligen utsågs Evertsson till årets Förvillare 2021 av den ideella föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Aktuell: Med dokumentärserien "Omgiven av fiender" som har premiär på Viaplay den 20 januari.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL