Opinion

SVT måste sluta sprida desinformation

Opinion
Opinion

Sveriges Television har avpublicerat en dokumentär eftersom den spred desinformation om ”kronisk borrelia”, en sjukdom som enligt läkarvetenskapen inte finns. Med det finns ett antal problem och SVT måste fundera på varför det har hänt igen. Det är inte första gången: SVT fälldes redan 2014 av granskningsnämnden för ett inslag om ”kronisk borrelia”.

Det är oroväckande att den senare filmen förefaller vara producerad med hjälp av Film i Skåne.

Testet som hittar kronisk borrelia är framtaget av en forskare lämna sitt universitetet på grund av forskningsfusk. Desinformation om hälsa och sjukvård kan skada och i värsta fall döda. Patienter som tror sig ha kronisk borrelia kan ha en annan sjukdom som de inte söker vård för eftersom de fått veta att vården konspirerar mot dem. Charlataner kan förvärra hälsoproblemen med ”alternativa” behandlingar. Konspirationsteorier är därför betydligt allvarligare när det handlar om hälsa. SVT kan inte räkna med att tittarna har tillräckliga kunskaper för att kunna förhålla sig kritiskt till innehållet i filmen.

TV-licens- och skattepengar har använts till att sprida desinformation, vilket inte får ske.

SVT försvarar sig med att filmen visades som en del av segmentet SVT dox som ska innehålla ”subjektiva” dokumentärer och inte renodlade vetenskapsinslag. Om man kategoriserar desinformation kring hälsa som något som är OK för att det är subjektivt finns det nästan ingen gräns för vad som kan sändas ut till tittare, under förevändningen att det skildrar en ”upplevelse” och inte fakta. Man kan ”uppleva det” som att förintelsen aldrig har hänt, eller som att regeringen förgiftar folk med hjälp av vaccin.

Till skillnad från kronisk borrelia är desinformation en av vår tids största epidemier och den smittan ska inte SVT hjälpa till att sprida. Det är bra att de avpublicerade filmen, men hade varit ännu bättre om de tackat nej från början. SVT behöver kritiska glasögon.

Opinion

Skamligt kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet kopplar Israel och apartheid. Ett uttryck för antisemitiskt tankegods.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Ända från att romarriket gjorde kristendomen till sin officiella religion har judarna utsatts för förföljelse och diskriminering. Den förföljelsen spred sig över hela Europa och fick som tragiskt resultat Adolf Hitlers och nazismens försök att utrota den judiska folkspillran. Denna antisemitism har också haft ett starkt fotfäste i Sverige och begränsade t.ex var judar fick bo i vårt land och vilka yrken de fick utöva. Åren kring andra världskriget blev även i Sverige ett mörkt kapitel då starka krafter försökte försvåra för judar att söka skydd undan Nazitysklands förföljelse.

På senare år har judehat och antisemitism börjat gro igen via invandringen från muslimska länder och svenska extremister som börjat dyrka nazismens idéer. Judar som är utsatta för antisemitism har börjat fråga sig om de längre kan bo kvar i Sverige. Det är inte tryggt att ute i offentligheten skylta med sin judiska identitet, vilket resulterat i att en del har tagit steget att fly till Israel, en utveckling som också synts i bland annat Frankrike där flera blodiga attentat mot judar har skett.

I en tid när ånyo judar förföljs och det i delar av den muslimska världen pågår en etnisk rensning så valde majoritet på Kyrkomötet förra veckan att rösta ja till ett yrkande om att ”lyfta frågan” om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån” FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid.”

Palestinierna har under mycket lång tid levt i en trängd situation i konflikten med Israel. Men det har till avgörande del varit självförvållat genom ständiga attacker mot judar från gangsterregimen Hamas och proklamationer om att utrota den judiska staten och driva judarna ut i Medelhavet. Konflikten har också försvårats genom palestiniernas upprepade vägran att acceptera flera konstruktiva fredsförslag som USA tagit fram.

Att hävda att Israel är en apartheidstat som nu en majoritet i kyrkomötet ger uttryck för är sakligt sett fel. Det är en skamfläck för den svenska kyrkan, men också för de fyra personer som drev fram förslaget – Anna Karin Hammar (S), Lisa Tegby (Posk), Roberth Krantz (S) och Daniel Tisell (C) – och för den knappa majoritet som tog beslutet och därmed sällar sig till en antisemitisk historisk tradition som borde ha nått vägs ände. Extra illa är det också eftersom den svenska kyrkan grundades av en antisemit, Luther.

Världen av idag har en rad länder där människor utsätts för förföljelse, diskrimineras och vill fly. Men dessa lyfts inte fram på kyrkomötet fastän det finns många att välja på. Till staten Israel vill däremot palestinier flytta, vilket visas av kalla fakta. Den arabiska befolkningen har ökat från 1.2 miljoner till nästan 1.9 sedan staten Israel bildades, vilket knappast vore möjligt om denna magnet på araber med muslimsk tro är en apartheidstat. Men antisemitiskt anfäktade personer på kyrkomötet väljer att ensidigt peka ut det land som utgör den enda demokratin i denna del av världen och dessutom det tryggaste landet att leva i.

Heder åt de biskopar bl.a Sören Dalevi, Andreas Holmberg och Åke Bonnier som gått ut och protesterat mot kyrkomötets vansinniga beslut. Nu måste också de politiska partier som nominerat personer med antisemitiska reflexer till kyrkomötet tydligt ta avstånd från dessa företrädare och de åsikter de står för. För inte är det väl Socialdemokraternas och Centerpartiets uppfattning att Israel är en apartheidstat?

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Så får vi ett tryggare Malmö

Förutsättningarna för ett tryggt och säkert Malmö har stärkts, menar socialdemokratiska politiker.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

En viktig del i att skapa trygga samhällen handlar om att stävja oseriösa och illegala verksamheter. Projektet Tryggare Malmö har varit framgångsrikt när det gäller just det. Det arbetet inspireras vi socialdemokrater i riksdagen av.

Det är aldrig okej att tjäna pengar på människors utsatthet. Det ska aldrig löna sig för ett företag att begå brott eller skaffa sig konkurrensfördelar genom att försumma de anställdas rätt till en trygg arbetsmiljö. Arbetsgivare ska inte ta hit människor från andra länder för att sedan utnyttja dem genom låga löner och usla arbetsvillkor. För oss socialdemokrater är det en grundprincip att alla som kan jobba ska jobba. Lika viktigt är det att villkoren är schyssta och att lönen går att leva på.

Den här veckan har vi, socialdemokrater i riksdagens arbetsmarknadsutskott, besökt S-ledda Malmö stad. Vi har tittat närmare på det viktiga trygghetsarbete som staden gör inom ramen för det framgångsrika Tryggare Malmö.

Arbetet med att göra Malmö tryggare är socialdemokratisk politik i praktiken. Det tidigare projektet, som nu har permanentats, handlar om tillsynsarbete mot illegala verksamheter som miljöförvaltningen driver tillsammans med olika myndigheter. De områden som Tryggare Malmö kontrollerar är bland annat olovliga boenden, illegala nattklubbar, livsmedelsfusk och försäljning av otillåtna läkemedel.

Under drygt tre års tid har ett långsiktigt arbete, genom att flera kommunala och statliga myndigheter arbetat tillsammans, byggts upp. Det har visat sig vara ett framgångsrikt arbetssätt när det gäller att stävja oseriösa och illegala verksamheter i kommunen.

Förra året genomförde kommunen flera hundra kontroller tillsammans med en eller flera myndigheter. Det ledde till åtgärder som förbud mot verksamhet och i ett fall greps en person för koppleri och människohandel.

Som en följd av det har förutsättningarna för ett tryggt och säkert Malmö stärkts. Vi vet att de upprepade tillslagen mot den svarta ekonomin har haft stor effekt på verksamheter med kopplingar till kriminalitet. Samarbetet mellan de olika myndigheterna har varit och är en kraftsamling från samhällets sida för att ta bort de viktiga inkomstkällorna från de kriminella.

Att verksamheten nu har permanentats gör det också lättare att utveckla arbetet på lång sikt. De goda resultaten hoppas vi ska fortsätta.

Vi inspireras av Tryggare Malmö som visar att det socialdemokratiskt ledda Malmö har lyckats med något som många moderatstyrda kommuner fortfarande brottas med och inte funnit några lösningar på.

Vi ska inte ha aktörer som utnyttjar människor för att tjäna pengar. Sverige kan bättre.

Anna Johansson, (S), ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott

Marianne Fundahn, (S), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott

Johanna Haraldsson, (S), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott

Patrik Björck, (S), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott

Johan Andersson, (S), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott

Serkan Köse, (S), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott

Helén Pettersson, (S), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott

Opinion

Chefer som gömmer sig

Tåg på perrong
Foto: Emil Langvad/TT
Opinion
Opinion

Den legendariske Electroluxchefen Hans Werthén skilde ut sig från de flesta makthavare genom sin tillgänglighet. Förvånade journalister som ringde Electrolux och ville ha en kommentar i någon fråga hamnade direkt i Hans Werthéns telefon, han hade inte pressfolk som skulle fungera som grindvakter. Han brukade kommenterar det med "att det är ju ändå mig som de vill tala med." Så agerar en chef som står för öppenhet.

Men den tiden är förbi. Idag vimlar det av pressekreterare och kommunikationsdirektörer som skickas fram för att besvara mediernas frågor även när det gäller känsliga ämnen.

Nyligen vållade det kritik när Trafikverket tagit ett beslut om att slopa högtalarutropen på järnvägsstationerna.

Högtalarutrop på järnvägsstationer har en lång tradition och utgör en service som är viktig för både synskadade och gemene man som skall åka tåg. Inte minst gäller det när trafiken inte flyter utan det uppkommer förseningar. Den stackars SJ-presskillen försökte försvara nyordningen med en app (applikation) som skall bli möjlig att laddas ner i smartphones, vilket förstås kan fungera för en del resenärer men knappast för synskadade och för de som saknar eller har en gammaldags knapptelefon-mobil. Beskedet om de slopade högtalarutropen är sakligt sett ett magplask och svårt att försvara. Om en så viktig förändrings genomförs är det givetvis verkställande direktören för Trafikverket som inför offentligheten skall försvara beslutet.

De flesta pressekreterare och kommunikationschefer sitter inte med i de slutna rum där viktiga beslut tas. Därför blir ofta deras framträdanden intetsägande eftersom de inte kan motiven på djupet för besluten eller förklara dessa på ett begripligt sätt. Däremot händer ofta att när kritikstormar bryter ut så desavoueras de snabbt av den högsta ledningen.

Det borde vara ett självklart krav när personer rekryteras till de högsta chefsposterna i näringslivet och det offentliga, att de skall ha förmåga och vilja att inför allmänheten och frågvisa journalister försvara sina beslut. Dessutom skulle det kunna spara in en hel del pengar om beslutsfattare inte omger sig med horder av kommunikatörer utan själva ställer sig i frontlinjen.

Lars J Eriksson

Opinion

Kammarrätt till Skåne

Inrätta en egen Kammarrätt för Sydsverige.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Statliga verksamheter har byggts upp under hundratals år. Uppdelningen i regioner för dessa verksamheter var förr rätt ologisk där det ibland var län eller landskap som styrde, ibland helt egna regionala uppdelningar. Under senare årtionden har statsmakten försökt skapa en mer enhetlig struktur så att rationella regioner inrättats. Ett stark men ännu inte förverkligat mål är också att ersätta dagens landsting/regioner med storregioner även om de formellt är lokalt styrda verksamheter.

Det är rationellt med att ha en likartad regional struktur över hela landet. Även domstolsväsendet bör präglas av detta. Men medan vi har sex hovrätter spridda över landet, för att skapa regional förankring, så har vi endast fyra kammarrätter, i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping. Någon logik i detta är svårt att se.

Skåne sorterar idag under Kammarrätten i Göteborg. Det innebär att domstolen har ärenden ända uppifrån Värmland ner till Skåne. Att den nyaste Kammarrätten lokaliserades till Jönköping hade regionalpolitiska motiv. Den ärendemängd som genereras i Skåne samt att Skåne befolkningsmässigt är en av landets största regioner med 1,4 miljoner invånare, gör det starkt motiverat med en sydsvensk Kammarrätt.

Det är hög tid att inrätta en Kammarrätt för Sydsverige, lämpligen Skåne kompletterat med Blekinge och Kalmar län. Med den geografiska avgränsningen skulle en Sydsvensk Kammarrätt täcka ett område med 1.8 miljoner invånare. Det skulle öka den statliga närvaron i Sydsverige och bli ett behövligt tillskott av kvalificerade juristtjänster t.ex för de som examineras vid Lunds universitet. En sådan Kammarrätt kan lokaliseras till Malmö eller Lund och därmed förstärka arbetsmarknaden för jurister i hela Sydsverige.

Lars J Eriksson

Opinion

Trafikverket inte SJ ansvarigt

Opinion
Opinion

Rättelse: I fredagens huvudledare pekades SJ ut som ansvarig för högtalarutropen på järnvägsstationerna, en service som skall upphöra. Det var fel påpekar SJ:s pressavdelning och jag beklagar att jag inte noterat att det var Trafikverket som var ansvarigt.

Järnvägssystemet är idag så uppdelat på olika bolag att det skapar oreda. SJ kör tågen, Trafikverket ansvarar för spår, skyltar och högtalare medan Jernhusen äger stationsbyggnaderna. Till råga på allt är det ett separat statligt bolag, Green Cargo, som kör godstrafiken och Euromaint, ett tidigare av SJ ägt bolag som sköter underhåll av tågen, numera spanskägt efter att ha ägts av riskkapitalbolag. Väl många kockar inblandade för att anspela på ett känt uttryck. Det fick jag och ett femtontal passagerare uppleva en snökall vinter för några år sedan på centralen i Nyköping då all södergående tågtrafik var inställd på grund av en brand. Efter en stund kom en väktare och körde ut oss eftersom han jobbade åt Jernhusen som ägde stationshuset och SJ som körde tågen inte kunde hålla stationen öppen i väntan på att ersättningsbussar skulle komma om någon timma. Men detta är ett sidospår. Texten i ledaren var rent principiell, att höga chefer både i offentliga verksamheter och näringslivet skickar fram underhuggare att svara på kritiska frågor. SJ skall inte lastas för Trafikverkets felbedömning och bristande kommunikation när det gäller slopade stationsutrop som bland annat drabbar synskadade. Senaste beskedet är att de slopade stationsutropen skjuts på framtiden, bäst vore förstås att behålla dem.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Effectory

Så påverkas företagens HR-data av GDPR

Effectory Europeiska unionen införde en ny förordning 2019. Skillnaden på en förordning och en bestämmelse är att en förordning måste införas och en bestämmelse är valfri för varje medlemsland, att införa efter eget önskemål.

GDPR är den senaste förordningen som EU har påfört medlemsländerna. Förordningen reglerar hantering av data och annan typ av information som bland annat rör personuppgifter. Vad betyder detta svenska företag?

Vad är skillnaden på GDPR och dataskyddsförordningen?

På svenska heter den relativt nya förordningen dataskyddsförordningen. Den reglerar i det stora hela all hantering av personuppgifter och ett speciellt avsnitt är avsett för information som klassas som känslig. Alla bolag måste följa förordningen, det har en avgörande effekt för bolag som samlar in information om sina kunder, vilket i princip alla företag som säljer och köper varor gör.

För att kunna vara konkurrenskraftig på marknaden behöver företag samla in information om sin målgrupp. Den förordning som nu gäller i EU innebär att det ska föreligga ett medgivande av alla privatpersoner, som företagen samlar in information omkring och särskilt när det gäller information som förordningen klassar som känslig.

Känslig information är uppgifter som kan spåras till en individ. Det kan exempelvis vara personnummer, adress och namnuppgifter. Men även digital information såsom en IP-adress och liknande.

Påverkas företagens HR-data av förordningen?

De uppgifter som företagen samlar in om sina kunder är viktigt för att kunna skapa en framgångsrik verksamhet rent ekonomiskt. Företagen behöver veta vad kunderna vill ha för att kunna skapa tjänster och produkter som kunderna i sin tur vill köpa och använda.

Även information om företagens egna medarbetare är viktig i förhållande till företagens effektivitet, något som är avgörande för hur konkurrenskraftigt ett företag kan vara på marknaden. Genom att samla in information om personalen kan personalresurserna fördelas på bästa möjliga sätt inom företaget.

På engelska kallas begreppet, inom företagsvärlden, ofta för employee engagement, på svenska resursfördelning eller personalinitiativ, beroende på vad man syftar på specifikt. Praktiskt taget handlar det om att ha rätt typ av personal, med rätt kompetens, som utför rätt typ av arbetsuppgifter. Dataskyddsförordningen fastslår rent juridiskt att all personal ska godkänna att arbetsgivaren kan samla in och spara all den typ av information, som handlar om medarbetarna.

HR-data är information som företag samlar in om sin personal. Det kan exempelvis vara information om utbildningsbakgrund, ålder, meriter och arbetslivserfarenhet. Information kan användas för att fördela företagets personalresurser på ett effektivt sätt. Rent praktiskt kan det innebära att personalens kompetens inte används till fullo.

Varför är HR-data viktigt?

Konkurrensen på marknaden blir allt hårdare för företagen och det ställer allt högre krav på att vara konkurrenskraftig. I förhållande till konkurrenskraftighet kan HR-data ha en avgörande roll för många bolag. Sänkta priser till konsumenterna är inte alltid ett möjligt alternativ eller svaret på att bli ett konkurrenskraftigt företag – alternativet kan vara att ta del av employee engagement index, som ger en tydlig överblick över de personalresurser som finns att tillgå.

Med den informationen kan bolagen nämligen omfördela resurserna och därmed effektivisera processerna inom företaget. Det gör det möjligt att profitera på de resurser som redan finns inom bolaget, vilket sannolikt leder till att utgifter och kostnader minimeras.

Opinion

Inga hot är acceptabla i skolan

Opinion
Opinion

För Dagens Nyheter berättar Liv Wallenberg i Skurup om att hon utsatts för hot och trakasserier, bland annat i skolan, sedan hon kom ut som homosexuell. Familjen har också fått ägg kastade på huset och blivit uppringda med hot.

Man kan förvånas över att Wallenbergs skola inte verkar ha agerat mot den hotfulla tonen som beskrivs, utan hänvisat till att tonårspojkar är på det sättet. Skolmiljön måste vara trygg även för minoriteter och det finns ingen anledning till att man ska ursäkta hot och mobbning för att gärningsmannen är ung, eller omogen.

Utan att dra för många växlar på sambandet så har det diskuterats om gärningsmannen i knivdådet i Eslöv hade kunnat stoppas om man tagit hans prat om nazism och våld mot minoriteter på större allvar.

Liv Wallenbergs föräldrar ser en koppling till hur lokala kommunpolitiker agerat, till exempel i fallet med slöjförbud i Skurup, som de menar skickar en signal om att det är i sin ordning att missakta minoriteter. Det är svårt att säga om där finns en koppling, men det finns fog för att unga människor ser tonen i samhällsdebatten som vägledande för hur de själva kan bete sig.

Dagens Nyheter påpekar att flera mindre skånska orter är negativa till Prideflaggor, vilket stämmer, men man ska i det sammanhanget inte heller glömma bort att många invånare också uttryckt stöd och i fallet Skurup gått i en lokal Prideparad. Det är osannolikt att ökat hat mot hbtqia-personer är ett unikt skånskt problem.

Opinion

Både talman och ordningsman

Opinion
Opinion

Onsdagens oreda vid val av statsminister och följande budgetbeslut som fick Magdalena Andersson att avgå efter sju timmar, har följts av ett skuldbeläggningar.

Igår väckte det stor uppmärksamhet när den normalt så försiktige talmannen Andreas Norlén öppet lade huvuddelen av skulden för den förvirrade politiska situationen på Miljöpartiet. Hans kritik är berättigad eftersom miljöpartisterna inte till honom sa att de skulle lämna regeringen om M, KD, SD-budgeten samlade starkast stöd, vilket blev fallet när Centern la ner sina röster efter att den egna budgeten hade fallit, ett agerande som partiet tidigare hade kommunicerat offentligt.

Av allt att döma hade inte heller Miljöpartiet varit tydliga gentemot Magdalena Andersson trots att de satt i regeringen och från början hade för avsikt att sitta kvar i denna regering, om det nu inte var så att de av taktiska skäl valde att hoppa av för att få en friare roll inför nästa års val.

Det spekuleras om vinnare och förlorare efter onsdagens kalabalik. En sak är säker, vårt politiska systems anseende har skadats av det skedda.

Vi har en komplicerad situation med idag åtta riksdagspartier. Det gör att beslutsprocesserna är mindre förutsägbara. Men en så viktig fråga som en statsministeromröstning borde inte kunna leda till ett haveri som till och med får omvärlden att skratta åt Sverige.

Talar inte partierna informellt längre med varandra? Om de hade gjort det hade inte onsdagens kalabalik inträffat.

Gamle vänsterledaren C H Hermansson sa en gång att någon djävla ordning måste det vara i ett parti. Talman Andreas Norlén kan travestera hans bevingade ord; någon djävla ordning måste det vara i riksdagen.

Lars J Eriksson

Opinion

Rätt beslut av Miljöpartiet

Opinion
Opinion

Sent på eftermiddagen meddelade Miljöpartiet att de lämnar regeringen, eftersom de inte vill regera på en SD-budget. Det är rätt och rimligt: Miljöpartiet har i princip utplånat sig själva i regeringens tjänst och det måste finnas någon form av ideologisk grund för att sitta i en regering, bortom att göra det lättare för Socialdemokraterna.

Miljöpartiet kan och bör nu föra en mer expansiv klimatpolitik mer i linje med hur ett grönt parti förhåller sig till klimatkrisen, annars kan de lika gärna lägga ner. Det finns inget egenvärde i att ha ett politiskt parti: man måste vilja något.

Miljöpartiet skyller på Centerpartiet för regeringshaveriet: tydligt är det rimligt för Mp att hålla på sina principer, men inte för Centerpartiet att vägra att ge avkall på sina. Sen kan man återigen fråga sig om det är rimligt att Miljöpartiet och Centerpartiet lägger all sin energi på att bråka med varandra. Det glädjer säkert övriga, som bensinskattesänkarna Moderaterna och dessa partiers ideologiska motståndare i migrationsfrågan Sverigedemokraterna, som då inte behöver lägga energi på att bråka med dem.

Med detta sagt är det givetvis en enorm huvudvärk för Magdalena Andersson att behöva lämna statsministerposten och börja från noll. Det finns dock inget i nuläget som antyder att Mp eller C skulle rösta nej till Magdalena Andersson som statsminister.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL