Opinion

Dålig tillgång till test -- igen

Kö till covid-test
Foto: Thanassis Stavrakis
Opinion
Opinion

Det är åter långa väntetider på att testa sig för covid-19 i Region Skåne. Under måndagen fanns de första lediga tiderna både för självtest och att åka till en fysisk teststation på onsdagen. Det är extra bekymmersamt eftersom omikronvarianten precis som förväntat visat sig extra smittsam.

Samma långa väntetider gällde under julhelgen, då det var extra viktigt att kunna få reda på om man riskerade att smitta anhöriga vid ett eventuellt firande.

Nu befinner sig Sverige i samma situation som andra europeiska länder, som hoppats på att man var på väg mot bättre tider. Utmattningen kring att ständigt höra talas om covid och få höra att vi inte kan leva som vanligt lär leda till att en del, begripligt nog, slarvar med avstånd och försiktighet. På flera enheter rapporteras att det är betydligt fler som testar positivt nu än tidigare, vilket är i enlighet med utvecklingen i andra länder och i enlighet med man tror sig veta om omikronvarianten.

Danmark kämpar med höga smittotal orsakade av omikron, vilket borde få södra Sverige att dra öronen åt sig.

Det borde vara både lätt och snabbt att testa sig, så folk kan ta ansvar och skydda sig själv och andra. Om man till exempel jämför med Frankrike finns i Paris testcenter på många platser, man uppmanas att testa sig dagligen och man kan till och med göra det på väg hem om man känt symptom, eftersom det sannolikt finns testbås på vägen. Självtest är gratis.

Nu har Region Skåne inga internationella storstäder, men ”Parismodellen” är ändå ett ideal att sträva efter. Många testcenter, inga väntetider och goda möjligheter att snabbkolla själv. Den dåliga tillgången till testmöjligheter motiverar inte till försiktighet, trots att det skulle behövas just nu.

Omikronvarianten har visserligen visat sig ge mildare symptom, men eftersom så många fler smittas kan belastningen ändå bli hård för skånsk sjukvård.

Ett ytterligare problem är att det kan bli för dåligt underlag för kartläggningen av hur många som smittats och blivit sjuka om det inte går att testa sig i ett tidigt stadium.

Region Skånes hantering av det här skedet av pandemin är med andra ord en besvikelse.

Opinion

Friskare grisar i EU, friskare människor överallt

Centerpartiets EU-parlamentariker Emma Wiesner
Foto: Fred MARVAUX / EU-parlamentet
Opinion
Opinion

Det är nu förbjudet i EU att använda antibiotika på friska djur i förebyggande syfte, eller som kompensation för en undermålig djurhållning. Det är en välkommen förändring som svenska europarlamentariker varit med och drivit fram genom ett envetet arbete under många år. Liberalen Marit Paulsen som tog initiativet, Centerpartisten Fredrick Federley och nu hans efterträdare Emma Wiesner har drivit antibiotikafrågan.

Antibiotikaresistens är en av vår tids ödesfrågor. Långsiktigt är överförskrivning av antibiotika och på den följande resistens ett värre problem än covid-19. Den medicinska tidskriften Lancet har publicerat en studie som uppskattar att 1,3 miljoner dog av resistenta bakterier 2019, vilket är en fördubbling från 2016. En skrämmande skattning är att det kommer att leda till 10 miljoner dödsfall om året i mitten av seklet. För svensk del handlar det om 70 000 dödsfall per år, att jämföra med 15 000 dödsfall i covid-19.

I de flesta fall är det inte antibiotika i mat som orsakar resistens, men för att respekten för antibiotika ska öka måste man handskas varligare med det i alla situationer. Antibiotika bör bara användas när inget annat fungerar.

Det gynnar Sveriges köttproducenter att det ställs högre krav på övriga EU-länder. Konkurrensen på den fria marknaden blir mer likvärdig, även om Sverige fortfarande ligger före länder som Belgien när det gäller djurvälfärd.

Köttdjur och djur på väg till slakt har behandlats fruktansvärt illa inom EU, vilket inte är rimligt med tanke på att det sedan länge står klart att djuren lider svårt av det. Den långsiktiga målsättningen bör vara att allt EU-producerat kött ska kunna köpas med gott samvete i vetskapen om att djuret haft ett rimligt liv där det fått ägna sig åt sina naturliga beteenden. Det är långt kvar dit, men detta är ett viktigt steg på vägen. Folk får klara sig utan så billiga charkprodukter att man får misshandla djuren och medicinera med antibiotika i förebyggande syfte för att de inte ska bli sjuka.

Martina Jarminder

Opinion

Vem kan göra pojkar studiemotiverade?

Opinion
Opinion

Pojkar i grundskolan presterar sämre än flickor, i alla ämnen utom idrott, vilket Grundskolenämnden i Malmö har uppmärksammat i en hearing, där Linnéskolan och Rosengårdsskolan jämfört erfarenheter kring pojkars prestationer.

Den svenska skolans potential för att jämna ut medfödda sociala skillnader har stått i fokus för den politiska debatten på sista tiden, då främst från ett klassperspektiv, där man oroat sig för att skolan inte längre kan kompensera för skillnader som finns mellan elever från studievana och studieovana hem.

Att det går sämre för pojkar har man känt till länge. Kvinnor är generellt sett mer högutbildade 2019 var det för första gången fler kvinnor på forskarutbildningarna än män. Det kommer att finnas färre enkla jobb framöver, i takt med att till exempel industrijobb automatiseras bort. Män riskerar alltså att få det jobbigt på arbetsmarknaden om de inte kan eller vill utbilda sig. Även det kan bli en klassfråga.

Pojkar från båda skolorna är överens om att det i alla fall delvis är kulturellt betingat. Att killar tycker det är viktigare att vara tuffa än smarta är kanske inte så konstigt i en ålder där man försöker hitta en identitet som vuxen, men det är en dum och skadlig norm. Anti-pluggkulturen gör det dessutom svårt att avgöra om det finns akademiska utmaningar för pojkar som kunde avhjälpas genom förändringar i undervisningen. Tanken på att utbildning och läsning är något ”feminint” är lustig inte minst på grund av att utbildning varit reservat för pojkar under nästan hela historien.

Pojkar på Rosengårdsskolan menar att det är viktigare för dem att få en bra relation med läraren och skolans rektor Cecilia Larsson-Ståhl säger att det finns stora skillnader i hur väl olika lärare lyckas med att jämna ut studieresultaten mellan könen. Det är en intressant insikt och den rektor som kan isolera vilka egenskaper hos en lärare som gör pojkar studieintresserade är uppenbarligen rätt person på rätt plats.

Opinion

Nästan ingen vill bli polis i Skåne

Opinion
Opinion

Intresset för polisutbildningen i Malmö är rekordlågt, vilket är ett problem bland annat för de politiker som lovar ett stort antal poliser som lösningen på flera samhällsproblem.

Man skulle kunna gissa att det handlar om hög risk och låg lön i en olycklig kombination. Det är begripligt att man drar sig för att utsättas för våld och stress för en så låg ingångslön. Låg lön visar också på låg status för yrket, vilket kan göra det ännu mindre attraktivt.

En av de nya studenterna på polisprogrammet tror att gängkriminaliteten och hur brottsligheten beskrivs i Sverige spelar in och skrämmer bort sökande. Samtidigt är det ett tydligt och bra uppdrag för en blivande polis: vem vill inte vara med och vända en skadlig utveckling? Den som vill bli polis för att göra nytta har alla möjligheter.

Man kan spekulera i att om de senaste årens diskussion om poliskåren som grogrund för rasism har gjort polisyrket mindre lockande. Det är synd i så fall, för det ska gärna vara rätt personer som blir poliser och den som reflekterar och ifrågasätter hur polisen fungerar är rätt person för ett jobb med så mycket ansvar och makt.

De politiker som vill gå till val på att lova så många nya poliser att vi omöjligt kan rekrytera dem i tid måste fundera på hur och varför polisyrket inte lockar, så de inte ger löften de vet inte kan hållas.

Martina Jarminder

Opinion

Inga fler klassresor

Klassrum.
Foto: Hossein Salmanzadeh / TT
Opinion
Opinion

Svenska skolan sviker sitt kompensatoriska uppdrag. Föräldrarnas utbildningsbakgrund blir allt mer betydelsefull för hur eleverna presterar. Eleverna med störst behov drabbats värst av skolans sviktande kvalitet.

Verkligheten som Emma Leijnse skildrar i reportageboken I en annan klass (Natur och Kultur) är inte ny eller okänd men hennes skildring av besök i två skolklasser tydliggör problemen.

Klasserna representerar ytterligheter. Den ena ligger i ett utsatt område i Malmö, den andra i akademikerstaden Lund. När barnen i Lund får läxhjälp från sina i regel högskoleutbildade föräldrar, hjälper barnen i Malmö sina föräldrar med svenskan. Betyget C är ett bra betyg för Malmöskolans elever, för Lundaföräldrarna innebär det stor besvikelse.

Eleverna från högutbildade hem har också mer högutbildade lärare. Eleverna med svenska som andraspråk har lärare med sämre språkkunskaper. Flera gånger reagerar Leijnse på att hon har svårt att förstå vad vissa lärare på Malmöskolan säger.

Det är svårt att locka lärare till utsatta områden och många blir kortvariga.

I en intervju i Skolvärlden (21/10 -21) menar läraren och skoldebattören Filippa Mannerheim att klassiska undervisningsmetoder borde göra comeback i svensk skola. Hon vänder sig mot "produktpedagogik" där eleven förväntas söka kunskap och arbeta självständigt utifrån lärarens instruktioner, ett undervisningssätt där läraren ska coacha snarare än undervisa. Tid för övning och inlärning har blivit knapp, istället förväntas eleverna ständigt visa vad de kan. Det som bedöms är vaga "förmågor", snarare än faktakunskaper. För elever som fått med sig kunskaper hemifrån behöver det inte vara ett problem, för elever som skulle behöva hämta in kunskaper blir det förödande.

Det är en ordning som slår ut många elever, och skapar stress för andra. Ändå har idéerna fått stort genomslag. Det blir ytterligare en faktor som missgynnar de svagaste eleverna. Resultatet syns tydligt i klassrum som omöjliggör klassresor.

Mimmie Björnsdotter Grönkvist

Opinion

Elsparkcyklar skulle haft parkering från början

Opinion
Opinion

Malmös kommunalråd Andreas Schönström glädjer sig åt ett regeringsförslag om att det kan bli förbjudet att parkera elsparkcyklar där det inte finns ställ. Det vore välkommet om det blev så, inte minst för att undvika olyckor. Risken för synskadade har till exempel uppmärksammats tidigare.

Elsparkcyklarna har hanterats konstigt från uthyrarnas sida. Tanken på man ska kunna slänga en tung maskin där man står är ett feltänk. Hade cyklarna lanserats som något man kan köra från en parkering till en annan hade det sannolikt inte blivit kontroversiellt från början. Hade cyklister slängt sin cykel på trottoaren och gått därifrån när turen var slut hade vanliga cyklar också irriterat.

I mitt område är det under sommarhalvåret mycket elsparkcyklar, som ofta körs av yngre personer, gärna snabbt och flera på varje fordon. Jag är snarare imponerad över att det inte sker fler olyckor än det gör, både där förare och fotgängare, även om det är tråkigt att Skåne ligger i ”olyckstoppen” för sparkcyklar.

Det finns inrutade zoner att ställa dem i, men man kan misstänka att grejen med att slänga dem på trottaren ingår i roligheten för vissa som hyr elsparkcykel. Annars är det svårt att förklara unga användarnas förkärlek för det. Det är kul att retas när man är ung.

Företagen har fått många möjligheter att styra upp hur cyklarna hanteras, men misslyckats eller valt bort problemlösning och då får man tyvärr lösa det uppifrån.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Axofinans

Nytt skolår – nya utgifter

Axofinans Ett nytt skolår innebär en hel del att tänka på. Barnen behöver ofta nya kläder, nya skor, ny ryggsäck samt nya anteckningshäften och dylikt.

Detta kan kännas som en hård smäll mot plånboken, särskilt med tanke på den nuvarande världssituationen, men det är oundvikliga och nödvändiga kostnader det gäller. Det finns dock sätt att spara pengar på dessa utgifter, om man planerar rätt och försöker strama åt budgeten. Man kan exempelvis köpa produkter i andra hand, sälja förra årets kläder och accessoarer, och se till att man köper produkter som håller i längden.

Den kommande perioden är hektisk för föräldrar runtom landet, eftersom ett nytt skolår befinner sig precis runt hörnet. Början av ett nytt skolår brukar vara en spännande händelse för barn, men innebär en hel del utgifter och bekymmer för föräldrarna. Barn växer snabbt, särskilt under de tidigare åren, och ett nytt skolår innebär därmed helt nya kläder och ny skolutrustning. Det är därför viktigt att man ser till att budgeten kan klara av detta. Processen kan upplevas som rätt frustrerande, men med rätt strategi behöver inte det nya skolåret vara så pass läskigt som det kanske verkar. Det här är vad man bör tänka på.

Sälj det som inte längre kommer användas

Produkterna som man införskaffat året innan är nog antingen för små eller för slitna för det nya skolåret, men det innebär inte att man bör slänga dem. Lägger man ut det gamla, exempelvis på marknadsplatser på nätet, kan man få in mer pengar för det nya, samtidigt som man värnar om miljön och ser till att andra barn får tillgång till bra kläder. Det som inte går att sälja går altid att donera till välgörenhet och dylikt, för att se till att inget går till spillo.

Köp andrahandsprodukter

Även om man inte känner sig bekväm med att köpa kläder i andrahand åt sina barn, finns det en hel del andra produkter man kan köpa begagnat inför det nya skolåret för att spara pengar. En ordentlig ryggsäck kan kosta en rejäl peng, men det går att hitta massvis med bra ryggsäckar på nätet, som inte sett mer än ett några månaders användning.

Även elektronik, såsom miniräknare eller mobiltelefoner, går utmärkt att köpa i andrahand. Detta är särskilt rekommenderat för yngre barn, eftersom de inte är särskilt varsamma över sina elektroniska ägodelar.

Ibland är det viktigt att söka hjälp

Barnen och deras behov bör alltid komma först. Därför är det viktigt att se till att man håller sig till en budget och ser till att det finns pengar över för det nödvändiga innan skolåret börjar. Men ibland slår saker och ting snett, vilket innebär att man måste söka hjälp på annat håll. Med hjälp av ett privatlån kan man se till att allting fortlöper som vanligt, även när det går fel i karriären eller i ekonomin. Ett privatlån från rätt bank är alltid att föredra framför sms-lån och dylikt, eftersom räntorna är lägre och företagen tenderar att vara mer seriösa samt uppriktiga.

Återanvänd inom familjen

För den större familjen är det alltid bra att återanvända vid möjlighet, istället för att köpa nytt år efter år. Återanvändning av skolprodukter och kläder är något som både skonar miljön, men även plånboken. Det känns även vanligtvis mycket bekvämare för barnen än att köpa in begagnade kläder och dylikt från annat håll.

Långsiktig planering lättar på stressen

Att uppfostra barn är dyrt – det vet alla. Men med långsiktig ekonomisk planering behöver man inte uppleva onödig stress inför varje skolår. En ordentlig buffert och en rimlig budget är allt som behövs för en god hushållsekonomi. Investering är ytterligare en faktor att fundera över, eftersom bra investeringar kan säkerställa barnens framtid och se till att varje nytt år blir enklare ekonomiskt än det föregående.

Sammanfattningsvis kan man göra följande för att underlätta ekonomiskt inför det nya skolåret:

– Spara pengar genom att köpa produkter i andrahand. Detta är ett utmärkt alternativ för mindre familjer och för familjer som värnar om miljön.

– Spara pengar genom att återanvända produkter inom familjen. En självklarhet för den större familjen.

– Sälja gamla produkter inför det nya skolåret.

– Lägga undan pengar för en buffert och hålla sig till en god, välanpassad budget.

Opinion

Därför är kryptovaluta dålig idé för kommuner

Opinion
Opinion

Ett av de märkligare förslagen från skånsk kommunpolitik är att en kommun skulle kunna investera en del av sina pengar i kryptovaluta som Bitcoin. Intresset för krypto har nått nästan sektliknande dimensioner och det är begripligt att tanken om snabba pengar lockar privatpersoner. I bästa fall är kryptovaluta gratis pengar, men risknivån gör det föga lämpat för organisationer som kommuner att spekulera i.

Det är svårt att se varför en verksamhet som en kommun skulle vilja ägna sig åt en ekonomisk spekulation som kräver påpasslighet och specialkunskaper. Kryptovalutan påverkas av börsens rörelser och dess förespråkare menar att man kan sitta lugnt i båten när den sjunker som de gjort under de senaste månaderna då kryptovaluta halkat ner på den lägsta nivån på tio år och lita på att den ökar i värde igen.

Att en kommuns tillgångar i bitcoin skulle kunna falla med 40 procent lär dock orsaka oro, oavsett hur det är med den saken. Om en kommun investerar i krypto kommer de att behöva svara på frågor från oroliga medborgare som läst rubriker om värdeminskningar och som undrar om kommunen är barskrapad. Det är nog ingen större risk att skånska kommuner börjar spekulera i hypoteser och påhittade valutor. Men det skadar inte att påminna sig om varför det är en dålig idé. Det skapar helt enkelt inte förtroende i relationen med medborgarna.

Opinion

Livskvalitet

STOCKHOLM 20200930Björn Natthiko Lindeblad är aktuell med boken “Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk”Foto: Claudio Bresciani / TT / Kod 10090
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Efter buddistmunken Björn Natthiko Lindeblads planerade död har diskussionen om dödshjälp fått ny fart i Sverige. Inga av de politiska partierna är i nuläget för dödshjälp, men många privatpersoner är positivt inställda, inte minst om de sett anhöriga vars lidande gjorde deras död mindre värdig än de önskat sig. Partiernas tveksamhet är begriplig: det är en känslig fråga.

Det inte minst eftersom diskussionen ofta hamnar på samma för Sverige irrelevanta nivå. Man tittar på en skräckkabinettsversion av dödshjälp som används som ett smidigt sätt att göra sig av med för samhället oönskade individer. I den versionen diskuterar man vad som händer om Sverige tillåter att kortvarigt deprimerade personer ber om dödshjälp istället för psykologhjälp, eller en genomrutten anhörig till en funktionsvarierad person föreslår att hen ska be om dödshjälp för att inte ”ligga till last”.

Detta i Landet Lagom, där vuxna människor inte ens är betrodda med att köpa en flaska bordsvin på ICA. När läste man senast en rubrik i en svensk tidning om ett ifrågasatt människovärde hos en funktionsvarierad eller om det verkligen är lönt att deprimerade får gå i terapi för skattebetalarnas pengar? Sannolikheten att just Sverige ska tillåta en extra radikal form av eutanasi, där det räcker med att uttrycka ett önskemål om att ända sitt liv för att det ska beviljas, är i princip noll.

Det är betydligt mer sannolikt att Sverige skulle börja med en så restriktiv tolkning att det nästan skulle bli omöjligt att få det beviljat och gömma det i en snårskog av regelkrångel och administration. Kanske är det gott så. Om man ser att systemet är till för de som drabbats av ett obotligt lidande som de inte ser något slut på kanske beröringsskräcken minskar. Då kan de få som inte ser någon annan utväg sluta sitt liv som Björn Lindeblad: omgiven av kärlek och trygghet, på sina egna villkor.

I nuläget diskuterar vi en form av dödshjälp som Sverige aldrig kommer att införa och i princip ingen kommer att vara för. Martina Jarminder

Opinion

Mer ankdamm i Hörbypolitiken, tack

Gräsandsfamilj
Foto: Sergei Grits
Opinion
Opinion

För tre år sedan fick Hörbybon Gunilla Kronbäck ja till ett medborgarförslag om att bygga nya ankhus för änderna i Hörbyån. När Kronbäck flyttade till kommunen för 20 år sedan gladde hon sig åt de många gräsänderna, men antalet minskade som en följd av att ankhusen vandaliserats och gjort ungarna till måltavlor för rovfåglar.

Hon lade ett förslag om nya ankhus, fick ja och lämnade över material till kommunen, eftersom tekniska nämnden satt som villkor att det inte fick kosta kommunen något, vilket i sig är rätt konstigt. Sedan dess har inget hänt. Politiker hänvisar till tjänstemän och vice versa.

Det är inte ett gräsandsproblem, utan ett trygghetsprobem. Man måste kunna lita på beslutsfattare och tjänstemän och medborgarna måste känna att det lönar sig att engagera sig i sin närmiljö. Den lokala demokratin måste fungera i praktiken och den som vänder sig till kommunen med frågor måste kunna få bra svar. Ingen har velat veta av Kronbäcks ankhus efter beslutet att bygga dem. Så urholkar man förtroendet för lokal demokrati.

Peter Siilak, samhällsbyggnadschef i Hörby kommun frågar vad han har med saken att göra och menar att det inte är hans bekymmer. Självklart är det det. Alla chefer i en kommun har ansvar för att medborgarna ska känna sig som en del av en sund fungerande lokal demokrati och organisation, där man håller sina löften och medborgarnas synpunkter är viktiga.

Sverigedemokraternas Anders Hansson säger att beslutet som tekniska nämnden tog är jättekonstigt, eftersom man lägger ansvaret för bygget på Gunilla Kronbäck. Det har han rätt i. Vandalisering och återställning borde vara en fråga som intresserar kommunen mer än så.

Hansson lovar nu att man ska försöka hitta materialet som Gunilla Kronbäck har lämnat in, så ankhusen kanske kan byggas, även om han säger att han inte kan lova något. Men Hörby har redan lovat Gunilla Kronbäck att bygga ankhus. Det är det som ja till ett medborgarförslag innebär. Dags att hålla det löftet.

Martina Jarminder

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL