Filmfredag

Mäktig filmupplevelse som kunde saktats ner

Ett bräckligt segelfartyg tar familjen Nilsson över Atlanten.
Foto: John Christian Rosenlund
Kultur och nöje
Film/Recension Gunilla Wedding recenserar regissören Erik Poppes Utvandrarna som har biopremiär på juldagen.

Vilhelm Mobergs Utvandrarepos och Jan Troells filmatiseringar av böckerna sitter djupt i mitt hjärta. Det är uppväxtböcker och uppväxtfilmer men också historia som slingrar sig in i släkthistorien. Trådar som går från min farfars lilla skogstorp tvärs över Atlanten - och tillbaka igen.

Att återvända till det här i en ny filmatisering är vanskligt. Det är lätt att sakna det som valts bort och att jämföra. Samtidigt står det tydligt kort in i norska regissören Erik Poppes två och en halvtimme långa Utvandrarna att den här filmatiseringen vill hitta en egen väg. Det är konsekvent Kristinas perspektiv som gäller och det är också hela resan från svälten i Korpamoen i Ljuders socken i Småland till den astrakandoftande döden vid Kichisaga-sjön i Minnesota i en film. Hela filmen är en livsresa och börjar också med vagnen som skakar bort från Kristinas föräldrahem på väg mot Karlskrona och färden över Atlanten. Längs vägen får vi i vackert, blekt ljussatta bilder ta del av det som leder fram mot beslutet om resan. Här finns Kristina och Karl Oskars starka kärlek sinnlig och övertygande men också nödåren, svälten, dottern Annas fruktansvärda död och ett trångt samhälle där ”sockenhoran” Ulrika inte är välkommen i kyrkan men gärna de som köper hennes kropp.

Lisa Carlehed spelar Kristina.
Foto: John Christian Rosenlund

Stora känslor

Jag förstår poängen med att slutföra Kristinas resa i en film samtidigt som det gör att de flesta andra karaktärer blir ganska grunda och alltför lätt fylls i av det jag har med mig till filmen. Har man inte det med sig är det kanske svårare? Det gör också att nyanser i avgörande konflikter försvinner. Konflikten med den framväxande svenskförsamlingen vid Kichisaga hårdras rejält medan konflikten mellan nybyggarna och de amerikanska urinvånarna mjukas upp på ett nästan fånigt sätt.

Utvandrarna siktar också så tydligt på episk storfilm med stora känslor, smäktande musik och vissa scener gränsar farligt nära pekoral. Att de inte ramlar över beror på att fantastiskt skådespeleri - inte minst hos Lisa Carlehed som Kristina och Kerstin Linden som dottern Lill-Märta - lyfter allt till högre höjder. Poppes filmatisering lyckas också lika tydligt som föregångaren beskriva livets eviga hårda slit, så väl Karl-Oskars som Kristinas. Här finns smuts under naglarna på riktigt men också klassresan som Amerikafärden innebär för många, inte minst Ulrikas. Här känns Tove Lo en aning obekväm i rollen till en början men djupnar i sin karaktär och växer efterhand stort. Gustaf Skarsgårds gör en tydlig och stabil Karl Oskar som samtidigt lyckas vara den biperson han är när det är Kristinas berättelse som gäller.

Gustaf Skarsgård som Karl Oskar Nilsson, Kerstin Linden som Lill-Märta och Lisa Carlehed som Kristina.
Foto: John Christian Rosenlund

Var är ett hem?

Att göra Utvandrarna i dag är naturligtvis också ett självklart sätt att knyta ihop nu och då, att påvisa likheterna mellan svenskarnas Amerikaflykt med flykter som görs över hela världen än idag. Båtresan med det bräckliga segelfartyget över Atlanten ger naturligtvis associationer till livsfarliga båtresor för dagens flyktingar och det där med fördomar man tar med sig och kulturkrockar som är sig så lika öppnar upp för bra diskussioner.

Sammantaget är det här en mäktig och välspelad filmupplevelse som kunde ha saktats ner, som kunde hållit tillbaka de starkaste känslorna och vågat mer gråskalor i konflikterna. Frågan som lyser starkast filmen igenom är ändå den livsviktiga som Kristina återvänder till gång på gång. Vad är ett hem? Där man bor? Där man har sina rötter? Där man älskar? Jag skänker min farfar en tanke igen. Han gjorde det som aldrig Kristina fick göra - reste tillbaka över Atlanten, återsåg sin familj och blev kvar i det gamla hemlandet. Livets tillfälligheter avgör så många gånger vart vårt hem är, därför är jag där jag är nu.

FAKTA

Filmrecension

Film

Utvandrarna

Regi: Erik Poppe

Medverkande: Lisa Carlehed, Gustav Skarsgård, Tove Lo, Kerstin Linden, Sofia Helin med flera

Betyg: 4

Kultur och nöje

Kristina är Lisa Carleheds filmrevansch

'Det är fantastiskt att få sparka in dörren med den här rollen. Nu är jag här för att stanna', säger Lisa Carlehed, som spelar Kristina från Duvemåla i 'Utvandrarna'.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Rollen blev till guld – för Lisa Carlehed. Efter allt motstånd från den svenska branschen knep hon huvudrollen i storfilmen "Utvandrarna".
– Jag har kommit för att stanna. Nu kan ingen hålla mig ute längre, säger hon.
PREMIUM

Kristina från Duvemåla är ensam i en liten stuga mitt ute i skogen i Minnesota. Vattnet har gått, hon blöder, har ont och barnet vrider sig ur livmodern. Tajmningen är inte den bästa. Men barnet gör som barn brukar – kommer oavsett. Kameran dyker in under Kristinas kjol och jajamän, där kommer en skrynklig, gråblå bebis samtidigt som Kristina svimmar.

– Den där förlossningsscenen är det sjukaste jag varit med om. Vi hade bara en tagning för det var så mycket som skulle riggas med magen. Vattnet skulle ut där, och bebisen skulle ut där. Det var så många tekniska faktorer som gjorde att det lätt hade kunnat gå åt pipsvängen. Men det gick bra, säger Lisa Carlehed.

Att den krystande Kristina spelas av just Lisa Carlehed – för den svenska publiken en helt okänd person – hade skådespelaren gett sig sjutton på, redan på första audition.

– Det ska man inte underskatta, det där mentala. Det är starkt, säger hon.

"Riktigt illa"

Helt givet var det kanske ändå inte, trots att hon är svensk och har ägnat sig åt skådespeleri under hela sitt yrkesliv. Men en teaterutbildning i Danmark, som man betalar för, gjorde det omöjligt att jobba i Sverige, säger Lisa Carlehed.

– Jag har blivit så motarbetad i Sverige, det har varit riktigt illa. Jag har blivit sedd ner på för att jag inte har gått en svensk scenskoleutbildning. Ingen ville ta i en med tång, säger hon och fortsätter:

– Och det blir ju svårt att visa vad man går för om man inte får chansen. Så jag fick bli kvar i Danmark, där fick jag i alla fall jobba och vara med i skådespelarförbundet.

Hon skrattar till.

– Ja, nu kommer bitterheten här.

Lisa Carlehed säger att hon aldrig har accepterat tanken på att ge upp planerna på en karriär i Sverige. Med Kristina på cv:t ser förutsättningarna plötsligt annorlunda ut och hon ska spela in en romantisk komedi redan i vår.

– Jag får tacka Erik (Poppe, regissören, reds anm). Det är fantastiskt att få sparka in dörren med den här rollen. Det är verkligen på tiden och nu är jag här för att stanna.

"Bombarderad liten själ"

Hur publiken ska ta emot detta nationalepos i ny kostym återstår att se, men Guldbaggejuryn har redan sagt sitt. Filmen är nominerad till bland annat bästa film – och Lisa Carlehed är nominerad i kategorin bästa kvinnliga huvudroll.

I nya "Utvandrarna" är det Kristinas resa, den bokstavliga och den inre, som är filmens huvudfokus.

Lisa Carlehed tar en klunk av sitt te i ett ombonat intervjurum, långt ifrån blodiga trasor, svält och språkförbistring, allt det som drabbar hennes hårt prövade rollfigur.

– Hon blir så bombarderad av olika saker under resans gång. Det har varit så kul att få porträttera hennes lilla själ som ska få uppleva så mycket. Det går inte att relatera till vad de gick igenom som nutida, privilegierad person. De här människorna har aldrig sett ett hav, de vet inte vad USA är när de åker.

”Utvandrarna” går upp på svenska biografer på juldagen. Filmen bygger förstås på Vilhelm Moberg-böckerna om Karl Oskar och Kristina som utvandrade till Amerika i mitten av 1800-talet. Jan Troell filmade historien i "Utvandrarna" (1971) och "Nybyggarna" (1972) med Max von Sydow och Liv Ullmann.

TT: Vem är din Kristina?

– Hon har ett stort hjärta och kämpar och gör allt för sin familj. Hon älskar verkligen sin Karl Oskar. I de gamla porträtten har Kristinas gudstro varit en stor del av berättelsen. Men vi har valt att fokusera på att hon tappar bort sig själv, snarare än sin tro. Regissören tyckte att det var mer intressant för en nutida publik.

Tittade snett på oss

"Utvandrarna" är ett omtalat filmprojekt, med en med svenska mått mätt gigantisk budget på över 100 miljoner kronor. Inledningsvis var tanken att Daniel Espinosa ("Snabba cash") skulle ha regisserat men Hollywood-engagemang gjorde att han fick lämna över registolen till den norske regissören Erik Poppe ("Utøya 22 juli").

I rollerna syns förutom Lisa Carlehed även Gustaf Skarsgård som Karl Oskar, Sofia Helin som Judit och sångerskan Tove Lo som Ulrika.

TT: Vad hoppas du att publiken ska ta med sig av den här filmupplevelsen?

– Jag hoppas att man kan se på invandrare med en mer nyanserad blick. Vi svenskar är dåtidens invandrare. Det är svårt att tänka så men vi har gjort den där resan vi också och folk tittade snett på oss när vi klev av båtarna i New York.

Miranda Sigander/TT

Lisa Carlehed spelar Kristina i nya julfilmen 'Utvandrarna'. Hon har varken sneglat på Liv Ullmanns eller Helen Sjöholms versioner av rollen.
Lisa Carlehed spelar Kristina i nya julfilmen "Utvandrarna". Hon har varken sneglat på Liv Ullmanns eller Helen Sjöholms versioner av rollen.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Kristina (Lisa Carlehed) och Karl Oskar (Gustaf Skarsgård) på väg till det nya landet i 'Utvandrarna'. Pressbild.
Kristina (Lisa Carlehed) och Karl Oskar (Gustaf Skarsgård) på väg till det nya landet i "Utvandrarna". Pressbild.
Foto: SF Studios

FAKTA

Fakta: Lisa Carlehed

Född: 1979 i Göteborg, uppvuxen i Karlstad.

Bor: Köpenhamn

Familj: Man som är teaterregissör och två döttrar, 11 och 13 år. Tre katter. Pappa är teaterregissören Ingemar Carlehed.

Utbildning: GITIS Scandinavia, The russian institute of theatre arts i Århus. En klasskamrat var Kristofer Hivju.

Aktuell: Spelar huvudrollen i bioaktuella storfilmen "Utvandrarna".

Kultur och nöje

Daniel Radcliffe ska spela "Weird Al" Yankovic

Musikern och komediartisten 'Weird Al' Yankovics liv ska skildras i en film. Arkivbild.
Foto: Jordan Strauss/AP
Kultur och nöje
Kultur och nöje "Weird Al" Yankovics liv ska bli film. Och den som ska axla rollen som musikern och satirikern är ingen mindre än Harry Potter-stjärnan Daniel Radcliffe, skriver NME.

Yankovic är mest känd för sina humoristiska parodier på kända artisters låtar som "Eat it" (parodi på Michael Jacksons "Beat it") och "Like a surgeon" (parodi på Madonnas "Like a virgin").

– Jag är överlycklig över att Daniel Radcliffe kommer att gestalta mig i filmen och har inga som helst tvivel om att det här är den roll kommande generationer kommer att minnas honom för, säger Al Yankovic i en kommentar.

Enligt produktionsbolget Roku kommer filmen inte att hålla tillbaka "utan utforska alla aspekter av Yankovics liv", inklusive hans heta kändisförälskelser och berömda depraverade livsstil.

Yankovic är den mest sålda musikkomediartisten genom tiderna och femfaldigt Grammisbelönad. Han ber alltid om lov innan han gör sina parodier på kända artisters låtar och de flesta brukar bli glada och smickrade. Nirvana har bland annat sagt att de inte hade insett att de hade blivit kända förrän Weird Al gjorde parodi på deras musik.

Inspelningen av "Weird: The Al Yankovic story" börjar i Los Angeles i början av februari.

– När min senaste film "UHF" kom ut 1989 avlade jag ett högtidligt löfte till mina fans att jag skulle släppa en storfilm vart 33:e år, som ett urverk. Jag är väldigt glad över att kunna meddela att vi håller schemat, säger Yankovic.

Daniel Radcliffe ska gestalta komedistjärnan 'Weird Al' Yankovic på film. Arkivbild.
Daniel Radcliffe ska gestalta komedistjärnan "Weird Al" Yankovic på film. Arkivbild.
Foto: Willy Sanjuan/AP

Kultur och nöje

Andres Serrano lyfter rasismens klenoder

Andres Serrano är aktuell med en ny utställning på Fotografiska i Stockholm. Arkivbild.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Han har ställt ut fotografier av lik, sex och avföring och hans gamla kiss-Jesus väcker fortfarande ilska. Nu är Andres Serrano tillbaka med en ny utställning där han vill påminna om USA:s rasism genom bilder på skamliga souvenirer.

Ku Klux Klan-huvor, kolsvarta dockor med grinande röda munnar, ett kvitto från försäljningen av en tolvårig slavpojke, en hotfull svart man med revolver som en måltavla till skjutbanor. I sin nya utställning "Infamous" lyfter den amerikanske fotokonstnären Andres Serrano fram sitt lands skamliga förflutna i ljuset med bilder av en serie föremål.

Utställningen har tidigare visats på Fotografiska i New York och på fredag kommer den till Stockholm. Den främsta anledningen till att Serrano vill visa upp föremålen är att de över huvud taget existerar, förklarar han.

– De finns och de är en del av historien. Det här är en särskild sorts skam. Det är rasism, och USA är fullt av det, säger han och fortsätter:

– Poängen är att många av de här föremålen var ämnade för konsumtion. De köptes varje dag i helt vanliga affärer. Det var inte som att det här var speciella saker som du behövde köpa i smyg.

Dyra föremål

Bildernas motiv är laddade med klara färger och liksom glödande ljus. Serrano samlar själv på kristna konstföremål, och i hans händer har många av de gamla rasistiska prylarna förvandlats till bildmässigt vackra och åtråvärda klenoder.

– Om jag kan hitta skönhet i dem så försöker jag det. Det är så jag brukar arbeta. Jag försöker att frambringa skönhet eller åtminstone en känsla av estetik, vare sig det handlar om döda människor i ett bårhus eller skjutvapen. Jag försöker uppskatta mina objekt och skapa konstverk utifrån min estetiska känsla, säger han.

Föremålen har han köpt på Ebay och hos andra auktionshus. Några av dem var mycket dyra, berättar han. Så vilka är det som utgör marknaden för den här sortens samlarobjekt? Säkert många rasister, men det finns också många svarta köpare, förklarar Serrano.

– Whoopi Goldberg sägs vara en samlare. Det är en blandning av olika sorters människor, på samma sätt som många objekt från Nazityskland köps av vissa judiska samlare, säger han.

Fotograferade Epstein

I utställningen finns också ett porträtt av Donald Trump, och ett av Jeffrey Epstein, som Serrano tog bara några månader före finansmannens död.

Han är noga med att poängtera att hans kontakter med den förmögne sexualförbrytaren inte sträckte sig längre än så.

– Jag hade porträttet och tänkte att det skulle passa in i en utställning som heter "Infamous" (ökänd). Jag besökte hans hus några gånger tillsammans med min fru och drack kaffe. Jag fanns inte med i hans lilla svarta adressbok och det visar att jag inte var en figur i hans kretsar, säger han.

"Infamous" blev klar före mordet på George Floyd och den våg av protester som svepte över USA och resten av världen efteråt. I likhet med utställningen har många inom Black lives matter-rörelsen velat göra upp med rasismens symboler.

– Det är en bra rörelse med många likheter med medborgarrättsrörelsen. Malcolm X och Svarta pantrarna utmålades också som skurkar och ansågs vara för våldsamma, men de var nödvändiga, säger han.

"Produkt av 60-talet"

Han ställer sig dock frågande till att gömma undan eller städa bort symbolerna. Fast det där kan vara en generationsfråga, tror han.

– Jag är en produkt av 60-talet, en era som är borta sedan länge förutom för oss som överlevde den. Vi var en del av en rörelse som strävade efter att revolutionera musik, konst, politik och ras. Det var många som dog på 60-talet för att ge oss många av de rättigheter som vi tar för givna nu.

Sedan Andres Serrano doppade ner ett litet krucifix i sitt eget kiss för verket "Piss Christ" 1987 är han van vid att bli utskälld, även om omvärlden kanske inte blir riktigt lika provocerad av hans konst längre. Han har hur som helst aldrig sett de ilskna reaktionerna som någon del av konsten.

– Det där är bara en biprodukt. Meningen med min konst är inte att få människor att göra sådant. Men den väcker känslor ibland. Oftast är det nog bra känslor, men människor som mår bra av mina bilder går inte ut och demonstrerar eller skriver på protestlistor, suckar han.

Björn Berglund/TT

FAKTA

Fakta: Andres Serrano

Född i New York 1950.

Bor i New York i med sin fru.

Bakgrund: Växte upp i katolsk miljö i Brooklyn med ensamstående kubansk mamma, som tidvis var frånvarande från hemmet på grund av psykisk sjukdom. Började som tonåring studera måleri. Missbrukade droger under flera år. Fick sitt genombrott på 1980-talet med en reklaminspirerad estetik och med motiv hämtade från konsthistorien. Blev 1987 världskänd för sitt verk "Piss Christ", en bild på ett plastkrucifix nedsänkt i kiss.

Aktuell med utställningen "Infamous" på Fotografiska i Stockholm, som pågår mellan 21 januari och 19 maj. Även aktuell med filmen "Insurrection" som handlar om stormningen av kongressen förra året.

Kultur och nöje

Tydlig queertrend i vårens svenska filmer

I 'Så jävla easy going' har Joanna (Nikki Hanseblad) och skolkompisen Audrey (Melina Benett Paukkonen) någonting på gång. Pressbild.
Foto: Ola Kjelbye/Triart film
Kultur och nöje
Kultur och nöje I vårens skörd av svenska dokumentärer, barnfilmer och spelfilmer finns en tydlig trend: queer-perspektivet.
– I Sverige finns en fantastisk filmhistoria som är queer, säger Eva Beling, som lyfter fram osynliggjorda kulturpersonligheter i en ny dokumentär.

I Svenska Filminstitutets nya riktlinjer för 2022 har regeringen strukit en formulering om att verksamheten ska "integrera ett jämställdhets-, mångfalds- och barnperspektiv."

Det får vara osagt om den tidigare formuleringen har bidragit till årets skörd av svenska filmer. Men det blir gott om mångfald, i form av queer-tematik och barnperspektiv i alla fall, i de 20 filmer som får premiär under våren.

Ett exempel är "Fördom & stolthet – en queer filmhistoria" av Eva Beling, som skildrar ett filmhistoriskt queer-perspektiv.

– I Sverige finns en fantastisk filmhistoria, som är queer, och det har varit ett roligt arbete att lyfta fram den, säger Eva Beling på en presentation i Filmhuset i Stockholm.

Hon har arbetat i sju år med filmen, som består av mycket arkivmaterial men också nygjorda intervjuer med skådespelare och filmskapare, som Stina Ekblad, Marie-Louise Ekman och Rikard Wolff.

Kände igen mormor

Kärlekshistorien "Nelly & Nadine" är den sista delen i Magnus Gerttens dokumentärtrilogi ("Hoppets hamn" och "Every face has a name") och utgår från arkivmaterial från april 1945, då koncentrationslägeröverlevare kom till Malmö.

Dokumentären handlar om två kvinnor som förälskar sig i varandra i koncentrationslägret Ravensbrück. Den enas barnbarn kontaktade Magnus Gertten efter en visning av "Every face has a name" i Paris, där hon kände igen sin mormor i arkivmaterialet.

– Jag fick den här historien i knäet och det är en plikt att berätta, säger Magnus Gertten på presentationen.

Inte mindre än två av Jenny Jägerfelds ungdomsböcker har filmatiserats. "Comedy queen" av Sanna Lenken handlar om den unga Sasha som vill få sin pappa att skratta igen efter moderns död. Dramakomedin "Så jävla easy going", som inviger Göteborgs filmfestival, handlar om 18-åriga Joannas jakt på adhd-medicin och den spirande förälskelsen i skolkompisen Audrey.

"Kitschig bögmelodram"

Fler queer-skildringar bjuds det på i filmatiseringen av Pija Lindenbaums barnbok "Lill-Zlatan och morbror Raring" med bland andra Simon J Berger, dokumentären "Gabi – mellan 8 och 13 år" som under fem års tid följer Gabi och hennes funderingar kring könsnormer samt "Magisterlekarna", en filmatisering av Kristofer Folkhammars roman.

– Jag hade inte trott att jag skulle göra en bögmelodram som min första film, säger regissören Ylva Forner på presentationen, och lägger till:

– Boken låtsas vara ytlig, stereotyp och kitschig och man blir ju provocerad. Men egentligen är den djupt mänsklig och det ville jag ge mig in i.

På den bredare delen av det svenska filmspektrat syns Mårten Klingbergs Vasaloppskomedi "Ur spår" med Fredrik Hallgren och Katia Winter samt Netflix-filmen "Svart krabba", en postapokalyptisk actionthriller med Noomi Rapace och David Dencik.

Miranda Sigander/TT

Skådespelaren Stina Ekblad (vänster) medverkar i Eva Belings dokumentär 'Fördom & stolthet – en queer filmhistoria', som bland annat tar upp queera rollfigurer i Ingmar Bergmans filmer. Pressbild.
Skådespelaren Stina Ekblad (vänster) medverkar i Eva Belings dokumentär "Fördom & stolthet – en queer filmhistoria", som bland annat tar upp queera rollfigurer i Ingmar Bergmans filmer. Pressbild.
Foto: Knut Koivisto
Magnus Gertten är aktuell med sin nya dokumentär 'Nelly & Nadine', som avslutar trilogin som utgår från arkivmaterial från april 1945. Arkivbild.
Magnus Gertten är aktuell med sin nya dokumentär "Nelly & Nadine", som avslutar trilogin som utgår från arkivmaterial från april 1945. Arkivbild.
Foto: Maja Suslin/TT
'Magisterlekarna' utspelas i en gymnasieskola och bygger på en roman av Kristofer Folkhammar. Pressbild.
"Magisterlekarna" utspelas i en gymnasieskola och bygger på en roman av Kristofer Folkhammar. Pressbild.
Foto: Robert Eldrim/Triart film
Noomi Rapace i den svenska actionthrillern 'Svart krabba', som får premiär på Netflix. Pressbild.
Noomi Rapace i den svenska actionthrillern "Svart krabba", som får premiär på Netflix. Pressbild.
Foto: Johan Bergmark/Netflix

FAKTA

Fakta: Vårens svenska filmer

"Isolation" av bland andra Olivier Guerpillon. Dokumentärantologi med olika perspektiv på hur covid har drabbat i olika europeiska länder. Premiär: 14 januari.

"Aja baja Alfons Åberg" av Tomas Alfredson. Böckerna om Alfons har fått nytt filmiskt liv i tre nya paket med Jonas Karlsson som berättare. Premiär: 21 januari.

"Ur spår" av Mårten Klingberg. Dramakomedi om två syskon som bestämmer sig för att åka Vasaloppet. Premiär: 28 januari.

"The golden age – en film om Union Carbide productions" av Hans-Erik Therus. Dokumentär om det kultförklarade bandet. Premiär: 29 januari.

"Passion" av Maja Borg. Kristendomen möter BDSM-ritualer i filmkonstnären Maja Borgs mörka och personliga film om helande. Premiär: 30 januari.

"Fördom och stolthet – en queer filmhistoria" av Eva Beling. Den svenska filmhistorien ur ett queer-perspektiv. Premiär: 25 februari.

"Så jävla easy going" av Christoffer Sandler. Om 18-åriga Joanna som jagar efter sin adhd-medicin och navigerar i känslor kring klasskompisen Audrey. Premiär: 25 februari.

"Nelly & Nadine" av Magnus Gertten. Den osannolika kärlekshistorien mellan två kvinnor, som blev förälskade på julafton 1944 i koncentrationslägret Ravensbrück. Premiär: 11 mars.

"Svart krabba" av Adam Berg. Noomi Rapace och David Dencik medverkar i denna Netflix-film som utspelas i en dystopisk framtid där evig vinter råder. Premiär: 18 mars.

"Calendar girls" av Love Martinsen och Maria Loohufvud. Dokumentär om äldre kvinnor i Florida som har en danstrupp i färggranna utstyrslar. Premiär: 18 mars

"The scars of Ali Boulala" av Max Eriksson. Dokumentär om skatestjärnan Ali Boulala. Premiär: 25 mars.

"Excess will save us" av Morgane Dziurla-Petit. Hybriddokumentär om excentrisk landsortsfamilj i den lilla franska byn Villereau. Premiär: 25 mars.

"Lill-Zlatan och morbror Raring" av Christian Lo. Filmatisering av Pija Lindenbaums barnbok med bland andra Simon J Berger. Premiär: 25 mars.

"Kalles födelsedagsäventyr" av Michael Ekblad. Animerat äventyr om den lilla kaninen Kalle. Premiär: 25 mars.

"Gabi – mellan åren 8 och 13" av Engeli Broberg. Dokumentär som under fem år följer Gabi, en livfull åttaåring som inte känner sig hemma i stela könsnormer. Premiär: Under våren.

"Emily och den magiska resan" av Marcus Ovnell. Familjeäventyr som riktar sig mot en internationell publik. Med Tipper Seifert-Cleveland från "Game of thrones" och "Cruella". Premiär: 6 maj.

"Historjá" av Thomas Jackson. Dokumentär om den samiska konstnären Britta Markatt Labba och klimatförändringar i Sapmi. Premiär: 18 mars.

"Kärlek och skilsmässa" av Maud Nycander. Dokumentär som följer upp "Kärlek och fiskpinnar" – 25 år senare ska paret skiljas. Premiär: 8 april.

"Magisterlekarna" av Ylva Forner. Filmatisering av Kristofer Folkhammars roman, som beskrivs som en drömsk queer-melodram. Premiär: 22 april.

Kultur och nöje

Rådsmedlem kan ha angivit Anne Frank

Enligt Ronald Leopold, chef för Anne Frank Museum, återstår många frågor att besvara när det gäller hur nazisterna kunde hitta familjen Frank. Arkivbild.
Foto: Peter Dejong/AP
Kultur och nöje
Kultur och nöje Hur upptäcktes Anne Frank och hennes familj i den gömda bostaden i Amsterdam? En ny teori presenteras nu om vem som kan ha angivit familjen för nazisterna.

Den 4 augusti 1944 genomförde nazisterna en razzia i Amsterdam och hittade lägenheten där Anne Frank och hennes familj hade hållit sig gömda i två år. Anne Frank och hennes syster dog i tyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen året efter medan modern avrättades i Auschwitz. Den överlevande fadern, Otto Frank, såg senare till att publicera "Anne Franks dagbok" som blev ett viktigt vittnesmål om nazisternas brott.

Den kanadensiska författaren Rosemary Sullivan presenterar nu i sin bok "Så förråddes Anne Frank" en teori om hur familjen blev upptäckt. I boken, som ges ut även i svensk översättning, berättar Sullivan om den pensionerade FBI-utredaren Vince Pankoke som efter en egen utredning kommit fram till att familjen kan ha blivit angiven av en medlem i det judiska råd som nazisterna, precis som på andra platser, tvingade att hjälpa till med deportationerna till koncentrationslägren.

Ronald Leopold, vd för Anne Frank House i Amsterdam, säger dock till AFP att många frågor kvarstår att besvara:

– Man måste vara väldigt försiktig med att skriva in någon i historien som Anne Franks förrädare om man inte är 100 eller 200 procent säker.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native Skd

Så har spellagen påverkat spelbolagen

www.betting.se/bonus

Den 1:a januari infördes en svensk spellicens som krav på de aktörer som vill bedriva spelverksamhet i form av nätcasino och vadslagning. Detta medförde en rad nya restriktioner vars syfte var att säkerställa en tryggare marknad för alla aktörer. Till exempel blev det maximalt tillåtet med en bonus per spelare och licens samtidigt som det också ställdes högre krav vid marknadsföring av spelbolagen till spelarna.

Den reglerade marknaden har givit en tryggare upplevelse för de svenska spelare som förhåller sig till att spela hos de aktörer som har svensk licens godkänd av Spelinspektionen. I dagsläget är det 74 licenstagare som fått svensk licens utgiven av myndigheten.

Ännu hårdare restriktioner under pandemin

Sedan svensk licens införande har det varit restriktioner med en bonus per spelare och licens, men under pandemin beslutade regeringen att införa hårdare restriktioner genom nya spelansvarsåtgärder. Det innebär att oddsbonusar och andra erbjudanden maximalt får uppgå till högst 100 kronor av licenstagare som tillhandahåller nätcasino och värdeautomater.

I tillägg säger reglerna att de som spelar casino på nätet har en insättningsgräns på högst 5000 kronor per vecka. Detta gäller dock inte de som enbart väljer odds och betting. Det är också obligatoriskt för spelare att ange gränser för speltiden vid spel på nätcasino och värdeautomater.

Har fått konsekvenser för spelarna

De nya hårdare restriktionerna var tänkta att gälla fram tills årsskiftet av 2020 men är förlängda till den siste juni 2021. Om läget inte har lättat finns det chans till ytterligare förlängning av restriktionerna ännu längre än så. Dessa betydligt hårdare spelansvarsåtgärder har inneburit att vissa spelare väljer att sluta spela hos de svenska licenstagarna. Istället vänder de sig till casino utan svensk licens vilket dock innebär betydligt högre risker. Anledningen är att det inte finns samma restriktioner kring insättningsgränser, speltid och bonusar. De som väljer att spela hos dessa aktörer kommer behöva skatta 30% av vinsterna samtidigt som det inte finns någon svensk myndighet som agerar medlare om något skulle hända mellan dig och spelbolaget.

Kultur och nöje

Barberaren i Sevilla streamas

Malmö opera erbjuder två streamade föreställningar av Barberaren i Sevilla.
Foto: Johan Nilsson/TT
Kultur och nöje
Scen Två föreställningar av Malmö operas kommande uppsättning av Barberaren i Sevilla kommer att streamas i direktsändning.

Lördag 12 februari är det premiär för Gioacchino  Rossinis Barberaren i Sevilla på Malmö opera. På grund av de rådande restriktionerna är samtliga föreställningar redan fullbokade. På tisdagen meddelade Malmö opera att det nu också är möjligt att köpa streamingbiljetter till två av föreställningarna - 20 mars och 29 mars.

Uppsättningen är hämtad från operafestivalen i Glyndebourne och för regin står den engelska regissören Annabel Arden. Rollen som Greve Almalviva sjungs av den sydafrikanske tenoren Levy  Sekgapane, Rosina görs av den tysk-italienska mezzosopranen Theresa Krontahler och Figaro av den österrikiska barytonen Rafael Fingerlos.

Kultur och nöje

"Chapel of love"-sångerska död

Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Rosa Lee Hawkins, sångerska i 1960-talsgruppen The Dixie Cups, har avlidit i samband med en operation, uppger NME. Trion hade stora framgångar med låtar som "Chapel of love", "Iko iko" och "People say".

I gruppen ingick förutom Rosa Lee Hawkins även hennes storasyster Barbara Ann och kusin Joan Marie Johnson. Med "Chapel of love" lyckades de till och med peta ned Beatles "Love me do" från Billboardlistan 1964.

"Chapel of love" har gjorts i många coverversioner sedan dess, bland annat av Elton John och Bette Midler och förekommer i filmer som "Brudens far" och "Full metal jacket".

Rosa Lee Hawkins blev 76 år gammal.

Kultur och nöje

"Roms bäst bevarade hemlighet" under klubban

Aktionen av privatpalatset Villa Aurora i Rom inleds väntas inbringa upp till fem miljarder kronor. Arkivbild.
Foto: Gregorio Borgia/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje I dag inleds auktionen av privatpalatset Villa Aurora med historiens enda takmålning av den italienske 1500-talskonstnären Caravaggio. Palatset kallas för "Roms bäst bevarade hemlighet".
PREMIUM

Onlineaktionen av palatset Villa Aurora, som startar klockan 15 på tisdagseftermiddagen och avslutas ett dygn senare, väntas inbringa allt mellan utgångsbudet på motsvarande 3,6 miljarder kronor upp till fem miljarder kronor, skriver den italienska dagstidningen Corriere della Sera.

En mejlinbjudan till auktionen har skickats till 20 000 adresser, men listan på potentiella köpare, där namn som bland andra Microsoftgrundaren Bill Gates och sultanen av Brunei nämnts, är hemlig.

Arvstvist bakom försäljning

Försäljningen av Villa Aurora beordrades av en italiensk domstol efter en uppmärksammad arvstvist mellan barnen till palatsets tidigare ägare, prins Nicolò Boncompagni Ludovisi, och dennes tredje fru efter makens död 2018.

Utöver den unika takmålningen av Caravaggio innehåller byggnaden även verk av barockkonstnären Guercino – vars målning av morgonrodnadens gudinna Aurora gett palatset dess namn. Villa Aurora, som kallats för "Roms bäst bevarade hemlighet", har under åren också gästats av kända namn från historien som den italienske astronomen Galileo, den tyske diktaren Goethe och kompositören Pjotr Tjajkovskij.

Maning om köp

Inför auktionen har över 30 000 personer uppmanat den italienska regeringen att använda sig av sin förtursrätt, som innebär att man inom 60 dagar efter auktionens slut kan köpa palatset – vilket dock kan bli problematiskt, då slutpriset beräknas landa på motsvarande en fjärdedel av kulturdepartementets hela årsbudget.

Efter ett statligt beslut måste också byggnadens nye ägare förbinda sig att genomföra ett antal större restaurerings- och renoveringsarbeten, som beräknas kosta upp till 11 miljoner euro.

Anna Grönberg/TT

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL