Opinion

Hans liv var konstverket

Lars Vilks bygger
Foto: Czarek Sokolowski
Opinion
Opinion

Lars Vilks kamp mot alla former av censur och förbud är över. Den tragiska olyckan där han och två poliser från polisens personskyddsenhet omkom i en krock med en lastbil blev slutet för en livslång konstprovokation. Det är djupt tragiskt för både inblandade och anhöriga.

Lars Vilks kommer att bli ihågkommen för sitt liv i större utsträckning än för konsten. Många som vet att han ritat profeten Muhammed som rondellhund har aldrig sett teckningarna. Men hans liv var på många sätt det egentliga konstverket. Provokationen mot det otillåtna, inte själva teckningen eller drivvedsskulpturen.

Vilks expanderade hela tiden omfånget på sin provokation, från att utmana stelbent svensk förbudsbyråkrati till att göra konst riktad mot en religion med låg tolerans för kritik och skämt om det allra heligaste, för att se var gränsen gick. Han betalade ett högt pris i form av att leva med en ständig hotbild, tidvis som funktionell fånge i sitt eget hem. Få hade orkat med att vara sin egen yttrandefrihetsinstallation i åratal på det sätt som Lars Vilks gjorde.

Innan han började protestera mot islam tornade drivvedsskulpturen Nimis upp sig som ett populärt utflyktsmål. Så mild den provokationen ter sig nu, när Vilks tillbringat år med att utmana en världsreligion och betalat ett högt pris. Vilks har också anklagats för att närma sig antisemitism och islamofobi med sina protester mot ”politisk korrekthet”. Huruvida hans konst gick över en gräns ligger i betraktarens öga.

Vilks lyckades med sitt liv och sin konstprovokation illustrera den största kulturkrocken mellan ateistiska (eller kristna) svenskar eller européer och muslimer. För en icke-troende är det obegripligt att en teckning kan orsaka sådan vrede som Vilks rondellhundar, medan bara principen med en bild som föreställer Muhammed för muslimer kan vara så stötande att de tycker att ett förbud är självklart och ser det som en medvetet nedsättande attack på något heligt.

Vilks illustrerade att yttrandefriheten ibland sårar och hånar, vilket är ett pris man måste vara beredd att betala om man håller den högt.

Opinion

Utred vem även som ska tillsätta JK

Opinion
Opinion

En utredning tillsattes i februari förra året med uppgiften att bland annat utreda om det ska bli svårare att ändra grundlagen. En annan uppgift är att utreda hur domstolarna ska bli mer självständiga och hur det ska bli svårare för en regering att påverka domstolarnas sammansättning och därmed eventuellt deras beslut.

Det har inte upplevts som något problem i Sverige att regeringsmakten lagt sig i eller försökt påverka domstolarna. Men erfarenheterna från ett par länder i EU har gjort att diskussionen kommit upp. Som följd av både januariavtalet och uttalanden från riksdagen tillsattes utredningen, som om drygt ett år ska vara klar med sina förslag om hur domstolarnas självständighet ska garanteras.

Ett område som är bortglömt i direktiven är dock Justitiekanslerns roll. JK utövar tillsyn över domstolarna och kan bland annat anmäla domare för disciplinförfarande och åtala domare.

I den senaste lördagsintervjun förklarade JK Mari Heidenborg att ”i ett annat läge med en annan regim” en ”regimtrogen JK skulle kunna göra skada”. Därför förordade hon att den tillsatta grundlagsutredningen borde titta på även hur JK tillsätts. Det borde inte vara regeringen som sköter det.

En annan möjlighet vore att flytta tillsynen av domstolsväsendet från JO och JK till ett fristående organ, exempelvis ett domstolsråd som finns i många länder. Den exakta ordningen bör dock utredningen få stor frihet att utforma, i syfte att öka domstolarnas fristående ställning.

Opinion

För övrigt

Opinion
Opinion

I fredags dömdes en 60-årig man för bland annat förberedelse för allmänfarlig ödeläggelse och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Han hade gjort listor på tänkbara bombmål och förberett ett manifest. Varför åtalades han inte för terrorbrott? Sannolikt för att han inte var islamist utan högerextremist.

Opinion

Smutsig valrörelse

Ulf Kristersson håller tal vid M-stämman.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Ledare. När Ulf Kristersson lovar att inte ta in SD i regeringen har han noll trovärdighet, särskilt som han kopierat SD:s skuldbeläggning av invandrarna.

I Sverige har vi tillit och här finns omtanke om varandra, inledde M-ledaren Ulf Kristersson sitt stämmotal i lördags. Sedan ägnade han huvuddelen av talet åt att undergräva tilliten och att underkänna omtanken om andra.

Han betonade också delen i namnet Moderata Samlingspartiet genom att hävda att M är det enda partiet som kan samarbeta med alla andra partier. Det var ett outtalat försvar för helomvändningen att nu nära samarbeta med SD efter att ha avvisat det helt före förra valet. Men samarbete med S har Ulf Kristersson vägrat, och efter det hårda angreppet i talet lär det bli än mer omöjligt.

Att oppositionsledaren angriper regeringen är inget att invända mot, däremot sättet han gjorde det på, att med anekdotiska exempel ge en generellt svart bild av dagens Sverige och lägga hela skulden på regeringen, trots att han betonade att orsakerna är långsiktiga (Migrationspolitiska talespersonen Maria Malmer Stenergard talade om decennier). För åtta år sedan var Kristersson själv statsråd - lite självkritik skulle alltså inte var fel.

Han hävdade exempelvis att S inte vill bekämpa brottsligheten, trots att enigheten om de hårdare tagen är närmast total, bortsett från ett par förslag med risker för rättssäkerheten som anonyma vittnen och visitationszoner.

Argumentationssättet pekar mot en mycket smutsig valrörelse. Moderaternas sätt att i SD:s efterföljd lägga skulden för nästan alla problem på invandringen och invandrarna gör att man kan vara mycket orolig för att trakasserierna av personer med ”osvenskt” utseende ökar.

S kan förväntas slå tillbaka med att ifrågasätta Kristerssons löfte att inte ta in SD i regeringen utan bara samarbeta. Ulf Kristersson har noll trovärdighet efter sina löften före förra valet - till och med till förintelseöverlevaren Hédi Fried - att aldrig samarbeta med SD. Efter valförlusten var han direkt beredd att göra sig beroende av SD för att regera, sedan började han samtala och nu ska han även budgetsamarbeta med SD. Så vilka departement SD ska få om Kristersson blir statsminister lär förfölja honom i valrörelsen.

Yngve Sunesson

Opinion

Områdespolis utan område

Opinion
Opinion

Polisen kritiseras ännu en gång för att projektet med områdespoliser har misslyckats. Tanken var god: det skulle öka tilliten mellan polisen och lokalbefolkningen att se samma personer på plats och det skulle få invånarna i utsatta områden att känna sig prioriterade.

Polisens tillsynsenhet konstaterar att ”Polismyndigheten brister i ledning, uppföljning och utvärdering av den brottsförebyggande verksamheten.” När man tittar på den hårda kritiken handlar den snarare om att det i praktiken inte funnits några områdespoliser än att de gjort sitt jobb dåligt. Det är frustrerande inte minst eftersom polisen målat upp områdespoliserna som en effektiv lösning på problemen med tidig rekrytering av unga till gängkriminalitet. Att stoppa rekryteringen pekas ut av både forskare och politiker som en av nycklarna till att få bukt med gängen.

Frågan är om det är fel på systemet, eller om felet ligger i att man inte har tillämpat det. Det lutar åt det sistnämnda, även om det så klart är frustrerande att man inte kan veta säkert. Det går inte att utvärdera ett system som inte tillämpats.

Enligt den kritiska rapporten har områdespolisen uppdrag varit luddigt och många har inte fått något eget geografiskt område. Att en tjänst som heter områdespolis inte är knutet till ett specifikt geografiskt område låter absurt. Hur ska en ”områdespolis” utan område skapa kontinuitet eller samverkan med boende? Områdespolisen har istället använts som ett slags vikariepool för andra evenemang, som fotbollsmatcher. Polisen skriver på sin hemsida att det ”krävs att man tydliggör uppdraget för områdespoliser”. Ja, eller låter dem göra sitt jobb, helt enkelt.

Polisen upprepar sitt mantra att man behöver mer resurser och fler anställda. Men man kan inte fortsätta pumpa in skattepengar i projekt som aldrig blir av, så man måste börja med att definiera vad en områdespolis är och hur man ska se till att nyanställda får vara verksamma som just områdespoliser.

Opinion

Justitieministern skyller på kommunerna

Opinion
Opinion

Fler individer måste få det stöd som de behöver för att lämna kriminella och våldsbejakande miljöer. Arbetet behöver bli nationellt samordnat. Det var argumenten regeringen förde fram när man 2019 fattade beslut om ett nationellt avhopparprogram, som en del i det så kallade 34-punktsprogrammet med åtgärder mot gängkriminaliteten.

Två år senare är tongångarna andra. "Staten kan inte lösa alla problem åt kommunerna. Det måste finnas ett eget driv från de kommuner och de kommunpolitiker som styr i kommunerna. Där det finns ett engagemang, där händer det saker. Där det inte finns ett engagemang, ja då sopar man grejer under mattan.”, säger Morgan Johansson till SVT (20/10) när han får frågan om varför regeringen inte längre vill inrätta ett avhopparprogram. Istället införs en mindre satsning på en nationell samordnare.

Att antyda att kommunerna är bortskämda som förväntar sig ett avhopparprogram är rejält fräckt, när det var regeringen som slog på trumman kring sitt 34-punktsprogram. Den växande gängkriminaliteten är först och främst ett statligt misslyckande, inte ett kommunalt. Det är inte heller konstigt att flera kommuner är kritiska. Det är inte kommunpolitikernas driv som är problemet när antalet kriminella grupperingar växer från ett 50-tal till över 300 på ett par decennier.

Att välfungerande avhopparprogram är viktiga verktyg i kampen mot brottsligheten är välkänt. Bara ett par dagar innan justitieministern avfärdade behovet av ett program gjorde journalisten Charlotta Buxton en djupdykning i Skottlands och Glasgows arbete mot gängkriminaliteten (SvD 18/10). Där har flera organisationer som arbetar med att erbjuda vägar ut ur brottsligheten fyllt viktiga syften.

Istället för att Sverige ska låna från framgångsrika modeller ska landets socialtjänster harva vidare på egen hand. Anledningen är oklar, och det blir inte tydligare av att justitieministern lägger ansvaret på kommunerna.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

GBJ Bygg AB

Skapar unikt boende i Eslöv

Ett spännade inslag är två stora växthus på taken. Här kan man lätt förverkliga sin dröm om en egen grön odling.
GBJ Bygg AB GBJ Bygg är familjeföretaget som tror på Eslöv och satsar på ett helt nytt kvarter; Föreningstorget.
-I Eslöv finns närheten till de stora städerna men ändå med småstadens lugn och möjlighet att skapa sig en egen oas, säger Erika Dahlström.

Redan 1945 startade GBJ Bygg sin verksamhet i Växjö. Under lång tid i ganska blygsam omfattning med mindre byggnationer och olika renoveringar. 2005 gick det ursprungliga familjeföretaget vidare till nästa familj då Staffan Dahlström tog över och började expandera. Familjekänslan är dock i allra högsta grad fortfarande levande och många har namnet Dahlström på visitkortet. Syskon, barn och kusiner finns med i olika roller, men den speciella GBJ Bygg-andan sträcker sig långt mycket längre än släktbanden.

-Vi är ett förhållandevis litet företag där alla är viktiga och betydelsefulla för vår utveckling, säger Erika Dahlström, försäljningschef i företaget.

-Det är en platt organisation utan besvärligt prestigetänk. Man jobbar hos oss för att man trivs.

Det märks inte minst genom att många varit med länge inom bolaget. De började kanske direkt från gymnasiet och jobbar kvar men ofta i en annan roll än den första.

-Vi tror mycket på att ge alla anställda möjligheten att utvecklas, att lära sig mer och prova något annat. Med ett snabbt växande företag som vårt, så finns det ofta goda möjligheter att hitta nya vägar.

-Jämfört med andra mycket stora bolag, så har vi större personlig frihet där var och en kan känna sig behövd.

GBJ Byggs uppdrag omfattar gigantiska entreprenader som till exempel Biltemas nya lager utanför Halmstad, 83 000 kvadratmeter och det största i Biltemas historia men även sporthallar, affärer, restauranger och skolor.

Bostadsbyggande står i dag för runt 40 procent av omsättningen men blir allt viktigare och GBJ Byggs målsättning är tydlig.

-Vi bygger för folk med vanliga plånböcker, betonar Erika Dahlström och fortsätter:

-Det ska finnas pengar kvar när hyran är betald.

Likväl så är kvalitén och känslan mycket hög hos företagets nyproducerade hem. Ballingslövs kök ger det lilla extra och liksom materialval som är hållbara över tid.

Varje nytt projekt är unikt och just nu pågår arbetet med Föreningstorget i Eslöv. Med bästa läge mitt i staden skapas här intressanta hem för både barnfamiljer och äldre som kanske sålt sitt hus på landet och vill få nära till service och olika utbud.

Fortfarande en öde plats mitt i Eslöv men snart fylld av spännande bostäder.
Med det här förslaget vann GBJ tävlingen om det första stora byggprojektet i Eslöv på länge.

– För oss är det självklart viktigt att man trivs där man bor och i Eslöv satsar vi mycket på att skapa sociala delar med bland annat två växthus på byggnadernas tak där man kan träna sina gröna fingrar, men också en innergård med möjlighet till social samvaro.

Elcykelpool, övernattningslägenhet, och gemensamhetslokal finns också med i planeringen för att skapa ett så bekymmerslöst ägande som möjligt.

Förväntningarna är höga eftersom Föreningstorget är det första stora bostadsprojektet på länge i Eslöv.

-Trots att vi inte satt spaden i jorden ännu, är intresset för lägenheterna redan mycket stort. Många ser Eslöv som på perfekt pendlingsavstånd till Malmö och Lund, med möjlighet att få ett fantastiskt boende till en betydligt lägre peng, säger Erika Dahlström.

-För en del har pandemin också skapat insikten att man inte behöver bo precis vid kontoret. Vissa dagar i veckan arbetar man hemifrån och prioriterar därför lugn och ro och närheten till allt i en liten stad

Erika Dahlström, försäljningschef och en ur ägarfamiljen till GBJ Bygg

Eslöv är bara ett i raden av projekt för GBJ Bygg i Skåne och det kommer att bli många fler. Efterfrågan av bostäder ökar hela tiden och Växjöföretaget siktar framför allt på de mindre kommunerna med stor utvecklingspotential.

-Där har vi nytta av vår långa erfarenhet att bygga bostäder som människor trivs i.

Öppet och ljust med hög kvalitet. Det kännetecknar de nya lägenheterna.
Med tegel som för tankarna till skånsk byggnadstradition, skapas något helt nytt i Eslöv

FAKTA

Faktaruta Föreningstorget Eslöv

En så kallad markanvisningstävling utlystes i januari 2019 och tio olika företag från hela landet lämnade in förslag.

GBJ Bygg vann tävlingen och juryn motiverade sitt beslut så här:

Ett spännande förslag som har en tilltalande helhet. Förslaget, som öppnar sig fint mot torget med sitt semioffentliga rum, har möjlighet att skapa en livfull mötesplats såväl som att erbjuda lugnare gemensamhetsytor för de boende. Dess variation kommer attrahera en blandning av människor i olika åldrar. Det hållbara boendet är tydligt med bland annat solceller, gröna lösningar och fokus på cykelanvändning genom lådcykelpool, rikligt med cykelplatser.

Det nya kvarteret kommer att bestå av lägenheter om 2-4 rok i hus upp till 6 plan.

I första etappen byggs 41 ljusa lägenheter med karaktär och av hög kvalitet, bland annat Ballingslövs kök, Electrolux vitvaror samt 3-stavs mattlackat ekgolv som standard och fina extra utrymmen som förråd och walk in-closet.

Mer information om lägenheterna hittar du hos GBJ Bygg

FAKTA

Faktaruta GBJ Bygg AB

Antal anställda 2021: 250 personer.

Familjeföretag. Ägs av familjen Dahlström.

Arbetar med bostadsutveckling, entreprenad, byggservice och markarbeten.

Omsättning: 2,5 miljarder.

Huvudkontor i Växjö med flera syster- och dotterbolag. Bland annat GBJ Bygg Väst, GBJ Construction, GBJ Bostadsutvecklingoch GBJ Samhällsfastigheter. Kontor samt egen byggverksamhet i Kalmar, Jönköping, Värnamo. Personal även i Lund.

Opinion

Parodisk skrämselpropaganda

Bertil Malmberg i talarstolen.
Foto: Björn Lindgren/TT
Opinion
Opinion

Ibland när Ivar Arpi försöker hjälpa blir det fel. På Twitter ville han uttrycka solidaritet med den judiska befolkningen i Malmö, men lyckades bli anklagad för xenofobi och islamofobi – av Svenska kommittén mot antisemitism. Istället för att lägga fokus på den judiska minoritetens utsatthet valde han att bredda resonemanget till ”etniska svenskar”, som enligt honom var minst lika utsatta, om inte mer.

Det är bara ett exempel på skrämselpropaganda som både skribenter och politiska partier tar till för att säkra klick och röster och som börjar anta parodiska proportioner. Parodin blir inte mindre när dystopiska framtidsvisioner presenteras i berättarform, som riksdagskandidaten Fredrik Kärrholm (M) gjorde på Expressen Debatt nyligen. Framför sig ser han ett Sverige som liknar antingen helvetet eller – om vi röstar på honom – paradiset. Även paradiset är kusligt. Det är en blandning av Aldous Huxleys roman ”Du sköna nya värld” och 1950-talets Sverige. Befolkningen är hövlig främst av allt, och visar tillbörlig respekt mot polisen, som äter glass. I det negativa scenariot tärs Sverige sönder av gängskjutningar och genusvetenskap.

Hysteri kommer också från vänster, där alla problem härleds till det nyliberala experimentet. Sådana överdrifter är högern ibland road av. Vad som får det konservativa blocket att se rött är brunsmetning, som Per Bolund ägnade sig åt i söndagens partiledardebatt.

Några dagar innan partiledardebatten dömdes Bertil Malmberg (SD) för hets mot folkgrupp, efter att han på ett regionfullmäktigemöte sagt att sydsudaneser skulle ha lägre IQ. Två dagar efter debatten avskedades en SD-tjänsteman på grund av samröre med vitmaktsrörelsen. Samma dag åkte Björn Söder (SD) buss, utsattes för en arabisk låt och drog en rak koppling till islamism. Det var ganska brunt av honom.

Vår tids stora utmaning är att skilja befogad oro från manipulation. Att brunsmeta SD är rimligt. Ett Arpi-scenario där minst 80 procent av svenskarna flyr de resterande 20 är långsökt.

Opinion

Hoppet om en annan höger

Opinion
Opinion

Fördelen med ungdomsförbund är det finns utrymme för att veva häftigt mot både väderkvarnar och mot riktiga och allvarliga missförhållanden. Ibland blir det fel, med det är fördelen med ungdomsförbund: där man kan man prova sina ideologiska vingar utan avgångskrav eller partipiskor som i den vanliga riksdagspolitiken.

Moderata ungdomsförbundet sticker ut hakan i ett antal frågor inför Moderaternas arbetsstämma som började i Helsingborg under torsdagen. Om man tittar närmare på förslag och invändningar syns en för Moderaterna livsviktig interndebatt om vilka de är och vill bli som parti, inte minst angående frihet och integritet.

Det samhälle som Moderata ungdomsförbundets Matilda Ekeblad talar sig varm för är ett helt annat än det moderpartiet förespråkar för att kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. Integriteten och friheten, partiets kärnvärden, är det numera bara Muf som värnar. Ungdomsförbundet säger nej till att punktmarkera mot icke-brottsmisstänkta i socialt utsatta områden genom visitationszoner. De vill inte försvåra för arbetskraftsinvandring, utan påminner om att Moderaterna förr ansåg att viljan att arbeta och bidra till samhället skulle uppmuntras, oavsett etnicitet.

Ungdomsförbunden är radikala och fungerar sällan som en mätsticka för moderpartiets politik i framtiden. Men man kan tillåta sig att hoppas.

Opinion

En subtil skillnad mellan extremist och psykiskt sjuk

Opinion
Opinion

Första misstanken som spreds efter dådet i Kongsberg var att det handlade om ett terrorbrott. Det är inte särskilt konstigt. Det har onekligen varit ett antal vansinnesdåd med politiska förtecken under senare år. I skrivande stund tror den norska polisen snarare att det handlar om en psykiskt sjuk person.

Jag är verkligen lekman, men för mig är det lite svårt att förstå skillnaden. Det krävs rimligen någon form av rubbning för att ha ihjäl fullkomligt oskyldiga människor. Samtidigt förstår jag förstås att motivet spelar roll. Förståelsen behövs för att förhindra liknande dåd i framtiden.

Som sagt, det är inte särskilt förvånande att det spekulerades om terrorbrott och att det inte minst i sociala medier surrade runt resonemang om muslimer och invandrare och invandring. Det är många som är snabba att spä på oron för rörligheten över gränserna. Och som ser en chans att påminna om risken för att öppenhet leder till att konflikter och extremism i andra delar av världen också når oss, i vår lilla del av världen.

Nej, det är nog inte bara för den som ser invandringen som alla problems urmoder som det blir mer begripligt om vansinnet har sitt ursprung i flyktingläger och förtryck än i välmående kvarter i ett av världens rikaste och mest demokratiska länder.

Nu hette alltså mördaren Espen och det finns misstankar om psykisk sjukdom. Det gör det inte mindre viktigt att föra en politisk debatt om orsaker och samband,

Det sägs ibland att det etablerade samhället har blundat för migrationens baksidor. Att allt ifrågasättande har tystats ner. Nja, jag håller med om att det har varit en väldigt polariserad debatt, och att det bara har funnits utrymme för två ståndpunkter. Antingen för eller mot, och i det höga tonläget har alla nyanser försvunnit. Men nog har frågan uppmärksammats och debatterats.

Däremot tycker jag inte att den psykiska ohälsan har debatterats i den omfattning som frågan kräver. Stress och depression är den vanligaste orsaken till långa sjukskrivningar i vårt land. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga. Det är ytterst få som blir en fara för andra, men för enskilda och för samhället i stort är den psykiska ohälsan ett allvarligt problem. Siffrorna är som sagt från Sverige, men i det här fallet tror jag att mycket är sig likt i vår del av världen.

Det är alltid svårare att ta till sig svåra problem när de berör oss själva. När det finns mitt ibland oss, och vi själva kan vara en del av det. Och när det inte finns några enkla och radikala lösningar.

Det kommer att ta lång tid innan vardagen är tillbaka i Kongsberg. Och för några kommer resten av livet att vara präglat av dåden. Människor som oroligt vänder sig om när de hör steg bakom sig som och oroligt undrar vem som ringer på dörren.

Det kommer att ta tid att vinna tillbaka tryggheten. Det kommer att kräva en hel del av det som den politiska debatten numera handlar mycket om, i Sverige och i Norge, det vill säga fler poliser, mer pengar till åklagarna, hårdare straff och fler övervakningskameror. Allt det där är viktigt. Lika viktigt som att det finns tillräckligt med kuratorer och skolpsykologer och en psykiatri utan långa köer.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL