Kultur och nöje

Sångcykel där framtiden blickar bakåt

Kajsa Morueta Orreteg på piano, barytonen Ola Heinpalu och sopranen Elin Eriksson, under repetitionerna inför Människor som fanns.
Foto: Matilda Arborelius
Kultur och nöje
Kultur och nöje Hur ser det ut när framtiden blickar tillbaka på det som fortfarande är framtid för oss i nutiden? Hur hanterar och anpassar sig människor i en naturkatastrofsdrabbad vardag? Det – och mycket mer – försöker Samsa ta reda på i sin nya föreställning Människor som fanns som har premiär den 10 december på Bastionen.

– Går det bra att byta ut vartannat ”och” mot ”men”? frågar sångaren Ola Heinpalu regissören Lisa Mårtensson.

Hon och manusförfattaren Oliver Lindman börjar diskutera fram och tillbaka, vad är riktningen, var ska tyngdpunkten ligga? Efter lite dividerande kommer man fram till att det inte blir några ”men”, ”och”:en får vara kvar och repetitionerna fortsätter. Ensemblen kommer snart att flytta in på Bastionen, där föreställningen ges, men har under den hittills en månad långa reptiden varit både i lokaler på Malmö opera och på Musikhögskolan där vi nu träffar dem för att prata om kommande föreställningen Människor som fanns.

– Vi visste att vi ville skriva om klimatkrisen men vi visste också att vi ville hitta perspektiv på klimatkrisen och framtiden som man kanske inte alltid tänker på, berättar Oliver Lindman.

Fokus på individen

Redan 2017 försökte Oliver Lindman och Jakob Aspenström att skriva en musikal om klimatkrisen, med aktivism, katastrofer och allt som hör till.

Oliver Lindman har skrivit texterna och Lisa Mårtensson är regissör.
Foto: Matilda Arborelius

– Men den havererade totalt, den försökte för mycket. Tanken med det här är att vi beger oss framåt i tiden och undersöker vad det är som kommer hända att med planeten, och vilka människor som finns. Det är mer fokus på människorna och de enskilda berättelserna mot bakgrunden av de här händelserna.

Människor som fanns är Samsa musikteaters fjärde produktion. Oliver Lindman står för texterna och kompanjonen Jakob Aspenström för musiken. Tidigare har de gjort musikaler men den här gången har de tagit in två klassiskt skolade sångare, barytonen Ola Heinpalu och sopranen Elin Eriksson, samt pianisten Kajsa Morueta Orreteg.

– Det blir lite musikaligt det här också, och med de här stora rösterna blir det ett spännande möte. De får sjunga betydligt många fler ord, lite snabbare och mer rytmiskt. De gör det fantastiskt bra, det blir ett möte mellan den klassiska världen och det musikteatraliska. Operasångare gillar att ha lite längre toner där de får vila, det får de inte i den här så de har fått kämpa lite med materialet.

Låtskatt från okänd fiktiv tonsättare

De båda operasångarna gestaltar två personer som lever i början på 2100-talet.

– De har kommit över en sångbok av en okänd tonsättare, de vet inte vad han heter men har förstått att det är en gammal gubbe som de kallar Trubaduren. De upptäcker att han skrivit en massa sånger under hela sitt liv och han levde under nästan hela 2000-talet. De är skrivna från 2028 till 2096, samma år som han dog.

Kajsa Morueta Orreteg på piano, barytonen Ola Heinpalu och sopranen Elin Eriksson, under repetitionerna inför Människor som fanns.
Foto: Matilda Arborelius

I totalt tio sånger gestaltas alltifrån bitcoinproblematik till återkommande bränder i Australien. Den första sången är från 2028 och sedan rör de sig framåt i tiden.

– Det är en sångcykel om människor som inte har funnits än men som kommer att ha funnits.

En av sångerna handlar om en lokalvårdare som blir förälskad trots att det pågår en väldigt dödlig pandemi. Trots att planeten kommer att förändras, och förutsättningarna för att leva på den, så är det inte alltid så att individen berörs direkt av krisen.

– Även om vi troligen står inför ganska omvälvande förändringar så kommer människor fortsätta vara människor av ren nödvändighet, säger Oliver.

Bastionen år 2106

Bastionen kommer också att ha genomgått en förvandling om hundra år. I början av 2100-talet är Bastionen nämligen mest en lokal där man hämtar ut mjölkuponger, men enstaka gånger arrangerar de också konst- och kulturafton och det är en sådan afton som publiken bjuds in till när sångcykeln ska spelas upp.

– Vi försöker att inte bara gå på de dystopiska klichéerna utan tänka att om man ska dekorera en salong, eller ett teaterhus för en föreställning, hur ser det då ut i framtiden? Vad som är vackert i framtiden kan vara något som ser lite bisarrt ut idag.

Vad tror du publiken kommer tänka?

– Jag hoppas att publiken kommer att få vissa insikter om framtiden så som vi kollektivt har bestämt oss att den kommer se ut. Och naturligtvis ta del av väldigt vacker sång, säger Oliver Lindman.

FAKTA

Människor som fanns

Av: Oliver Lindman och Jakob Aspenström

Med: Kajsa Morueta Orreteg, Ola Heinpalu, Elin Eriksson

Regiöga: Lisa Mårtensson

Premiär: Den 10 december på Bastionen

Kultur och nöje

Yinka Shonibare – årets konstnär på Djurgården

Yinka Shonibare framför sitt verk 'British library'. Pressbild.
Foto: Oliver Cowling
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Den nigeriansk-brittiske konstnären Yinka Shonibare, känd för sina konstnärliga utforskningar av kolonialism, globalisering och identitet, oftast med hjälp av färgstarka afrikanska tyger, blir sommarens konstnär på Djurgården i Stockholm.

Tack vare en privat donation ska Prinsessans Estelles stiftelse förvärva en skulptur av Yinka Shonibare som kommer att visas i Rosendalsområdet. Skulpturen invigs 2 juni och visas fram till och med den 25 december.

Yinka Shonibare har tidigare visats både på Moderna Museet och på Nationalmuseum i Stockholm. I sin konst har han ofta utgått från kända västerländska konstverk eller historiska situationer och bland annat gjort en film om mordet på Gustav III.

De tyger som han använder betraktas som västafrikanska, men är gjorda efter inspiration från Indonesien. På 1800-talet massproducerades dessa tyger av holländare som sålde dem till västafrikanska kolonier.

Kultur och nöje

Sami instiftar nytt pris

Det nya priset Guldnoten kan exempelvis delas ut till gym som använt sig av musik på ett kreativt sätt i lokalerna. Arkivbild.
Foto: Sang Tan/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Svenska artisters och musikers intresseorganisation, Sami, instiftar ett nytt pris. Guldnoten ska hylla verksamheter som använt sig av upphovsrättsskyddad musik på ett "aktivt, hållbart och uppfinningsrikt sätt".

Det kan handla om gym, restauranger och butiker som har ett nytt och engagerande tänk kring musiken i lokalerna.

"De senaste åren har allt fler verksamheter insett vilken skillnad musiken i en lokal kan göra. I dag är det många företag och organisationer som använder musik på kreativa och strategiska sätt för att öka försäljningen och förhöja upplevelsen för både kunder och personal", säger Ann Rosenberg, försäljningschef på Sami, i ett pressmeddelande.

Allmänheten kan nominera förtjänta verksamheter fram till den 4 februari. Vinnaren presenteras i slutet av februari.

Kultur och nöje

Oupphörligt intressant om Hasse och Tage

Kalle Lind är aktuell med boken Hasseåtage.
Kultur och nöje
Litteratur/recension Sophie Lossing har läst Kalle Linds Hasseåtage.

De roade, flamsade och tramsade med ett sällan skådat allvar. De häcklade, problematiserade och ifrågasatte med sällan skådad humor. Kort sagt, de var alldeles enastående och unika i sin konst, och dem jag pratar om är naturligtvis Hasse Alfredson och Tage Danielsson.

Pratar om dem gör också Kalle Lind i sin biografi över radarparet. Han snickesnackar sig lättsamt och insatt genom sidorna, och där finns att gräva ur. Under trettio år spottade duon ur sig en oanad mängd material som blivit ett slags gemensamt, svenskt kulturarv att förvalta. Somt är förlegat, somt är odödligt. Men även det daterade har sina poänger, som ett titthål in i dåtidens folkhem.

Fria tyglar

Kalle Lind börjar som sig bör i början, då lundensaren Hasse mötte uppsaliensaren Tage på Radiotjänsts underhållningsavdelning. Båda hade studentspexande i ryggsäckarna och fick i princip fria tyglar att hitta på sina egna program. Samtidigt kom de i kontakt med 50-talets största storhet Povel Ramel och hans menageri. De skrev otaliga nummer till de populära Knäppupprevyerna där Martin Ljung, Brita Borg, Pekka Langer och många fler av dåtidens artistgrädda uppträdde. Kända nummer som Guben i låddan uppstår och 1962 kom den första Valfrid Lindemansketchen. Med åren skulle bli hela trehundrasjuttiofyra stycken, omåttligt populära.

Ja, så här kan man hålla på och räkna upp texter de skrivit, sketcher de uppfört, föreställningar de satt upp, filmer de skapat, och det gör Kalle Lind med en noggrannhet som gränsar till det besatta. Besatthet är förmodligen en underdrift. Han har i någon mån sysselsatt sig med Hasse och Tage i fyrtio år. Redan som tolvåring började han skriva en biografi om dem - och det märks. Han äger en så pass gedigen kunskap, och en så stor kärlek till dem, att han kan unna sig lyxen att skriva roligt och slagfärdigt. Att duons absurda humor och böjelse för det Povel kallade Flugighet påverkat honom, det känns och syns både här och i Linds andra projekt.

Paralleller till nutiden

Hasse och Tage gjorde en mängd saker på varsitt håll, men här fokuseras på Hasse och Tages gemensamma produktioner, både välkända och ouppförda. Kring ett nedslag per år väver Lind ihop en bild av parets verksamhet, samtidigt som han drar paralleller till nutid, förklarar samband och skeenden i dåtid så att man enkelt förstår vad allt handlar om. Och trots mängden av namn, tidpunkter och stickspår är det oupphörligt trevlig och intressant läsning, inte något man sträckläser en kväll, men en bok att njuta av i små portioner.

Man kan fundera över Hasses och Tages giltighet idag. Känner de yngre generationerna till dem? Förmodligen färre och färre, och det är antagligen synd eftersom de förutom att roa också varit en kritiserande och satirisk kraft mot politiska och mänskliga dumheter. Kärnkraftsolyckan i Harrisburg är lika aktuell idag som då. Sången, Kan man få ett glas öl, är lika hjärtskärande sann. Och tycker man att det är viktigt att upplysa om denna kulturskatt så är Kalle Linds biografi en utmärkt källa att ösa ur. Och förresten, riktigt glömda är de inte och kommer nog inte att bli. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton har ju just blivit biofilm.

FAKTA

Bokrecension

Bok

Hasseåtage

Författare: Kalle Lind

Förlag: Forum

Kultur och nöje

Julian Fellowes om rövarbaronerna: Tufft gäng

Cynthia Nixon och Kristin Baranski som systrarna Ada och Agnes i 'The gilded age'. Pressbild.
Foto: Alison Cohen Rosa/HBO Max
Kultur och nöje
Kultur och nöje Från den engelska överklassen under tidigt 1900-tal till överklassen i New York på 1880-talet.
Julian Fellowes, mannen bakom ”Downton Abbey”, är tillbaka med ”The gilded age”, en serie i tio avsnitt som nu får premiär på HBO Max.

Redan före premiären har kritikerna slagit fast att de som älskade "Downton Abbey" har mycket att se fram emot i Julian Fellowes nya tv-serie, som utspelas i New Yorks finaste kvarter – ett övermått av vackra kostymer, glamourösa miljöer och vassa intriger.

I en livfull Zoom-intervju från hemmet i Dorset (skådespelarna är uppkopplade från New York) berättar den brittiske manusförfattaren om förutsättningarna för "The gilded age".

– Det fanns en helt ny energi i New York på 1880-talet. Den gamla överklassen kunde inte hålla emot de nya, stormrika ”rövarbaronerna” som ville ha den makt deras förmögenheter kunde ge dem.

Utfattig brorsdotter

I ”The gilded age” möter tv-tittarna Marian, som efter faderns död utfattig flyttar till New York och får bo hos sina fastrar Ada och Agnes. Dessa hör till den rika överklassen och speciellt Agnes ser med avsky på de nyblivna grannarna tvärs över gatan – George Russell har tjänat stora pengar och samtidigt som han är beredd att gå över lik för att tjäna mer använder sig hans hustru Bertha av alla tillgängliga metoder för att bli accepterad i de fina salongerna.

Julian Fellowes har länge varit intresserad av perioden.

– - Jag har läst om rövarbaronerna – Vanderbilt, JP Morgan, Jay Gould. De var inte intresserade av att kopiera den engelska societeten, de ville något annat och när det nya seklet kom skulle de dominera. På många sätt har dagens miljonärer i New York och Silicon Valley mer gemensamt med personerna i ”The gilded age” än de har med sina engelska motsvarigheter.

Ville skildra svart borgarklass

En av huvudpersonerna är en ung svart kvinna som vill bli författare.

– Jag upptäckte att det vid den tiden fanns en stor svart borgarklass i New York. Och denna del av historien var väldigt viktig för mig, berättar Fellowes.

Christine Baranski spelar den vassa faster Agnes i serien. Hon erkänner att hon före inspelningen inte visste så mycket om denna tid i New York, men att Fellowes gav alla skådespelare mängder av research-material.

– Jag hade aldrig gjort kostymdrama på tv eller film tidigare. Då var underbart att få gå in i den här världen med dessa fantastiska kläder, som alla syddes upp av en firma i New York. Det var verkligen som att gå in i en annan historisk period.

Inspelningen ägde rum i New York, men även när Fellowes befann sig hemma i London följde han allt noga på en monitor. Skådespelarna berättar hur det kunde komma ett samtal från England om att ”Julian säger att en gaffel ligger fel, ändra på det”.

Morgan Spector, som spelar uppkomlingen George Russell, fick hantera ett personligt "problem" under inspelningen:

– Jag är vänsterhänt, och det fick man inte vara i de klasserna på den tiden. Det "korrigerades" med slag. Så jag var hela tiden tvungen att tänka på detta, att lära om till att i varje scen vara högerhänt.

Vill gärna berätta mer

Fellowes är noga med att påpeka att det i "The gilded age" liksom i ”Downton Abbey”, inte finns några genomusla bovar.

– Jag vill alltid att man ska få en möjlighet att se saker ur deras synvinkel. Jag hoppas jag har lyckats med det, att vi förstår varför systrarna är arga, lika väl som vi förstår familjen Russell. Varför ska de inte få det de har slagits för?

”Downton Abbey” gick i sex säsonger och fick två biouppföljare (nummer två kommer under våren). Ser Fellowes fram mot en liknande framgång nu? Han skrattar.

– Jag tänker aldrig i säsonger. Självklart har jag tänkt på hur man skulle kunna ta berättelsen vidare, men jag är aldrig så övermodig att jag ser det som självklart. Det ger otur att förutsätta någonting.

Men han sticker inte under stol med att persongalleriet i tv-serien är intressant och att han gärna skulle vilja berätta mer om dem.

– Rövarbaronerna var ett rätt tufft gäng, men de var också komplicerade. Jay Gould, till exempel – han kunde få människor att skaka bara genom att titta på dem, samtidigt som han var en oerhört mjuk make och en mycket kärleksfull pappa.

– Jag hoppas George Russell framstår som sådan. Mjuk och hänsynslös – en riktig gilded age-typ.

Fotnot: ”The gilded age” kan översättas till ”den förgyllda tidsåldern”. Perioden kan sägas ha varat från slutet av 1860-talet till slutet av 1890-talet. Perioden präglades av tillväxt genom inte minst industrialisering och järnvägsbyggande.

Gunnar Rehlin/TT

Julian Fellowes, mannen bakom 'Downton Abbey', har länge intresserat sig för 1880-talets USA och de 'rövarbaroner' som tog plats i New York. Arkivbild.
Julian Fellowes, mannen bakom "Downton Abbey", har länge intresserat sig för 1880-talets USA och de "rövarbaroner" som tog plats i New York. Arkivbild.
Foto: Joel C Ryan/AP/TT
Carrie Coon och Morgan Spector spelar herr och fru Russell i 'The gilded age'. Han vill tjäna så mycket pengar som möjligt, hon vill ta plats i societeten. Pressbild.
Carrie Coon och Morgan Spector spelar herr och fru Russell i "The gilded age". Han vill tjäna så mycket pengar som möjligt, hon vill ta plats i societeten. Pressbild.
Foto: Alison Cohen Rosa/HBO Max

FAKTA

Fakta: Julian Fellowes

Ålder: 72 år.

Familj: Hustrun Emma Joy Kitchener, en son.

Bor: West Stafford, Dorset, England.

Yrke: Manusförfattare, skådespelare, producent, regissör.

Tidigare filmer/Tv-serier: Manus till bland annat "Gosford Park", "Fåfängans marknad", "Young Victoria", "Downton Abbey", "Belgravia".

Aktuell med: "The gilded age" på HBO Max som har premiär den 25 januari.

Kultur och nöje

"Fleabag"-regissören ska göra "Ellinor Oliphant"

Harry Bradbeer regisserar en filmatisering av storsäljande romanen 'Ellinor Oliphant mår alldeles utmärkt'. Arkivbild.
Foto: Willy Sanjuan/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Den storsäljande brittiska debutromanen "Ellinor Oliphant mår alldeles utmärkt" ska filmatiseras, skriver Deadline.

För regin står Harry Bradbeer, som bland annat regisserat serien "Fleabag" och filmerna om "Enola Holmes".

Romanen är skriven av Gail Honeyman och har sålt i 2,5 miljoner exemplar internationellt. Den handlar om Ellinor Oliphant, en kvinna utan vänner eller sociala kontakter som intalar sig själv att hon klarar sig utan relationer i livet.

Skådespelaren Reese Witherspoon valde ut romanen till sin välkända bokklubb 2017 och går in som producent via sitt bolag Hello Sunshine.

Harry Bradbeer tilldelades en Emmy i regikategorin för "Fleabag". Han har även regisserat flera avsnitt av Phoebe Waller-Bridges andra serie "Killing Eve".

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Online casino

Tips för att bli kvitt med ditt spelmissbruk

Online casino Under de senaste åren har det skett en ökning bland personer som hamnar i ett spelmissbruk. Denna ökning står i tät korrelation med ökningen av online casinon och dess tillgänglighet. Online casinon ger spelare en unik möjlighet att på kort tid kunna göra stora insatser på flera olika spel vilket ökar risken för ett osunt spelande.

Sverige har på många sätt varit ett föredöme när det gäller att bemöta spelmissbruk i olika former. Folkhälsomyndigheten har gjort undersökningar som visar på att ungefär 2% av Sveriges befolkning lider av någon typ av spelmissbruk. Denna siffran ser dock ut att stiga till följd av online casinons framåt marsch.

”Folkhälsomyndigheten anser att spel om pengar nu är en folkhälsofråga i Sverige. Kriterierna för att något ska klassas som en folksjukdom är att det ska drabba många och kan ha allvarliga konsekvenser. Man har därför numera ett antal stödlinjer samt information och hjälp att tillgå den som utvecklar ett problem med spel om pengar.”

Spelmissbruk är precis som med andra missbruk en sjukdom som inte bara drabbar personen som har missbruket utan även anhöriga. På stodlinjen.se kan man få professionell hjälp både som person som lider av ett missbruk och anhörig till personen. Det är viktigt att komma ihåg att spelmissbruk även kan bero på någon annan psykisk sjukdom. Spelmissbruk kan även bidra till att man utvecklar psykisk ohälsa. Det är vanligt att personer som utvecklar ett spelmissbruk parapellet hamnar i en depression eller drabbas av stark ångest.

Hur definieras ett spelberoende

I Sverige definieras ett spelberoende som ett sjukdomstillstånd. Man kan enkelt definiera spelberoende som när en person inte klarar av att hantera sitt spelande om pengar. Man kan helt enkelt inte sluta spela fast än att man borde och fast än att pengarna tar slut.

Personer som utvecklar ett spelberoende är oftast själva inte medvetna om sitt beroende förs än spelandet redan har gått över styr. Det brukar innebära att personer som har ett spelberoende ofta har levt med problematiken under en längre period innan de får ordentlig hjälp och behandling. Det kan ske i faser och spelmissbruk är oftast något som smyger sig på utan förvarning.

Symptom

Det finns några olika symptom man bör vara vaksam på när det gäller ens casinospelande. Symptomen kommer troligtvis inte över en natt utan utvecklas långsamt under en längre period.

- Man ökar ständigt sin omsättning för att öka spänningen i sitt spelande.

- Man ljuger om sitt spelande. Man ljuger då ofta om hur mycket man spelar för och om hur mycket tid man spenderar på sitt spelande.

- Man blir på dåligt humör och stressad om man inte kan spela den mängd man vill.

- När man förlorar pengar försöker man direkt vinna tillbaka dem.

I flera fall är det personens närstående som uppmärksammar om den ohållbara situationen och ber personen skaffa hjälp. Detta kan verkligen fungera som en väckarklocka och vara vändpunkten till ett mer sunt liv.

Lyckas undvika spelmissbruk

Har du redan ett fullt utvecklat spelmissbruk så är dessa tips inte något du bör ta till. Om du har ett spelmissbruk är det viktigt att ordentlig hjälp av utbildade och professionella personer.

Spelpaus.se

Spelpaus.se är ett verktyg som ägs av Svenska Spelinspektionen som ska hjälpa personer att kunna kontrollera sitt spelande. Spelpaus innebär att du stänger av dig från alla online casinon med svensk spellicens. Man väljer om man vill stänga av sig 1, 3, 6 månader eller tillsvidare. Under denna period kan man inte avbryta sin avstängning utan måste vänta ut hela perioden.

Spelgräns

Svenska Spelinspektionen och regeringen har nu bestämt att alla online casinon med svensk spellicens måste se till att alla spelare sätter en spelgräns för sitt spelande. Här bör du som spelare tänka efter och sätta en lägre gräns än vad du först tänkt sätta.

Skifta fokus

Detta kanske är det svåraste med det kan vara en bra idé att verkligen försöka skifta fokus. Kan du lägga all den tid och energi du lägger på online casinon på något annat? Försök hitta ett sunt substitut för spelandet. Kanske finns det en träningsform du aldrig testat men kan pröva nu? Matlagning eller bakning? Det finns massor av härliga alternativ.

Ekonomiska påföljder

Utöver psykiska efterföljder av ett spelmissbruk leder det även ofta till ekonomiska svårigheter. Det är vanligt att spelare tar flera olika lån från olika långivare för att kunna finansiera sitt spelande. Mobillån med hög ränta är lätt att få men desto svårare att betala tillbaka.

Om man som spelare samlat på sig höga och dyra skulder är det viktigt att vara ärlig mot sin omgivning för att kunna få ordentlig hjälp. Kontakta din bank och förklara ditt läge. Det är väldigt ofta en bra idé att samla alla lån till ett stort lån för att slippa höga räntor och dåliga avtal.

Kultur och nöje

"Clara Sola" skrällde – fick fem Guldbaggar

Nathalie Álvarez Mesén tar emot priset för bästa regi för filmen 'Clara Sola' under Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm.
Foto: Stefan Jerrevång/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Debutfilmen "Clara Sola" svepte in från den costaricanska djungeln och skrällde hem fem Guldbaggar – däribland bästa film, bästa regi och bästa manus.
Storfilmen "Utvandrarna" fick bara pris för sina effekter och Sveriges Oscarsbidrag "Tigrar" blev lottlös.
PREMIUM

Nathalie Álvarez Mesén blev drottning av Guldbaggegalan och fick gå upp på scen tre gånger efter att hennes "Clara Sola", som också blivit utsedd till Costa Ricas Oscarsbidrag, tilldelats tunga Guldbaggar.

– Att jag får vara här bland så många fina kollegor som jag ser upp till! Tack. Jag hoppas att filmen uppmuntrar till att bryta mot det här fucking patriarkala arvet som vi bär med oss, sade hon i sitt tacktal.

Filmen är en stillsam och poetisk berättelse om religiös mysticism, frihetslängtan och sexuellt uppvaknande för en kvinna i 40-årsåldern. Den utspelas på bondvischan i Costa Rica och är en costaricansk-svensk-belgisk-tysk-fransk film med spansktalande skådespelare.

"Kommit långt"

I sitt tacktal för bästa manus påpekade Nathalie Álvarez Mesén, som är svensk-costarican, att Filmsverige kommit långt i sitt mångfaldstänk.

– Tack till alla som läser manus tidigt och ger feedback. Jag känner att vi har kommit långt där det gäller mångfald men det har krävts verktyg och jag hoppas att de här verktygen inte försvinner innan vi kommer tillräckligt långt. Mångfald är kvalitet. Heja Filmsverige!

Efter galan säger hon till TT att ett av filmens syften är att "väcka många inre revolutioner".

– Man får ha samtal med sig själv om de här ämnena som filmen berör. Även i matriarkala hus förs patriarkala normer vidare. Det är normer som är så gamla att man inte tänker på dem som normer, man tänker på dem som tradition. Att synliggöra dem, prata om det, bryta dem. Vi kan inte bli av med dem på en generation, så det här är vårt bidrag för att komma vidare och göra det bättre för nästa generation.

Gala med publik

Filmåret 2021 präglades av restriktioner, svaga publiksiffror och uppskjutna filmpremiärer. Årets Guldbaggegala hade ändå, till skillnad från förra året, livepublik och sändes från Cirkus i Stockholm. Med en pandemipublik på 500 personer gjorde Gina Dirawi comeback i tv-rutan efter några års paus.

– Kul att vi har samlats här ikväll för att fira att jag är tillbaka i tv igen, välkomna hit, sade hon under sin öppningsmonolog.

– Nytt för i år är att vi tagit bort musiken som spelas när tacktalen är för långa, i stället har vi bytt ut det mot samlagsljud från "Pleasure", tillade hon.

Före galan hotade "Pleasure"- regissören Ninja Thyberg med att "göra en Kanye" (springa upp på scenen och protestera, reds anm) om inte debuterande Sofia Kappel skulle få en Guldbagge. Men det slapp hon.

Storgråtande tackade den mycket rörda Sofia Kappel regissören Ninja Thyberg och resten av filmteamet.

– Tack Ninja, för att du hittade något i mig som ingen annan gjort. "Pleasure" har förändrat mitt liv och jag är så glad för det. Du kommer aldrig att bli av med mig nu. Du måste casta mig i nästa film, det är ett krav och alla har hört det. Tack för att du litade på mig och grattis till oss.

Till TT sade Sofia Kappel efter att hon klivit av scenen:

– Min första tanke var "jag kommer att bajsa på mig eller spy", om jag ska vara ärlig. Det är bara så sjukt, det sjukaste var att jag vågade satsa på skådespeleriet. Ännu sjukare att jag vinner det här priset. Jag är mållös, jag hade inte förväntat mig det här, sade hon och fortsatte:

– Jag har allt att tacka Ninja för. Jag hade aldrig gjort den här prestationen om det inte var för henne. Jag hade aldrig tackat ja till den här rollen om det inte var för henne och jag hade inte vågat om det inte var för henne. Vi har gjort det här tillsammans.

"Tigrar lottlös"

"Tigrar" av Ronnie Sandahl, som valts till Sveriges Oscarsbidrag, hade totalt fem nomineringar men blev helt utan priser. För storfilmen "Utvandrarna" blev det i slutändan bara en Guldbagge, för bästa visuella effekter.

Jonas Karlsson, prisades för rollen som Tycho Jonsson i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" och tackade regissören Hannes Holm och sin fru när han tog emot priset för bästa manliga huvudroll.

– Det här var banne mig det finaste jag har fått sedan jag konfirmerades, sade han i sitt tacktal och travesterade en känd replik från filmen.

Omdiskuterad dokumentär

Den stentuffa dokumentärkategorin togs hem av "Sabaya" av svensk-kurdiske filmaren Hogir Hirori. Filmen har blivit omdiskuterad och bland annat prisats på Sundance. Den skildrar yazidiska kvinnor som räddas ur slaveri i det kaotiska al-Hol-lägret.

I fjol skrev New York Times ett reportage där flera kvinnor uppgav att de inte ville medverka i "Sabaya". Hogir Hirori säger att kritiken är illa underbyggd.

– Det har påverkat filmen såklart, men jag tycker att det var orättvis kritik. Ingen av tjejerna som var med i filmen har sagt det som står i New York Times-artikeln, det har vi också skickat till New York Times, sade han till TT efter galan.

Miranda Sigander/TT

Sofia Sundström/TT

Ann Edliden/TT

Programledaren Gina Dirawi drog i gång Guldbaggegalan med en monolog.
Programledaren Gina Dirawi drog i gång Guldbaggegalan med en monolog.
Foto: Stefan Jerrevång/TT
''Pleasure' har förändrat mitt liv'. Sofia Kappel tog emot pris för bästa kvinnliga huvudroll som Bella i filmen 'Pleasure'.
'"Pleasure" har förändrat mitt liv'. Sofia Kappel tog emot pris för bästa kvinnliga huvudroll som Bella i filmen "Pleasure".
Foto: Stefan Jerrevång/TT
Hogir Hirori och dokumentären 'Sabaya' prisades för bästa dokumentärfilm vid Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm.
Hogir Hirori och dokumentären "Sabaya" prisades för bästa dokumentärfilm vid Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm.
Foto: Stefan Jerrevång/TT

FAKTA

Fakta: Vinnare Guldbaggegalan 2022

Bästa regi: Nathalie Álvarez Mesén för "Clara Sola"

Bästa manus: Nathalie Álvarez Mesén och Maria Camila Arias – för "Clara Sola"

Bästa film: "Clara Sola", producerad av Nima Yousefi

Bästa kvinnliga huvudroll: Sofia Kappel för rollen som Bella i "Pleasure"

Bästa manliga huvudroll: Jonas Karlsson – för rollen som Tyko Johnsson i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Bästa dokumentär: "Sabaya" – i regi av Hogir Hirori

Bästa foto: Sophie Winqvist Loggins – för "Clara Sola"

Gullspira: Johan Hagelbäck

Bästa internationella film: "Flykt" – i regi av Jonas Poher Rasmussen

Bästa kortfilm: "Man med duvor" – i regi av Lina Maria Mannheimer

Bästa originalmusik: Lisa Nordström – för "Children of the enemy"

Bästa manliga biroll: Jonay Pineda Skallak – för rollen som Sluggo i "Vinterviken"

Bästa kvinnliga biroll: Jennie Silfverhjelm – för rollen som Marianne Jonsson i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Bästa visuella effekter: Alex Hansson och Torbjörn Olsson – för "Utvandrarna"

Bästa kostymdesign: Amanda Wing Yee – för "Pleasure"

Bästa ljuddesign: Erick Vargas Williams, Valène Leroy, Charles De Ville och Aline Gavroy – för "Clara Sola".

Bästa produktionsdesign: Michael Higgins – för "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Bästa maskdesign: Erica Spetzig – för "Pleasure"

Bästa klippning: Hanna Lejonqvist och Dino Jonsäter – för "Världens vackraste pojke"

Hedersguldbaggen: Suzanne Osten

Kultur och nöje

TT-FLASH: "Clara Sola" tar hem bästa film

Kultur och nöje
Kultur och nöje Priset för bästa film på Guldbaggegalan går till "Clara Sola", regisserad av Nathalie Álvarez Mesén, som även vann för bästa regi.

Kultur och nöje

Bob Dylan har sålt sina inspelningsrättigheter

Bob Dyland har sålt inspelningsrättigheter för sina inspelade verk. Arkivbild.
Foto: Chris Pizzello/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Bob Dylan har sålt hela sin katalog av inspelningsrättigheter till skivbolaget Sony Music. Affären omfattar också rättigheter till flera framtida nya släpp, uppger skivbolaget i ett pressmeddelande.
PREMIUM

Sony Music har inte kommenterat värdet på affären, men enligt källor till Variety rör det sig om ett värde på motsvarande upp till 1,9 miljarder kronor.

Avtalet ska ha slutits i juli 2021 och omfattar samtliga inspelade verk – från det självbetitlade debutalbumet som gavs ut 1962 till "Rough and Rowdy Ways" som gavs ut 2020.

I slutet av 2020 sålde Bob Dylan sina utgivningsrättigheter till skivbolaget Universal Music – separat från inspelningsrättigheterna. Den affären uppskattades då vara värd 2,5 miljarder kronor.

Innehavarna av inspelningsrättigheter kan diktera framtida återutgivningar, medan ägare av utgivningsrättigheter får en andel av intäkterna från bland annat radiospelning, streaming, albumförsäljning och användning i reklam och filmer.

De senaste åren har flera stora artister som David Bowie, Bruce Springsteen, Paul Simon och Shakira sålt sina låtkataloger för flera miljarder konor.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL