Filmfredag

Autentiskt om traditioner och fiske

Jesmark ombord på sin luzzu.
Foto: Pressbild
Kultur och nöje
Film/Recension

I generationer har Jesmarks familj varit fiskare och nu har den traditionella lilla båten, luzzun, färgglatt målad och med ett par ögon i fören, blivit hans. Varje dag ger han sig ut på havet men näten gapar tomma. På fiskauktionen sänker en auktoritär auktionsförrättare priserna.

Samtidigt växer Jesmarks nyfödda son, Aiden, inte som han ska. Jesmark och hans fru måste se till att han får i sig tillräcklig näring, måste köpa dyr och fet mjölkersättning och träffa experter. ”Vi har olika syn på arbete”, konstaterar hans fru krasst. För henne är arbete ett nödvändigt ont, för Jesmark är fisket livet, det sitter i blodet.

Men i havet börjar fisken ta slut, överfiske och klimatförändringar har tagit ut sin rätt. Jesmark sneglar åt andra håll och riskerar allt för sin fru och sin son när han ger sig in i fiskeindustrins undre värld för att försörja dem.

Alex Camilleri skildrar den snabbt föränderliga världen, en värld där pengar och efterfrågan styr och där klimatförändringarnas konsekvenser blir brutalt påtagliga. Med autenticitet och finkänslighet skildrar han den sammanbitne Jesmarks kval.

Filmen känns på riktigt och autenticiteten kommer sig mycket av att Camilleri använt sig av amatörskådespelare. De flesta som medverkar är fiskare, Jesmark och vännen David är dessutom kusiner, riktigt och har fått improvisera fram delar av dialogen. De vet - och det märks.

En ytterligare tvist i filmen - kanske den sorgligaste - är kring det initiativ EU startat. För att motverka överfisket och utarmningen av havet köper de ut fiskarnas rättigheter i utbyte mot en summa pengar. Fiskarna lovar att aldrig mer fiska och måste göra sig av med sin båt. En efter en lämnar Jesmarks kollegor in sin båt till tippen - som färgglada karameller står de uppställda bland all skrot - de byter fiskartröja mot skjorta, spö och nät mot andra jobbverktyg. Till slut står Jesmark själv i valet.

Det är inte de riktiga bovarna, de stora fiskebåtarna utrustade med trål som skövlar havsbotten, som tvingas ge upp fiskerättigheterna. De är de redan utsatta, de som med nät och linor fiskar traditionellt men som på grund av storfiskarna inte längre kan försörja sig på havet.

Maltesiska Luzzu är en drabbande nästandokumentär film om traditioner och arv som försvinner till följd av kapitalism och korruption. Fiskarna i filmen, inte minst Jesmark (Jesmark Scicluna) gör hela upplevelsen äkta. Pressen och kvalen syns i Jesmarks ögon, hans längtan och dröm en gnistrande låga som snabbt flimrar förbi. I en poetiskt allegorisk scen berättar han med svajig röst för sin son Aiden historien om båten som försörjde hela byn och som när den pensionerades ställdes på torget för alla att hylla. Med åren började båten vittra sönder, och byborna bytte ut planka efter planka. I plötslig klarsyn frågar han sin arvinge med svajig röst, om man byter varje planka på båten, är det då fortfarande samma båt?

FAKTA

Film

Luzzu

Betyg: 4

Av: Alex Camilleri

Medverkande: Jesmark Scicluna, Michela Farrugia, David Scicluna med flera

Kultur och nöje

Köpta konsertbiljetter förblir outnyttjade

Musiker som Billy Joel tvingas uppleva att konsertbesökarna sviker trots att de köpt biljetter. Arkivbild.
Foto: Evan Agostini/AP
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Pandemins berg- och dalbana fortsätter för amerikanska indie-arrangörer inom musikområdet. Självständiga konsert- och musikarrangörer i USA upplever nu att cirka hälften av dem som köpt biljetter väljer att inte utnyttja dem, uppger NME. Vanligen brukar bara drygt fem procent av biljettköparna inte dyka upp, berättar Raeanne Presley, delägare till Presleys’ Country Jubilee i Branson, Missouri.

– Det är förödande, eftersom de flesta arrangörer är beroende av intern försäljning för att klara de viktigaste räkningarna, förklarar Raenna Presley, även representant för National Independent Venue Association, Niva, för US House Small Business Committee.

Hon framhåller samtidigt att arrangörerna påverkas av den stigande inflationen.

NME jämför med en rapport i Wall Street Journal som visade att cirka 20 procent av de köpta biljetterna under 2021 förblev outnyttjade. Hårdast drabbade var konserter med artister som har en åldrande publik, exempelvis The Eagles, Billy Joel och The Flaming Lips.

Kultur och nöje

Kanye West vill få betalt av kändisfotografer

Kanye West – numera känd som Ye – vill få procent på kändisfotografernas inkomster. Arkivbild.
Foto: Evan Agostini/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Fotografer som tar kändisbilder borde dela inkomsterna med dem de fotograferar. Det hävdar Kanye West, som sedan en tid tillbaka har förkortat sitt namn till Ye.

Enligt NME konfronterade världsstjärnan paparazzi som omringat honom på flygplatsen i Miami i helgen.

– Just nu får alla ni plåta oss utan att behöva betala. Jag kommer att ändra på det. Jag säger det inte på något negativt sätt. Det är bara det att just nu så är det verkligen ensidigt, sade han till fotograferna.

West fortsatte med att framhålla att fotograferna i nuläget "inte ger oss någon procent av vad ni tjänar på oss och våra barn".

– Jag kommer att se till så att våra rättigheter tillgodoses. Vi är väldigt viktiga. Vi är också riktiga människor.

Kultur och nöje

Martin Fröst får internationellt pris

Klarinettisten Martin Fröst prisades på International Classical Music awards. Arkivbild.
Foto: Amir Nabizadeh/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Martin Fröst har utsetts till årets artist på International Classical Music awards. Den svenske klarinettisten får utmärkelsen bland annat för sitt gränsöverskridande arbete inom musiken.

"I hans händer blir klarinetten en förlängning av den mänskliga rösten och ett trollspö för nya ljudvärldar", skriver juryn i sin motivering.

I juryn för priset sitter musikjournalister från exempelvis Deutsche Welle, franska Resmusica, spanska Scherzo och finska Rondo Classic. På nomineringslistan fanns 377 produktioner, musiker och skivbolag för klassisk musik.

Martin Fröst är numera också chefsdirigent för Svenska kammarorkestern i Örebro.

Kultur och nöje

Niclas Wahlgren lämnar NRJ

Niclas Wahlgren lämnar NRJ. Arkivbild.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Radioprofilen Niclas Wahlgren säger upp sig från NRJ. Han hänvisar till meningsskiljaktigheter med ledningen om programinnehållet, skriver Dagens Media.

Men åsikterna verkar gå isär, i en kommentar till branschtidningen säger produktchefen Håkan Morland:

– Från vårt håll finns det ingen konflikt.

På Instagram skriver Niclas Wahlgren: "Jag älskar radio som ni vet men radio ska vara underhållande, roligt och överraskande enligt mig. Där har den nya ledningen och jag olika åsikter så därför väljer jag att gå."

Wahlgrens uppsägningstid är tre månader och han gör sin sista dag på radiostationen den 11 april.

Kultur och nöje

Fransk serietecknare död

2017 gjorde Luc Besson filmen 'Vaerlian and the city of a thousand planets'. Den baseras på ett av Jean-Claude Mézières och Pierre Christins seriealbum. Arkivbild.
Foto: Britta Pedersen/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Den franske serietecknaren och konstnären Jean-Claude Mézières har avlidit, uppger Dagens Nyheter. För den svenska publiken är han mest känd för sin science fiction-serie "Linda och Valentin".

Mézières skapade serien 1967 tillsammans med sin barndomsvän, författaren Pierre Christin. Serien utspelas på 2700-talet, men människorna har upptäckt hur man kan resa i tiden. Allt som allt gavs mer än 20 album ut om Linda och Valentin – de flesta av dem översattes till svenska.

Mézières har själv i en intervju med DN 2015 berättat hur han och Christin tänkte vad gäller huvudpersonerna.

– Det fanns inga flickor i tidskrifterna för unga pojkar när vi började publicera serien så vi förde in en flicka där och hon blev snabbt populär.

2017 gjorde Luc Besson filmen "Valerian and the city of a thousand planets" som byggde på albumet "Ambassadören som försvann".

Jean-Claude Mézières dog i söndags. Han blev 83 år.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Finanso.se

Bitcoin: vad är sant om krypto-boomen?

Finanso.se Om du inte är en av de som har investerat och följt utvecklingen av Bitcoin under det senaste decenniet kanske du undrar lite vad alla Bitcoin-rubriker egentligen handlar om.

Du har säkert hört talas om det höga värdet på kryptovalutan, och om hur mycket en Bitcoin blivit värd på kort tid. Kanske har du dessutom hört om den plötsliga nedgång som drabbade valutan tidigare i våras, helt utan egentlig förvarning. Vad handlar allt detta om? Vad är Bitcoin? Hur fungerar det och varför svänger värdet så otroligt mycket på kort tid? Här ska vi ta upp lite om krypto-boomen kring Bitcoin.

Det började i Japan

I takt med globaliseringens framfart upptäckte japanen Satoshi Nakamoto att det både fanns ett behov av och en marknad för en obunden valuta, helt decentraliserad från någon stat och fri att skicka över jorden som man ville. Problemet hade länge varit att dessa typer av transaktioner alltid funnits vara osäkra och lätta att korrumpera genom att kopiera valutorna som man skickade. Nakamotos genidrag bestod i vad som kallas asymmetrisk kryptering, vilket i sin tur innebär att en överföring kräver två olika krypteringssteg för att kunna genomföras. För att göra en lång historia kort, Nakamoto lanserade Bitcoin 2009, och det tog 2 år innan ett mynt var värt 1 dollar. Blott 2 år efter detta var en Bitcoin värd $1000 och sedan dess har priset mångdubblats nästintill gränslöst. 2017 nådde en Bitcoin nästan $20,000, men gick sedan stadigt nedåt under det följande året. När pandemin bröt ut i mars 2020 drabbades många statliga, företags- och privata ekonomier hårt medan Bitcoin steg till ett värde av $64,895. I dag är det möjligt att handla med Bitcoin genom att utvinna dem själv, genom att använda sig av olika robotar som Bitcoin Revolution eller helt enkelt genom att köpa dem. Finanso skriver mer om Bitcoin Revolution och annan matnyttig information om du vill investera i kryptovaluta.

En motpol för inflation

Bitcoin har länge fungerat som en motpol för inflation. När ekonomin går nedåt generellt, så visar Bitcoin upp sig som en bättre investering på väg mot nya höjder. Det var bara under en period 2018 som kryptovalutan genomgick en ganska tydlig nedåttrend. Utvecklingen på valutans styrkor under 2020 syns tydligt. Det är därför nu intressant att samtidigt som länder och företag börjar se tillväxt och en starkare ekonomisk uppgång igen, så har Bitcoin-bubblan spruckit som en för högt stigande ballong. Många säger att det var väntat efter den otroliga prisökningen i april, medan det samtidigt finns flera förklaringsmodeller som också kan tillämpas.

Inflation, Kina, Elon Musk och framtiden

Under den senaste veckan har vi sett börsen stiga stadigt, och kanske ger det hopp inför hösten. Det innebär såklart också olika orosmoln, eftersom det i många länder finns ett hål att fylla efter pandemin, vad gäller statliga tillgångar, bland annat, men också i många privatpersoners sparkonton. Till följd av ekonomisk instabilitet kommer politisk instabilitet, och i mindre transparenta länder kan inflationen användas i syfte att täcka dessa kostnader. Vi har redan sett hyperinflation drabba några sydamerikanska länder, och vad som kommer i höst är svårt att förutse. Det är därför mycket märkligt att Bitcoin samtidigt drabbas av en enorm nedgång då detta kan vara en långt säkrare valuta att använda sig av än vad en nationell valuta är. Simultant med nedgången hände dock två saker; Kina förbjöd företag från att möjliggöra betalningar med Bitcoin och Elon Musk twittrade först tvetydligt, sedan desto tydligare, att man inte kommer att kunna köpa sig en Tesla med Bitcoin, vilket man först spekulerade i. Både Musk och Kina har tydligen tillräckligt stora ekonomier för att hota en kryptovaluta, men frågan är om skadan består på lång sikt.

Vad kan man förvänta sig?

Ekonomi är ingen exakt vetenskap, och det finns ingen som egentligen kan teoretisera sig fram till en sanning om vad som kommer att ske inom världsekonomin under de närmsta åren. Som vi lärt oss under 2020 kan otroligt dramatiska omvälvningar sätta hela världen ur balans på bara ett par dagar, och denna lärdom är något vi alla bör ta med oss när vi investerar för framtiden. Bitcoin är, precis som alla liknande investeringar i form av aktier, fonder och värdepapper, eller för den delen en bostad eller mark, aldrig en säker investering. Det finns tydliga tendenser som pekar på fortsatt uppgång under några år framöver, men det finns precis lika tydliga tecken på att den ekonomiska bubbla av evig tillväxt som vi lever i idag, förr eller senare kommer att spricka.

Kultur och nöje

Tv-publiken sviker Guldbaggegalan

Guldbaggen som den såg ut i fjol. Arkivbild
Foto: Anders Wiklund/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

I kväll är det dags för den årliga Guldbaggegalan – men filmgalorna ser ut att tappa sin dragningskraft på tv-publiken, rapporterar Kulturnytt i Sveriges Radio.

2021 såg ungefär 740 000 personer på Guldbaggegalan – vilket bara är hälften så många som den senaste toppnoteringen från 2013. Även den amerikanska Oscarsgalan har tappat tittare de senaste åren.

Intresset för tv-sända galor har minskat i takt med att strömningstjänster och ett annat tittarmönster vuxit fram, och Anton Glanzelius, beställare på SVT, tror att det kommer att bli svårt att få tillbaka publiken.

– Vill vi gå tillbaka till de dagarna då vi hade 1,5 miljon? Ja, jättegärna, men jag är inte säker på att det är en rimlig förväntan att ha på en livesänd filmgala i dagens tv-utbud, säger han till radion.

Kultur och nöje

En måstebok för kulturnörden

Exteriörbild på Thielska galleriet från 2019.
Foto: Naina Helén Jåma/TT
Kultur och nöje
Litteratur/recension Britte Montigny har läst en bok om Thielska galleriet.

I en muromgärdad natur- och skulpturpark nästan allra längst ut på Blockhusudden kröner Ferdinand Bobergs mästerverk – Thielska Galleriet – Eols kulle och bjuder på en svindlande vacker utsikt över segelleden in mot Stockholm. Eols kulle, Vindarnas kulle, kräset vald av bankiren Ernest Thiel (1859-1946) som grund för en byggnad skulle tjäna som både privatbostad och galleri för hans snabbt växande samling av främst svensk och nordisk konst från perioden ca 1890-1920.

Under första världskriget förlorade Ernest Thiel merparten av sin tidigare enorma förmögenhet. För att undgå att hus och samling skulle splittras sålde han 1924 hela anläggningen, nu ombildad till Stiftelsen Thielska Galleriet, till Staten. Ett köp som finansierades av Statslotteriet. Under åren har det under perioder stormat rejält kring hela projektet, men hösten 2021 göts äntligen olja på vågorna. Då (åter)bildades Stiftelsen Thielska Galleriet vars framtid av allt att döma nu är tryggad. Som en slags bekräftelse på att den turbulenta tiden är över, utkom bokförlaget Langenskiöld i höstas med en gedigen, välskriven, rikt illustrerad och höggradigt intressant sammanfattning av de många turerna i Thielska Galleriets komplicerade historia. De första planerna på en kombination av bostad och ateljé föddes i det ögonblick då Ernests och nyblivna hustrun Signe Marias våning på Strandvägen blev för liten för den snabbt växande konstsamlingen (tjocka sammetsgardiner för fönstren fick fungera som väggar att hänga konst på). Berättelsen om Thielska Galleriet slutar där Staten tar över driften men läsaren får ändå om än ytligt följa Ernest Thiels fortsatta liv fram till hans död i hemmet i Djursholm i januari 1947.

Patrik Steorn som är redaktör för boken var också chef på Thielska galleriet tidigare.
Foto: Stina Stjernkvist/TT

Boken om Thielska Galleriet är indelat i sju kapitel. Patrik Steorn, chef för Göteborgs konstmuseum och 2014-20 chef för Thielska Galleriet, svarar för en initierad presentation av Ernest Thiel medan hustrun Signe Maria också i denna bok (jämför Gunilla Grahn-Hinnfors Signe Thiel-biografi Sträckande sig uppåt mot ljuset, som utkom i höstas) förblir något av en skugga. Martin Rörby, arkitekturhistoriker, gör i kapitlet En klanglåda för den moderna konsten, en utomordentligt intressant analys av galleriets arkitektur och det nära släktskapet med förra sekelskiftets vita och slutna Wienerarkitektur med Joseph Maria Olbricht, Otto Wagner och Josepf Hoffmann som främsta företrädare. Som en naturlig förlängning följer Catharina Nolins, trädgårdsorienterad konstvetare, genomgång av den varsamt tillrättalagda naturtomten med Rodin-skulpturer och Thiels egen grav.

Av speciellt intresse är naturligtvis idéhistorikern Per Widéns respektive konstvetaren Charlotta Nordström genomgångar av konstsamlingens framväxt och omfattning. I fokus står företrädare för Konstnärsförbundet med intressanta utblickar till Danmark och Norge där vitalister som J.F Willumsen och framför allt Edvard Munch – den sistnämnde en av Thiels absoluta favoriter – gav en extra krydda åt konsten åren efter sekelskiftet.

Någon som också som i hög grad upptog Thiels tankar var den tyske filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900), vars postuma porträtt Thiel 1906 gav Munch i uppdrag att utföra. I ett fängslande kapitel redogör filosofen Hans Ruin för Thiels alltmer fördjupade intresse för Nietzsches filosofiska skrifter. Han svarade själv för några översättningar, blev nära vän med Nietzsches syster Elisabeth Förster-Nietzsche, fick av henne filosofens dödsmask och donerade en stor summa pengar till Nietzsche-arkivet i Weimar.

Boken om Ernest Thiel och hans livsverk avslutas med att Sophie Allgårdh, konstrecensent och intendent på Thielska Galleriet, i kapitlet Privatpalatset blir museum – en presshistoria återuppväcker minnet av den uppståndelse som förvandlingen väckte och som skapade såväl stora rubriker som hemma hos-reportage.

Mellan raderna och som en extra bonus ger boken om Thielska Galleriet en levande bild av kulturlivet i Stockholm under 1900-talets första decennier. Med andra ord, ett litet ”måste” för kulturhistorienörden!

FAKTA

Bokrecension

Bok

Thielska galleriet: Konsten - tiden - huset

Redaktör: Patrik Steorn

Förlag: Bokförlaget Langenskiöld

Kultur och nöje

När det dödliga våldet kraschar tonårsbubblan

Sara Khaledi gör regidebut med pjäsen 'Med livet som insats', som sätts upp av Unga Malmö stadsteater i samarbete med Fryshuset och Inkonst.
Foto: Johan Nilsson/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Vad händer i tonårsbubblan när skott avlossas och en nära kompis dör? I nyskrivna pjäsen "Med livet som insats" får tre 15-åriga Malmötjejer ordet.
– Jag tror verkligen att vi har lyckats fånga en röst som inte får höras så ofta, säger regissören Sara Khaledi.
PREMIUM

Hon kallar dem en förstahandskälla i samhällsdebatten, alla de tonårstjejer som är systrar, kompisar eller skolkamrater till offren för det dödliga våldet. Men det är en förstahandskälla som inte hörs, konstaterar hon.

– De sitter på en kunskap och en inblick i en värld som vi som vuxna inte får tillgång till.

Tillsammans med Arina Katchinskaia, som spelar en av de tre tjejerna i pjäsen, intervjuade hon unga Malmötjejer om deras livshistorier och drömmar med sikte på ett pjäsmanus. Vad skulle de vilja säga om de fick stå på Möllan med en megafon och prata med hela Malmö?

– Det växte fram under några träffar. Det var ganska snabbt som vi insåg att just de här tjejerna berörs av den här problematiken som är väldigt samhällsaktuell, säger Sara Khaledi.

Pjäsen sätts upp i samarbete med Fryshuset, som har ett brett kontaktnät bland Malmös unga. Det är viktigt att deras berättelser lyfts fram, anser Rebecka Eriksson, Fryshusets verksamhetsstrateg.

– Vi som jobbar nära ungdomarna står där med en massa fantastiska, sorgliga, tragiska berättelser som de delar med sig av till oss, som vi inte vet vad vi ska göra med. Alla borde få höra det här, men vi har inte alltid tiden eller resurserna för att sprida det.

Misstror vuxna

Misstron mot vuxenvärlden och de hemligheter som unga bär på gjorde intryck under intervjuerna med Malmötjejerna – men också deras drömmar.

I centrum står de tätt sammansvetsade kompisarna Nora, Samina och Aida och vad som händer med dem när vännen Younes blir mördad i Malmö. De blir direkt drabbade av våldet.

– Vi får följa dem när de försöker plocka upp sig själva, plocka upp livet igen efter den tragedin och sorgen, säger Sara Khaledi.

Ämnet är svart och blytungt. Pjäsen är skriven för en ung publik, men det finns ingen anledning att hålla tillbaka, tycker Yasmine Seifi, som spelar Nora.

– Jag väjer inte undan för de jobbiga känslor som kan komma upp, för jag vet att det ändå inte är en bråkdel av vad som känns i verkligheten.

Kärlek och komik

Trots allt är det långt ifrån en mörk och tung pjäs, understryker hon.

– Det som gör att det blir fint är att det är mycket kärlek och mycket komik i dessa scener. Så det är absolut inte en tung, dyster föreställning, för det vi vill göra är ju att spegla att det finns en innerlig, idealistisk, drömlik känsla hos dessa ungdomar.

Pjäsen skildrar också hur tjejerna stöttar och finns där för varandra, berättar Pierina Rizzo, som spelar Aida.

– Den tar upp jobbiga saker, men det finns ju ändå ett hopp. Temat är också deras drömmar. De är så unga att deras drömmar verkligen har en chans att bli sanna fortfarande.

Risk för avhumanisering

För Sara Khaledi, som gick ut Teaterhögskolan 2020, blir det regidebut.

– Jag vill att teatern ska kunna fånga alla olika röster och därför kändes det här projektet så kul och viktigt.

Samhällsdebatten om skjutningar avgränsas ofta till att bara handla om vissa snäva grupper, tycker hon. Risken med det är ett slags avhumanisering av dem som berörs.

– Genom att bredda och ta in alla andra som också berörs så hoppas jag att vi någonstans kan se att problemet inte bara gäller en viss grupp, utan faktiskt ta ett kollektivt ansvar för problemet och se att det är barn vi pratar om. Det är barn som vittnar om våld och där måste vi som samhälle någonstans vakna till liv, säger Sara Khaledi.

Pjäsen sätts upp av Unga Malmö Stadsteater på Inkonst i Malmö och har premiär den 3 mars.

Cecilia Klintö/TT

Manus har skrivits av Arina Katchinskaia (t v), som också spelar en av de tre Malmötjejerna i pjäsen, och regissören Sara Khaledi (t h).
Manus har skrivits av Arina Katchinskaia (t v), som också spelar en av de tre Malmötjejerna i pjäsen, och regissören Sara Khaledi (t h).
Foto: Johan Nilsson/TT
Yasmine Seifi och Pierina Rizzo spelar 15-åringarna Nora och Aida.
Yasmine Seifi och Pierina Rizzo spelar 15-åringarna Nora och Aida.
Foto: Johan Nilsson/TT

FAKTA

Fakta: "Med livet som insats"

"Med livet som insats" är en nyskriven pjäs som baseras på unga Malmötjejers berättelser.

Manus har skrivits av Arina Katchinskaia och Sara Khaledi. För regin svarar Sara Khaledi.

I rollerna: Arina Katchinskaia, Pierina Rizzo och Yasmine Seifi.

Projektet är ett samarbete mellan Malmö stadsteater, Fryshuset och Inkonst.

Pjäsen spelas främst för årskurs sex till åtta, men det blir också fem offentliga föreställningar med efterföljande samtal.

Premiär: 3 mars

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL