Opinion

Stor vikt fästs vid personlig lämplighet

Vaccinering.
Foto: Jessica Gow
Opinion
Opinion

Fyra skånska regionråd föreslår att regionen ska ha möjlighet att omplacera ovaccinerade hellre än att de tillåts arbeta med sköra patienter. För det krävs att arbetsgivaren ska kunna fråga anställda om de är vaccinerade, vilket enligt socialminister Lena Hallengren (S) det inte finns något förbud mot. Liberalernas Gilbert Tribo menar att regeringen tillfälligt bör möjliggöra för ett undantag i smittskyddslagen så offentliga arbetsgivare kan kräva att anställda är vaccinerade om de ska utföra vissa arbetsuppgifter. Det är rimligt: patienternas säkerhet måste komma först. Ovaccinerade i kontakt med sköra patienter riskerar deras hälsa och sänder signalen att de inte tror på den läkarvetenskap de valt att arbeta inom. Det skapar ingen trygghet för patienten.

Det står var och en fritt att välja bort vaccination, men på vissa arbetsplatser finns det helt enkelt krav som man måste uppfylla för att kunna göra arbetsuppgifterna på ett bra sätt. I det här fallet innebär det att man ska se till att man inte sprider smitta till känsliga patienter. Som barnmorskan som inte fick rätten att slippa en del av sina arbetsuppgifter för att hon motsatte sig abort bör man inte kunna välja att arbeta med sköra patienter som ovaccinerad.

I Stockholm upptäcktes att bara drygt hälften av de hemtjänstanställda var vaccinerade, vilket är en ohållbar och för de äldre hjälpbehövande skrämmande situation. Regionrådet Anna Starbrink (L) menade då att man bör kunna säga upp ovaccinerad personal. Det är väl drastiskt, även om det är en begriplig reaktion på att den som jobbar med riskgrupper väljer att inte skydda sig när vaccinet är tillgängligt och gratis.

Omplacering är en kompromiss där ingen riskerar att få sparken, men ovaccinerade samtidigt får ta de konsekvenser som finns av att välja bort vaccin i ett yrke där det är som allra viktigast att man är skyddad. Som det brukar stå i jobbannonser: stor vikt läggs vid personlig lämplighet. Som ovaccinerad är man just nu olämplig för jobbet.

Opinion

Smutsig valrörelse

Ulf Kristersson håller tal vid M-stämman.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Ledare. När Ulf Kristersson lovar att inte ta in SD i regeringen har han noll trovärdighet, särskilt som han kopierat SD:s skuldbeläggning av invandrarna.

I Sverige har vi tillit och här finns omtanke om varandra, inledde M-ledaren Ulf Kristersson sitt stämmotal i lördags. Sedan ägnade han huvuddelen av talet åt att undergräva tilliten och att underkänna omtanken om andra.

Han betonade också delen i namnet Moderata Samlingspartiet genom att hävda att M är det enda partiet som kan samarbeta med alla andra partier. Det var ett outtalat försvar för helomvändningen att nu nära samarbeta med SD efter att ha avvisat det helt före förra valet. Men samarbete med S har Ulf Kristersson vägrat, och efter det hårda angreppet i talet lär det bli än mer omöjligt.

Att oppositionsledaren angriper regeringen är inget att invända mot, däremot sättet han gjorde det på, att med anekdotiska exempel ge en generellt svart bild av dagens Sverige och lägga hela skulden på regeringen, trots att han betonade att orsakerna är långsiktiga (Migrationspolitiska talespersonen Maria Malmer Stenergard talade om decennier). För åtta år sedan var Kristersson själv statsråd - lite självkritik skulle alltså inte var fel.

Han hävdade exempelvis att S inte vill bekämpa brottsligheten, trots att enigheten om de hårdare tagen är närmast total, bortsett från ett par förslag med risker för rättssäkerheten som anonyma vittnen och visitationszoner.

Argumentationssättet pekar mot en mycket smutsig valrörelse. Moderaternas sätt att i SD:s efterföljd lägga skulden för nästan alla problem på invandringen och invandrarna gör att man kan vara mycket orolig för att trakasserierna av personer med ”osvenskt” utseende ökar.

S kan förväntas slå tillbaka med att ifrågasätta Kristerssons löfte att inte ta in SD i regeringen utan bara samarbeta. Ulf Kristersson har noll trovärdighet efter sina löften före förra valet - till och med till förintelseöverlevaren Hédi Fried - att aldrig samarbeta med SD. Efter valförlusten var han direkt beredd att göra sig beroende av SD för att regera, sedan började han samtala och nu ska han även budgetsamarbeta med SD. Så vilka departement SD ska få om Kristersson blir statsminister lär förfölja honom i valrörelsen.

Yngve Sunesson

Opinion

Områdespolis utan område

Opinion
Opinion

Polisen kritiseras ännu en gång för att projektet med områdespoliser har misslyckats. Tanken var god: det skulle öka tilliten mellan polisen och lokalbefolkningen att se samma personer på plats och det skulle få invånarna i utsatta områden att känna sig prioriterade.

Polisens tillsynsenhet konstaterar att ”Polismyndigheten brister i ledning, uppföljning och utvärdering av den brottsförebyggande verksamheten.” När man tittar på den hårda kritiken handlar den snarare om att det i praktiken inte funnits några områdespoliser än att de gjort sitt jobb dåligt. Det är frustrerande inte minst eftersom polisen målat upp områdespoliserna som en effektiv lösning på problemen med tidig rekrytering av unga till gängkriminalitet. Att stoppa rekryteringen pekas ut av både forskare och politiker som en av nycklarna till att få bukt med gängen.

Frågan är om det är fel på systemet, eller om felet ligger i att man inte har tillämpat det. Det lutar åt det sistnämnda, även om det så klart är frustrerande att man inte kan veta säkert. Det går inte att utvärdera ett system som inte tillämpats.

Enligt den kritiska rapporten har områdespolisen uppdrag varit luddigt och många har inte fått något eget geografiskt område. Att en tjänst som heter områdespolis inte är knutet till ett specifikt geografiskt område låter absurt. Hur ska en ”områdespolis” utan område skapa kontinuitet eller samverkan med boende? Områdespolisen har istället använts som ett slags vikariepool för andra evenemang, som fotbollsmatcher. Polisen skriver på sin hemsida att det ”krävs att man tydliggör uppdraget för områdespoliser”. Ja, eller låter dem göra sitt jobb, helt enkelt.

Polisen upprepar sitt mantra att man behöver mer resurser och fler anställda. Men man kan inte fortsätta pumpa in skattepengar i projekt som aldrig blir av, så man måste börja med att definiera vad en områdespolis är och hur man ska se till att nyanställda får vara verksamma som just områdespoliser.

Opinion

Justitieministern skyller på kommunerna

Opinion
Opinion

Fler individer måste få det stöd som de behöver för att lämna kriminella och våldsbejakande miljöer. Arbetet behöver bli nationellt samordnat. Det var argumenten regeringen förde fram när man 2019 fattade beslut om ett nationellt avhopparprogram, som en del i det så kallade 34-punktsprogrammet med åtgärder mot gängkriminaliteten.

Två år senare är tongångarna andra. "Staten kan inte lösa alla problem åt kommunerna. Det måste finnas ett eget driv från de kommuner och de kommunpolitiker som styr i kommunerna. Där det finns ett engagemang, där händer det saker. Där det inte finns ett engagemang, ja då sopar man grejer under mattan.”, säger Morgan Johansson till SVT (20/10) när han får frågan om varför regeringen inte längre vill inrätta ett avhopparprogram. Istället införs en mindre satsning på en nationell samordnare.

Att antyda att kommunerna är bortskämda som förväntar sig ett avhopparprogram är rejält fräckt, när det var regeringen som slog på trumman kring sitt 34-punktsprogram. Den växande gängkriminaliteten är först och främst ett statligt misslyckande, inte ett kommunalt. Det är inte heller konstigt att flera kommuner är kritiska. Det är inte kommunpolitikernas driv som är problemet när antalet kriminella grupperingar växer från ett 50-tal till över 300 på ett par decennier.

Att välfungerande avhopparprogram är viktiga verktyg i kampen mot brottsligheten är välkänt. Bara ett par dagar innan justitieministern avfärdade behovet av ett program gjorde journalisten Charlotta Buxton en djupdykning i Skottlands och Glasgows arbete mot gängkriminaliteten (SvD 18/10). Där har flera organisationer som arbetar med att erbjuda vägar ut ur brottsligheten fyllt viktiga syften.

Istället för att Sverige ska låna från framgångsrika modeller ska landets socialtjänster harva vidare på egen hand. Anledningen är oklar, och det blir inte tydligare av att justitieministern lägger ansvaret på kommunerna.

Opinion

Parodisk skrämselpropaganda

Bertil Malmberg i talarstolen.
Foto: Björn Lindgren/TT
Opinion
Opinion

Ibland när Ivar Arpi försöker hjälpa blir det fel. På Twitter ville han uttrycka solidaritet med den judiska befolkningen i Malmö, men lyckades bli anklagad för xenofobi och islamofobi – av Svenska kommittén mot antisemitism. Istället för att lägga fokus på den judiska minoritetens utsatthet valde han att bredda resonemanget till ”etniska svenskar”, som enligt honom var minst lika utsatta, om inte mer.

Det är bara ett exempel på skrämselpropaganda som både skribenter och politiska partier tar till för att säkra klick och röster och som börjar anta parodiska proportioner. Parodin blir inte mindre när dystopiska framtidsvisioner presenteras i berättarform, som riksdagskandidaten Fredrik Kärrholm (M) gjorde på Expressen Debatt nyligen. Framför sig ser han ett Sverige som liknar antingen helvetet eller – om vi röstar på honom – paradiset. Även paradiset är kusligt. Det är en blandning av Aldous Huxleys roman ”Du sköna nya värld” och 1950-talets Sverige. Befolkningen är hövlig främst av allt, och visar tillbörlig respekt mot polisen, som äter glass. I det negativa scenariot tärs Sverige sönder av gängskjutningar och genusvetenskap.

Hysteri kommer också från vänster, där alla problem härleds till det nyliberala experimentet. Sådana överdrifter är högern ibland road av. Vad som får det konservativa blocket att se rött är brunsmetning, som Per Bolund ägnade sig åt i söndagens partiledardebatt.

Några dagar innan partiledardebatten dömdes Bertil Malmberg (SD) för hets mot folkgrupp, efter att han på ett regionfullmäktigemöte sagt att sydsudaneser skulle ha lägre IQ. Två dagar efter debatten avskedades en SD-tjänsteman på grund av samröre med vitmaktsrörelsen. Samma dag åkte Björn Söder (SD) buss, utsattes för en arabisk låt och drog en rak koppling till islamism. Det var ganska brunt av honom.

Vår tids stora utmaning är att skilja befogad oro från manipulation. Att brunsmeta SD är rimligt. Ett Arpi-scenario där minst 80 procent av svenskarna flyr de resterande 20 är långsökt.

Opinion

Hoppet om en annan höger

Opinion
Opinion

Fördelen med ungdomsförbund är det finns utrymme för att veva häftigt mot både väderkvarnar och mot riktiga och allvarliga missförhållanden. Ibland blir det fel, med det är fördelen med ungdomsförbund: där man kan man prova sina ideologiska vingar utan avgångskrav eller partipiskor som i den vanliga riksdagspolitiken.

Moderata ungdomsförbundet sticker ut hakan i ett antal frågor inför Moderaternas arbetsstämma som började i Helsingborg under torsdagen. Om man tittar närmare på förslag och invändningar syns en för Moderaterna livsviktig interndebatt om vilka de är och vill bli som parti, inte minst angående frihet och integritet.

Det samhälle som Moderata ungdomsförbundets Matilda Ekeblad talar sig varm för är ett helt annat än det moderpartiet förespråkar för att kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. Integriteten och friheten, partiets kärnvärden, är det numera bara Muf som värnar. Ungdomsförbundet säger nej till att punktmarkera mot icke-brottsmisstänkta i socialt utsatta områden genom visitationszoner. De vill inte försvåra för arbetskraftsinvandring, utan påminner om att Moderaterna förr ansåg att viljan att arbeta och bidra till samhället skulle uppmuntras, oavsett etnicitet.

Ungdomsförbunden är radikala och fungerar sällan som en mätsticka för moderpartiets politik i framtiden. Men man kan tillåta sig att hoppas.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Zervant

Skapa den perfekta fakturan

Zervant

En stor del av att driva ett företag går ut på att skicka och ta emot fakturor. Trots att en faktura oftast bara uppfattas som en begäran om en betalning så har den lite större betydelse än så, och den fakturamall som du använder kan komma att ha en stor påverkan på hur företaget uppfattas.

Med en välgjord faktura kan du ge så mycket mer än en betalningsuppmaning då du skickar fakturan till din kund, och alltså ge ett gott intryck utan att behöva kommunicera särskilt mycket. I den här artikeln sammanfattar vi de allra viktigaste punkterna då du ska skapa en faktura i ditt företag, och vad du bör tänka på för att den ska bli perfekt!

Fakturans innehåll

För att fakturan ska vara så korrekt och professionell som möjligt bör den innehålla en del specifika punkter. Det finns till och med en lag hos Skatteverket som talar för att en faktura måste innehåll vissa punkter, så som datum, löpnummer, företagets och kundens namn, och betalningssumman för varorna/ tjänsten.

Annat innehåll som stärker fakturan och gör den mer trovärdig är om du adderar företagets logga, beskriver den försäljning eller de produkter som fakturan berör på ett klart och tydligt sätt, vilka betalningsvillkor som gäller, och att samtlig information är välordnad. Du bör också skriva med dina och kundens uppgifter.

Innehållet på en faktura kan såklart variera beroende på vilket företag det gäller och vad fakturan berör, men dessa punkter är något som alla företag kan ta del av för att skapa pålitliga och professionella fakturor. Det kan absolut vara värt att lägga ner lite extra tid på innehållet i och med att det kan höja företaget och dess ansikte utåt.

Skicka faktura

Hur du skickar fakturan till kunden kan också vara avgörande för det intryck den ger. Det handlar om att skapa ett professionellt helhetsintryck där du vill övertala kunden att du har koll på vad sysslar med, och då krävs det att samtliga steg hanteras på ett smidigt och säkert sätt för båda parter.

Kommunikation mellan kund och företag är A och O, där fakturan ofta står för en stor del av den kommunikativa delen. Genom att skapa en välgjord faktura med ett korrekt innehåll som du sen skickar på ett lätthanterligt sätt kan du ge ett proffsigt intryck utan att behöva kommunicera särskilt mycket.

Skapa e-faktura

Ett väldigt smidigt och lätthanterligt sätt att hantera din fakturering är att skicka din faktura som e-faktura, alltså en elektronisk faktura. E- fakturering blir allt vanligare i vårt digitala samhälle, just för att det är ett smart och enkelt sätt att sköta sin fakturahantering på.

Bara de senaste åren har man sett en markant ökning när det kommer till e-fakturering och försändelser av e-fakturor mellan olika företag och kunder. Enligt en rapport från Svenska Bankföreningen skickades det år 2017 omkring 138 miljoner e-fakturor, och redan år 2018 hade den siffran stigit till omkring 148 miljoner e-fakturor.

Faktureringsprogram

Med den påtagliga ökningen av e-fakturering runt om i världen finns det ingen tvekan om att det anses vara ett praktiskt och smidigt sätt att hantera sina fakturor. Idag finns det en hel del olika faktureringsprogram som erbjuder e-fakturering för olika företag, så att du kan ta din verksamhet till nya nivåer.

Genom att ta del av en faktureringsprogram kan du få hjälp med att skapa korrekta fakturor till alla dina kunder, så att du kan ge ett professionellt och pålitligt intryck bara genom att skicka dina fakturor via e-fakturering. Vi hoppas att den här artikeln kan hjälpa dig då du vill skapa den perfekta fakturan!

Opinion

En subtil skillnad mellan extremist och psykiskt sjuk

Opinion
Opinion

Första misstanken som spreds efter dådet i Kongsberg var att det handlade om ett terrorbrott. Det är inte särskilt konstigt. Det har onekligen varit ett antal vansinnesdåd med politiska förtecken under senare år. I skrivande stund tror den norska polisen snarare att det handlar om en psykiskt sjuk person.

Jag är verkligen lekman, men för mig är det lite svårt att förstå skillnaden. Det krävs rimligen någon form av rubbning för att ha ihjäl fullkomligt oskyldiga människor. Samtidigt förstår jag förstås att motivet spelar roll. Förståelsen behövs för att förhindra liknande dåd i framtiden.

Som sagt, det är inte särskilt förvånande att det spekulerades om terrorbrott och att det inte minst i sociala medier surrade runt resonemang om muslimer och invandrare och invandring. Det är många som är snabba att spä på oron för rörligheten över gränserna. Och som ser en chans att påminna om risken för att öppenhet leder till att konflikter och extremism i andra delar av världen också når oss, i vår lilla del av världen.

Nej, det är nog inte bara för den som ser invandringen som alla problems urmoder som det blir mer begripligt om vansinnet har sitt ursprung i flyktingläger och förtryck än i välmående kvarter i ett av världens rikaste och mest demokratiska länder.

Nu hette alltså mördaren Espen och det finns misstankar om psykisk sjukdom. Det gör det inte mindre viktigt att föra en politisk debatt om orsaker och samband,

Det sägs ibland att det etablerade samhället har blundat för migrationens baksidor. Att allt ifrågasättande har tystats ner. Nja, jag håller med om att det har varit en väldigt polariserad debatt, och att det bara har funnits utrymme för två ståndpunkter. Antingen för eller mot, och i det höga tonläget har alla nyanser försvunnit. Men nog har frågan uppmärksammats och debatterats.

Däremot tycker jag inte att den psykiska ohälsan har debatterats i den omfattning som frågan kräver. Stress och depression är den vanligaste orsaken till långa sjukskrivningar i vårt land. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga. Det är ytterst få som blir en fara för andra, men för enskilda och för samhället i stort är den psykiska ohälsan ett allvarligt problem. Siffrorna är som sagt från Sverige, men i det här fallet tror jag att mycket är sig likt i vår del av världen.

Det är alltid svårare att ta till sig svåra problem när de berör oss själva. När det finns mitt ibland oss, och vi själva kan vara en del av det. Och när det inte finns några enkla och radikala lösningar.

Det kommer att ta lång tid innan vardagen är tillbaka i Kongsberg. Och för några kommer resten av livet att vara präglat av dåden. Människor som oroligt vänder sig om när de hör steg bakom sig som och oroligt undrar vem som ringer på dörren.

Det kommer att ta tid att vinna tillbaka tryggheten. Det kommer att kräva en hel del av det som den politiska debatten numera handlar mycket om, i Sverige och i Norge, det vill säga fler poliser, mer pengar till åklagarna, hårdare straff och fler övervakningskameror. Allt det där är viktigt. Lika viktigt som att det finns tillräckligt med kuratorer och skolpsykologer och en psykiatri utan långa köer.

Opinion

Samarbeten får saker gjorda

Opinion
Opinion

Stefan Löfven har värnat samarbeten mer än att se till att få saker och ting gjorda”. Det är ordagrant vad SSU-ordföranden Lisa Nåbo sa i en intervju med DN (18/1). Jag var tvungen att läsa meningen två gånger för säkerhets skull. Är inte samarbete synonymt med att få saker gjorda, i en demokrati?

Nåbo är inte ensam om att prata i termer som trotsar logik. Många socialdemokrater efterfrågar mod, det vill säga mer vänsterpolitik. Alla partier har varit där. Självklart vill folket ha vår politik tänker de, bara vi är tydliga. Gå tillbaka till rötterna. Det har fungerat förr och kommer att fungera igen. Det parlamentariska läget får journalisterna roa sig med.

Magdalena Andersson förväntas leverera det mod som Stefan Lövfen anses ha saknat. Nyfikenheten och spekulationerna gällande Andersson som politiker är mer kuriösa än Andersson själv. Hon har ju varit finansminister och landets andra mäktigaste person i sju år. Vi vet exakt hur hon kommer att vara. Ungefär som Löfven.

Problemet är att V och MP resonerar precis som Nåbo. Båda partierna har inlett resor till ungefär samma destination, någonstans långt åt vänster. V måste göra skäl för sitt namn och alltid ligga längst ut. Med sitt nya program för social rättvisa har Mp lagt sig någonstans mellan S och V. Snart har vi en modig vänsterminoritet som ingen vill samarbeta med, och som inte får något gjort.

Opinion

Finns det något värre än nedlåtande applåder?

Opinion
Opinion

Mycket av den politiska samtiden präglas av en krock mellan ungdomlig idealism och hycklande vuxenvärld. Medan det förr var tillåtet att avfärda ungdomen som ungdom, väljer dagens vuxna att spela med. Det var inte bättre förr, men det var ärligare.

Klimatomställningen har börjat kosta på riktigt, och folkviljan att betala är lägre än någon trott. Höga energipriser i Sverige och Europa beror i viss mån på dyra utsläppsrätter och tysk utfasning av kärnkraft. Företaget Cementa har fått ett närmast olagligt undantag att bryta kalk, av en regering där Miljöpartiet ingår. Höga bensinpriser bidrar till den slumrande upprorsstämningen.

Politiska församlingar som bär upp detta system fortsätter att hylla Greta Thunberg och hennes tal om ”så kallade ledare” som duger ingenting till. De bjuder in henne för att skällas ut och applåderar sin egen uselhet. Dessa masochistiska ritualer gör mer skada än nytta. Kontrasten mellan ord och handling blir för stor. Genom sina applåder godkänner de Gretas politiska program, som de vet är ogenomförbart på kort och medellång sikt, om man inte vill avskaffa kapitalismen och demokratin. Det innebär inte att Sverige bör sänka sina klimatambitioner. Men lite ärlighet vore på sin plats.

I USA har ”Defund the police” rörelsen kommit av sig. Efter mordet på George Floyd har främst unga aktivister krävt att polisen ska bantas eller monteras ned. Demokrater på vänsterkanten låtsades ta förslaget på allvar, medan andra satt tysta. Idag är det svårt att hitta någon kongressledamot som brinner för förslaget, eller erkänner att de någonsin gjort det.

Greta och andra ungdomsaktivister är allt annat än curlade. De får utstå både kritik och hat, oftast från konservativt håll. Sedan finns det vuxna beslutsfattare som utåt sett är ense med dem om allt, och håller sin verklighetsbild inombords. De vågar inte säga emot Greta, av rädsla för att verka bakåtsträvande eller nedlåtande. Men finns det något mer nedlåtande än

än oärliga applåder?

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL