I andra kammaren var det tradition att talmannen hämtades från det största partiet, som i mer än 100 år varit Socialdemokraterna. När enkammarriksdagen tillträdde efter valet 1970 ville Socialdemokraterna naturligtvis hävda att den traditionen skulle fortsätta, och eftersom S kontrollerade majoriteten med hjälp av stödpartiet VPK blev det ingen strid om att utse Henry Allard till talman i den första enkammarriksdagen.

När Socialdemokraterna förlorade makten 1976 ville den tilltänkte regeringsbildaren Thorbjörn Fälldin (C) inte ta strid. Han högaktade Henry Allard och drev igenom att Allard skulle väljas om utan motkandidat.

Men 1979 ville framförallt Moderaterna, som då blivit näst största parti i riksdagen (en position partiet behållit ända till årets val), att de borgerliga skulle driva igenom sin talmanskandidat. Fälldin föreslog M-ledaren Gösta Bohman att han skulle ta det prestigefulla uppdraget, men Bohman tackade nej. Centerveteranen Torsten Bengtsson, som varit förste vice talman, ville gärna kröna sin karriär med att bli talman, men Moderaterna drev igenom att deras veteran Allan Hernelius skulle lanseras.

Men istället blev S-kandidaten Ingemund Bengtsson vald med röstsiffrorna 168-166. En ledamot hade alltså röstat emot partilinjen och en hade lagt ned sin röst. Många gissade att Torsten Bengtsson hämnades på Moderaterna för att han inte accepterats av dem, men han erkände aldrig det. 1991 förlorade S valet igen och då valdes den första icke-socialdemokraten, också den första kvinnan, till talman, Ingegerd Troedsson (M).

2014 hade Sverigedemokraterna blivit tredje största parti och hävdade den etablerade principen om att välja vice talmän i partiernas storleksordning. Men när SD föreslog Björn Söder som andre vice talman krävde Vänsterpartiet sluten votering. Övriga partier meddelade att de inte aktivt skulle rösta på Söder utan lägga ned sina röster. Då det krävs majoritet bland de röstande för att bli vald i de första två voteringsomgångarna och Söder fick stöd nästan bara av sina partikamrater krävdes det tre röstningsomgångar med slutna sedlar och därefter rösträkning för att han skulle bli vald. Det var en enig demonstration mot det främlingsfientliga partiet.

Fyra år senare blev det dramatiskt på nytt. Alliansen föreslog Andreas Norlén (M), och eftersom SD:s ledamöter stödde förslaget vann Norlén voteringen mot Åsa Lindestam (S). I voteringen om andre vice talman föreslogs Lotta Johnsson Fornarve (V), som vann mot Björn Söder med 149-82 och 117 nedlagda röster (Alliansen).

Om SD ställer krav på att få tillsätta talman och föreslår Björn Söder är det inte säkert att han blir vald. Det krävs bara att en liberal ledamot röstar på den socialdemokratiska kandidaten (förutsatt att också C gör det). Vem som blir S kandidat är oklart, eftersom Åsa Lindestam, som varit förste vice talman, inte ställt upp för omval till riksdagen.

Om däremot omval av Andreas Norlén föreslås får han troligen Centerpartiets röster igen. Då skulle nedlagda röster från missnöjda sverigedemokrater inte få någon betydelse.

Tipset är att Norlén blir omvald, men det kommer sannolikt att bli dramatik innan valet är klart.

Yngve Sunesson