Julföljetong

Pangea – kasta loss, evig horisont

Matilda Arborelius har skrivit julföljetongen Pangea, en följetong i fem delar.
Foto: TT/Lukas Thomasson
Kultur och nöje
Julföljetong Välkomna till Skånska Dagbladets julföljetong! I dag är det dags för första delen i Matilda Arborelius specialskrivna berättelse Pangea. Vi fortsätter sedan ut på det oändliga havet med ett nytt avsnitt varje adventshelg och på självaste julafton är det dags för upplösningen.
Del 1 av 5:

Hon hette MSC Izabelle men vi kallade henne Pangea eftersom hon var en enda världsdel omgiven av oändliga hav. Det fanns inga avstånd mellan kontinentalplattorna när hon skar genom vattnet, inga landmassor att frigöra, vi kom alla från olika länder men det gjordes ingen skillnad på oss, våra rumsväggar var inga nationsgränser. Vi var intakta och isolerade, vi höll ihop, tills vi inte gjorde det längre. Det gick hål på oss utanför den isiga kusten, vi blev osams, vi splittrades, och Kaj var den första att lämna oss.

***

Jag klev ombord i ett land och skulle komma att hoppa av i ett annat, men inte förrän efter ett par månader, när vi åkt längs flera länders karga kuster och ishaven prackat på oss sin ogästvänlighet, inte förrän ljudet från den dovt mullrande motorn nästlat sig in i hjärtat och fått det att banka i takt. Ombord på Pangea fick jag en hytt tilldelad mig, den var inte stor men heller inte liten. Den kändes trång, men på ett mysigt sätt, som en koja eller en för liten men varm kofta. Kaj sa att några av de andra ur besättningen hade velat pynta mitt rum ännu mer, nu hängde bara en stjärna i guldig metall i fönstret, men att han vägrat, att det fick räcka med stjärnan. Eftersom han var styrman var det många som lydde under hans order, så även jag, och även om han sällan gav order gjorde vi ändå som han sade.

”Det är bättre att du får göra i ordning själv, boa in dig, fixa som du vill, kanske har du andra seder, kanske betyder det otur där du kommer ifrån att ha en stjärna i fönstret, kanske vill du hellre ha den ovanför sängen, vad vet jag. Gör du som du tycker, bara då blir det någorlunda trivsamt.” Stjärnan dinglade snett, de hade lindat sladden på den om en spik. Den såg felplacerad ut, skrytig och självgod i det tomma rummet. Ljuset böljade på väggarna med varje våg.

Mina uppgifter ombord var lätta, jag var springare och gjorde allt för att underlätta de andras vardag. Jag fyllde på med toapapper i de badrum vi delade, inventerade mat och hygienartiklar och fyllde i ordrar för vad vi behövde i nästa hamn, jag bar livsmedel från frysrum till kök, bar sopor och sorterade dem i soprummet. Det var enkla uppgifter och det passade mig fint. Jag ville inte ha något komplicerat mer i mitt liv.

Jag visste att han såg på mig som ett förslösat liv, en ungdom till spillo, ett intakt vett på kanten till något helt annat.

En av de första nätterna satt vi i kabyssen och såg månen lysa gul genom ett av de små fönsterna. Det var den första dagen jag hade visat att jag inte var oduglig genom att förekomma en besättningsmans order, och Kaj bjöd mig på konjak. Han såg på mig med gammelögon lika grumliga som sjövatten och sa: ”Att alltid se horisont gör något med en – man tittar noggrannare på det man har nära. Att alltid befinna sig i framåtrörelse gör också något med en – man tittar noggrannare på det man har bakom sig”. Jag nickade och tänkte att han såg trött ut. Kaj frågade ofta vad jag hade där att göra, ombord på skeppet, varför jag inte studerade eller skaffade familj. Jag sa som det var, att jag inte var intresserad och inte hade någon familj värd att nämna.

”Så mycket bättre anledning att skaffa en”, sa han och såg menande på mig. Jag visste att han såg på mig som ett förslösat liv, en ungdom till spillo, ett intakt vett på kanten till något helt annat. Som ett skepp utan skrov och flytkraft. Men jag visste också att han uppskattade mitt sällskap.

Det var en stor apparat varje gång vi kom i hamn. Alla var rakade och duschade, skötte sina sysslor med raka ryggar medan vi inväntade lotsen. Med lotsen ombord blev vi alla tysta, skötsamma och blyga, en bit av världen utanför steg på med sina stadslukter och fastlandssteg. Tillsammans styrde lotsen och kaptenen skeppet millimetersäkert in genom trånga passager och hamninlopp med oberäkneliga strömmar.

Sent om nätterna kunde han sitta på en stol i kabyssen, med axlarna nedsjunkna påminde han en valross.

Vissa av oss hade brev att hämta ut, varje hamnkontor hade ett litet postkontor, man gick bara dit och sa sitt namn och så gav de en ett illa återförslutet kuvert, eller inte. När någon fick ett brev var det högläsning på kvällen, vi samlades i umgängesrummet efter middagen, satte på någon skiva med musik, den som fått brev fick välja vilken. Så läste han eller hon högt, berättade om släktingar som fått barn, släktingar som gått bort, släktingar som fått nya jobb och om hunden som skällde varje gång den fick höra sin sjömansägares namn. Vi läste och lyssnade tillsammans, på det här sättet blev längtan uthärdlig, vi skrattade åt brevskrivarens stavfel och till små barns trumpna miner på julkorten.

Neil hörde till dem som aldrig fick något men som hade en tummad papperslapp i sin ficka, sent om nätterna kunde han sitta på en stol i kabyssen, med axlarna nedsjunkna påminde han en valross, och läsa brevet, om och om igen, med stilla tårar rinnande nedför kinderna. Jag såg Kaj både skriva och posta många brev, han hade en lätt högerlutande och snirklig handstil, men jag såg honom aldrig få något. Inte heller jag fick några brev, men så var det heller ingen som visste att jag befann mig på en flytande järnkropp på världshaven, jag var lika tyngdlös i livet som en astronaut i rymden.

Kultur och nöje

Köpta konsertbiljetter förblir outnyttjade

Musiker som Billy Joel tvingas uppleva att konsertbesökarna sviker trots att de köpt biljetter. Arkivbild.
Foto: Evan Agostini/AP
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Pandemins berg- och dalbana fortsätter för amerikanska indie-arrangörer inom musikområdet. Självständiga konsert- och musikarrangörer i USA upplever nu att cirka hälften av dem som köpt biljetter väljer att inte utnyttja dem, uppger NME. Vanligen brukar bara drygt fem procent av biljettköparna inte dyka upp, berättar Raeanne Presley, delägare till Presleys’ Country Jubilee i Branson, Missouri.

– Det är förödande, eftersom de flesta arrangörer är beroende av intern försäljning för att klara de viktigaste räkningarna, förklarar Raenna Presley, även representant för National Independent Venue Association, Niva, för US House Small Business Committee.

Hon framhåller samtidigt att arrangörerna påverkas av den stigande inflationen.

NME jämför med en rapport i Wall Street Journal som visade att cirka 20 procent av de köpta biljetterna under 2021 förblev outnyttjade. Hårdast drabbade var konserter med artister som har en åldrande publik, exempelvis The Eagles, Billy Joel och The Flaming Lips.

Kultur och nöje

Kanye West vill få betalt av kändisfotografer

Kanye West – numera känd som Ye – vill få procent på kändisfotografernas inkomster. Arkivbild.
Foto: Evan Agostini/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Fotografer som tar kändisbilder borde dela inkomsterna med dem de fotograferar. Det hävdar Kanye West, som sedan en tid tillbaka har förkortat sitt namn till Ye.

Enligt NME konfronterade världsstjärnan paparazzi som omringat honom på flygplatsen i Miami i helgen.

– Just nu får alla ni plåta oss utan att behöva betala. Jag kommer att ändra på det. Jag säger det inte på något negativt sätt. Det är bara det att just nu så är det verkligen ensidigt, sade han till fotograferna.

West fortsatte med att framhålla att fotograferna i nuläget "inte ger oss någon procent av vad ni tjänar på oss och våra barn".

– Jag kommer att se till så att våra rättigheter tillgodoses. Vi är väldigt viktiga. Vi är också riktiga människor.

Kultur och nöje

Martin Fröst får internationellt pris

Klarinettisten Martin Fröst prisades på International Classical Music awards. Arkivbild.
Foto: Amir Nabizadeh/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Martin Fröst har utsetts till årets artist på International Classical Music awards. Den svenske klarinettisten får utmärkelsen bland annat för sitt gränsöverskridande arbete inom musiken.

"I hans händer blir klarinetten en förlängning av den mänskliga rösten och ett trollspö för nya ljudvärldar", skriver juryn i sin motivering.

I juryn för priset sitter musikjournalister från exempelvis Deutsche Welle, franska Resmusica, spanska Scherzo och finska Rondo Classic. På nomineringslistan fanns 377 produktioner, musiker och skivbolag för klassisk musik.

Martin Fröst är numera också chefsdirigent för Svenska kammarorkestern i Örebro.

Kultur och nöje

Niclas Wahlgren lämnar NRJ

Niclas Wahlgren lämnar NRJ. Arkivbild.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Radioprofilen Niclas Wahlgren säger upp sig från NRJ. Han hänvisar till meningsskiljaktigheter med ledningen om programinnehållet, skriver Dagens Media.

Men åsikterna verkar gå isär, i en kommentar till branschtidningen säger produktchefen Håkan Morland:

– Från vårt håll finns det ingen konflikt.

På Instagram skriver Niclas Wahlgren: "Jag älskar radio som ni vet men radio ska vara underhållande, roligt och överraskande enligt mig. Där har den nya ledningen och jag olika åsikter så därför väljer jag att gå."

Wahlgrens uppsägningstid är tre månader och han gör sin sista dag på radiostationen den 11 april.

Kultur och nöje

Fransk serietecknare död

2017 gjorde Luc Besson filmen 'Vaerlian and the city of a thousand planets'. Den baseras på ett av Jean-Claude Mézières och Pierre Christins seriealbum. Arkivbild.
Foto: Britta Pedersen/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Den franske serietecknaren och konstnären Jean-Claude Mézières har avlidit, uppger Dagens Nyheter. För den svenska publiken är han mest känd för sin science fiction-serie "Linda och Valentin".

Mézières skapade serien 1967 tillsammans med sin barndomsvän, författaren Pierre Christin. Serien utspelas på 2700-talet, men människorna har upptäckt hur man kan resa i tiden. Allt som allt gavs mer än 20 album ut om Linda och Valentin – de flesta av dem översattes till svenska.

Mézières har själv i en intervju med DN 2015 berättat hur han och Christin tänkte vad gäller huvudpersonerna.

– Det fanns inga flickor i tidskrifterna för unga pojkar när vi började publicera serien så vi förde in en flicka där och hon blev snabbt populär.

2017 gjorde Luc Besson filmen "Valerian and the city of a thousand planets" som byggde på albumet "Ambassadören som försvann".

Jean-Claude Mézières dog i söndags. Han blev 83 år.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native Skd

Därför föredrar svenska spelare casino utan registrering

www.nya-casinon.online

Svenska casinospelare har sedan en tid tillbaka haft tillgång till vad som numera kallas för casino utan registrering. Detta är tack vare tjänster som e-legitimation och diverse betalningsmetoder.

Spelbolagen har med detta kunnat slopa den traditionella registreringsprocessen. Istället behöver spelaren endast verifiera sin identitet med svensk e-legitimation för att kunna spela. Detta har i sin tur ökat säkerheten och tryggheten i att spela på nätet. Tittar man tillbaka bara några år så såg casinobranschen markant annorlunda ut - särskilt i Sverige.

Det har i samband med spellagarna som introducerades för ett par år sedan skett många förändringar på den svenska spelmarknaden. När BankID blev ett krav på svensklicensierade casinon började samtidigt trenden med spel utan konto, något de flesta föredrar i dagsläget.

Snabb och säker inloggning

Första gången man besöker ett nytt nätcasino går det att spela praktiskt taget utan att registrera sig. Processen sker automatiskt när man verifierar sig med e-legitimation. Det enda man som spelare behöver göra är att välja belopp, bank, betalmetod och verifiera sig.

För bara några år sedan kunde spelbolagen kräva en massa dokument, ID och foton. Numera räcker det alltså med elektronisk legitimation, vilket både underlättat och gjort spelandet betydligt tryggare.

Processen kändes ofta både lång och utdragen. Nu kan man komma igång på några minuter.

På grund av att det blivit så enkelt och lättillgängligt att spela på onlinecasinon så har Spelinspektionen även sett till att implementera flera konsumentskydd.

Bland dessa är självavstängingsregistret Spelpaus, som i skrivande stund över 60 000 svenskar använt sig av för att pausa sitt nätspelande. Detta har lett till en säkrare och tryggare spelmiljö.

Insättning på direkten

En av anledningarna till varför spelare i Sverige föredrar casino utan registrering är hastigheten på insättningar. Med hjälp av moderna betalningslösningar i kombination med identifiering via e-legitimation går det att göra insättningar direkt. Dessutom förekommer det sällan några extra avgifter. Just dolda avgifter var vanligt förr när tekniken inte riktigt fanns där för casinon online. Men eftersom betalningsmetoder har förbättrats med tiden är transaktioner både snabba och avgiftsfria.

Förutom att casinon där inget konto behövs möjliggör direkta insättningar är det också på många sätt säkrare än traditionella nätcasinon. Det beror på att det numera inte längre är nödvändigt att lämna ifrån sig bankkortsnummer eller annan känslig information för att kunna spela. Istället räcker det att fylla i den summa man önskar spela för och sedan verifiera insättningen med elektronisk legitimation.

Sammantaget är hela processen med att föra över pengar till sitt spelkonto väldigt smidig, som ju är själva poängen med det här sättet att spela.

Säker utbetalning på några minuter

Historiskt sett har utbetalningar varit ett stort krux med att spela casino på nätet. Förr var spelare nämligen tvungna att tålmodigt vänta en längre tid för att få tag på sina vinster. Ibland kunde det ta upp till ett par veckor för pengarna att nå bankkontot. Därutöver var det också ett komplicerat förlopp innan ett uttag ens kunde begäras. Anledningen till detta var att e-legitimationen inte existerade (eller kunde användas på nätet) på den tiden och istället identifierade man sig genom att skicka in kopior på fysiska id-handlingar.

Idag är situationen något helt annat. Tekniska framsteg med smarta och innovativa lösningar har förändrat spelmarknaden i grunden. Den positiva utvecklingen senaste åren har lett till en standardisering av snabba uttag hos casinon utan registrering.

Exakt hur lång tid ett uttag tar beror på vilken betalningsmetod man använder sig av, samt hur snabb speloperatören är. Med de allra snabbaste metoderna är det möjligt att ta ut vinster inom bara några enstaka minuter.

Smidigare spelupplevelse

Enkelt uttryckt kan man säga att casino utan konto bidrar till en smidigare spelupplevelse än vad man tidigare varit van vid. Redan från start märks en tydlig skillnad då inloggningen sker utan krav på att fylla i en massa information för att börja spela. Istället är man igång med några få steg som bara tar ett fåtal sekunder och man skulle vinna kan man få tag på pengarna utan någon längre väntetid.

Allt detta har vi tekniska framsteg att tacka för och eftersom spelmarknaden är i ständig utveckling kan vi säkerligen vänta oss ytterligare förbättringar i framtiden.

Kultur och nöje

Tv-publiken sviker Guldbaggegalan

Guldbaggen som den såg ut i fjol. Arkivbild
Foto: Anders Wiklund/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

I kväll är det dags för den årliga Guldbaggegalan – men filmgalorna ser ut att tappa sin dragningskraft på tv-publiken, rapporterar Kulturnytt i Sveriges Radio.

2021 såg ungefär 740 000 personer på Guldbaggegalan – vilket bara är hälften så många som den senaste toppnoteringen från 2013. Även den amerikanska Oscarsgalan har tappat tittare de senaste åren.

Intresset för tv-sända galor har minskat i takt med att strömningstjänster och ett annat tittarmönster vuxit fram, och Anton Glanzelius, beställare på SVT, tror att det kommer att bli svårt att få tillbaka publiken.

– Vill vi gå tillbaka till de dagarna då vi hade 1,5 miljon? Ja, jättegärna, men jag är inte säker på att det är en rimlig förväntan att ha på en livesänd filmgala i dagens tv-utbud, säger han till radion.

Kultur och nöje

En måstebok för kulturnörden

Exteriörbild på Thielska galleriet från 2019.
Foto: Naina Helén Jåma/TT
Kultur och nöje
Litteratur/recension Britte Montigny har läst en bok om Thielska galleriet.

I en muromgärdad natur- och skulpturpark nästan allra längst ut på Blockhusudden kröner Ferdinand Bobergs mästerverk – Thielska Galleriet – Eols kulle och bjuder på en svindlande vacker utsikt över segelleden in mot Stockholm. Eols kulle, Vindarnas kulle, kräset vald av bankiren Ernest Thiel (1859-1946) som grund för en byggnad skulle tjäna som både privatbostad och galleri för hans snabbt växande samling av främst svensk och nordisk konst från perioden ca 1890-1920.

Under första världskriget förlorade Ernest Thiel merparten av sin tidigare enorma förmögenhet. För att undgå att hus och samling skulle splittras sålde han 1924 hela anläggningen, nu ombildad till Stiftelsen Thielska Galleriet, till Staten. Ett köp som finansierades av Statslotteriet. Under åren har det under perioder stormat rejält kring hela projektet, men hösten 2021 göts äntligen olja på vågorna. Då (åter)bildades Stiftelsen Thielska Galleriet vars framtid av allt att döma nu är tryggad. Som en slags bekräftelse på att den turbulenta tiden är över, utkom bokförlaget Langenskiöld i höstas med en gedigen, välskriven, rikt illustrerad och höggradigt intressant sammanfattning av de många turerna i Thielska Galleriets komplicerade historia. De första planerna på en kombination av bostad och ateljé föddes i det ögonblick då Ernests och nyblivna hustrun Signe Marias våning på Strandvägen blev för liten för den snabbt växande konstsamlingen (tjocka sammetsgardiner för fönstren fick fungera som väggar att hänga konst på). Berättelsen om Thielska Galleriet slutar där Staten tar över driften men läsaren får ändå om än ytligt följa Ernest Thiels fortsatta liv fram till hans död i hemmet i Djursholm i januari 1947.

Patrik Steorn som är redaktör för boken var också chef på Thielska galleriet tidigare.
Foto: Stina Stjernkvist/TT

Boken om Thielska Galleriet är indelat i sju kapitel. Patrik Steorn, chef för Göteborgs konstmuseum och 2014-20 chef för Thielska Galleriet, svarar för en initierad presentation av Ernest Thiel medan hustrun Signe Maria också i denna bok (jämför Gunilla Grahn-Hinnfors Signe Thiel-biografi Sträckande sig uppåt mot ljuset, som utkom i höstas) förblir något av en skugga. Martin Rörby, arkitekturhistoriker, gör i kapitlet En klanglåda för den moderna konsten, en utomordentligt intressant analys av galleriets arkitektur och det nära släktskapet med förra sekelskiftets vita och slutna Wienerarkitektur med Joseph Maria Olbricht, Otto Wagner och Josepf Hoffmann som främsta företrädare. Som en naturlig förlängning följer Catharina Nolins, trädgårdsorienterad konstvetare, genomgång av den varsamt tillrättalagda naturtomten med Rodin-skulpturer och Thiels egen grav.

Av speciellt intresse är naturligtvis idéhistorikern Per Widéns respektive konstvetaren Charlotta Nordström genomgångar av konstsamlingens framväxt och omfattning. I fokus står företrädare för Konstnärsförbundet med intressanta utblickar till Danmark och Norge där vitalister som J.F Willumsen och framför allt Edvard Munch – den sistnämnde en av Thiels absoluta favoriter – gav en extra krydda åt konsten åren efter sekelskiftet.

Någon som också som i hög grad upptog Thiels tankar var den tyske filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900), vars postuma porträtt Thiel 1906 gav Munch i uppdrag att utföra. I ett fängslande kapitel redogör filosofen Hans Ruin för Thiels alltmer fördjupade intresse för Nietzsches filosofiska skrifter. Han svarade själv för några översättningar, blev nära vän med Nietzsches syster Elisabeth Förster-Nietzsche, fick av henne filosofens dödsmask och donerade en stor summa pengar till Nietzsche-arkivet i Weimar.

Boken om Ernest Thiel och hans livsverk avslutas med att Sophie Allgårdh, konstrecensent och intendent på Thielska Galleriet, i kapitlet Privatpalatset blir museum – en presshistoria återuppväcker minnet av den uppståndelse som förvandlingen väckte och som skapade såväl stora rubriker som hemma hos-reportage.

Mellan raderna och som en extra bonus ger boken om Thielska Galleriet en levande bild av kulturlivet i Stockholm under 1900-talets första decennier. Med andra ord, ett litet ”måste” för kulturhistorienörden!

FAKTA

Bokrecension

Bok

Thielska galleriet: Konsten - tiden - huset

Redaktör: Patrik Steorn

Förlag: Bokförlaget Langenskiöld

Kultur och nöje

När det dödliga våldet kraschar tonårsbubblan

Sara Khaledi gör regidebut med pjäsen 'Med livet som insats', som sätts upp av Unga Malmö stadsteater i samarbete med Fryshuset och Inkonst.
Foto: Johan Nilsson/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Vad händer i tonårsbubblan när skott avlossas och en nära kompis dör? I nyskrivna pjäsen "Med livet som insats" får tre 15-åriga Malmötjejer ordet.
– Jag tror verkligen att vi har lyckats fånga en röst som inte får höras så ofta, säger regissören Sara Khaledi.
PREMIUM

Hon kallar dem en förstahandskälla i samhällsdebatten, alla de tonårstjejer som är systrar, kompisar eller skolkamrater till offren för det dödliga våldet. Men det är en förstahandskälla som inte hörs, konstaterar hon.

– De sitter på en kunskap och en inblick i en värld som vi som vuxna inte får tillgång till.

Tillsammans med Arina Katchinskaia, som spelar en av de tre tjejerna i pjäsen, intervjuade hon unga Malmötjejer om deras livshistorier och drömmar med sikte på ett pjäsmanus. Vad skulle de vilja säga om de fick stå på Möllan med en megafon och prata med hela Malmö?

– Det växte fram under några träffar. Det var ganska snabbt som vi insåg att just de här tjejerna berörs av den här problematiken som är väldigt samhällsaktuell, säger Sara Khaledi.

Pjäsen sätts upp i samarbete med Fryshuset, som har ett brett kontaktnät bland Malmös unga. Det är viktigt att deras berättelser lyfts fram, anser Rebecka Eriksson, Fryshusets verksamhetsstrateg.

– Vi som jobbar nära ungdomarna står där med en massa fantastiska, sorgliga, tragiska berättelser som de delar med sig av till oss, som vi inte vet vad vi ska göra med. Alla borde få höra det här, men vi har inte alltid tiden eller resurserna för att sprida det.

Misstror vuxna

Misstron mot vuxenvärlden och de hemligheter som unga bär på gjorde intryck under intervjuerna med Malmötjejerna – men också deras drömmar.

I centrum står de tätt sammansvetsade kompisarna Nora, Samina och Aida och vad som händer med dem när vännen Younes blir mördad i Malmö. De blir direkt drabbade av våldet.

– Vi får följa dem när de försöker plocka upp sig själva, plocka upp livet igen efter den tragedin och sorgen, säger Sara Khaledi.

Ämnet är svart och blytungt. Pjäsen är skriven för en ung publik, men det finns ingen anledning att hålla tillbaka, tycker Yasmine Seifi, som spelar Nora.

– Jag väjer inte undan för de jobbiga känslor som kan komma upp, för jag vet att det ändå inte är en bråkdel av vad som känns i verkligheten.

Kärlek och komik

Trots allt är det långt ifrån en mörk och tung pjäs, understryker hon.

– Det som gör att det blir fint är att det är mycket kärlek och mycket komik i dessa scener. Så det är absolut inte en tung, dyster föreställning, för det vi vill göra är ju att spegla att det finns en innerlig, idealistisk, drömlik känsla hos dessa ungdomar.

Pjäsen skildrar också hur tjejerna stöttar och finns där för varandra, berättar Pierina Rizzo, som spelar Aida.

– Den tar upp jobbiga saker, men det finns ju ändå ett hopp. Temat är också deras drömmar. De är så unga att deras drömmar verkligen har en chans att bli sanna fortfarande.

Risk för avhumanisering

För Sara Khaledi, som gick ut Teaterhögskolan 2020, blir det regidebut.

– Jag vill att teatern ska kunna fånga alla olika röster och därför kändes det här projektet så kul och viktigt.

Samhällsdebatten om skjutningar avgränsas ofta till att bara handla om vissa snäva grupper, tycker hon. Risken med det är ett slags avhumanisering av dem som berörs.

– Genom att bredda och ta in alla andra som också berörs så hoppas jag att vi någonstans kan se att problemet inte bara gäller en viss grupp, utan faktiskt ta ett kollektivt ansvar för problemet och se att det är barn vi pratar om. Det är barn som vittnar om våld och där måste vi som samhälle någonstans vakna till liv, säger Sara Khaledi.

Pjäsen sätts upp av Unga Malmö Stadsteater på Inkonst i Malmö och har premiär den 3 mars.

Cecilia Klintö/TT

Manus har skrivits av Arina Katchinskaia (t v), som också spelar en av de tre Malmötjejerna i pjäsen, och regissören Sara Khaledi (t h).
Manus har skrivits av Arina Katchinskaia (t v), som också spelar en av de tre Malmötjejerna i pjäsen, och regissören Sara Khaledi (t h).
Foto: Johan Nilsson/TT
Yasmine Seifi och Pierina Rizzo spelar 15-åringarna Nora och Aida.
Yasmine Seifi och Pierina Rizzo spelar 15-åringarna Nora och Aida.
Foto: Johan Nilsson/TT

FAKTA

Fakta: "Med livet som insats"

"Med livet som insats" är en nyskriven pjäs som baseras på unga Malmötjejers berättelser.

Manus har skrivits av Arina Katchinskaia och Sara Khaledi. För regin svarar Sara Khaledi.

I rollerna: Arina Katchinskaia, Pierina Rizzo och Yasmine Seifi.

Projektet är ett samarbete mellan Malmö stadsteater, Fryshuset och Inkonst.

Pjäsen spelas främst för årskurs sex till åtta, men det blir också fem offentliga föreställningar med efterföljande samtal.

Premiär: 3 mars

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL