Opinion

Ett PR-problem

Personbilder Märta Stenevi och Per Bolund
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

I en intressant intervju med friluftsklädesföretaget Houdinis VD Eva Karlsson, som sympatiserar med Miljöpartiet, ger hon kängor åt Centerpartiet. Bland annat menar hon att de är villiga att kompromissa med allemansrätten för att gynna skogsägare. Dubbeltydigheten i klimatfrågan kan bli ett PR-problem för partiet om man vill uppfattas som ett grönt parti.

Fokuset på landsbygden och de kompromisser med klimatpolitiken som Miljöpartiet slipper eftersom deras väljarbas huvudsakligen finns i tätorter gör Centerpartiets klimatpolitik mindre enkel att förklara och mindre slagfärdig. Miljöpartiet äger klimatdebatten och problemformuleringen, oavsett om deras analys eller tolkning är rätt eller fel.

Sanningen om skogen är någonstans mitt emellan MP:s version med giriga skogsägare som glatt skapar kalhyggen på sina ägor utan hänsyn till skönhet eller biologisk mångfald och Centerpartiets version där idealistiska skogsägare tar bästa möjliga hållbara och långsiktiga hand om sina skogar. Skogsfrågan är inte enkel. Men MP:s version av historien är mer tillgänglig och ger bättre slogans. Kalhyggen är svårsålda, även om de inte är så odelat problematiska som MP eller klimataktivister menar.

Att säga att Centerpartiet vill avskaffa allemansrätten är ett mer tacksamt budskap än att Centerpartiet vill avskaffa strandskydd på vissa platser där det inte fyller någon funktion. Att ett parti vill hjälpa till att avskaffa något så fint och värdefullt som allemansrätten, typiskt svensk på bästa möjliga sätt, låter helt enkelt för djäkligt och den grisen kan man inte måla läppstift på, oavsett hur det ser ut i verkligheten, eller ens om det är sant eller ej.

Centerpartiets kräftgång i opinionen har sannolikt inte med klimatfrågan att göra, utan med partiets position mellan två regeringshötappar.

Men de har ett återkommande PR-problem i att deras ståndpunkt oftare är ”å ena sida, å andra sidan” än Miljöpartiet, vilket gör att de deras klimatpolitik ses som dubbeltydig.

Martina Jarminder

Opinion

Friskare grisar i EU, friskare människor överallt

Centerpartiets EU-parlamentariker Emma Wiesner
Foto: Fred MARVAUX / EU-parlamentet
Opinion
Opinion

Det är nu förbjudet i EU att använda antibiotika på friska djur i förebyggande syfte, eller som kompensation för en undermålig djurhållning. Det är en välkommen förändring som svenska europarlamentariker varit med och drivit fram genom ett envetet arbete under många år. Liberalen Marit Paulsen som tog initiativet, Centerpartisten Fredrick Federley och nu hans efterträdare Emma Wiesner har drivit antibiotikafrågan.

Antibiotikaresistens är en av vår tids ödesfrågor. Långsiktigt är överförskrivning av antibiotika och på den följande resistens ett värre problem än covid-19. Den medicinska tidskriften Lancet har publicerat en studie som uppskattar att 1,3 miljoner dog av resistenta bakterier 2019, vilket är en fördubbling från 2016. En skrämmande skattning är att det kommer att leda till 10 miljoner dödsfall om året i mitten av seklet. För svensk del handlar det om 70 000 dödsfall per år, att jämföra med 15 000 dödsfall i covid-19.

I de flesta fall är det inte antibiotika i mat som orsakar resistens, men för att respekten för antibiotika ska öka måste man handskas varligare med det i alla situationer. Antibiotika bör bara användas när inget annat fungerar.

Det gynnar Sveriges köttproducenter att det ställs högre krav på övriga EU-länder. Konkurrensen på den fria marknaden blir mer likvärdig, även om Sverige fortfarande ligger före länder som Belgien när det gäller djurvälfärd.

Köttdjur och djur på väg till slakt har behandlats fruktansvärt illa inom EU, vilket inte är rimligt med tanke på att det sedan länge står klart att djuren lider svårt av det. Den långsiktiga målsättningen bör vara att allt EU-producerat kött ska kunna köpas med gott samvete i vetskapen om att djuret haft ett rimligt liv där det fått ägna sig åt sina naturliga beteenden. Det är långt kvar dit, men detta är ett viktigt steg på vägen. Folk får klara sig utan så billiga charkprodukter att man får misshandla djuren och medicinera med antibiotika i förebyggande syfte för att de inte ska bli sjuka.

Martina Jarminder

Opinion

Vem kan göra pojkar studiemotiverade?

Opinion
Opinion

Pojkar i grundskolan presterar sämre än flickor, i alla ämnen utom idrott, vilket Grundskolenämnden i Malmö har uppmärksammat i en hearing, där Linnéskolan och Rosengårdsskolan jämfört erfarenheter kring pojkars prestationer.

Den svenska skolans potential för att jämna ut medfödda sociala skillnader har stått i fokus för den politiska debatten på sista tiden, då främst från ett klassperspektiv, där man oroat sig för att skolan inte längre kan kompensera för skillnader som finns mellan elever från studievana och studieovana hem.

Att det går sämre för pojkar har man känt till länge. Kvinnor är generellt sett mer högutbildade 2019 var det för första gången fler kvinnor på forskarutbildningarna än män. Det kommer att finnas färre enkla jobb framöver, i takt med att till exempel industrijobb automatiseras bort. Män riskerar alltså att få det jobbigt på arbetsmarknaden om de inte kan eller vill utbilda sig. Även det kan bli en klassfråga.

Pojkar från båda skolorna är överens om att det i alla fall delvis är kulturellt betingat. Att killar tycker det är viktigare att vara tuffa än smarta är kanske inte så konstigt i en ålder där man försöker hitta en identitet som vuxen, men det är en dum och skadlig norm. Anti-pluggkulturen gör det dessutom svårt att avgöra om det finns akademiska utmaningar för pojkar som kunde avhjälpas genom förändringar i undervisningen. Tanken på att utbildning och läsning är något ”feminint” är lustig inte minst på grund av att utbildning varit reservat för pojkar under nästan hela historien.

Pojkar på Rosengårdsskolan menar att det är viktigare för dem att få en bra relation med läraren och skolans rektor Cecilia Larsson-Ståhl säger att det finns stora skillnader i hur väl olika lärare lyckas med att jämna ut studieresultaten mellan könen. Det är en intressant insikt och den rektor som kan isolera vilka egenskaper hos en lärare som gör pojkar studieintresserade är uppenbarligen rätt person på rätt plats.

Opinion

Nästan ingen vill bli polis i Skåne

Opinion
Opinion

Intresset för polisutbildningen i Malmö är rekordlågt, vilket är ett problem bland annat för de politiker som lovar ett stort antal poliser som lösningen på flera samhällsproblem.

Man skulle kunna gissa att det handlar om hög risk och låg lön i en olycklig kombination. Det är begripligt att man drar sig för att utsättas för våld och stress för en så låg ingångslön. Låg lön visar också på låg status för yrket, vilket kan göra det ännu mindre attraktivt.

En av de nya studenterna på polisprogrammet tror att gängkriminaliteten och hur brottsligheten beskrivs i Sverige spelar in och skrämmer bort sökande. Samtidigt är det ett tydligt och bra uppdrag för en blivande polis: vem vill inte vara med och vända en skadlig utveckling? Den som vill bli polis för att göra nytta har alla möjligheter.

Man kan spekulera i att om de senaste årens diskussion om poliskåren som grogrund för rasism har gjort polisyrket mindre lockande. Det är synd i så fall, för det ska gärna vara rätt personer som blir poliser och den som reflekterar och ifrågasätter hur polisen fungerar är rätt person för ett jobb med så mycket ansvar och makt.

De politiker som vill gå till val på att lova så många nya poliser att vi omöjligt kan rekrytera dem i tid måste fundera på hur och varför polisyrket inte lockar, så de inte ger löften de vet inte kan hållas.

Martina Jarminder

Opinion

Inga fler klassresor

Klassrum.
Foto: Hossein Salmanzadeh / TT
Opinion
Opinion

Svenska skolan sviker sitt kompensatoriska uppdrag. Föräldrarnas utbildningsbakgrund blir allt mer betydelsefull för hur eleverna presterar. Eleverna med störst behov drabbats värst av skolans sviktande kvalitet.

Verkligheten som Emma Leijnse skildrar i reportageboken I en annan klass (Natur och Kultur) är inte ny eller okänd men hennes skildring av besök i två skolklasser tydliggör problemen.

Klasserna representerar ytterligheter. Den ena ligger i ett utsatt område i Malmö, den andra i akademikerstaden Lund. När barnen i Lund får läxhjälp från sina i regel högskoleutbildade föräldrar, hjälper barnen i Malmö sina föräldrar med svenskan. Betyget C är ett bra betyg för Malmöskolans elever, för Lundaföräldrarna innebär det stor besvikelse.

Eleverna från högutbildade hem har också mer högutbildade lärare. Eleverna med svenska som andraspråk har lärare med sämre språkkunskaper. Flera gånger reagerar Leijnse på att hon har svårt att förstå vad vissa lärare på Malmöskolan säger.

Det är svårt att locka lärare till utsatta områden och många blir kortvariga.

I en intervju i Skolvärlden (21/10 -21) menar läraren och skoldebattören Filippa Mannerheim att klassiska undervisningsmetoder borde göra comeback i svensk skola. Hon vänder sig mot "produktpedagogik" där eleven förväntas söka kunskap och arbeta självständigt utifrån lärarens instruktioner, ett undervisningssätt där läraren ska coacha snarare än undervisa. Tid för övning och inlärning har blivit knapp, istället förväntas eleverna ständigt visa vad de kan. Det som bedöms är vaga "förmågor", snarare än faktakunskaper. För elever som fått med sig kunskaper hemifrån behöver det inte vara ett problem, för elever som skulle behöva hämta in kunskaper blir det förödande.

Det är en ordning som slår ut många elever, och skapar stress för andra. Ändå har idéerna fått stort genomslag. Det blir ytterligare en faktor som missgynnar de svagaste eleverna. Resultatet syns tydligt i klassrum som omöjliggör klassresor.

Mimmie Björnsdotter Grönkvist

Opinion

Elsparkcyklar skulle haft parkering från början

Opinion
Opinion

Malmös kommunalråd Andreas Schönström glädjer sig åt ett regeringsförslag om att det kan bli förbjudet att parkera elsparkcyklar där det inte finns ställ. Det vore välkommet om det blev så, inte minst för att undvika olyckor. Risken för synskadade har till exempel uppmärksammats tidigare.

Elsparkcyklarna har hanterats konstigt från uthyrarnas sida. Tanken på man ska kunna slänga en tung maskin där man står är ett feltänk. Hade cyklarna lanserats som något man kan köra från en parkering till en annan hade det sannolikt inte blivit kontroversiellt från början. Hade cyklister slängt sin cykel på trottoaren och gått därifrån när turen var slut hade vanliga cyklar också irriterat.

I mitt område är det under sommarhalvåret mycket elsparkcyklar, som ofta körs av yngre personer, gärna snabbt och flera på varje fordon. Jag är snarare imponerad över att det inte sker fler olyckor än det gör, både där förare och fotgängare, även om det är tråkigt att Skåne ligger i ”olyckstoppen” för sparkcyklar.

Det finns inrutade zoner att ställa dem i, men man kan misstänka att grejen med att slänga dem på trottaren ingår i roligheten för vissa som hyr elsparkcykel. Annars är det svårt att förklara unga användarnas förkärlek för det. Det är kul att retas när man är ung.

Företagen har fått många möjligheter att styra upp hur cyklarna hanteras, men misslyckats eller valt bort problemlösning och då får man tyvärr lösa det uppifrån.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Finanso.se

Bitcoin: vad är sant om krypto-boomen?

Finanso.se Om du inte är en av de som har investerat och följt utvecklingen av Bitcoin under det senaste decenniet kanske du undrar lite vad alla Bitcoin-rubriker egentligen handlar om.

Du har säkert hört talas om det höga värdet på kryptovalutan, och om hur mycket en Bitcoin blivit värd på kort tid. Kanske har du dessutom hört om den plötsliga nedgång som drabbade valutan tidigare i våras, helt utan egentlig förvarning. Vad handlar allt detta om? Vad är Bitcoin? Hur fungerar det och varför svänger värdet så otroligt mycket på kort tid? Här ska vi ta upp lite om krypto-boomen kring Bitcoin.

Det började i Japan

I takt med globaliseringens framfart upptäckte japanen Satoshi Nakamoto att det både fanns ett behov av och en marknad för en obunden valuta, helt decentraliserad från någon stat och fri att skicka över jorden som man ville. Problemet hade länge varit att dessa typer av transaktioner alltid funnits vara osäkra och lätta att korrumpera genom att kopiera valutorna som man skickade. Nakamotos genidrag bestod i vad som kallas asymmetrisk kryptering, vilket i sin tur innebär att en överföring kräver två olika krypteringssteg för att kunna genomföras. För att göra en lång historia kort, Nakamoto lanserade Bitcoin 2009, och det tog 2 år innan ett mynt var värt 1 dollar. Blott 2 år efter detta var en Bitcoin värd $1000 och sedan dess har priset mångdubblats nästintill gränslöst. 2017 nådde en Bitcoin nästan $20,000, men gick sedan stadigt nedåt under det följande året. När pandemin bröt ut i mars 2020 drabbades många statliga, företags- och privata ekonomier hårt medan Bitcoin steg till ett värde av $64,895. I dag är det möjligt att handla med Bitcoin genom att utvinna dem själv, genom att använda sig av olika robotar som Bitcoin Revolution eller helt enkelt genom att köpa dem. Finanso skriver mer om Bitcoin Revolution och annan matnyttig information om du vill investera i kryptovaluta.

En motpol för inflation

Bitcoin har länge fungerat som en motpol för inflation. När ekonomin går nedåt generellt, så visar Bitcoin upp sig som en bättre investering på väg mot nya höjder. Det var bara under en period 2018 som kryptovalutan genomgick en ganska tydlig nedåttrend. Utvecklingen på valutans styrkor under 2020 syns tydligt. Det är därför nu intressant att samtidigt som länder och företag börjar se tillväxt och en starkare ekonomisk uppgång igen, så har Bitcoin-bubblan spruckit som en för högt stigande ballong. Många säger att det var väntat efter den otroliga prisökningen i april, medan det samtidigt finns flera förklaringsmodeller som också kan tillämpas.

Inflation, Kina, Elon Musk och framtiden

Under den senaste veckan har vi sett börsen stiga stadigt, och kanske ger det hopp inför hösten. Det innebär såklart också olika orosmoln, eftersom det i många länder finns ett hål att fylla efter pandemin, vad gäller statliga tillgångar, bland annat, men också i många privatpersoners sparkonton. Till följd av ekonomisk instabilitet kommer politisk instabilitet, och i mindre transparenta länder kan inflationen användas i syfte att täcka dessa kostnader. Vi har redan sett hyperinflation drabba några sydamerikanska länder, och vad som kommer i höst är svårt att förutse. Det är därför mycket märkligt att Bitcoin samtidigt drabbas av en enorm nedgång då detta kan vara en långt säkrare valuta att använda sig av än vad en nationell valuta är. Simultant med nedgången hände dock två saker; Kina förbjöd företag från att möjliggöra betalningar med Bitcoin och Elon Musk twittrade först tvetydligt, sedan desto tydligare, att man inte kommer att kunna köpa sig en Tesla med Bitcoin, vilket man först spekulerade i. Både Musk och Kina har tydligen tillräckligt stora ekonomier för att hota en kryptovaluta, men frågan är om skadan består på lång sikt.

Vad kan man förvänta sig?

Ekonomi är ingen exakt vetenskap, och det finns ingen som egentligen kan teoretisera sig fram till en sanning om vad som kommer att ske inom världsekonomin under de närmsta åren. Som vi lärt oss under 2020 kan otroligt dramatiska omvälvningar sätta hela världen ur balans på bara ett par dagar, och denna lärdom är något vi alla bör ta med oss när vi investerar för framtiden. Bitcoin är, precis som alla liknande investeringar i form av aktier, fonder och värdepapper, eller för den delen en bostad eller mark, aldrig en säker investering. Det finns tydliga tendenser som pekar på fortsatt uppgång under några år framöver, men det finns precis lika tydliga tecken på att den ekonomiska bubbla av evig tillväxt som vi lever i idag, förr eller senare kommer att spricka.

Opinion

Därför är kryptovaluta dålig idé för kommuner

Opinion
Opinion

Ett av de märkligare förslagen från skånsk kommunpolitik är att en kommun skulle kunna investera en del av sina pengar i kryptovaluta som Bitcoin. Intresset för krypto har nått nästan sektliknande dimensioner och det är begripligt att tanken om snabba pengar lockar privatpersoner. I bästa fall är kryptovaluta gratis pengar, men risknivån gör det föga lämpat för organisationer som kommuner att spekulera i.

Det är svårt att se varför en verksamhet som en kommun skulle vilja ägna sig åt en ekonomisk spekulation som kräver påpasslighet och specialkunskaper. Kryptovalutan påverkas av börsens rörelser och dess förespråkare menar att man kan sitta lugnt i båten när den sjunker som de gjort under de senaste månaderna då kryptovaluta halkat ner på den lägsta nivån på tio år och lita på att den ökar i värde igen.

Att en kommuns tillgångar i bitcoin skulle kunna falla med 40 procent lär dock orsaka oro, oavsett hur det är med den saken. Om en kommun investerar i krypto kommer de att behöva svara på frågor från oroliga medborgare som läst rubriker om värdeminskningar och som undrar om kommunen är barskrapad. Det är nog ingen större risk att skånska kommuner börjar spekulera i hypoteser och påhittade valutor. Men det skadar inte att påminna sig om varför det är en dålig idé. Det skapar helt enkelt inte förtroende i relationen med medborgarna.

Opinion

Livskvalitet

STOCKHOLM 20200930Björn Natthiko Lindeblad är aktuell med boken “Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk”Foto: Claudio Bresciani / TT / Kod 10090
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Efter buddistmunken Björn Natthiko Lindeblads planerade död har diskussionen om dödshjälp fått ny fart i Sverige. Inga av de politiska partierna är i nuläget för dödshjälp, men många privatpersoner är positivt inställda, inte minst om de sett anhöriga vars lidande gjorde deras död mindre värdig än de önskat sig. Partiernas tveksamhet är begriplig: det är en känslig fråga.

Det inte minst eftersom diskussionen ofta hamnar på samma för Sverige irrelevanta nivå. Man tittar på en skräckkabinettsversion av dödshjälp som används som ett smidigt sätt att göra sig av med för samhället oönskade individer. I den versionen diskuterar man vad som händer om Sverige tillåter att kortvarigt deprimerade personer ber om dödshjälp istället för psykologhjälp, eller en genomrutten anhörig till en funktionsvarierad person föreslår att hen ska be om dödshjälp för att inte ”ligga till last”.

Detta i Landet Lagom, där vuxna människor inte ens är betrodda med att köpa en flaska bordsvin på ICA. När läste man senast en rubrik i en svensk tidning om ett ifrågasatt människovärde hos en funktionsvarierad eller om det verkligen är lönt att deprimerade får gå i terapi för skattebetalarnas pengar? Sannolikheten att just Sverige ska tillåta en extra radikal form av eutanasi, där det räcker med att uttrycka ett önskemål om att ända sitt liv för att det ska beviljas, är i princip noll.

Det är betydligt mer sannolikt att Sverige skulle börja med en så restriktiv tolkning att det nästan skulle bli omöjligt att få det beviljat och gömma det i en snårskog av regelkrångel och administration. Kanske är det gott så. Om man ser att systemet är till för de som drabbats av ett obotligt lidande som de inte ser något slut på kanske beröringsskräcken minskar. Då kan de få som inte ser någon annan utväg sluta sitt liv som Björn Lindeblad: omgiven av kärlek och trygghet, på sina egna villkor.

I nuläget diskuterar vi en form av dödshjälp som Sverige aldrig kommer att införa och i princip ingen kommer att vara för. Martina Jarminder

Opinion

Mer ankdamm i Hörbypolitiken, tack

Gräsandsfamilj
Foto: Sergei Grits
Opinion
Opinion

För tre år sedan fick Hörbybon Gunilla Kronbäck ja till ett medborgarförslag om att bygga nya ankhus för änderna i Hörbyån. När Kronbäck flyttade till kommunen för 20 år sedan gladde hon sig åt de många gräsänderna, men antalet minskade som en följd av att ankhusen vandaliserats och gjort ungarna till måltavlor för rovfåglar.

Hon lade ett förslag om nya ankhus, fick ja och lämnade över material till kommunen, eftersom tekniska nämnden satt som villkor att det inte fick kosta kommunen något, vilket i sig är rätt konstigt. Sedan dess har inget hänt. Politiker hänvisar till tjänstemän och vice versa.

Det är inte ett gräsandsproblem, utan ett trygghetsprobem. Man måste kunna lita på beslutsfattare och tjänstemän och medborgarna måste känna att det lönar sig att engagera sig i sin närmiljö. Den lokala demokratin måste fungera i praktiken och den som vänder sig till kommunen med frågor måste kunna få bra svar. Ingen har velat veta av Kronbäcks ankhus efter beslutet att bygga dem. Så urholkar man förtroendet för lokal demokrati.

Peter Siilak, samhällsbyggnadschef i Hörby kommun frågar vad han har med saken att göra och menar att det inte är hans bekymmer. Självklart är det det. Alla chefer i en kommun har ansvar för att medborgarna ska känna sig som en del av en sund fungerande lokal demokrati och organisation, där man håller sina löften och medborgarnas synpunkter är viktiga.

Sverigedemokraternas Anders Hansson säger att beslutet som tekniska nämnden tog är jättekonstigt, eftersom man lägger ansvaret för bygget på Gunilla Kronbäck. Det har han rätt i. Vandalisering och återställning borde vara en fråga som intresserar kommunen mer än så.

Hansson lovar nu att man ska försöka hitta materialet som Gunilla Kronbäck har lämnat in, så ankhusen kanske kan byggas, även om han säger att han inte kan lova något. Men Hörby har redan lovat Gunilla Kronbäck att bygga ankhus. Det är det som ja till ett medborgarförslag innebär. Dags att hålla det löftet.

Martina Jarminder

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL