Opinion

Fråga Lund om GAL-TAN

Opinion
Opinion

I en intressant debatt hållen vid Lunds universitet funderade höger och vänster på hur man kartlägger svensk politik och om det bör ske på en vänster-högeraxel, eller med hjälp av andra verktyg.

Deltagarna enades om att de tyckte den under senare år populära GAL-TAN- skalan var värdelös. Statsvetaren och kulturskribenten Johan Wennström menade att den målar upp en falsk dikotomi mellan ”goda och onda” och att inga politiska partier kan vara konsekvent ”auktoritära”, som är en av värdena som mäts med GAL-TAN-skalan. Statsvetaren Anders Sannerstedt menade att ett argument mot GAL-TAN var hur svårt det är att placera ett parti som Liberalerna på en sådan skala.

Visst finns element av politisk astrologi, eller bluffteorin om de fyra färgerna, över GAL-TAN även om testet, likt personlighetstester, är ganska roligt att göra.

Hur väl fungerar den klassiska höger-vänsteraxeln jämfört med GAL-TAN? Sannerstedt placerade Sverigedemokraterna i mitten, medan Wennström inte tyckte SD enkelt kunde placeras på skalan alls. Debatten kring GAL-TAN:s brister visade varför man tyckte att en ny mätsticka behövdes från början.

Det har blivit alltmer intressant att fråga sig vilka eventuella värderingar som ligger bakom hur väljarna röstar eftersom vi har en mycket rörligare väljarkår än tidigare och därmed också hur de politiska partierna beskriver sig själva ideologiskt.

Opinion

Hållbarhetsevangeliet

Opinion
Opinion

Skånska biologer och ålfiskare förenas i sin oro för ålen. En bråkdel av de ålar som kom till den skånska kusten i mitten av nittonhundratalet dyker upp. Bara hälften klarar sin vandring uppför Kävlingeån. Man har antagit att fiskeriet är boven i åldramat. Forskare demonstrerar i SVT:s Uppdrag Granskning att det finns ett större hot än fisket: vattenkraftverken. På sin vandring fastnar ålen och dör i kraftverken.

Man kan i kraftverksproblematiken åter se tendensen att skylla på privatpersoners beteende när problemet i själva verket är strukturellt och kräver insatser på en annan nivå än den privata. Ska man hindra fiskare från att ägna sig åt sitt yrke eller hobby och skälla på den som har ål på julbordet bör man först ge ålen möjlighet att överleva kraftverken och se hur det påverkar bestånden.

Omställningen till vattenkraft, vindkraft och solpaneler måste ske på ett sådant sätt att vi bygger in andra arters överlevnad i vår egen, allt annat vore ett övergrepp. Vi har ingen rätt att utrota andra arter för vår bekvämlighet. Det handlar dessutom om självbevarelsedrift: vi saknar tillräckligt kunskap om konsekvenserna av att utrota arter vi inte förstår oss på. Kanske förstår vi inte förrän efter vi utrotat en nyckelart hur viktig den var.

Innan Patrik Svenssons bok Ålevangeliet blev en storsäljare var ålen svårsåld som annat än rökt, men Svensson skapade ett slags limnologisk deckare kring arten. Varför är ålen som den är, vart tar den vägen och varför dör den ut?

Om svaret på sista frågan är vattenkraft, så det frustrerande, men samtidigt ett lösbart problem. Det är säkert en utmaning att bygga kraftverk som en ål kan överleva. men vi är en nation av ingenjörer, vi har klarat svårare.

Att rädda denna uråldriga art från utrotning räddar dessutom ett kulturarv: för många skåningar är det inget riktigt julbord utan rökt ål och ålfiskeriet är på vissa platser längst kusten är så nära förknippat med den lokala kulturen och identiteten att det ena nästa inte kan existera utan den andra.

Opinion

Konsekvensneutral forskning

Lunds universitet
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Lundaforskaren professor Kristina Sundquist säger sig vara chockerad av nyheten om att åklagare fattat beslut om att inleda en förundersökning om brott mot lagen om etikprövning. Frågan är om den uppmärksammade studie där det framkom att utlandsfödda eller personer med utlandsfödda föräldrar var överrepresenterade i våldtäktsstatistiken hade etiktillstånd eller inte.

Sundquist menar att hon skaffat tillstånd på samma sätt som vanligt och att man ofta beskriver vad man kommer att titta på i ganska allmänna ordalag, eftersom det finns många närbesläktade frågeställningar som studiens registerutdrag kan användas till. Överklagandenämnden för etikprövning menar att Sundquist och kompani inte haft tillstånd, eftersom frågeställningen om överrepresentation i våldtäktsstatistiken är specifik och avgränsad, men inte nämns i ansökan.

Det står klart att forskaren och nämnden har olika syn på hur snävt frågeställningen måste definieras för att det ska anses att man har etiktillstånd. Det finns i nuläget inget som tyder på något annat än att Sundquist och hennes kollegor har agerat i god tro, vilket gör det extra viktigt att det prövas så att man kan etablera praxis.

Att frågan är känslig borde egentligen varken inverka på etikprövningstillståndet eller på studien. Det borde finnas tydliga kriterier för det här redan och det är bekymmersamt att det är just kring ett kontroversiellt ämne det uppstår frågetecken.

Det finns en stor risk att det uppfattas som om man försöker lägga munkavle på forskarna eftersom slutsatserna i rapporten var känsliga. Det vore i så fall en mycket olycklig konspirationsteori att få fäste, som skulle skapa en bild av att man inte får tala sanning eller kan använda sig av obekväm statistik i samband med migration. Forskning måste få vara konsekvensneutral och allt som så tvivel kring det är farligt.

Det borde gå att få en tydligt och vägledande svar på hur och för vad etiktillstånd kan utfärdas.

Opinion

SVT måste sluta sprida desinformation

Opinion
Opinion

Sveriges Television har avpublicerat en dokumentär eftersom den spred desinformation om ”kronisk borrelia”, en sjukdom som enligt läkarvetenskapen inte finns. Med det finns ett antal problem och SVT måste fundera på varför det har hänt igen. Det är inte första gången: SVT fälldes redan 2014 av granskningsnämnden för ett inslag om ”kronisk borrelia”.

Det är oroväckande att den senare filmen förefaller vara producerad med hjälp av Film i Skåne.

Testet som hittar kronisk borrelia är framtaget av en forskare lämna sitt universitetet på grund av forskningsfusk. Desinformation om hälsa och sjukvård kan skada och i värsta fall döda. Patienter som tror sig ha kronisk borrelia kan ha en annan sjukdom som de inte söker vård för eftersom de fått veta att vården konspirerar mot dem. Charlataner kan förvärra hälsoproblemen med ”alternativa” behandlingar. Konspirationsteorier är därför betydligt allvarligare när det handlar om hälsa. SVT kan inte räkna med att tittarna har tillräckliga kunskaper för att kunna förhålla sig kritiskt till innehållet i filmen.

TV-licens- och skattepengar har använts till att sprida desinformation, vilket inte får ske.

SVT försvarar sig med att filmen visades som en del av segmentet SVT dox som ska innehålla ”subjektiva” dokumentärer och inte renodlade vetenskapsinslag. Om man kategoriserar desinformation kring hälsa som något som är OK för att det är subjektivt finns det nästan ingen gräns för vad som kan sändas ut till tittare, under förevändningen att det skildrar en ”upplevelse” och inte fakta. Man kan ”uppleva det” som att förintelsen aldrig har hänt, eller som att regeringen förgiftar folk med hjälp av vaccin.

Till skillnad från kronisk borrelia är desinformation en av vår tids största epidemier och den smittan ska inte SVT hjälpa till att sprida. Det är bra att de avpublicerade filmen, men hade varit ännu bättre om de tackat nej från början. SVT behöver kritiska glasögon.

Opinion

Den långsiktiga skogen

Vitsippor i Skrylle
Foto: Moa Dahlin
Opinion
Opinion

I Mark- och miljödomstolen möts NCC, som vill utvidga utvinningen av kvartsit i Skrylletäkten på Romeleåsen och Lunds kommun, som med fog oroar sig för konsekvensen. Länsstyrelsen menar att NCC:s miljökonsekvensbeskrivning är bristfällig och anser att ansökan bör avslås, vilket skaver.

Kommunstyrelsen föreslår en dialog med NCC så att natur- och friluftsliv bättre kan samexistera med existerande täktverksamhet. Miljöpartisten Karin Svensson Smith vill att Skrylle istället blir naturreservat samt utökas och får medhåll av Vänsterpartiets Helena Falk.

Förenklat är frågan om det är Skrylle eller täkten som bör öka i storlek. Lunds kommun gör klokt i att vara skeptiska. Det går att öppna andra gruvor, men nya skogar växer inte upp hur som helst. Det är troligt att natur- och friluftsintresset blir fortsatt stort även efter pandemin. Den som en gång vant sig vid att komma ut i naturen ger ogärna upp möjligheten.

Det handlar inte uteslutande om skogsmulleri, utan också om långsiktiga verksamheters möjlighet att klara sig om ett fördjupande eller utvidgande av täkten leder undan grundvatten. En balans mellan det kortsiktiga behovet av byggmaterial och det långsiktiga med att skydda skog och natur för denna och framtida generationer. Skogsbonden Göran Boijsen oroar sig för att hans ekar ska torka ut och dö om grundvattnet leds bort, vilket han tyckt sig se tecken på. Skogar och skogsägare arbetar efter en annan tidsplan än resten av samhället: tanken är att Boijsens ekar ska stå i åttio år till.

Det som skulle tala för att tillåta ökad utvinning är det globala perspektivet: det finns alltid en risk att gruvdrift hamnar utomlands, där både klimathänsyn och arbetsförhållanden kan vara sämre.

Samtidigt är det Lundapolitikernas jobb att värna om skåningarnas tillgång till natur här och nu, samt tänka på att skogens tidslinje handlar om att det vi gör nu kanske syns tydligt först om hundra år.

Opinion

Utred vem även som ska tillsätta JK

Opinion
Opinion

En utredning tillsattes i februari förra året med uppgiften att bland annat utreda om det ska bli svårare att ändra grundlagen. En annan uppgift är att utreda hur domstolarna ska bli mer självständiga och hur det ska bli svårare för en regering att påverka domstolarnas sammansättning och därmed eventuellt deras beslut.

Det har inte upplevts som något problem i Sverige att regeringsmakten lagt sig i eller försökt påverka domstolarna. Men erfarenheterna från ett par länder i EU har gjort att diskussionen kommit upp. Som följd av både januariavtalet och uttalanden från riksdagen tillsattes utredningen, som om drygt ett år ska vara klar med sina förslag om hur domstolarnas självständighet ska garanteras.

Ett område som är bortglömt i direktiven är dock Justitiekanslerns roll. JK utövar tillsyn över domstolarna och kan bland annat anmäla domare för disciplinförfarande och åtala domare.

I den senaste lördagsintervjun förklarade JK Mari Heidenborg att ”i ett annat läge med en annan regim” en ”regimtrogen JK skulle kunna göra skada”. Därför förordade hon att den tillsatta grundlagsutredningen borde titta på även hur JK tillsätts. Det borde inte vara regeringen som sköter det.

En annan möjlighet vore att flytta tillsynen av domstolsväsendet från JO och JK till ett fristående organ, exempelvis ett domstolsråd som finns i många länder. Den exakta ordningen bör dock utredningen få stor frihet att utforma, i syfte att öka domstolarnas fristående ställning.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinoer.com

Spelinspektionen lämnar in remiss för matchfixning

Casinoer.com SVERIGE. Den senaste tiden har matchfixning blivit en stor fråga runt omkring i Sverige. Spelinspektionen har nu lämnat in en remiss till regeringen med förslag på hur problemet ska lösas, men alla är inte nöjda med den statliga myndighetens förslag.

Matchfixning, det vill säga illegal manipulation av ett idrottsevent för att göra en vinning på spelmarknaden eller ett avancemang i en turnering, är ett problem som har varit extra uppmärksammat i Sverige de senaste veckorna.

Problematiken ska främst röra sporter som fotboll och tennis, men den 19 januari rapporterade Aftonbladet att en landslagsspelare i futsal häktats på grund av misstankar om matchfixning. Om problematiken har blivit mer förekommande den senaste tiden, eller om fler rapporter kommer in på grund av att problemet har uppmärksammats, framgår inte. Oavsett vilket är det ett problem spelbolagen, fansen och idrottsförbunden vill få bukt med.

Vill förbjuda betting på individuella prestationer

Den statliga myndigheten Spelinspektionen ansvarar för att säkerhetsställa att lotterier, vadhållning och casinospel sköts lagligt i Sverige. Sedan de nya spellagarna infördes den 1 januari 2019, som möjliggjorde det för icke-statliga aktörer att bedriva casinorelaterad verksamhet i sverige, har Spelinspektionen fått en större roll. Nu ansvarar de också för att utfärda spellicenser till spelbolag och kontrollera att dessa lever upp till de högt ställda krav som den svenska staten ställer på dem.

Närmare 100 spelbolag har beviljats spellicens, vilket förra året genererade en skattevinst på cirka 4 miljarder kronor. Speltrenden är inte på något sätt unik för Sverige och vi kan se att många nya spel- och bettingsidor även har dykt upp i Norge. Här kan du läsa mer om de nya norska spelsidorna. Flera av dessa aktörer bedriver också verksamhet här i Sverige.

Nu har Spelinspektionen skickat in en remiss med förslag på hur matchfixning ska begränsas. I ett pressmeddelande skriver de följande:

“Om förslaget blir verklighet innebär det att spelbolagen på den svenska licensmarknaden inte får erbjuda vadhållning på regelbrott eller förlust i delmoment. Exempelvis blir det inte tillåtet att erbjuda spel på om en fotbollsspelare ska få gult kort eller om en tennisspelare kommer att göra dubbelfel.”

Med andra ord handlar det i stor utsträckning om att förbjuda betting på individuella prestationer och delmoment i olika sporter. Men många frågar sig om detta verkligen är rätt väg att gå.

Svenska fotbollsförbundet reagerar starkt.

Några som har varit mycket missnöjda med förslaget är Svenska fotbollsförbundet, som tycker att Spelinspektionen velar för mycket. Enligt Dagens Nyheter har Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare, sagt att han är “besviken och förbannad” och att han reagerar starkt på Spelinspektionens förslag på att rapportera misstänkt matchfixning en gång om året: “Det förstår väl alla att det inte räcker med att rapportera på årsbasis”.

Vad som kommer att ske med Spelinspektionens förslag om hur problematiken med matchfixning ska åtgärdas återstår att se.

Opinion

För övrigt

Opinion
Opinion

I fredags dömdes en 60-årig man för bland annat förberedelse för allmänfarlig ödeläggelse och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Han hade gjort listor på tänkbara bombmål och förberett ett manifest. Varför åtalades han inte för terrorbrott? Sannolikt för att han inte var islamist utan högerextremist.

Opinion

Smutsig valrörelse

Ulf Kristersson håller tal vid M-stämman.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Ledare. När Ulf Kristersson lovar att inte ta in SD i regeringen har han noll trovärdighet, särskilt som han kopierat SD:s skuldbeläggning av invandrarna.

I Sverige har vi tillit och här finns omtanke om varandra, inledde M-ledaren Ulf Kristersson sitt stämmotal i lördags. Sedan ägnade han huvuddelen av talet åt att undergräva tilliten och att underkänna omtanken om andra.

Han betonade också delen i namnet Moderata Samlingspartiet genom att hävda att M är det enda partiet som kan samarbeta med alla andra partier. Det var ett outtalat försvar för helomvändningen att nu nära samarbeta med SD efter att ha avvisat det helt före förra valet. Men samarbete med S har Ulf Kristersson vägrat, och efter det hårda angreppet i talet lär det bli än mer omöjligt.

Att oppositionsledaren angriper regeringen är inget att invända mot, däremot sättet han gjorde det på, att med anekdotiska exempel ge en generellt svart bild av dagens Sverige och lägga hela skulden på regeringen, trots att han betonade att orsakerna är långsiktiga (Migrationspolitiska talespersonen Maria Malmer Stenergard talade om decennier). För åtta år sedan var Kristersson själv statsråd - lite självkritik skulle alltså inte var fel.

Han hävdade exempelvis att S inte vill bekämpa brottsligheten, trots att enigheten om de hårdare tagen är närmast total, bortsett från ett par förslag med risker för rättssäkerheten som anonyma vittnen och visitationszoner.

Argumentationssättet pekar mot en mycket smutsig valrörelse. Moderaternas sätt att i SD:s efterföljd lägga skulden för nästan alla problem på invandringen och invandrarna gör att man kan vara mycket orolig för att trakasserierna av personer med ”osvenskt” utseende ökar.

S kan förväntas slå tillbaka med att ifrågasätta Kristerssons löfte att inte ta in SD i regeringen utan bara samarbeta. Ulf Kristersson har noll trovärdighet efter sina löften före förra valet - till och med till förintelseöverlevaren Hédi Fried - att aldrig samarbeta med SD. Efter valförlusten var han direkt beredd att göra sig beroende av SD för att regera, sedan började han samtala och nu ska han även budgetsamarbeta med SD. Så vilka departement SD ska få om Kristersson blir statsminister lär förfölja honom i valrörelsen.

Yngve Sunesson

Opinion

Områdespolis utan område

Opinion
Opinion

Polisen kritiseras ännu en gång för att projektet med områdespoliser har misslyckats. Tanken var god: det skulle öka tilliten mellan polisen och lokalbefolkningen att se samma personer på plats och det skulle få invånarna i utsatta områden att känna sig prioriterade.

Polisens tillsynsenhet konstaterar att ”Polismyndigheten brister i ledning, uppföljning och utvärdering av den brottsförebyggande verksamheten.” När man tittar på den hårda kritiken handlar den snarare om att det i praktiken inte funnits några områdespoliser än att de gjort sitt jobb dåligt. Det är frustrerande inte minst eftersom polisen målat upp områdespoliserna som en effektiv lösning på problemen med tidig rekrytering av unga till gängkriminalitet. Att stoppa rekryteringen pekas ut av både forskare och politiker som en av nycklarna till att få bukt med gängen.

Frågan är om det är fel på systemet, eller om felet ligger i att man inte har tillämpat det. Det lutar åt det sistnämnda, även om det så klart är frustrerande att man inte kan veta säkert. Det går inte att utvärdera ett system som inte tillämpats.

Enligt den kritiska rapporten har områdespolisen uppdrag varit luddigt och många har inte fått något eget geografiskt område. Att en tjänst som heter områdespolis inte är knutet till ett specifikt geografiskt område låter absurt. Hur ska en ”områdespolis” utan område skapa kontinuitet eller samverkan med boende? Områdespolisen har istället använts som ett slags vikariepool för andra evenemang, som fotbollsmatcher. Polisen skriver på sin hemsida att det ”krävs att man tydliggör uppdraget för områdespoliser”. Ja, eller låter dem göra sitt jobb, helt enkelt.

Polisen upprepar sitt mantra att man behöver mer resurser och fler anställda. Men man kan inte fortsätta pumpa in skattepengar i projekt som aldrig blir av, så man måste börja med att definiera vad en områdespolis är och hur man ska se till att nyanställda får vara verksamma som just områdespoliser.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL