Där jag bor i Malmö (Skogshill) har vi ett eget litet arboretum, alltså en samling unika träd, flera riktigt ”rara”. Suveränen i gänget, vår 150-åriga blodek, gick dock i backen med ett brak i samband med januaristormen i år och tog med sig mina grannars enplanshus. Trädet och rotsystemet är nu nerflisat, huset är återuppbyggt, gräsmattorna nysådda och grannarna har kunnat flytta in igen. De kom undan med blotta förskräckelsen.
Ett annat arboretum har länge fascinerat mig, arboretet vid Esperöds herrgård, Kivik. Herrgården ägs av konstnärsparet Bo Hultén, en gammal kompis från den tid då Skånes konstförening betydde något, och Rose-Marie Qvarfordt och de kan glädja sig över att för en vecka sedan firade den unika trädsamlingen formellt sin 100-årsdag. Det var under 1922 som ryttmästaren Albert Wallis la grunden, och när han avlidit fortsatte hustrun Elsa Wallis att utveckla projektet, och där är vi idag. Med hjälp av ideella krafter sköts arboretet efter konstens alla regler. Utflykt rekommenderas.
Det finns 40 000 kvadratmeter att ströva runt i – och så är det gratis.
Bland annat finns här en mängd olika magnoliaarter att beskåda. Junimagnolian sprider sin väldoft i juni-juli. Somliga är över 25 m höga. Mandaringran, kaskadgranar, himalayaceder, jeffreytall, kinesiskt tulpanträd, hjulträd, kineskisk sekvoja och mycket mycket mera finns att upptäcka..
Man skulle kunna tänka sig att januaristormen -22 och tidigare stormar som elaka Gudrun for fram över skogen, men här kan vi verkligen tala om segt virke. Allra segast är den 500-1000-åriga skogseken, som vi gärna kallar ”Gammeldansken” med nästan nio meters omkrets. För den är minst från Tycho Brahes tid, alltså den danskskånska renässansen, men den kan vara mycket äldre än så. Kanske är eken från vikingatiden. Smaka på det.
När jag senast besökte Gammeldansken i samband med Piraten-dagen i förra veckan så berättade Bo Hultén att han och Rose-Marie inte längre får sköta och vårda eken, det ska länsstyrelsen – med konungslig makt – göra. Det är bara det att DET GÖR INTE länsstyrelsen. Det betyder inte att eken är vanvårdad, men länsstyrelsens experter får ju åtminstone se till den då och då. Hallååååå!?! Vakna i era moduler.
Skånes träd är mer än ekar och bokar men dessa bjässar är bara så fantastiska. Trädkramarna inom Naturskyddsföreningen gör då och då en inspektion av Skånes största träd, alltså de med störst omfång, och här är de tre översta på pallen:
”Tusenårseken” på Bosjöklotser som har nästan tio meter i omkrets. Fridlyst sen 1967. Eken är kanske inte 1000 år men väl 600-700.
Vegeholmseken, Ängelholm, med nästan nio meters omkrets. Plus för eken är att den har en hel stam.
Den som vill läsa om våra jätteträd rekommenderas denna sajt: https://skane.naturskyddsforeningen.se/har-ar-skanes-storsta-trad/
… så för en botanist är ju Pepparholm/Peberholm, den konstgjorda ön vid Örersundsbroen, ett eldorado. Med jämna mellanrum inventeras ön på sitt innehåll och för ganska länge sen noterades att här finns en – rönn! Vad gör den där? Hur kom den dit?
Svaret ska avslöjas i mina postuma memoarer. Vi organiserade gammeldanskar har tystnadsförbud, men det finns platser i världen dit rönnen – viktig ingrediens i Gammel Dansk-bittern – kommer på de förunderligaste vis. Som rönnen utanför Arcus fabrik utanför Oslo i Norge, där Gammel Dansk numera görs. Den sattes offentligt 2016.
Rönnen på Peberholm är en annan sak. Hur den kom dit är som Churchill sa om Ryssland: ”En gåta inlindad i ett mysterium inuti i ett enda stort svårförklarat dunkel.” Ungefär.
… så kepsen av för alla lantbrukare, herrgårds- och husägare m fl som vårdar sina träd. Inför sommarens värmeböljor tänker jag på det gamla talesättet: Den som hugger ner sitt träd ångrar sig efteråt när också skuggan försvunnit.
Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.
