Annons

Annons

Annons

Mästerlig Lindqvist i pjäs som inte vågar sluta vara roman

En fantastisk roman, i händerna på en fantastisk skådespelare. Kan det bli annat än just fantastiskt? Anna Lindblom har sett en pjäs som bultar och lyser – så länge den får lov att faktiskt vara en pjäs.

Text: 

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.

Det är Cecilia Lindqvist som bär upp monologen ”Mitt namn är Lucy Barton”. Foto: Emmalisa Pauly

Annons

Elizabeth Strout är, vågar jag påstå, en av världens bästa författare. Nobelprisnivå. Hon skriver texter som lever, som skimrar, som tar dig i anspråk, vidgar dina sinnen, vidgar dina vyer. Hon skissar fram sina karaktärer med en fjäderlätt penselföring och en total tillit till läsaren. ”Mitt namn är Lucy Barton” är sålunda en fantastisk roman, där Strout på bara lite drygt 150 sidor väver ett helt universum kring en mor och en dotter som möts i ett sjukhusrum i New York någon gång på åttiotalet. Ensamhet, utsatthet, trauman som sargar, kärlek som famlar, hoppet som lever, den mänskliga existensens storslagna rikedom sida vid sida med dess fattigaste futtighet och råaste grymhet, allt ryms i det där sjukhusrummet, och i den berättelse som slingrar sig ut därifrån.

0 kren månad

Läs vidare med Digital!

Läs för 0 kr i en månad – därefter tills vidare 119 kr/månad. Ingen bindningstid.

Visa vad som ingår i Digital

Det här ingår i Digitalpaketet

  • Alla lokala nyheter på vår sajt och nyhetsapp.
  • Nyhetsbrev med de senaste nyheterna – direkt i mejlen varje dag.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan