Opinion

Klokt beslut av kommunen att köpa Gyaskogen

Opinion
Opinion

Efter stort hemlighetsmakeri visar det sig att Gyaskogen i Steghag köps av Eslövs kommun, vilket borde glädja medborgarna som oroat sig för vad som skulle hända. Nu har kommunen möjlighet att skydda ett område med stora naturvärden och säkra tillgången till naturupplevelser för Eslövs- och Stehagsborna.

Det är dock inte bara fråga om att göra lokalbefolkningen nöjd: efter pandemin finns all orsak att tänka sig att en orts attraktivitet bland annat avgörs av god tillgång till grönområden och strövområden. Intresset för att vistas i skog och mark har ökat lavinartat. Att veta att orten man överväger att flytta till omges av tillgänglig natur lär bara bli viktigare för att attrahera nya invånare till kommunen.

De som i första hand gett sig ut mer i naturen under pandemin är personer som inte tidigare ägnat sig åt friluftsliv, men enligt forskning från Mittuniversitetet kommer att fortsätta även efter krisen. Man kan därför även tänka sig en folkhälsovinst av den ökade ivern för motion och det psykiska välmående som enligt brittisk forskning i överraskande hög grad skapas av skogsvistelse.

I fallet Gyaskogen var det begripligt att försäljningen väckte oro, eftersom det inte finns några alternativ till Gyaskogen på rimligt avstånd för den som vill ut i naturen. Kommunen visar genom köpet att man har god känsla för vad som skapar livskvalitet.

Opinion

Val och desinformation

Valsedlar.
Foto: Erik Simander / TT
Opinion
Opinion

Valen är det finaste vi har. Men samtidigt som valdeltagandet står på topp – ett tydligt tecken på engagemang och förtroende – så är demokratin hotad och ifrågasatt. Vid valet 2018 ökade antalet anmälningar om oegentligheter kraftigt i förhållande till 2014. Det fanns naturligtvis anmälningar som handlade om verkliga fel i rösthanteringen, så som att kommunvalsedlar lagts i urnan för landstingsvalen, att röster inte kommit fram i tid för att räknas och felaktig avprickning i vallängden, men de allra flesta var ogrundade, byggde på missförstånd och ofta rena lögner.

Ökningen ska inte ses som en indikator på att det förekom mer oegentligheter eller fel utan som en indikator på ökad misstro och ett resultat av att det finns krafter som medvetet försöker undergräva vår tilltro till systemet.

Sverigedemokraterna sprider sedan länge rykten om valfusk. I ett pressmeddelande 2009 under EU-valet påstod Jimmie Åkesson att det pågick omfattande valfusk ute i vallokalerna genom att småpartiernas valsedlar göms och slängs. Efter valet 2018 skrev SD:s tidning Samtiden att fusket var så omfattande att valresultatet knappast speglar folkviljan. Tidningen länkade till ett upprop som innehöll grova påståenden om direkt valfusk. Uppropet krävde omval, men även en ny utformning av valsedeln, och detta senare krav är något som många av oss som värnar demokratin faktiskt sympatiserar med.

Val är inte en enkel sak, det är ett komplicerat och intrikat system som måste vårdas, granskas och reformeras ibland. Konspirationsteorier vävs ofta kring verkliga brister, risker och tillkortakommanden. Exempel på sådana tillkortakommanden i det svenska systemet är ombudsröstningen och systemet med en valsedel per parti istället för enhetsvalsedel.

Sveriges journalister måste förbereda sig på att ryktesspridningen kommer att öka inför, efter och under valet i september i år. Inte bara från Sverigedemokraterna, utan även från mer anonyma och extrema aktörer. I värsta fall desinformation av ryskt ursprung. I USA räckte det med att en handfull högerextrema spred rykten om valfusk för att en tredjedel av befolkningen skulle ifrågasätta valets legitimitet. Enligt en opinionsundersökning i december 2020 var 75 procent av de republikanska väljarna övertygade om att miljontals falska röster för Biden hade räknats in i valresultatet. En av de mest stabila demokratierna i världen kan skakas i sina grundvalar av denna typ av draksådd. Den kommer sås även här.

Sveriges kommunpolitiker måste därför lägga mer resurser på att ordna bättre vallokaler och på att rekrytera och utbilda röstmottagare (valförrättare), som i många kommuner bara får några timmar utbildning. Röstmottagare måste ha förmågan att snabbt hantera incidenter och sabotage.

Du som medborgare kan anmäla dig till att bli röstmottagare. Då gör du en viktig insats för demokratin, inte minst genom att du kan vittna för familj, vänner och kollegor om hur valen faktiskt går till. Sista ansökningsdag är i de flesta kommuner i slutet av februari.

Man kan inte ta för givet att valsystemet fungerar. Inte heller att medborgarna litar på det. Det är vi medborgare som förvaltar det här systemet. Vi måste även vara beredda att försvara det.

Amanda Valentin

Opinion

Elbilar kommer att bli hårdare beskattade

Opinion
Opinion

Efter att ha haft det trögt i början har elbilarnas andel av nybilsförsäljningen ökat kraftigt. En del köper fossilfria bilar av miljöskäl. Andra gör det för att bensin- och dieselpriserna börjar att nå en smärtgräns när varje liter kostar ungefär 20 kronor. Det gräver djupa håll i människors hushållskassa, i synnerhet som att elpriserna i vinter ökat dramatiskt på grund av den gemensamma europeiska elmarknaden.

Vi vet historiskt att skatter som införts kommit för att stanna. Få skatter har tagits bort, även om vi haft sådant som teskatt, chokladskatt och skatt på sidentapeter om vi går långt tillbaka i tiden.

Under andra världskriget fick vi oms, omsättningsskatt som skulle vara tillfällig. Den blev inte tillfällig utan bytte namn till moms, mervärdesskatt och har kommit för att finnas i evighet.

En del av de som nu köper elbilar brukar framhålla att de är billigare i drift än fossilbilar. Det är sant även om den billiga driften till stor del äts upp av de höga inköpspriserna. Men en huvudorsak är också att drivmedel är så hårt beskattade. Transporter betalar nästan 100 miljarder om året i skatt, varav hälften är drivmedelsskatt. Avvecklas bensin och dieselbilar blir det ett djupt hål i statskassan. Det klarar inte statsfinanserna att hantera med tanke på alla stora utmaningar staten står inför som driver upp utgifterna. Därför kommer man att kasta blicken på elbilarna. På ett eller annat sätt kommer staten att kompensera sig t.ex genom ökade vägavgifter och höjd fordonsskatt. Så tro inte att elbilarna långsiktigt blir billigare att köra, även om de gör klimatnytta.

Lars J Eriksson

Opinion

Byråkratifeta regioner

Alltför många pärmbärare i regionerna.
Foto: Jessica Gow/TT
Opinion
Opinion

Vi är inne i ett valår. Inga politiker kommer att ha svårare att försvara sitt fögderi än regionpolitikerna som har ansvaret för den svenska sjukvården.

Svenska Dagbladet visade för några dagar sedan hur hela 33,6 procent av personalökningarna inom sjukvården de senaste 13 åren består av byråkrater. Allra värst är det i Region Stockholm där ökningen av byråkrater är 62 procent. Men även Region Skåne ligger illa till med en ökning med 34 procent.

Av samtliga personalökningar står ökningen av byråkraterna för 62 procent hos värstingen, Region Stockholm. Rikssnittet ligger på 33,6 procent medan Skåne har en ökning med 34 procent, vilket motsvarar 1925 fler byråkrater. Alla är förstås inte passiva pärmbärare ingen verksamhet klarar sig utan en stor tjänstemannakader. Men vi har fått en alltmer destruktiv obalans mellan vårdpersonal och en svällande byråkrati.

Få eller inga politiker kommer att ställa sig upp och försvara ökningen av byråkratin. Frågan är om de ens är medvetna om hur omfattande ökningen har varit. Snarare är den ett utslag av bristande kontroll och oförmåga att göra rätt prioriteringar.

Så här kan vi inte ha det och definitivt kan vi inte fortsätta på den inslagna vägen.

Till det paradoxala hör att ökningen av antalet byråkrater inom sjukvården inte är önskad av politikerna. De vinner inte några väljare under valrörelsen genom att stå i valstugor och peka på att de har anställt fler tjänstepersoner för den och den uppgiften. Däremot riskerar politikerna i majoritetskonstellationerna att förlora valet om och när väljarna får upp ögonen på hur illa ställt det är.

Det behövs en kriskommission för sjukvården. Den svällande byråkratin är inget som regionpolitikerna eller regionernas högsta chefer själva klarar av att hantera. Det gäller i synnerhet som en delförklaring är att statliga regelverk kring sjukvården pressar fram en ökad byråkrati t.ex genom dokumentationskrav, rapporteringsskyldigheter och liknande krav på de administrativa processerna.

Det finns en rad saker som behöver klarläggas. Hur kan t.ex Region Östergötland begränsa ökningen av andelen byråkrater till 14 procent under samma tidsperiod som genomsnittet för regionerna är mer än dubbelt så högt på 34 procent. Det behövs en kriskommission för sjukvården, gärna en gemensam via SKR, regionernas eget samverkansorgan.

Lars J Eriksson

Opinion

Laban kunde varit en bra anställd

Opinion
Opinion

Kanske är det ingens fel att 23-årige Laban från Eslöv, som hade autism, valde att avsluta sitt liv efter att han upplevt sin arbetssituation som stressande. Laban arbetstränade på Samhall, som borde haft goda förutsättningar att tillgodose en anställd med särskilda behov. Att han inte kunde garanteras den förutsägbara, trygga arbetsträning som han behövde för att kunna fungera är rejält tragiskt.

Personer med symptom som gör att de kräver en extremt inrutad, förutsägbart arbetssituation skulle kunna vara en tillgång för en verksamhet. En ung person utan problem med att göra vad hen ska på utsatt tid, som trivs med det som andra skulle tycka var tråkiga, repetitiva arbetsuppgifter skulle med rätt stöd vara en bra anställd.

Det sorgliga och märkliga i historier som Labans är att personer med den här typen av funktionsvariationer med rätt förutsättningar både kan klara av och trivas med ett arbete. Personer med en problematik som gör det struligt för dem i vardags- och privatlivet kan komma till sin rätt på en arbetsplats med tydliga regler och förväntningar.

Man kan inte annat än beklaga att det verkar så svårt med förståelsen för vad som behövs för att personer med särskilda behov ska få plats på arbetsmarknaden och i samhället. Arbetsgivare som Samhall borde ha kompetens och möjlighet att av att möta dem på deras egna villkor.

Martina Jarminder

Opinion

Vad man pratar om när man pratar ekologiskt

Opinion
Opinion

En rapport från ekonomihögskolan vid Lunds universitet kommer fram till att ekologisk odling är sämre för miljön än konventionell. Som vanligt har det lett till en diskussion som blandar ihop koncept och målsättningar med ekologisk odling, vilket man bland annat kunde se i en läsarchatt på SVT i samband med inslaget.

Tillspetsat kan man säga att de som är mot eko-odling är nedlåtande och förespråkarna är romantiserande och otydliga. Man kan dock glädja sig åt att kunskapen mellan de två grupperna förefaller överlappa i högre grad än tidigare. Till exempel är eko-skeptikerna numera med på att det behövs häckar och snår mellan åkrar även inom konventionellt jordbruk om man ska ha någon chans till biologisk mångfald.

Det är ett missförstånd att ekoodlare och konsumenter inte förstår att avkastningen blir mindre utan konstgödsel. Att eko-konsumenter är lurade av godhetssignalering är en vanlig tes från eko-skeptikerna, men det stämmer sällan. Eko-skeptikerna verkar å sin sida underligt ointresserade av näringsvärdet i det som odlas: mycket mat innebär inte alltid bra mat.

I studien menar man att det är bättre för klimatet med konventionell odling som maxar avkastning eftersom övrig mark då kan vara ”skog eller orörd natur”. Övergivna åkrar förvandlas inte till naturskog bara för att man slutar odla vete där, det är olika sorters mark. Detta inte främst menat som kritik av studiens författare, utan som ett uppgivet konstaterande av hur studiens resultat kommer att läsas och tolkas.

Ekobonden Ebba-Maria Olson på Mossagården i Veberöd intervjuas om huruvida studien kommer att leda till att hon övergår till konventionellt jordbruk, men ekoodlare har oftast gjort hemläxan kring varför de vill odla ekologiskt. Olson nämner daggmaskar. Ekoodling handlar ofta om tanken om jorden som en enda levande och frisk organism, som ska vara full av svamptrådar, maskar och insekter som gör sitt jobb. Det kan inget konstgödsel i världen åstadkomma.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Lån utan UC

Allt fler svenskar löser sina kreditskulder med ett lån!

Lån utan UC Idag är det enkelt att handla saker på avbetalning, köp nu och betala sen-erbjudanden haglar över oss dagligen. Många handlar med krediter som de egentligen inte har råd med vilket slutar för många med att man sitter i kreditfällan.

Där har man har räntor att betala från flera olika köp, men man betalar knappt av något belopp på den summan som man faktiskt har lånat. Skyhöga räntor finns fortfarande kvar men reglerades för några år sedan ner, vilket innebär att det blivit något bättre lånevillkor även i de fall där man kan ta kreditlån från andra kreditgivare än banken.

Att det är så pass enkelt att ta ett riskfritt lån hos många finansbolag och att man kan köpa prylar på avbetalning leder de flesta till att köpa mer än de egentligen har råd med. Därför har många svenskar idag börjat samla sina lån och krediter till ett enda lån, så att det enbart är en ränta som behöver bli betald per månad. Detta medför att de höga månadskostnaderna går att minimera till stor del och har på många håll räddat många familjer i ekonomisk kris. Detta är något som man brukar kalla för att binda sina krediter. Man binder dem till ett enda lån med lägre ränta - detta är räddningen för många som har hamnat i kreditfällan!

Samtidigt som många minskar sina lånekostnader - så ökar också medvetandet gällande konsumtion!

Unga fröken Greta Thunberg, är en av våra ledstjärnor idag när det kommer till att börja tänka efter hur vi behandlar vår natur. Greta är också en stark förespråkare till att vi genast bör konsumera mindre än vad vi gör nu - vilket många svenskar också tycks ha hakat på. Detta visar på att medvetandet ökar när det kommer till både att tänka mer långsiktigt, men också att många lär av sina misstag. Att kunna shoppa vad man vill från var som helst i världen har nog stigit många konsumenter åt huvudet och det är egentligen inte förrän nu som man har kunnat se de förödande effekterna av detta. Många företag visar sitt starka engagemang för klimatet utåt, vi köper mindre och mindre plast och vi äter mindre och mindre kött - vi bemöter de förödande konsekvenserna genom att balansera ut det igen.

Att vi lever i en värld av influencers kan vara en av många anledningar till varför konsumtionen ökat så mycket som den har gjort under 2000-talet. De flesta minns nog hur Postnord höll på att sjunka fullkomligt av alla leveranser av beställningar, som dessutom många bara beställde för att fota och sedan skicka tillbaka. Vi bör se vår nya medvetenhet som något mycket positiv och en klar indikation på att vi är på väg att gå mot att vara betydligt mer klimatsmarta och värna om naturen. Vi har helt enkelt, som Greta säger, börjat vakna upp! Förhoppningsvis fortsätter trenden och vi får se ytterligare aktioner som kämpar för miljön, och fler människor som höjer sin röst för vår planet i framtiden.

Opinion

Även dyrare pizza

Högre elpriser slår igenom överallt.
Foto: Marco Ugarte
Opinion
Opinion

En stor del av svenska folket har drabbats av en elprischock när de öppnat sin elräkning från december som förfaller nu i slutet på januari. Det handlar för många om mer än en fördubbling av elkostnaden, mest i Sydsverige och för de med rörligt avtal. Det har gjort att vi fått ett nytt begrepp, elfattigdom.

Men det är inte bara enskilda hushåll som drabbas. I Skånska Dagbladet intervjuades Roy Rosendahl, vd för Klagstorps Gurkodling. Hans företag får ökade kostnader med 600.000-700.000 kronor eftersom växthusodling är en mycket elkrävande verksamhet, en kostnadsökning som det blir svårt föra vidare till kunderna.

På den politiska nivån har elprisernas ökning blivit en het potatis. Regeringen vill subventionera de med särskilt höga elkostnader för sin uppvärmning. Det är en fördelningspolitiskt tveksamt förslag, hur undviker man att subventionera de med uppvärmd inomhuspool, lyxigt stor boendeyta eller annat som inte handlar om värmeförsörjningen i ett hus? Ändå är det rätt att regeringen vill göra något.

Men den chockhöjda elräkningen i december är inte tillfälligheterna spel utan speglar ett Europa som varit alltför passivt när det gäller att investera i energisektorn. Det handlar heller inte om begränsade ryska gasleveranser till Europa, de var högre under 2021 än 2022. Angela Merkel sa kort före sin avgång att Ryssland helt följt sina leveranser.

Inom EU råder en fri elmarknad. Eftersom naturgas används för att producera elektricitet så innebär konkurrens om gas och högre gaspriser också högre elpriser. Med den fria elmarknaden tvingas vi i Sverige betala för andra länders bristfälliga energipolitik, något som även företrädare för svensk industri reagerar emot. Framöver kommer vi att se hur höga elpriser slår igenom på en rad områden; höga grönsakspriser, högre priser på mejerivaror, dyrare gödning för lantbruket, dyrare varor i alla slag av butiker som är beroende av el, dyrare pizza och matbröd, ja nästan allt som vi konsumerar blir dyrare. Detta för att politikerna inte förstod vad en gemensam elmarknad inom EU skulle leda till.

Lars J Eriksson

Inrikes

Olof Palme-priset till Patricia Gualinga

Patricia Gualinga (till höger) tillsammans med en tolk vid en FN-sammankomst i New York 2016.
Foto: Stuart Ramson/AP
Inrikes
Inrikes

Olof Palmepriset 2021 går till Patricia Gualinga, ledare för Kichwa-folket i Sarayaku i ecuadorianska Amazonas.

"Hon prisas för sitt modiga ledarskap för urfolkens livsvillkor och naturens rättigheter samt för sin kamp för överlevnaden av Amazonas, världens största regnskog", heter det i prismotiveringen.

Patricia Gualinga har i många år varit en profil i protesterna mot landskövlingen utförd av olje-, gruv- och skogsbolag.

"I en tid då den biologiska mångfalden hotas och klimatförändringarna kräver stora omställningar är urfolken särskilt utsatta. Genom sin relation till mark och natur visar Patricia Gualinga vägen till hållbara samhällen och att vi alla måste lära oss att leva med naturen och inte mot den. Urfolkens kamp för överlevnad är därmed också mänsklighetens. Patricia Gualingas och hennes medkämpars röst är ovärderliga i det ekologiska katastrofläge som världen befinner sig i", lyder resten av prismotiveringen.

Priset består av ett diplom och 100 000 dollar (nära 920 000 kronor).

Kultur och nöje

När det dödliga våldet kraschar tonårsbubblan

Sara Khaledi gör regidebut med pjäsen 'Med livet som insats', som sätts upp av Unga Malmö stadsteater i samarbete med Fryshuset och Inkonst.
Foto: Johan Nilsson/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Vad händer i tonårsbubblan när skott avlossas och en nära kompis dör? I nyskrivna pjäsen "Med livet som insats" får tre 15-åriga Malmötjejer ordet.
– Jag tror verkligen att vi har lyckats fånga en röst som inte får höras så ofta, säger regissören Sara Khaledi.

Hon kallar dem en förstahandskälla i samhällsdebatten, alla de tonårstjejer som är systrar, kompisar eller skolkamrater till offren för det dödliga våldet. Men det är en förstahandskälla som inte hörs, konstaterar hon.

– De sitter på en kunskap och en inblick i en värld som vi som vuxna inte får tillgång till.

Tillsammans med Arina Katchinskaia, som spelar en av de tre tjejerna i pjäsen, intervjuade hon unga Malmötjejer om deras livshistorier och drömmar med sikte på ett pjäsmanus. Vad skulle de vilja säga om de fick stå på Möllan med en megafon och prata med hela Malmö?

– Det växte fram under några träffar. Det var ganska snabbt som vi insåg att just de här tjejerna berörs av den här problematiken som är väldigt samhällsaktuell, säger Sara Khaledi.

Pjäsen sätts upp i samarbete med Fryshuset, som har ett brett kontaktnät bland Malmös unga. Det är viktigt att deras berättelser lyfts fram, anser Rebecka Eriksson, Fryshusets verksamhetsstrateg.

– Vi som jobbar nära ungdomarna står där med en massa fantastiska, sorgliga, tragiska berättelser som de delar med sig av till oss, som vi inte vet vad vi ska göra med. Alla borde få höra det här, men vi har inte alltid tiden eller resurserna för att sprida det.

Misstror vuxna

Misstron mot vuxenvärlden och de hemligheter som unga bär på gjorde intryck under intervjuerna med Malmötjejerna – men också deras drömmar.

I centrum står de tätt sammansvetsade kompisarna Nora, Samina och Aida och vad som händer med dem när vännen Younes blir mördad i Malmö. De blir direkt drabbade av våldet.

– Vi får följa dem när de försöker plocka upp sig själva, plocka upp livet igen efter den tragedin och sorgen, säger Sara Khaledi.

Ämnet är svart och blytungt. Pjäsen är skriven för en ung publik, men det finns ingen anledning att hålla tillbaka, tycker Yasmine Seifi, som spelar Nora.

– Jag väjer inte undan för de jobbiga känslor som kan komma upp, för jag vet att det ändå inte är en bråkdel av vad som känns i verkligheten.

Kärlek och komik

Trots allt är det långt ifrån en mörk och tung pjäs, understryker hon.

– Det som gör att det blir fint är att det är mycket kärlek och mycket komik i dessa scener. Så det är absolut inte en tung, dyster föreställning, för det vi vill göra är ju att spegla att det finns en innerlig, idealistisk, drömlik känsla hos dessa ungdomar.

Pjäsen skildrar också hur tjejerna stöttar och finns där för varandra, berättar Pierina Rizzo, som spelar Aida.

– Den tar upp jobbiga saker, men det finns ju ändå ett hopp. Temat är också deras drömmar. De är så unga att deras drömmar verkligen har en chans att bli sanna fortfarande.

Risk för avhumanisering

För Sara Khaledi, som gick ut Teaterhögskolan 2020, blir det regidebut.

– Jag vill att teatern ska kunna fånga alla olika röster och därför kändes det här projektet så kul och viktigt.

Samhällsdebatten om skjutningar avgränsas ofta till att bara handla om vissa snäva grupper, tycker hon. Risken med det är ett slags avhumanisering av dem som berörs.

– Genom att bredda och ta in alla andra som också berörs så hoppas jag att vi någonstans kan se att problemet inte bara gäller en viss grupp, utan faktiskt ta ett kollektivt ansvar för problemet och se att det är barn vi pratar om. Det är barn som vittnar om våld och där måste vi som samhälle någonstans vakna till liv, säger Sara Khaledi.

Pjäsen sätts upp av Unga Malmö Stadsteater på Inkonst i Malmö och har premiär den 3 mars.

Cecilia Klintö/TT

Manus har skrivits av Arina Katchinskaia (t v), som också spelar en av de tre Malmötjejerna i pjäsen, och regissören Sara Khaledi (t h).
Manus har skrivits av Arina Katchinskaia (t v), som också spelar en av de tre Malmötjejerna i pjäsen, och regissören Sara Khaledi (t h).
Foto: Johan Nilsson/TT
Yasmine Seifi och Pierina Rizzo spelar 15-åringarna Nora och Aida.
Yasmine Seifi och Pierina Rizzo spelar 15-åringarna Nora och Aida.
Foto: Johan Nilsson/TT

FAKTA

Fakta: "Med livet som insats"

"Med livet som insats" är en nyskriven pjäs som baseras på unga Malmötjejers berättelser.

Manus har skrivits av Arina Katchinskaia och Sara Khaledi. För regin svarar Sara Khaledi.

I rollerna: Arina Katchinskaia, Pierina Rizzo och Yasmine Seifi.

Projektet är ett samarbete mellan Malmö stadsteater, Fryshuset och Inkonst.

Pjäsen spelas främst för årskurs sex till åtta, men det blir också fem offentliga föreställningar med efterföljande samtal.

Premiär: 3 mars

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL