Personligt

Från ensamma distansstudier till stimulerande chefsjobb

En kvinna klädd i svart.
Foto: Catharina Nilsson
Personligt
Malmö
Personligt Sista tiden på gymnasiet skedde undervisningen på distans under pandemin. Det här kom att påverka Nathalie Radojevics liv på många sätt. I slutändan tycker hon ändå att hon kom ur krisen på ett mycket bra vis, stärkt, med insikter om att hon klarar väldigt mycket. I dag är hon butikschef och växlar snart upp för nya chefsutmaningar på ett nytt jobb i Köpenhamn.
– Jag tar över två butiker i december, berättar hon.

Nathalie Radojevic är bara 20 år men hon är målmedveten. Just nu är hon butikschef över två butiker i Malmö, två glassbarer. Men i slutet av året ska hon bli butikschef i den större storstaden i grannlandet i väster, för Coffee Industry Sweden, i Köpenhamn.

– Jag vill hitta utmaningar i en storstad som kan stärka mig som person och där mina kunskap sätts på prov, säger hon.

Om fem år hoppas hon att hon har startat eget eller har en högre befattning på ett stort företag.

– Jag vill bygga min egen familj och en framgångsrik karriär, förtydligar Nathalie sina framtida mål och hon är stark i tron att det kommer att gå bra:

– Eftersom jag är queen of multitasking, tack vare pandemin, säger hon med ett självsäkert leende och ett skratt.

FAKTA

Profilen

Ålder: 20 år

Bor: I Limhamn.

Familj: Sambon Jesper och en stor och nära familj som bor i Stockholm med mamma, pappa, en bror, mormor, morfar och farfar.

Gör: Jobbar som butikschef på Augusta, ett glassmejerier där produktionen sker i butiken.

Aktuell: Ska bli butikschef över två butiker för ett annat företag inom kort, ”Coffee Industry Sweden” i Köpenhamn, med start i december.

Intressen: - Jobb är mitt största intresse och personlig utveckling. Sistnämnda tror jag ändå är viktigaste i alla människors liv.

Nathalie Radojevic växte upp i Stockholm med mamma, styvpappa, pappa, bror och sin farfar som var väldigt närvarande i vardagslivet, även andra släktingar. Efter skolan var det oftast farfar som mötte upp och lagade middag medan mamma och pappa arbetade. Hon kallar sina föräldrar ”arbetsnarkomaner” med både värme och stolthet i rösten. Pappa är egenföretagare och producerar aluminiumdörrar och mamma är specialistsjuksköterska och arbetar på Karolinska sjukhuset.

– Finns det ett ledigt arbetspass så är mina föräldrar där och anmäler sig frivilligt, berättar hon.

Värdesätter familjeband

Hon står hela sin familj nära och värdesätter relationerna. Det var ett hårt slag att inte kunna träffas som vanligt under pandemin. Sin farfar träffade hon visserligen tre gånger i veckan då hon hjälpte honom att handla och städa, men det var inte samma typ av varma umgänge som vanligt. Det blev ett betydligt mer isolerat sätt att ta sig igenom veckorna och Nathalie saknade även sina klasskamrater och trevliga luncher i skolan.

– Det var inte jättekul att sitta i sängen med en skål med filmjölk och titta och lyssna på sina lärare på en skärm, konstaterar hon.

Men hon gjorde det. Sedan barnsben har hon inpräntat att arbete är viktigt och att det är utbildning som leder till jobb.

– Utan skolan kommer man ingenstans. Utbildning är det bästa man kan få gratis, tycker hon.

Flitig med extraknäck

Nathalie började arbeta som 15-åring på Mc Donalds i Stockholm och hade själv ansvar för vad hon ville göra med sina intjänade pengar. 18 år fyllda köpte hon fonder och aktier och sparade till en insats till en lägenhet. Med den tidiga starten i arbetslivet tyckte hon det var självklart att arbeta samtidigt som hon studerade under sista året på gymnasiet då i princip all undervisning skedde på distans. Fyrtio timmar i veckan arbetade hon på Zalandos lager i Kungsängen, samtidigt som hon skötte skolan, uppger hon:

– En del lade ner skolan, stängde av ljudet på skärmen och googlade annat, eller googlade fram svaret, berättar hon och fortsätter:

– Jag har alltid haft lätt i skolan och det är jag tacksam för, berättar hon och säger att hon fortsatte att studera samtidigt som hon arbetade.

Ibland satt hon i en bil på parkeringen utanför sin arbetsplats och gjorde prov på distans. Under månaderna livet såg ut så här vet hon att hon tyckte att det var jobbigt och tråkigt, framför allt att inte kunna träffa sin familj. När hon fyllde år träffade hon inte ens sin mamma, som hade covid-19 just då. Men i efterhand känner hon sig nästan glad över erfarenheten. Hon klarade det. Och nu vet hon att hon kan plugga på distans och arbeta parallellt. Nathalie är öppen för att göra om det igen.

– Det är det bästa jag har gjort. Det har utvecklat mig som person, säger hon och tillägger:

– Eller så är det så att jag efteråt kanske lägger på lite glitter och tänker det här kan jag göra igen, säger hon och skrattar.

Chansade på kärleken

Under pandemin träffade hon sin kärlek Jesper och hon bestämde sig för att lämna Stockholm och flytta ner till honom i Skåne, och starta ett nytt liv här. Nu har hon bott i Skåne i snart ett år och tycker att hon gjorde rätt val. Efter en tid hittade hon också butiksjobbet och det har varit spännande att vara med och öppna två butiker.

– Det händer alltid något nytt på jobbet, ingen dag är den andra lik, säger hon.

Och det är viktigt för Nathalie, att det händer något nytt. Hon vill upptäcka saker och utvecklas. Hon provade att studera affärsjuridik på universitetet en kort stund, men trivdes inte, och har tillfälligt lagt ner drömmen om att studera ämnet. Nu har hon en annan målbild, att upptäcka världen och bli entreprenör i Köpenhamn. Kanske återgår hon till studier senare. Hon är i alla fall säker på att hon inte vill ha ett traditionellt kontorsarbete just nu, inget nio till fem, i samma miljö.

– Jag känner att kontorsmiljön inte utvecklar mig personligen när jag är så ung. Och det är inte bra för hälsan, säger hon och reser på sig.

Nathalie vill helst vara i rörelse, både i kropp och sinne.

En blond kvinna i kavaj.
Nathalie Radojevic i Limhamn, butikschef för Augusta.
Foto: Catharina Nilsson

Kultur och nöje

Musikern och professorn Roger Wallis är död

Roger Wallis är död. Arkivbild.
Foto: Dan Hansson/Svd/TT
Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje Musikern, kompositören och professorn Roger Wallis är död, uppger hans familj för Dagens Nyheter. Han skrev musiken till ”Judy min vän”, vittnade i Pirate Bay-rättegången och var korrespondent för BBC.

Roger Wallis föddes 1941 i brittiska Rugby och kom senare att flytta till Sverige. Han var en allkonstnär och arbetade bland annat som journalist för BBC och Sveriges Radio.

Han skrev och producerade även film- och popmusik, bland annat ”Judy min vän”, melodifestivalvinnaren 1969 framförd av Tommy Körberg.

– Jag tror han var stolt över att få ihop allt det och få det att fungera, att skapa synergier, säger hustrun Görel Wallis till Dagens Nyheter.

Roger Wallis var professor i medieteknik vid KTH och doktorerade vid 50 års ålder vid Göteborgs universitet. Han forskade, skrev böcker och producerade dokumentärer om musikindustrin. Han engagerade sig i frågor om rättigheter och ersättning för musiker och var bland annat ordförande för Sveriges kompositörer och textförfattare, Skap, och ledamot i Stim.

2009 vittnade han i Pirate Bay-rättegången och ifrågasatte skivbolagens påståenden om att artisters intäkter minskar på grund av nedladdning.

Roger Wallis blev 80 år.

Kultur och nöje

"Fame"-skådespelare hittad död

Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje
PREMIUM

Den amerikanske skådespelaren Morgan Stevens, som bland annat spelade läraren David Reardon i "Fame", är död. Han blev 70 år.

Stevens medverkade i många tv-serier under 1980- och 90-talen, exempelvis "Melrose Place", "Kärlek ombord" och "Mord och inga visor".

Sin sista roll gjorde han i "Walker, Texas Ranger" 1999.

Morgan Stevens hittades död hemma i sitt kök, efter att en granne larmat polisen då han inte hörts av på några dagar. Han avled troligen av naturliga orsaker, rapporterar TMZ.

Personligt

Lugnet gav en resa till konstens inre

Fredrik Jensner
Personligt
Personligt För 15 år sedan lämnade Fredrik Jensner konstlivet i Malmö och flyttade ut till ett hus på landet med egen ateljé. Det är inte så man ska göra om man vill främja sin konstnärliga karriär. Men det struntar han i. Han är mer intresserad av att utforska konstens sanna väsen.

Han tar emot i sin atélje i Tjärby utanför Sjöbo. Den har han byggt och renoverat själv och älskar lugnet och livet på landet, även om det var ovant i början.

– Jag är uppvuxen i Staffanstorp, en trygg småstad där man kunde vara ute på kvällarna och hade många kompisar att hänga med. Det var lite läskigt med mörkret här ute i början. Och när det blåste... Det finns två stora kastanjer som står vid huset och när det blåser faller kastanjerna ner på taket. Det tog ett tag innan jag blev klok på det där ljudet och ett par år innan jag vande mig.

Som ung drömde han om att bli skådespelare och konstnär. Han berättar med värme om sin mormor och morfar vid Skirösjön som han tillbringade mycket tid hos som barn.

– Mormor skickade in teckningar som jag gjorde till Vetlandaposten. Jag vann priser och blev publicerad. En gång vann jag en hängmatta som jag blev väldigt glad för, jag har fortfarande kvar den här.

Mormors fina trädgård kanske inspirerade Fredriks syster Anna till att bli trädgårdsarkitekt, men hon var inte bara trädgårdsintresserad.

– Mormor lärde mig att spela munspel! Så jag spelar munspel, gitarr och trumpet. Jag lärde mig spela piano också, men tyckte det var svårt med noter. När jag gick hos en gitarrlärare i Staffanstorp - Eddie, en jazzkille från Lund, så försökte han lära mig spela efter noter, men efter en tid tog han med sina kompisar i stället och så satt vi och jammade.

– Min pappa, Gunnar, var också mycket musikintresserad, vi var mycket ute och kollade jazz. Vi såg Toots Thielemans på Grand i Lund en gång, det är nog en av de bästa konserterna jag sett.

Teaterfrälst

Fredrik Jensner beskriver skolan i Staffanstorp som sin ”fritidsgård”. Där erbjöds mycket teater och filmvisningar. I åttan och nian hade Fredrik en teatergrupp tillsammans med sin syster och hennes kompisar. Han hjälpte också till som råddare när olika teatergrupper kom på besök.

– Det var ju på 1970-talet så det var mer kultur då. När jag hjälpte till vid teaterföreställningarna fick jag träffa skådespelarna och jag gjorde stand-up-comedy innan jag ens visste vad det var för något.

Efter nian jobbade han på Teatersällskapet Proteus i Lund, med Rolf Arvidsson som handledare i ett år.

– Det var avgörande för mig, Rolf och jag skrev pjäser tillsammans och han har inspirerat mig många gånger. Jag fick komma in i teaterarbetet på alla möjliga sätt, hålla på med rekvisita, scenkläder och sufflera. Det var nog väldigt viktigt för mig som konstnär, att få komma in i en fri teatergrupp där alla höll samman. Efter det började jag på Studioteatern i Malmö hos Johnny Harborg, vi spelade teater.

Så småningom började han på Östra Grevie folkhögskola där hans huvudämne var keramik. Han säger att han har ”jättemycket idéer om skulptur - en dag kanske jag förlöser det”. Men just nu är det måleriet som slukar hans intresse, känslan i färgen.

Fredrik Jensner med några av sina konstverk.
Fredrik Jensner med några av sina konstverk.

Efter Östra Grevie, som han beskriver som ”jävligt intressant”, som ett sammmanhang där han formades, hade duktiga lärare och mötte människor som ”hade livserfarenhet men ändå var lekfulla”, sökte han in till flera olika konstskolor.

– Jag hade en folkabuss och körde upp konst till bland annat Valand i Göteborg flera gånger, men kom inte in. Det tar tid att mogna som konstnär.

Efter fyra års enträgenhet kom han äntligen in på Forum i Malmö, 1989.

– På 1990-talet var jag verkligen inne i konstsmeten i Malmö, när det var som mest turbulent. Det var många stjärnkonstnärer som blev lärare på Forum, konstnärer som ställde ut och sålde bra. Skolan hade samarbete med konsthallen - det var på Sune Nordgrens tid - och vi gjorde elevutställningar.

Fredrik tillbringade mycket tid i sin ateljé på Djäknegatan eller på The Basement på Stora Nygatan, kaféet för musiker där det även såldes instrument och skivor och fanns en musikstudio. Han var gitarrist i ett jazzband och ett reggae-band. För att få ihop pengar till hyra och konstnärsmaterial jobbade han som utställningstekniker på Rooseum och Lunds konsthall.

1991 fick han en inbjudan han inte kunde motstå. Han hade sökt in till USA:s äldsta och finaste konstskola, Pennsylvania Academy of the Fine Arts i Philadelphia och hälsades välkommen. Under ett år lämnade han tillfälligt Forum.

– Vi hade väldigt många bra lärare där. Vi experimenterade under så kallade Drawing Seminars där man presenterade ett verk per gång, ett slags skiss- och idébaserade diskurser.

Kompromisslöshet

Han fick lära sig att inte kompromissa och att man måste kämpa med sitt konstnärsskap, men att det kommer en punkt där man kan bejaka den man är, men att det kräver total ärlighet.

– Det finns mycket bra konst och jag har många inspirationskällor, men min favorit är nog Francis Bacon. Han var totalt kompromisslös och vågade skildra mänsklig smärta, vågade ut till den yttersta linjen i sig själv. Det är förutsättningen för bra konst och något slags ideal jag har.

Sista året på Forum hamnade han vid bordet bredvid Ola Billgren på en 50-årsfest. Båda bodde vid David Halls torg och gjorde sällskap dit efter festen.

– Han bjöd på en sen konjak och vi lyssnade på Chopin - han var pianointresserad och spelade bra själv också, i sin ateljé. Några dagar senare ringde han och undrade om jag ville jobba med honom.

Fredrik Jensner.
Fredrik Jensner har hittat kärnan i sitt eget skapande.

Svaret var självklart och Fredrik jobbade med Ola Billgren fram tills han dog, 2001.

– Det var en utmaning att jobba med honom, man fick testa olika tekniker och han ville lära mig saker under lång tid, han var grundläggande och noggrann.

I samband med Öresundsbrons invigning 2000, fick Ola Billgren en utställningsförfrågan från Galerie Susanne Højriis i Köpenhamn. Svaret blev:

– Ställ ut Fredrik i stället!

Utställningen sponsrades av flera svenska storföretag och invigdes av Sveriges ambassadör i Köpenhamn. Det blev artiklar i flera danska tidningar och man kunde räkna in 2 000 besökare.

– Jag sålde allt som fanns med på utställningen, konstaterar Fredrik. Det blev en stor framgång.

Därnäst följde fler utställningar, både i Sverige och utomlands, och ett hektiskt liv. Men 2007 satte han stopp.

Ändrade livsstil

– Jag ändrade min livsstil och flyttade ut på landet, renoverade och byggde egen ateljé. Då förändrades något grundläggande. Jag har gått inåt, gått min egen väg och försöker vara kompromisslös. Jag söker inte bekräftelse längre, jag har hittat min konstnärliga frihet.

Priset när man som konstnär lämnar ”de rätta kretsarna” och flyttar ut på landet är enligt Fredrik att man blir lite ”glömd”. Men det är inget som bekymrar honom nämnvärt.

– Jag har inte längre ambitionen att ställa ut fem gånger om året. Jag vill utveckla mitt måleri och ha pengar att göra skulpturerna jag vill göra.

Han menar att om man kan flytta ut på landet så som han har gjort och ändå överleva som konstnär, då kan man överleva i stort sett vad som helst. Han säger också att det inte längre är han som definierar konstverken utan konstverken som definierar honom - och att det är en jäkla skillnad.

– När man gör något man ska stå för blir man något av en tvivlare, men det är så man växer också. Man måste våga hoppa. Man får inte ha så höga krav att man inte kan möta upp sin egen standard. Då kan man inte älska det man gör. Och det är när man älskar det man gör - det är då man har hittat källan eller kärnan i sin verksamhet.

FAKTA

Fredrik Jensner

Ålder: 55 år.

Bor: I Tjärby utanför Sjöbo.

Familj: Mamma Isabella, storebror Magnus, storasyster Anna, sönerna Sigge 15 år, Frans 22 år och katten Pia.

Oväntade sidor: Har tävlat i skateboard och kan göra en handstand kick-flip. Gillade syslöjd. Gått två år och lärt sig pantomim hos Anna-Lena Brundin.

Kultur och nöje

Komikern Louie Anderson är död

Skådespelaren Louie Anderson medverkade i serier som 'Baskets' och 'Search party'. Arkivbild.
Foto: Richard Shotwell/AP/TT
Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje
PREMIUM

Komikern och skådespelaren Louie Andersson har avlidit i sviterna av cancer, uppger hans presskontakt för Deadline.

Anderson spelade bland annat i tv-serierna "Baskets", "Search party" och Eddie Muprhy-komedin "En prins i New York" samt dess uppföljare.

Han föddes i Saint Paul, Minnesota, i en syskonskara med elva barn, där han var näst yngst. Han gjorde debut som ståuppkomiker på "The tonight show" med Johnny Carson 1984 och fortsatte hela tiden med sin ståuppkarriär. Den senaste showen "Louie Anderson: Big underwear" gjorde han 2018.

Anderson var också programledare för amerikanska lekprogram som "Family feud" och fick sin egen animerade tv-serie "Life with Louie" under 1990-talet. Den gav honom två Emmystatyetter. En tredje fick han för rollen som Zach Galifianakis mamma Christine Baskets i "Baskets".

Louie Anderson blev 68 år.

Kultur och nöje

Meat Loaf död: "Han var antitesen till punk"

Meat Loaf. Arkivbild.
Foto: Jeff Christensen/AP/TT
Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje Den amerikanske artisten Meat Loaf är död, uppger Deadline. Michael Lee Aday, som han egentligen hette, avled på torsdagskvällen med sin fru och sina döttrar vid sin sida. Han blev 74 år.
PREMIUM

Meat Loaf var amerikansk rocksångare och skådespelare. Som musiker var han mest känd för de två albumen "Bat out of hell" och Bat out of hell II: Back into hell" som han gjorde tillsammans med producenten och låtskrivaren Jim Steinman. Den första skivan hör till de mest säljande i USA någonsin och den svenske musikjournalisten Anders Tengner jämställer den med "en modern opera" .

När Steinman dog i våras skrev Meat Loaf en offentlig hälsning till sin tidigare samarbetspartner:

"Jag kommer snart, min bror Jimmy", "Flyg Jimmy flyg".

"Fantastisk röst"

Meat Loaf har sålt mer än 100 miljoner skivor, men i hans eftermäle är det dumt att stirra sig blind på just försäljningssiffror, framhåller Christoffer Röstlund, reporter på ETC och tidigare musikjournalist. Han lyfter i stället fram Meat Loafs fantastiska röst och karriär som showman.

– Han och producenten Jim Steinman byggde hela det där svulstiga musikalsoundet, det överproducerade, som sedan kom att dominera på 80-talet. Han var antitesen till punk, säger Christoffer Röstlund.

Meat Loaf var även filmskådespelare och musikalartist. I musikalfilmen "The Rocky Horror picture show" från 1975 spelade han den färgstarke Eddie, en roll som han sedan gjorde även på scenen.

Michael Lee Aday föddes och växte upp i Dallas där modern var lärare och gospelsångerska och fadern alkoholiserad polis. Det ska också ha varit han som först kallade sonen för "Meat Loaf". I slutet av 1960-talet flyttade han till Los Angeles där han bildade sitt första band och så småningom fick en roll i musikalen "Hair".

Det var dock genom samarbetet med Jim Steinman som Meat Loaf fick sitt stora genombrott.

Rolig, trevlig och lynnig

Rockjournalisten Anders Tengner intervjuade Meat Loaf flera gånger och minns en "fruktansvärt rolig och trevlig människa":

– Skulle man intervjua Meat Loaf behövde man egentligen inga frågor – man behövde bara ställa en enda fråga, sedan var det i gång. Men han kunde också vara lynnig och få utbrott ibland.

Tengner beskriver Meat Loaf som en på papperet ganska omöjlig rockstjärna. Han var kraftigt överviktig, han var inget affischämne till flickrumsväggen, men han lyckades göra skivan "Bat out of hell".

– Den är fortfarande svårt att slå som populärmusikaliskt epos, säger han och jämför samarbetet mellan Meat Loaf och Jim Steinman med det mellan Elton John och Bernie Taupin.

Men kanske är det ytterst för sin röst som Meat Loaf kommer att bli ihågkommen:

– Han hade en stark och omfångsrik röst, han var en väldigt duktig sångare, det går inte att komma ifrån även om rocksång inte handlar om att pricka tonerna. Men det som var speciellt med honom var att det fanns ett rovdjur i halsen på honom, samtidigt som han också kunde sjunga sprött, bräckligt och extremt romantiskt.

Cystor på stämbanden

Samma röst ställde också till med problem. Efter cystor på stämbanden kom Meat Loaf tillbaka till scenen, men 2018 blev problemen så stora att han valde att turnera utan att sjunga. I stället anlitade han Caleb Johnson, vinnaren av amerikanska "Idol" 2014, och lämnade över stafettpinnen till honom. Själv nöjde sig Meat Loaf med att berätta anekdoter mellan låtarna.

– Det var decennier sedan han var relevant för musikvärlden. På senare år har han mest fått rubriker som allmänt tossig klimatförnekare, säger Christoffer Röstlund.

Erika Josefsson/TT

Sara Haldert/TT

Sofia Sundström/TT

Meat Loaf vid ett framträdande i Ohio 2012.
Meat Loaf vid ett framträdande i Ohio 2012.
Foto: Charles Dharapak/AP/TT
Meat Loaf blev 74 år. Arkivbild.
Meat Loaf blev 74 år. Arkivbild.
Foto: Frank Gunn/AP/TT

FAKTA

Fakta: Meat Loaf

Fakta: Meat Loaf

Namn: Marvin Lee Aday (senare Michael Lee Aday)

Yrke: Sångare och skådespelare

Bakgrund: Född i Dallas i Texas 1947. Bildade sitt första band Meat Loaf Soul 1967. Bandet bytte namn flera gånger och var förband till band som The Who, The Stooges och The Kinks men släppte aldrig några egna skivor.

Skivdebuterade med "Stoney & Meatloaf" tillsammans med Stoney Murphy 1971.

Slog igenom på allvar 1977 med skivan "Bat out of hell". Skivan var ett samarbete med Jim Steinman. Todd Rundgren producerade och skivan är i dag en av världens mest sålda.

Uppföljaren "Bat out of hell II: Back into hell" kom 1993 och innehåller bland annat jättehitten "I'd do anything for love (but I won't do that)".

"Bat out of hell III: The monster is loose" kom 2006.

Parallellt med rockkarriären medverkade Meat Loaf även i lång rad en rad filmer och tv-serier. Mest känd är han kanske för rollerna som Eddie i "Rocky horror picture show" (1975) och Robert Paulson i "Fight club" (1999).

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Axofinans

Nytt skolår – nya utgifter

Axofinans Ett nytt skolår innebär en hel del att tänka på. Barnen behöver ofta nya kläder, nya skor, ny ryggsäck samt nya anteckningshäften och dylikt.

Detta kan kännas som en hård smäll mot plånboken, särskilt med tanke på den nuvarande världssituationen, men det är oundvikliga och nödvändiga kostnader det gäller. Det finns dock sätt att spara pengar på dessa utgifter, om man planerar rätt och försöker strama åt budgeten. Man kan exempelvis köpa produkter i andra hand, sälja förra årets kläder och accessoarer, och se till att man köper produkter som håller i längden.

Den kommande perioden är hektisk för föräldrar runtom landet, eftersom ett nytt skolår befinner sig precis runt hörnet. Början av ett nytt skolår brukar vara en spännande händelse för barn, men innebär en hel del utgifter och bekymmer för föräldrarna. Barn växer snabbt, särskilt under de tidigare åren, och ett nytt skolår innebär därmed helt nya kläder och ny skolutrustning. Det är därför viktigt att man ser till att budgeten kan klara av detta. Processen kan upplevas som rätt frustrerande, men med rätt strategi behöver inte det nya skolåret vara så pass läskigt som det kanske verkar. Det här är vad man bör tänka på.

Sälj det som inte längre kommer användas

Produkterna som man införskaffat året innan är nog antingen för små eller för slitna för det nya skolåret, men det innebär inte att man bör slänga dem. Lägger man ut det gamla, exempelvis på marknadsplatser på nätet, kan man få in mer pengar för det nya, samtidigt som man värnar om miljön och ser till att andra barn får tillgång till bra kläder. Det som inte går att sälja går altid att donera till välgörenhet och dylikt, för att se till att inget går till spillo.

Köp andrahandsprodukter

Även om man inte känner sig bekväm med att köpa kläder i andrahand åt sina barn, finns det en hel del andra produkter man kan köpa begagnat inför det nya skolåret för att spara pengar. En ordentlig ryggsäck kan kosta en rejäl peng, men det går att hitta massvis med bra ryggsäckar på nätet, som inte sett mer än ett några månaders användning.

Även elektronik, såsom miniräknare eller mobiltelefoner, går utmärkt att köpa i andrahand. Detta är särskilt rekommenderat för yngre barn, eftersom de inte är särskilt varsamma över sina elektroniska ägodelar.

Ibland är det viktigt att söka hjälp

Barnen och deras behov bör alltid komma först. Därför är det viktigt att se till att man håller sig till en budget och ser till att det finns pengar över för det nödvändiga innan skolåret börjar. Men ibland slår saker och ting snett, vilket innebär att man måste söka hjälp på annat håll. Med hjälp av ett privatlån kan man se till att allting fortlöper som vanligt, även när det går fel i karriären eller i ekonomin. Ett privatlån från rätt bank är alltid att föredra framför sms-lån och dylikt, eftersom räntorna är lägre och företagen tenderar att vara mer seriösa samt uppriktiga.

Återanvänd inom familjen

För den större familjen är det alltid bra att återanvända vid möjlighet, istället för att köpa nytt år efter år. Återanvändning av skolprodukter och kläder är något som både skonar miljön, men även plånboken. Det känns även vanligtvis mycket bekvämare för barnen än att köpa in begagnade kläder och dylikt från annat håll.

Långsiktig planering lättar på stressen

Att uppfostra barn är dyrt – det vet alla. Men med långsiktig ekonomisk planering behöver man inte uppleva onödig stress inför varje skolår. En ordentlig buffert och en rimlig budget är allt som behövs för en god hushållsekonomi. Investering är ytterligare en faktor att fundera över, eftersom bra investeringar kan säkerställa barnens framtid och se till att varje nytt år blir enklare ekonomiskt än det föregående.

Sammanfattningsvis kan man göra följande för att underlätta ekonomiskt inför det nya skolåret:

– Spara pengar genom att köpa produkter i andrahand. Detta är ett utmärkt alternativ för mindre familjer och för familjer som värnar om miljön.

– Spara pengar genom att återanvända produkter inom familjen. En självklarhet för den större familjen.

– Sälja gamla produkter inför det nya skolåret.

– Lägga undan pengar för en buffert och hålla sig till en god, välanpassad budget.

Höör

Målmedveten satsning på djurens bästa

Höör
Personligt
Personligt När Lucie Havelka var sex år gammal bestämde hon sig för att bli veterinär. Att arbeta för djuren - och deras hussar och mattar - var ett självklart val. Hon nöjde sig inte med att öppna egen veterinärklinik utan har också byggt upp ett katthem som nu firar tioårsjubileum.

– Jag trodde från början för tio år sedan att det kanske skulle komma fem-sex katter, minns hon. Men det blev så många att jag blev tvungen att organisera upp arbetet i en förening med ideella krafter. Vi var tre stycken från början, nu är vi 17 volontärer och har svårt att hinna med.

Själv firar hon i år 22 år som veterinär. Som liten räddade hon fågelungar som ramlat ur sina bon och viljan att hjälpa djur har funnits där från allra första början.

– Min mormor var fantastisk med djur! Hon hade kunnat dela sina sista brödsmulor med fåglarna och jag har blivit likadan.

Spikrak väg

Från sexåringens beslut att bli veterinär till uppnått mål tog det 20 år. Vägen har i princip varit spikrak, med undantag för ett år på high school i USA.

– En granne hade varit där och det lät så inspirerande att jag ville prova. Så mellan nian och gymnasiet åkte jag till Georgia och det ångrar jag inte. Jag har fortfarande kontakt med en del av människorna som jag mötte där då.

Lucie är danska, även om det är svårt att identifiera dialekten när hon talar. Hon pluggade till veterinär i Köpenhamn och tog ett extra år på sig.

– De bytte studieordning mitt i vår utbildning, utan övergångsregler. Så valet stod mellan att råplugga och ta sig igenom nätt och jämnt eller att ta extra tid. Jag valde det senare eftersom jag inte bara ville klara mig igenom, jag ville bli bra på det jag gör!

Med facit i hand var det rätt beslut. Många av kurskamraterna som försökte stressa sig igenom fick i stället efterhängsna resttentor och blev inte klara innan Lucie i vilket fall som helst.

Efter avslutad utbildning fick hon jobb på en mindre klinik utanför Köpenhamn där hon trivdes utomordentligt väl och stannade kvar i ett par år.

Hästarna tog henne till Sverige

– I Danmark har man ett lite annat koncept när det gäller veterinärvård, ofta har man mindre kliniker som tar emot flera olika slags djur, lite mer blandad praktik. Här är det mer de stora bolagen med sina djursjukhus som dominerar.

Eftersom hon trivdes så bra, var det med ett styng av sorg i hjärtat som hon 2002 bestämde sig för att ta klivet över Öresund och slå sig ner i Skåne.

– Det var hästarna som avgjorde, förklarar hon och syftar på två fullblodshästar, före detta galoppörerna och tillika syskonen Apollon och Elektra.

Djupt älskade Apollon dog i fjor, 22 år gammal. Men systern Elektra njuter av livet i de stora lösdriftshagarna utanför tillsammans med en ung galopphäst som på grund av felaktig benställning inte duger på galoppbanan.

– Det är dyrt med stallplats i Köpenhamnsområdet och här i Skåne var det fina förutsättningar om man hade galopphästar. Nära till fina tävlings- och träningsmöjligheter och överkomliga priser på gårdar med mark till. Jag tränade hästarna själv, men i loppen var det en professionell jockey som satt upp i sadeln.

Från början bodde Lucie på Bosjökloster och arbetade som distriktsveterinär i Flyinge. Men drömmen om en egen gård och en egen klinik hägrade. Periodvis jobbade Lucie som volontär i Thailand och Indien med gatuhundar.

– Det kostar en del, för man får stå för resor och sådana kostnader själv. Så jag började fundera på om jag inte skulle kunna göra mer nytta för djuren om jag använde pengarna här hemma genom att öppna ett katthem.

Hon startade egen klinik i hyrda lokaler, men till slut öppnade sig möjligheten att köpa gården i Ekeröd vid Höör 2005. Det var ett renoveringsobjekt som gått i samma släkt i generationer. Med tiden hade otroligt mycket grejor samlats i uthus och lador.

– Vi slet i tre månader med enbart städning, minns Lucie. Sedan var det dags att renovera. Men byggnaderna hade fin grundstomme, så det var värt att lägga ner en massa jobb så att det blev en modern klinik och ett fint katthem. 2007 kunde kliniken flytta in här och för lite sedan byggde vi till ett mindre hus vid katthemmet till de små kattungarna som vi kallar för ”Kattstugan”.

Rikskänd klinik-katt

Där regerar katten Honey, som tidigare var klinik-katt och hjälpte till med patienterna. Efter att ha kommit in till kliniken svårt medtagen och nära döden men överlevt mot alla odds, började hon sin märkliga gärning.

Hon har en stark empatisk förmåga och höll sjuka och ängsliga djur sällskap och såg till att de hade det bra. Märkte hon att någon husse eller matte behövde tröst i väntrummet gick hon ut och lade sig i deras knä och spann eller busade med dem tills hon lyckades locka fram skratt.

– Hon är väldigt speciell och när hon märkte att en patient till exempel hade besvär att vakna upp ur narkos, påkallade hon vår uppmärksamhet, berättar Lucie.

Historien om den extraordinära katten spred sig i både press, radio och tv och en dag kom länsstyrelsen på kontrollbesök. Myndigheten förbjöd Honey att vistas på kliniken. Det hjälpte inte med namninsamlingar eller demonstrationer, så i dag har Honey fått en ny arbetsplats.

– Hon hjälper till att ta hand om kattungarna i kattstugan och är väldigt duktig. Men vi saknar henne här.

Springer halvmaraton

Den veterinära yrkesverksamheten och allt jobb med katthemmet och de egna djuren tar förstås väldigt mycket tid i anspråk. Men den begränsade fritid hon har, ägnar hon gärna åt att träna och tävla i halvmaraton.

– Jag har bra grundkondis, så jag är ganska lättränad. Vi är ett gäng som tränar tillsammans och det är bra. Har man sagt att man kommer och ska vara med, så måste man. Och eftersom jag har tävlingar som mål, är jag helt enkelt tvungen att förbereda mig.

– Och arbetet med djuren är ju också en form av träning. För ett par helger sedan gick vi över stängslen i hagarna och vadade i djup snö - bra för både kondisen och en massa olika muskelgrupper!

Under de 22 år som Lucie varit verksam har hon sett en utveckling i positiv riktning för katterna. Även om det uppskattningsvis finns 200 000 hemlösa katter i Sverige i dag, har medvetenheten blivit större och lagstiftningen bättre.

Balans i livet

– Nu står det i lagen väldigt tydligt att man faktiskt inte får lov att överge djur och att man ska kastrera sin katt om den inte ska användas för avel. Och förhoppningsvis kommer en lag om märkning av katter också snart. Det skulle betyda mycket och om man inför kravet med en vettig övergång, ungefär som man gjorde med hästpassen, så är det inget problem för någon.

– Lagen har ett starkt signalvärde och medverkar till att lyfta upp katten till hundens status. På sikt kommer det förhoppningsvis att göra att det finns allt färre hemlösa katter.

För egen del tycker Lucie att hon har hittat en ganska bra balans i livet och lyckats väl med att bygga upp konceptet med både kliniken och katthemmet. På Ringsjöns veterinärklinik tar hon i dansk anda emot flera olika djurslag. Hit kommer såväl hästar som hundar, katter och gnagare. Men framöver skulle hon gärna vilja ha lite mer fritid.

– Inte minst behövs mental återhämtning. Nu har vi kört stenhårt i tio år och jag hoppas kunna arbeta lite mindre framöver. Att vara tillgänglig 24-7 är inte hållbart i längden. Jag vill ju fortsätta kunna leverera omsorgsfull vård till djuren och ta hand om dem.

FAKTA

Lucie Havelka

Ålder: 48 år.

Bor: I Ekeröd vid Höör.

Familj: Maken Marco, sex katter och två engelska fullblod.

Intressen: Springer halvmaraton, tränar balett, målar, går på teater, läser böcker och ägnar sig åt yoga när tid finns.

Aktuell: Firar 20-årsjubileum som veterinär i Skåne och 10-årsjubileum med privat katthem.

Sport

Legendarisk friidrottstränare död

Sport
Personligt
Sport

Den legendariske friidrottstränaren John Velzian har avlidit vid 93 års ålder, rapporterar bland annat Athletics Weekly på Twitter.

På 1950-talet blev britten John Velzian den första förbundskaptenen för Kenyas friidrottslandslag – en post han stannade på fram till 1968. John Velzian upptäckte, tränade och utvecklade storheter som Kipchoge Keino, som tog OS-guld i Mexico City 1968.

Enligt Athletics Weekly kallades John Velzian av vissa för "Kenyas friidrotts fader".

Kultur och nöje

Skådespelaren Hardy Krüger är död

Skådespelaren Hardy Krüger blev 93 år gammal. Arkivbild.
Foto: Axel Heimken/AP
Kultur och nöje
Personligt
Kultur och nöje
PREMIUM

Den tyske skådespelaren Hardy Krüger har avlidit, 93 år gammal.

Hans litterära agent i Hamburg, Peter Kaefferlein, säger att Krüger dog "plötsligt och oväntat" under onsdagen i Kalifornien, där han var bosatt.

Krüger slog igenom i den brittiska filmen "The one that got away" från 1957, som handlar om en tillfångatagen tysk stridspilot som iscensätter en rad vågade försök att fly de allierade och – som titeln antyder – till slut lyckas.

Hans charm, fördelaktiga utseende och det faktum att han deserterade från den nazistiska armén mot slutet av andra världskriget hjälpte till att få fart på Krügers karriär i en tid då tyskar i hans generation fortfarande sågs på med misstänksamhet utomlands.

Krüger medverkade genom åren i en rad äventyrs- och krigsfilmer som "Barry Lyndon" (1975), "En bro för mycket" (1977) och "De vilda gässen" (1978).

Under senare år fokuserade han på att göra resefilmer för tysk tv, skriva böcker och göra enstaka scenframträdanden.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL