Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
Mitt i livsmedelskrisen

Sverige har inte råd att förlora delar av sin matproduktion. Samtidigt som vi producerar världens säkraste och renaste mat lägger bönder ned i allt raskare takt. Den skenande kostnadsökningen av de insatsmedel som krävs för att producera mat fortsätter.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Anna Jung Bild: Privat

Annons

När stora livsmedelsproducerande länder kolliderar, bränslekostnader skjuter i höjden och gödning blir en bristvara står svensk politik och stampar. Förra veckans pressbriefing från regeringskansliet visade ansvarig minister Sätherberg (S) hävda att hon ”inte ser några lärdomar att dra från föregående kriser” och att några akuta problem för livsmedelskris saknas. En anmärkningsvärd analys. Finansminister Damberg (S) lade igår fram ett åtgärdspaket som redan sågats av branschen som otillräckligt.

Sverige producerar mat bättre än andra länder samtidigt som politiken skapar nedläggningar med medföljande import av mat som inte uppfyller kraven för svensk produktion. Det finns inget vett i detta. Inte heller något ekonomiskt vett. Det är miljömässigt bakvänt och en säkerhetspolitisk risk. Den som är beroende av andra länder för sin mat är politiskt låst.

Annons

Annons

Alla vet inte att Brasiliens beroende av rysk gödning ligger bakom deras vägran att införa sanktioner mot Ryssland. Så enkelt är det att tappa kontrollen över sin egen utrikespolitik. Ukraina och Ryssland är stora veteproducenter, som tillsammans med ett fåtal andra länder även är stora exportörer.

Livsmedel finns på en världsmarknad där priserna sätts. Även Sveriges bönder konkurrerar på den här marknaden. Det är därför svenska bönder inte kan ha sämre förutsättningar än grannländerna. Man kan inte producera vete med långt högre kostnader för diesel, gödning och energi utan att tappa i konkurrenskraft. LRF beskriver kostnadsökningen till över 8 miljarder på några månader. En siffra som inte kan bäras av livsmedelsbranschen. När omvärlden tar höjd för en matkris så har Sverige knappt kommit in på banan.

Sverige är idag ett land med 16000 heltidsbönder där 8% används som jordbruksmark. Självförsörjningsgraden ligger idag under 50% - vilket är anmärkningsvärt lågt. Böndernas sårbarhet blir resterande samhälles sårbarhet. Därefter en säkerhetspolitisk sårbarhet. Det är dit vi är på väg nu.

Sverige måste få en jordbrukspolitik värd namnet. Vi behöver sänkta kostnader, liknande konkurrensförutsättningar, lager, ökad produktion, en normal balans mellan import och egen produktion samt en djupare förståelse för funktionen. Idag saknas såväl förståelse som politisk vilja. Det är unikt i världen att sakna den här typen av grundläggande förståelse.

Annons

Det svenska jordbruket är reellt sett konkurrenskraftigt. Det är jordbrukspolitiken som brister. Det gör att vi tappar konkurrens och export utåt, samt att vi inte ens klarar självförsörjning. Vår självförsörjningsförmåga är lägst i EU. Att Sverige svälter på mindre än en vecka vid konflikt, eller kris, är inte en myt utan en realitet. Svag politik gör oss sårbara.

Annons

Regeringens åtgärdspaket löser inte problemet. Varken sittande regering eller föregående Alliansregering lade grunden för en stabil svensk livsmedelsproduktion. Den mediala bilden har fokuserat mer på enkla paroller om vad man vill ha - snarare än vad man måste ha. Sveriges bönder behöver lönsamhet, frihet från överreglering och funktionella politiker som kan ämnet. Annars står även Sverige inför en allvarlig kris.

Edward Nordén,

jordbrukspolitisk och säkerhetspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling

Anna Jung,

landsbygdspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling samt kommunpolitiker i Höör

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy