Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
Elproduktion nu, inte 2030

Moderaternas kärnkraftsplan polariserar energipolitiken med subventionering av ny kärnkraft på vindkraftens bekostnad. Planen hotar genomförandet av klimatomställningen.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Kärnkraftverket Ringhals 2. Foto: Björn Larsson Rosvall

Annons

Sol- och vindkraft är enligt FN:s klimatpanel den elproduktion som har i särklass störst potential och till lägst kostnad kan minska utsläppen till 2030. Ju snabbare vi ökar elproduktionen, desto mer kan vi minska energiimporten från Ryssland. Näringslivet och den elintensiva industrin efterfrågar ”massvis” av vindkraft, som är billigast, går snabbt att bygga ut och kan pressa elpriset.

Mot denna bakgrund är det mycket förvånande att Moderaternas nya plan – som nu också SD, KD och L i huvudsak slutit upp bakom – inte berör behovet av ny elproduktion till 2030. I stället fokuserar man på att subventionera ny kärnkraft och minska andelen vind- och solkraft i elsystemet, de två produktionsslag som kan byggas ut snabbast.

Annons

Programmet nämner inte att LKAB:s och SSAB:s kommande vätgaslager ökar flexibiliteten i elsystemet och gör vindkraften mer planerbar. Också batterier i eldrivna fordon och smart styrning av exempelvis värmepumpar kan bidra till ökad flexibilitet och planerbarhet.

Annons

Moderaternas ensidiga fokus på kärnkraft går på tvärs mot utvecklingen i resten av världen, där IEA förväntar att sol- och vindkraft ökar kraftigt medan kärnkraften ligger kvar på 10 procent av elproduktionen. Skälet är att sol och vind är mycket billigare än ny kärnkraft, och att skillnaden dessutom ökar.

Moderaterna vill att kärnkraft ska få en ersättning för den ”stabilitet som den ger elsystemet” och att denna framför allt ska betalas av ”vindkraftsproducenterna”. Det betyder att den vindkraft som elintensiva industrier i norra Sverige har ett så stort behov av ska betala en ersättning till den befintliga och lönsamma kärnkraften i södra Sverige. Det skulle hota klimatomställningen.

Riksdagspartierna måste nu ta gemensamt ansvar för det svenska elsystemets utveckling. Oavsett om man tror mest på vind- och solkraft eller på kärnkraft, måste man inse att det krävs långsiktiga spelregler för att åstadkomma investeringar.

Partierna måste anstränga sig för att kompromissa. Att inför riksdagsvalet komma med konfrontativa förslag där ett kraftslag ska straffa ett annat är förödande.

Partierna bör enas om en kortsiktig plan för att snabbt bygga ut elproduktionen, fram till 2030.

Annons

De bör dessutom enas om principen om teknikneutrala styrmedel, eftersom ingen med säkerhet vet vilket elsystem som på sikt blir mest stabilt, hållbart och kostnadseffektivt. Det gäller att skapa förutsättningar för olika kraftslag, energilagring och ett mer flexibelt elsystem.

Filip Johnsson

professor i Energisystem, programchef Mistra Electrification, Chalmers

Lisa Göransson

forskarassistent, Chalmers

Tomas Kåberger

professor i Industriell energipolicy, Chalmers

Anders Wijkman

hedersordförande Club of Rome, ordförande Climate-KIC

Annons

Annons

Till toppen av sidan