Personligt

Byter snickarjobbet för att bli hållbar bonde

Johannes Everhard på Fälalyckans gård, i det gamla renoverade hönshuset och den svarta moderna äggmobilen, släpet som han kan flytta runt hönorna i till nya betesmarker.
Foto: Catharina Nilsson
Personligt
Höör
Personligt Johannes Everard växte upp i en antroposofisk by nära Bodensee med utsikt över alperna. I dag är han bosatt i Höörs kommun och ska bygga upp sin allra första egna hållbara odling och djurhållning på Fälalyckans gård. Permakultur och regenerativ odling är begrepp som sätter fart på lyckohormonerna hos Johannes Everard:
– Jag vill vara en del av lösningen, inte bli ett passivt vittne till det som händer. Att jag kan påverka i positiv riktning är viktigt för mig.

I slutet av en grusväg i Maglasäte i Höörs kommun ligger en gård med ett vackert boningshus, ett torp och ett nymålat hönshus. Här arrenderar Johannes Everard delar av ägorna av sina svärföräldrar. I gräsmattan intill hönshuset sitter en enkel handskriven skylt, ”Fälalyckans gård”. Egentligen skulle de bruna hybridhönsen av rasen Lohmann sprätta runt på gräset, men eftersom det finns risk för spridning av fågelinfluensa måste de vara inne i hönshuset.

Studerat odling

Om några dagar avslutar Johannes Everad sin andra kurs på Holma folkhögskola. Han har studerat permakultur och odling och sagt upp sig från sitt snickarjobb.

– Jag ska bygga upp en gård och bli bonde, berättar han med ett brett leende.

Det handlar om plöjningsfri odling för att bevara jordens naturliga struktur och mikrobiologi i möjligaste mån samt grönbetesbaserad hönshållning där hönorna flyttas runt i äggmobilen regelbundet till nya betesplatser.

– Hönsen flyttas runt så att gräset får tid att återhämta sig och låta sina rötter växa sig djupare ner i marken, så att gräset kan ta upp mer vatten och klara sig längre under torrperioder. Det är viktigt att bygga upp jorden i regenerativt jordbruk, berättar Johannes och fortsätter:

– Jag ska göra så lite som möjligt med jorden. Om man inte hela tiden plöjer och gräver så får jorden behålla sin egen struktur och svampar kan bygga sina nät och tillföra näring till plantor och träd.

FAKTA

Profilen

Ålder: 37 år

Bor: I Höör

Familj: Ja, sambo och två barn, sex och fyra år gamla.

Gör: Utbildad finsnickare, diplomerad dockteaterspelare och odlare, utbildad i hållbar odling och permakultur vid Holma folkhögskola i Höör.

Aktuell: Har sagt upp sig från snickarjobbet för att bli bonde och odla hållbart med fokus på regenerativ odling, mikrobiologiskt sund jordhälsa.

Intressen: - Jag är intresserad av politik, klimatet, odling, entreprenörskap, ekonomi och personlig utveckling och att tillbringa tid med min familj.

Äter helst: Närodlad mat.

Målsättning med Fälalyckans gård: - Att producera mat för lokalbefolkningen, hållbar mat med hänsyn tagen till människor, djur och natur.

Nära sjön Bondensee i Tyskland växte Johannes Everard upp med sina föräldrar, fyra syskon och sex vuxna som arbetade och bodde på gården. De levde i en så kallad ”Camphill community”, en antroposofisk by i en region med många antroposofer och ekologiska bönder. Barndomen minns han som idyllisk.

– Jag lekte bonde och hade getter och kaniner och andra smådjur som jag tog hand om. Jag var ute och sprang hela dagen och kom in när det fanns mat.

– Vi hade ingen dator och ingen tv, säger han med ett snett leende.

Men när han blev vuxen var han nyfiken på storstaden Berlin. Han var kulturintresserad, i synnerhet vad gällde teater och skådespeleri, och flyttade dit.

– Jag såg inget behov av att odla, det var så många andra som gjorde det, säger han för att förklara varför han tappade intresset ett tag.

I Berlin jobbade han som regiassistent en tid, upptäckte dockteater och beslutade sig för att utbilda sig till dockteaterspelare. En dag när han hälsade på en kompis var svenska Emelie där, uppvuxen i Höör.

– Jag tyckte att hon var spännande och hon hade fina ögon. Hon hade en spännande tyska också, med en rolig melodi.

Emelie studerade till läkare i Berlin och de unga tu blev ett par och njöt av storstadslivets variation och utbud tillsammans.

– Vi var i 20-årsåldern och tyckte livet var häftigt, vi levde här och nu.

En man bland hönor.
Johannes Everhard på Fälalyckans gård, i det gamla renoverade hönshuset och den svarta moderna äggmobilen, släpet som han kan flytta runt hönorna i till nya betesmarker.
Foto: Catharina Nilsson

Att kuska runt och resa för att spela dockteater betydde för lite tid i hemmet och Johannes utbildade sig till finsnickare istället. 2015 fick paret en dotter och 2017 en son. Föräldraparet som var uppvuxna på landet, om än med många mil emellan, var ändå överens om att de ville att deras barn också skulle växa upp på landsbygden. Eftersom Johannes föräldrar hade gått bort föll valet på Höör i Sverige.

– Min sambos familj är rotade här och det tycker jag är fint. Det var viktigt när vi flyttade, att vi flyttade till en plats med koppling till familjen, inte vartsomhelst.

Sommaren 2018 anlände den lilla skaran och värmen slog emot dem. Johannes som varit medveten om klimatförändringar men inte upplevt dem själv blev förvånad och ledsen över den oväntade hettan.

– Det var jättejobbigt, jag vill inte vara en del av miljöförstöringen. Jag har barn, jag har ansvar, jag kan inte bara leva och tjäna pengar, tycker han.

Måste agera för miljön

Han hamnade i en livskris i samband med flytten, tänkte mycket på sina rötter och framtiden och blev frustrerad. Det var inte tillräckligt att gå till snickeriet och tjäna sitt levebröd. Han ville göra något mer meningsfullt och aktivt för att värna miljön, inte vara en del av miljöförstöringen genom sin livsstil. Genom media, otaliga poddar och utbildningarna på Holma folkhögskola hittade han i någon mån tillbaka till sina rötter, men nu i en uppdaterad version.

– Jag hörde talas om permakultur och att leva hållbart, där man tar hänsyn till helheten. Man ser till att täcka sina behov, och tänker inte i termer av vad man vill ha. Principerna handlar om omsorg om jorden, omsorg om människor och rättvis fördelning. Det finns många verktyg för att analysera sitt liv och sedan designar man om sitt eget liv.

– Det handlar om att sluta känna sig hjälplös och börja med sig själv. Ta makten över sitt liv.

Motivationen och drivkraften är barnen, hans egna och alla andras barn. Han vill kunna lämna efter sig ett arv där det finns goda livsmöjligheter för kommande generationer.

En leende man med ägg i händerna.
Johannes Everhard på Fälalyckans gård, i det gamla renoverade hönshuset och den svarta moderna äggmobilen, släpet som han kan flytta runt hönorna i till nya betesmarker.
Foto: Catharina Nilsson

Rent handgripligen betyder det att Johannes ska förädla Fälalyckans gård till ett hållbart jordbruk. Inför nästa säsong ska hönshållningen kompletteras med grönsaksodling. Smörkål, morötter, palsternackor och bondbönor ska växa på de

3 000 kvadratmeter stora ytorna. För att undvika att plöja i jorden ska papp läggas på gräset och sedan 15 centimeter av kompostjord.

– Efter ett år finns ett mikroliv i jorden som kan trycka sig upp och samarbeta med de bäddar jag har lagt, förklarar han planen med plöjningsfri odling.

Om fem år hoppas han att han utökat med en tredje gren, köttproduktion av grönbetes kyckling. Och om han får drömma, drömma helt fritt, undrar jag vad han önskar sig:

– Det är att planerat träd till framtida generationer. Jag skulle vilja plantera fruktträd så att mina barn alltid har en plats att komma tillbaka till där det finns mat.

Johannes Everhard på Fälalyckans gård, i det gamla renoverade hönshuset och den svarta moderna äggmobilen, släpet som han kan flytta runt hönorna i till nya betesmarker.
Foto: Catharina Nilsson

Personligt

Lugnet gav en resa till konstens inre

Fredrik Jensner
Personligt
Personligt För 15 år sedan lämnade Fredrik Jensner konstlivet i Malmö och flyttade ut till ett hus på landet med egen ateljé. Det är inte så man ska göra om man vill främja sin konstnärliga karriär. Men det struntar han i. Han är mer intresserad av att utforska konstens sanna väsen.

Han tar emot i sin atélje i Tjärby utanför Sjöbo. Den har han byggt och renoverat själv och älskar lugnet och livet på landet, även om det var ovant i början.

– Jag är uppvuxen i Staffanstorp, en trygg småstad där man kunde vara ute på kvällarna och hade många kompisar att hänga med. Det var lite läskigt med mörkret här ute i början. Och när det blåste... Det finns två stora kastanjer som står vid huset och när det blåser faller kastanjerna ner på taket. Det tog ett tag innan jag blev klok på det där ljudet och ett par år innan jag vande mig.

Som ung drömde han om att bli skådespelare och konstnär. Han berättar med värme om sin mormor och morfar vid Skirösjön som han tillbringade mycket tid hos som barn.

– Mormor skickade in teckningar som jag gjorde till Vetlandaposten. Jag vann priser och blev publicerad. En gång vann jag en hängmatta som jag blev väldigt glad för, jag har fortfarande kvar den här.

Mormors fina trädgård kanske inspirerade Fredriks syster Anna till att bli trädgårdsarkitekt, men hon var inte bara trädgårdsintresserad.

– Mormor lärde mig att spela munspel! Så jag spelar munspel, gitarr och trumpet. Jag lärde mig spela piano också, men tyckte det var svårt med noter. När jag gick hos en gitarrlärare i Staffanstorp - Eddie, en jazzkille från Lund, så försökte han lära mig spela efter noter, men efter en tid tog han med sina kompisar i stället och så satt vi och jammade.

– Min pappa, Gunnar, var också mycket musikintresserad, vi var mycket ute och kollade jazz. Vi såg Toots Thielemans på Grand i Lund en gång, det är nog en av de bästa konserterna jag sett.

Teaterfrälst

Fredrik Jensner beskriver skolan i Staffanstorp som sin ”fritidsgård”. Där erbjöds mycket teater och filmvisningar. I åttan och nian hade Fredrik en teatergrupp tillsammans med sin syster och hennes kompisar. Han hjälpte också till som råddare när olika teatergrupper kom på besök.

– Det var ju på 1970-talet så det var mer kultur då. När jag hjälpte till vid teaterföreställningarna fick jag träffa skådespelarna och jag gjorde stand-up-comedy innan jag ens visste vad det var för något.

Efter nian jobbade han på Teatersällskapet Proteus i Lund, med Rolf Arvidsson som handledare i ett år.

– Det var avgörande för mig, Rolf och jag skrev pjäser tillsammans och han har inspirerat mig många gånger. Jag fick komma in i teaterarbetet på alla möjliga sätt, hålla på med rekvisita, scenkläder och sufflera. Det var nog väldigt viktigt för mig som konstnär, att få komma in i en fri teatergrupp där alla höll samman. Efter det började jag på Studioteatern i Malmö hos Johnny Harborg, vi spelade teater.

Så småningom började han på Östra Grevie folkhögskola där hans huvudämne var keramik. Han säger att han har ”jättemycket idéer om skulptur - en dag kanske jag förlöser det”. Men just nu är det måleriet som slukar hans intresse, känslan i färgen.

Fredrik Jensner med några av sina konstverk.
Fredrik Jensner med några av sina konstverk.

Efter Östra Grevie, som han beskriver som ”jävligt intressant”, som ett sammmanhang där han formades, hade duktiga lärare och mötte människor som ”hade livserfarenhet men ändå var lekfulla”, sökte han in till flera olika konstskolor.

– Jag hade en folkabuss och körde upp konst till bland annat Valand i Göteborg flera gånger, men kom inte in. Det tar tid att mogna som konstnär.

Efter fyra års enträgenhet kom han äntligen in på Forum i Malmö, 1989.

– På 1990-talet var jag verkligen inne i konstsmeten i Malmö, när det var som mest turbulent. Det var många stjärnkonstnärer som blev lärare på Forum, konstnärer som ställde ut och sålde bra. Skolan hade samarbete med konsthallen - det var på Sune Nordgrens tid - och vi gjorde elevutställningar.

Fredrik tillbringade mycket tid i sin ateljé på Djäknegatan eller på The Basement på Stora Nygatan, kaféet för musiker där det även såldes instrument och skivor och fanns en musikstudio. Han var gitarrist i ett jazzband och ett reggae-band. För att få ihop pengar till hyra och konstnärsmaterial jobbade han som utställningstekniker på Rooseum och Lunds konsthall.

1991 fick han en inbjudan han inte kunde motstå. Han hade sökt in till USA:s äldsta och finaste konstskola, Pennsylvania Academy of the Fine Arts i Philadelphia och hälsades välkommen. Under ett år lämnade han tillfälligt Forum.

– Vi hade väldigt många bra lärare där. Vi experimenterade under så kallade Drawing Seminars där man presenterade ett verk per gång, ett slags skiss- och idébaserade diskurser.

Kompromisslöshet

Han fick lära sig att inte kompromissa och att man måste kämpa med sitt konstnärsskap, men att det kommer en punkt där man kan bejaka den man är, men att det kräver total ärlighet.

– Det finns mycket bra konst och jag har många inspirationskällor, men min favorit är nog Francis Bacon. Han var totalt kompromisslös och vågade skildra mänsklig smärta, vågade ut till den yttersta linjen i sig själv. Det är förutsättningen för bra konst och något slags ideal jag har.

Sista året på Forum hamnade han vid bordet bredvid Ola Billgren på en 50-årsfest. Båda bodde vid David Halls torg och gjorde sällskap dit efter festen.

– Han bjöd på en sen konjak och vi lyssnade på Chopin - han var pianointresserad och spelade bra själv också, i sin ateljé. Några dagar senare ringde han och undrade om jag ville jobba med honom.

Fredrik Jensner.
Fredrik Jensner har hittat kärnan i sitt eget skapande.

Svaret var självklart och Fredrik jobbade med Ola Billgren fram tills han dog, 2001.

– Det var en utmaning att jobba med honom, man fick testa olika tekniker och han ville lära mig saker under lång tid, han var grundläggande och noggrann.

I samband med Öresundsbrons invigning 2000, fick Ola Billgren en utställningsförfrågan från Galerie Susanne Højriis i Köpenhamn. Svaret blev:

– Ställ ut Fredrik i stället!

Utställningen sponsrades av flera svenska storföretag och invigdes av Sveriges ambassadör i Köpenhamn. Det blev artiklar i flera danska tidningar och man kunde räkna in 2 000 besökare.

– Jag sålde allt som fanns med på utställningen, konstaterar Fredrik. Det blev en stor framgång.

Därnäst följde fler utställningar, både i Sverige och utomlands, och ett hektiskt liv. Men 2007 satte han stopp.

Ändrade livsstil

– Jag ändrade min livsstil och flyttade ut på landet, renoverade och byggde egen ateljé. Då förändrades något grundläggande. Jag har gått inåt, gått min egen väg och försöker vara kompromisslös. Jag söker inte bekräftelse längre, jag har hittat min konstnärliga frihet.

Priset när man som konstnär lämnar ”de rätta kretsarna” och flyttar ut på landet är enligt Fredrik att man blir lite ”glömd”. Men det är inget som bekymrar honom nämnvärt.

– Jag har inte längre ambitionen att ställa ut fem gånger om året. Jag vill utveckla mitt måleri och ha pengar att göra skulpturerna jag vill göra.

Han menar att om man kan flytta ut på landet så som han har gjort och ändå överleva som konstnär, då kan man överleva i stort sett vad som helst. Han säger också att det inte längre är han som definierar konstverken utan konstverken som definierar honom - och att det är en jäkla skillnad.

– När man gör något man ska stå för blir man något av en tvivlare, men det är så man växer också. Man måste våga hoppa. Man får inte ha så höga krav att man inte kan möta upp sin egen standard. Då kan man inte älska det man gör. Och det är när man älskar det man gör - det är då man har hittat källan eller kärnan i sin verksamhet.

FAKTA

Fredrik Jensner

Ålder: 55 år.

Bor: I Tjärby utanför Sjöbo.

Familj: Mamma Isabella, storebror Magnus, storasyster Anna, sönerna Sigge 15 år, Frans 22 år och katten Pia.

Oväntade sidor: Har tävlat i skateboard och kan göra en handstand kick-flip. Gillade syslöjd. Gått två år och lärt sig pantomim hos Anna-Lena Brundin.

Kultur och nöje

Komikern Louie Anderson är död

Skådespelaren Louie Anderson medverkade i serier som 'Baskets' och 'Search party'. Arkivbild.
Foto: Richard Shotwell/AP/TT
Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje
PREMIUM

Komikern och skådespelaren Louie Andersson har avlidit i sviterna av cancer, uppger hans presskontakt för Deadline.

Anderson spelade bland annat i tv-serierna "Baskets", "Search party" och Eddie Muprhy-komedin "En prins i New York" samt dess uppföljare.

Han föddes i Saint Paul, Minnesota, i en syskonskara med elva barn, där han var näst yngst. Han gjorde debut som ståuppkomiker på "The tonight show" med Johnny Carson 1984 och fortsatte hela tiden med sin ståuppkarriär. Den senaste showen "Louie Anderson: Big underwear" gjorde han 2018.

Anderson var också programledare för amerikanska lekprogram som "Family feud" och fick sin egen animerade tv-serie "Life with Louie" under 1990-talet. Den gav honom två Emmystatyetter. En tredje fick han för rollen som Zach Galifianakis mamma Christine Baskets i "Baskets".

Louie Anderson blev 68 år.

Kultur och nöje

Meat Loaf död: "Han var antitesen till punk"

Meat Loaf. Arkivbild.
Foto: Jeff Christensen/AP/TT
Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje Den amerikanske artisten Meat Loaf är död, uppger Deadline. Michael Lee Aday, som han egentligen hette, avled på torsdagskvällen med sin fru och sina döttrar vid sin sida. Han blev 74 år.
PREMIUM

Meat Loaf var amerikansk rocksångare och skådespelare. Som musiker var han mest känd för de två albumen "Bat out of hell" och Bat out of hell II: Back into hell" som han gjorde tillsammans med producenten och låtskrivaren Jim Steinman. Den första skivan hör till de mest säljande i USA någonsin och den svenske musikjournalisten Anders Tengner jämställer den med "en modern opera" .

När Steinman dog i våras skrev Meat Loaf en offentlig hälsning till sin tidigare samarbetspartner:

"Jag kommer snart, min bror Jimmy", "Flyg Jimmy flyg".

"Fantastisk röst"

Meat Loaf har sålt mer än 100 miljoner skivor, men i hans eftermäle är det dumt att stirra sig blind på just försäljningssiffror, framhåller Christoffer Röstlund, reporter på ETC och tidigare musikjournalist. Han lyfter i stället fram Meat Loafs fantastiska röst och karriär som showman.

– Han och producenten Jim Steinman byggde hela det där svulstiga musikalsoundet, det överproducerade, som sedan kom att dominera på 80-talet. Han var antitesen till punk, säger Christoffer Röstlund.

Meat Loaf var även filmskådespelare och musikalartist. I musikalfilmen "The Rocky Horror picture show" från 1975 spelade han den färgstarke Eddie, en roll som han sedan gjorde även på scenen.

Michael Lee Aday föddes och växte upp i Dallas där modern var lärare och gospelsångerska och fadern alkoholiserad polis. Det ska också ha varit han som först kallade sonen för "Meat Loaf". I slutet av 1960-talet flyttade han till Los Angeles där han bildade sitt första band och så småningom fick en roll i musikalen "Hair".

Det var dock genom samarbetet med Jim Steinman som Meat Loaf fick sitt stora genombrott.

Rolig, trevlig och lynnig

Rockjournalisten Anders Tengner intervjuade Meat Loaf flera gånger och minns en "fruktansvärt rolig och trevlig människa":

– Skulle man intervjua Meat Loaf behövde man egentligen inga frågor – man behövde bara ställa en enda fråga, sedan var det i gång. Men han kunde också vara lynnig och få utbrott ibland.

Tengner beskriver Meat Loaf som en på papperet ganska omöjlig rockstjärna. Han var kraftigt överviktig, han var inget affischämne till flickrumsväggen, men han lyckades göra skivan "Bat out of hell".

– Den är fortfarande svårt att slå som populärmusikaliskt epos, säger han och jämför samarbetet mellan Meat Loaf och Jim Steinman med det mellan Elton John och Bernie Taupin.

Men kanske är det ytterst för sin röst som Meat Loaf kommer att bli ihågkommen:

– Han hade en stark och omfångsrik röst, han var en väldigt duktig sångare, det går inte att komma ifrån även om rocksång inte handlar om att pricka tonerna. Men det som var speciellt med honom var att det fanns ett rovdjur i halsen på honom, samtidigt som han också kunde sjunga sprött, bräckligt och extremt romantiskt.

Cystor på stämbanden

Samma röst ställde också till med problem. Efter cystor på stämbanden kom Meat Loaf tillbaka till scenen, men 2018 blev problemen så stora att han valde att turnera utan att sjunga. I stället anlitade han Caleb Johnson, vinnaren av amerikanska "Idol" 2014, och lämnade över stafettpinnen till honom. Själv nöjde sig Meat Loaf med att berätta anekdoter mellan låtarna.

– Det var decennier sedan han var relevant för musikvärlden. På senare år har han mest fått rubriker som allmänt tossig klimatförnekare, säger Christoffer Röstlund.

Erika Josefsson/TT

Sara Haldert/TT

Sofia Sundström/TT

Meat Loaf vid ett framträdande i Ohio 2012.
Meat Loaf vid ett framträdande i Ohio 2012.
Foto: Charles Dharapak/AP/TT
Meat Loaf blev 74 år. Arkivbild.
Meat Loaf blev 74 år. Arkivbild.
Foto: Frank Gunn/AP/TT

FAKTA

Fakta: Meat Loaf

Fakta: Meat Loaf

Namn: Marvin Lee Aday (senare Michael Lee Aday)

Yrke: Sångare och skådespelare

Bakgrund: Född i Dallas i Texas 1947. Bildade sitt första band Meat Loaf Soul 1967. Bandet bytte namn flera gånger och var förband till band som The Who, The Stooges och The Kinks men släppte aldrig några egna skivor.

Skivdebuterade med "Stoney & Meatloaf" tillsammans med Stoney Murphy 1971.

Slog igenom på allvar 1977 med skivan "Bat out of hell". Skivan var ett samarbete med Jim Steinman. Todd Rundgren producerade och skivan är i dag en av världens mest sålda.

Uppföljaren "Bat out of hell II: Back into hell" kom 1993 och innehåller bland annat jättehitten "I'd do anything for love (but I won't do that)".

"Bat out of hell III: The monster is loose" kom 2006.

Parallellt med rockkarriären medverkade Meat Loaf även i lång rad en rad filmer och tv-serier. Mest känd är han kanske för rollerna som Eddie i "Rocky horror picture show" (1975) och Robert Paulson i "Fight club" (1999).

Höör

Målmedveten satsning på djurens bästa

Höör
Personligt
Personligt När Lucie Havelka var sex år gammal bestämde hon sig för att bli veterinär. Att arbeta för djuren - och deras hussar och mattar - var ett självklart val. Hon nöjde sig inte med att öppna egen veterinärklinik utan har också byggt upp ett katthem som nu firar tioårsjubileum.

– Jag trodde från början för tio år sedan att det kanske skulle komma fem-sex katter, minns hon. Men det blev så många att jag blev tvungen att organisera upp arbetet i en förening med ideella krafter. Vi var tre stycken från början, nu är vi 17 volontärer och har svårt att hinna med.

Själv firar hon i år 22 år som veterinär. Som liten räddade hon fågelungar som ramlat ur sina bon och viljan att hjälpa djur har funnits där från allra första början.

– Min mormor var fantastisk med djur! Hon hade kunnat dela sina sista brödsmulor med fåglarna och jag har blivit likadan.

Spikrak väg

Från sexåringens beslut att bli veterinär till uppnått mål tog det 20 år. Vägen har i princip varit spikrak, med undantag för ett år på high school i USA.

– En granne hade varit där och det lät så inspirerande att jag ville prova. Så mellan nian och gymnasiet åkte jag till Georgia och det ångrar jag inte. Jag har fortfarande kontakt med en del av människorna som jag mötte där då.

Lucie är danska, även om det är svårt att identifiera dialekten när hon talar. Hon pluggade till veterinär i Köpenhamn och tog ett extra år på sig.

– De bytte studieordning mitt i vår utbildning, utan övergångsregler. Så valet stod mellan att råplugga och ta sig igenom nätt och jämnt eller att ta extra tid. Jag valde det senare eftersom jag inte bara ville klara mig igenom, jag ville bli bra på det jag gör!

Med facit i hand var det rätt beslut. Många av kurskamraterna som försökte stressa sig igenom fick i stället efterhängsna resttentor och blev inte klara innan Lucie i vilket fall som helst.

Efter avslutad utbildning fick hon jobb på en mindre klinik utanför Köpenhamn där hon trivdes utomordentligt väl och stannade kvar i ett par år.

Hästarna tog henne till Sverige

– I Danmark har man ett lite annat koncept när det gäller veterinärvård, ofta har man mindre kliniker som tar emot flera olika slags djur, lite mer blandad praktik. Här är det mer de stora bolagen med sina djursjukhus som dominerar.

Eftersom hon trivdes så bra, var det med ett styng av sorg i hjärtat som hon 2002 bestämde sig för att ta klivet över Öresund och slå sig ner i Skåne.

– Det var hästarna som avgjorde, förklarar hon och syftar på två fullblodshästar, före detta galoppörerna och tillika syskonen Apollon och Elektra.

Djupt älskade Apollon dog i fjor, 22 år gammal. Men systern Elektra njuter av livet i de stora lösdriftshagarna utanför tillsammans med en ung galopphäst som på grund av felaktig benställning inte duger på galoppbanan.

– Det är dyrt med stallplats i Köpenhamnsområdet och här i Skåne var det fina förutsättningar om man hade galopphästar. Nära till fina tävlings- och träningsmöjligheter och överkomliga priser på gårdar med mark till. Jag tränade hästarna själv, men i loppen var det en professionell jockey som satt upp i sadeln.

Från början bodde Lucie på Bosjökloster och arbetade som distriktsveterinär i Flyinge. Men drömmen om en egen gård och en egen klinik hägrade. Periodvis jobbade Lucie som volontär i Thailand och Indien med gatuhundar.

– Det kostar en del, för man får stå för resor och sådana kostnader själv. Så jag började fundera på om jag inte skulle kunna göra mer nytta för djuren om jag använde pengarna här hemma genom att öppna ett katthem.

Hon startade egen klinik i hyrda lokaler, men till slut öppnade sig möjligheten att köpa gården i Ekeröd vid Höör 2005. Det var ett renoveringsobjekt som gått i samma släkt i generationer. Med tiden hade otroligt mycket grejor samlats i uthus och lador.

– Vi slet i tre månader med enbart städning, minns Lucie. Sedan var det dags att renovera. Men byggnaderna hade fin grundstomme, så det var värt att lägga ner en massa jobb så att det blev en modern klinik och ett fint katthem. 2007 kunde kliniken flytta in här och för lite sedan byggde vi till ett mindre hus vid katthemmet till de små kattungarna som vi kallar för ”Kattstugan”.

Rikskänd klinik-katt

Där regerar katten Honey, som tidigare var klinik-katt och hjälpte till med patienterna. Efter att ha kommit in till kliniken svårt medtagen och nära döden men överlevt mot alla odds, började hon sin märkliga gärning.

Hon har en stark empatisk förmåga och höll sjuka och ängsliga djur sällskap och såg till att de hade det bra. Märkte hon att någon husse eller matte behövde tröst i väntrummet gick hon ut och lade sig i deras knä och spann eller busade med dem tills hon lyckades locka fram skratt.

– Hon är väldigt speciell och när hon märkte att en patient till exempel hade besvär att vakna upp ur narkos, påkallade hon vår uppmärksamhet, berättar Lucie.

Historien om den extraordinära katten spred sig i både press, radio och tv och en dag kom länsstyrelsen på kontrollbesök. Myndigheten förbjöd Honey att vistas på kliniken. Det hjälpte inte med namninsamlingar eller demonstrationer, så i dag har Honey fått en ny arbetsplats.

– Hon hjälper till att ta hand om kattungarna i kattstugan och är väldigt duktig. Men vi saknar henne här.

Springer halvmaraton

Den veterinära yrkesverksamheten och allt jobb med katthemmet och de egna djuren tar förstås väldigt mycket tid i anspråk. Men den begränsade fritid hon har, ägnar hon gärna åt att träna och tävla i halvmaraton.

– Jag har bra grundkondis, så jag är ganska lättränad. Vi är ett gäng som tränar tillsammans och det är bra. Har man sagt att man kommer och ska vara med, så måste man. Och eftersom jag har tävlingar som mål, är jag helt enkelt tvungen att förbereda mig.

– Och arbetet med djuren är ju också en form av träning. För ett par helger sedan gick vi över stängslen i hagarna och vadade i djup snö - bra för både kondisen och en massa olika muskelgrupper!

Under de 22 år som Lucie varit verksam har hon sett en utveckling i positiv riktning för katterna. Även om det uppskattningsvis finns 200 000 hemlösa katter i Sverige i dag, har medvetenheten blivit större och lagstiftningen bättre.

Balans i livet

– Nu står det i lagen väldigt tydligt att man faktiskt inte får lov att överge djur och att man ska kastrera sin katt om den inte ska användas för avel. Och förhoppningsvis kommer en lag om märkning av katter också snart. Det skulle betyda mycket och om man inför kravet med en vettig övergång, ungefär som man gjorde med hästpassen, så är det inget problem för någon.

– Lagen har ett starkt signalvärde och medverkar till att lyfta upp katten till hundens status. På sikt kommer det förhoppningsvis att göra att det finns allt färre hemlösa katter.

För egen del tycker Lucie att hon har hittat en ganska bra balans i livet och lyckats väl med att bygga upp konceptet med både kliniken och katthemmet. På Ringsjöns veterinärklinik tar hon i dansk anda emot flera olika djurslag. Hit kommer såväl hästar som hundar, katter och gnagare. Men framöver skulle hon gärna vilja ha lite mer fritid.

– Inte minst behövs mental återhämtning. Nu har vi kört stenhårt i tio år och jag hoppas kunna arbeta lite mindre framöver. Att vara tillgänglig 24-7 är inte hållbart i längden. Jag vill ju fortsätta kunna leverera omsorgsfull vård till djuren och ta hand om dem.

FAKTA

Lucie Havelka

Ålder: 48 år.

Bor: I Ekeröd vid Höör.

Familj: Maken Marco, sex katter och två engelska fullblod.

Intressen: Springer halvmaraton, tränar balett, målar, går på teater, läser böcker och ägnar sig åt yoga när tid finns.

Aktuell: Firar 20-årsjubileum som veterinär i Skåne och 10-årsjubileum med privat katthem.

Sport

Legendarisk friidrottstränare död

Sport
Personligt
Sport

Den legendariske friidrottstränaren John Velzian har avlidit vid 93 års ålder, rapporterar bland annat Athletics Weekly på Twitter.

På 1950-talet blev britten John Velzian den första förbundskaptenen för Kenyas friidrottslandslag – en post han stannade på fram till 1968. John Velzian upptäckte, tränade och utvecklade storheter som Kipchoge Keino, som tog OS-guld i Mexico City 1968.

Enligt Athletics Weekly kallades John Velzian av vissa för "Kenyas friidrotts fader".

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinoer.com

Spelinspektionen lämnar in remiss för matchfixning

Casinoer.com SVERIGE. Den senaste tiden har matchfixning blivit en stor fråga runt omkring i Sverige. Spelinspektionen har nu lämnat in en remiss till regeringen med förslag på hur problemet ska lösas, men alla är inte nöjda med den statliga myndighetens förslag.

Matchfixning, det vill säga illegal manipulation av ett idrottsevent för att göra en vinning på spelmarknaden eller ett avancemang i en turnering, är ett problem som har varit extra uppmärksammat i Sverige de senaste veckorna.

Problematiken ska främst röra sporter som fotboll och tennis, men den 19 januari rapporterade Aftonbladet att en landslagsspelare i futsal häktats på grund av misstankar om matchfixning. Om problematiken har blivit mer förekommande den senaste tiden, eller om fler rapporter kommer in på grund av att problemet har uppmärksammats, framgår inte. Oavsett vilket är det ett problem spelbolagen, fansen och idrottsförbunden vill få bukt med.

Vill förbjuda betting på individuella prestationer

Den statliga myndigheten Spelinspektionen ansvarar för att säkerhetsställa att lotterier, vadhållning och casinospel sköts lagligt i Sverige. Sedan de nya spellagarna infördes den 1 januari 2019, som möjliggjorde det för icke-statliga aktörer att bedriva casinorelaterad verksamhet i sverige, har Spelinspektionen fått en större roll. Nu ansvarar de också för att utfärda spellicenser till spelbolag och kontrollera att dessa lever upp till de högt ställda krav som den svenska staten ställer på dem.

Närmare 100 spelbolag har beviljats spellicens, vilket förra året genererade en skattevinst på cirka 4 miljarder kronor. Speltrenden är inte på något sätt unik för Sverige och vi kan se att många nya spel- och bettingsidor även har dykt upp i Norge. Här kan du läsa mer om de nya norska spelsidorna. Flera av dessa aktörer bedriver också verksamhet här i Sverige.

Nu har Spelinspektionen skickat in en remiss med förslag på hur matchfixning ska begränsas. I ett pressmeddelande skriver de följande:

“Om förslaget blir verklighet innebär det att spelbolagen på den svenska licensmarknaden inte får erbjuda vadhållning på regelbrott eller förlust i delmoment. Exempelvis blir det inte tillåtet att erbjuda spel på om en fotbollsspelare ska få gult kort eller om en tennisspelare kommer att göra dubbelfel.”

Med andra ord handlar det i stor utsträckning om att förbjuda betting på individuella prestationer och delmoment i olika sporter. Men många frågar sig om detta verkligen är rätt väg att gå.

Svenska fotbollsförbundet reagerar starkt.

Några som har varit mycket missnöjda med förslaget är Svenska fotbollsförbundet, som tycker att Spelinspektionen velar för mycket. Enligt Dagens Nyheter har Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare, sagt att han är “besviken och förbannad” och att han reagerar starkt på Spelinspektionens förslag på att rapportera misstänkt matchfixning en gång om året: “Det förstår väl alla att det inte räcker med att rapportera på årsbasis”.

Vad som kommer att ske med Spelinspektionens förslag om hur problematiken med matchfixning ska åtgärdas återstår att se.

Kultur och nöje

Skådespelaren Hardy Krüger är död

Skådespelaren Hardy Krüger blev 93 år gammal. Arkivbild.
Foto: Axel Heimken/AP
Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje
PREMIUM

Den tyske skådespelaren Hardy Krüger har avlidit, 93 år gammal.

Hans litterära agent i Hamburg, Peter Kaefferlein, säger att Krüger dog "plötsligt och oväntat" under onsdagen i Kalifornien, där han var bosatt.

Krüger slog igenom i den brittiska filmen "The one that got away" från 1957, som handlar om en tillfångatagen tysk stridspilot som iscensätter en rad vågade försök att fly de allierade och – som titeln antyder – till slut lyckas.

Hans charm, fördelaktiga utseende och det faktum att han deserterade från den nazistiska armén mot slutet av andra världskriget hjälpte till att få fart på Krügers karriär i en tid då tyskar i hans generation fortfarande sågs på med misstänksamhet utomlands.

Krüger medverkade genom åren i en rad äventyrs- och krigsfilmer som "Barry Lyndon" (1975), "En bro för mycket" (1977) och "De vilda gässen" (1978).

Under senare år fokuserade han på att göra resefilmer för tysk tv, skriva böcker och göra enstaka scenframträdanden.

Kultur och nöje

Fransk skådespelare död i skidolycka

Den franske skådespelaren Gaspard Ulliel har omkommit i en skidolycka. Arkivbild.
Foto: Mosa'ab Elshamy/AP
Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje
PREMIUM

Den franske skådespelaren och modellen Gaspard Ulliel har omkommit i en skidolycka i franska Alperna. Olyckan inträffade under tisdagen i skidorten La Rosière då Ulliel kolliderade med en annan skidåkare och ådrog sig svåra skallskador.

Hans familj bekräftar dödsfallet i ett uttalande till AFP via Ulliels agent. Ulliel blev 37 år gammal.

Ulliel uppmärksammades internationellt för sin roll som den unge Hannibal Lecter i "Hannibal rising" 2007 och för sitt porträtt av modemogulen Yves Saint Laurent i 2014 års biografiska film "Saint Laurent". Han har också en huvudroll i den kommande Marvelserien "Moon knight" tillsammans med Oscar Isaac och Ethan Hawke.

Gaspard Ulliel, som har en modellkarrär bakom sig, är ansiktet utåt för Chanels parfym Bleu de Chanel.

Sport

Legendarisk norsk fotbollstränare död

Nils Arne Eggen har gått bort. Arkivbild.
Foto: Ole Martin Wold/NTB/TT
Sport
Personligt
Sport Norsk fotboll har sorg.
Tränarlegendaren Nils Arne Eggen har gått bort, bekräftar Rosenborg på sin hemsida.
"Det är var med stor sorg Rosenborg i dag mottog beskedet att klubbens allra största legend är död", skriver klubben.

Han blev 80 år gammal.

– Det är förfärligt att höra. Han har betytt så enormt mycket för norsk fotboll och har drivit klubbfotbollen framåt och visat alla vad som är möjligt. Han är en gigant för alla norska fotbollstränare, säger Norges förbundskapten Ståle Solbakken till TV2.

Eggen ledde Rosenborg till stora framgångar mellan 1988 och 2002 och vann ligan hela 13 gånger under den perioden. Han tog också laget till en sensationell kvartsfinal i Champions League 1997.

Svenska hyllningar

Han gjorde senare comeback i klubben i två år mellan 2010 och 2011, efter att Erik Hamrén lämnat posten för att ta över det svenska landslaget.

– Det är Norges största och mest framgångsrika fotbollstränare genom tiderna, han var fantastisk och enormt stor i Rosenborg, Trondheim och hela Norge, säger Hamrén till Aftonbladet.

Eggen säkrade ytterligare en ligatitel med Rosenborg säsongen 2010, med spelare som Mikael Dorsin, Mikael Lustig och Rade Prica i laget.

– Det är så mycket man kan lyfta fram om Nils Arne, men Rosenborg, norsk fotboll och norsk idrott har Nils Arne att tacka för mycket. Han var banbrytande i sitt sätt att leda, tänka och vara på. Han skapade en tro i norsk fotboll och idrott att göra det omöjliga möjligt och en vi kan slå alla-mentalitet, säger Dorsin till Aftonbladet.

Norsk förbundskapten

Sedan 2019 står han som staty utanför Rosenborgs hemmaarena Lerkendal.

Utöver framgångarna med Rosenborg har han även varit norsk förbundskapten mellan 1974 och 1978.

De senaste åren har han haft bekymmer med hälsan och bland annat behövt amputera båda benen. Han genomförde även en njurtransplantation 2015.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL