Opinion

Väntat norskt regeringsskifte

Opinion
Opinion

Som väntat blir det regeringsskifte i Norge. Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre blir ny statsminister. Samtidigt gör partiet sitt näst sämsta valresultat på 100 år. Socialistpartierna i Europa fortsätter att krympa.

Tillsammans med landets tredje största parti Senterpartiet, som ökade sitt väljarstöd med dryga tre procent, går det ändå att blida regering, eventuellt med Sosialistisk Venstre (SV), om Senterpartiet kan tänka sig att samregera med dem. Senterpartiet vill dock generellt sett helst regera själv med Arbeiderpartiet. Man hör ekon från förhandlingarna inför den svenska regeringsbildningen och likt de svenska förhandlingarna blir det tufft, även om Arbeiderpartiet låter segervissa. Det är två potentiella samarbetspartier med olika agenda som man vill beveka.

Föga förvånande för en oljenation är oljan en av stötestenarna. Sosialistisk Venstre vill att Norge ska sluta leta efter ny olja, medan Senterpartiet är mer tillåtande mot oljeindustrin. Miljöpartiet (MDG) hade som ultimatum för en regeringsbildning att man helt skulle sluta leta olja, men partiet behövs som det ser ut nu inte för regeringsbildningen, så deras åsikt väger lätt.

Även i Norge är Miljöpartiet ute i marginalen och kämpar för sin existens, trots att klimatfrågan var en av valets viktigare. Inte heller i det här valet leder klimatkrisen till framgångar för ett grönt parti: varför är en intressant fråga som förtjänar sin egen diskussion.

Høyres ledare och Norges statsminister Erna Solberg, vill fortsätta leda partiet, trots valförlust och trots att hon redan suttit arton år vid makten. Hon menar att hon har energi kvar att ta tillbaka statsministerposten 2025. Om Høyre låter Solberg sitta kvar tar de chansen att norrmännen väljer det välkända framför en ny högerledare som kan väcka entusiasm. Det blir intressant att se om Solberg får fortsatt förtroende, trots att partiet backat nästan fem procent sedan förra valet.

Opinion

Vem kör din taxi?

Opinion
Opinion

En taxichaufför i Malmö dömdes i september för våldtäkt på en sextonårig flicka. Övergreppet hade kunnat förhindras: mannen var sedan tidigare dömd för våldsbrott och borde ha förlorat sin taxiförarlegitimation. Istället fick han varningar och kunde fortsätta köra, fast han bevisligen var en farlig person.

Många tar taxi hem för att de vill känna sig trygga. Det gäller förmodligen flickor och kvinnor i särskilt stor utsträckning. Man kan trött fråga sig vad som är vitsen med systemet om man låter kriminella och våldsamma personer köra taxi. I det här fallet var taxichauffören dömd för att ha misshandlat sin fru och för ett antal trafikbrott, vilket bara det borde göra honom mindre lämplig som yrkeschaufför. Att mannen dömts för att ha köpt sex är kanske mindre relevant, även om även det visar att det inte är någon laglydig person det handlar om.

Man blir full av beundran för den utsatta flickan som har sinnesnärvaro nog att spela in chauffören och skicka meddelanden till vänner om att han var hotfull, så anklagelserna inte kan avfärdas med det vanliga påståendet om att ”ord står mot ord” när gärningsmannen nekar. Mannens påståenden om att den sextonåriga flickan frivilligt har velat ha sex med honom under taxifärden motsägs av inte bara flickans inspelning, utan mystiskt nog av en inspelning mannen själv gjort.

Markus Edsbagge, sektionschef på Transportstyrelsen, säger till Sveriges Television att taxiförarlegitimationer oftare blir återkallade numera, men att det i mannens fall var en förmildrande omständighet att misshandeln av hustrun inte skett under arbetstid. Att en taxichaufför kan begå våldsbrott på sin fritid och sitta instängd med kunder i en bil känns lång ifrån säkert, även om Transportstyrelsen i det här fallet följt praxis. Enligt Edsbagge får mannen sannolikt inte köra taxi på tjugo år. Det rimliga vore om man under de här omständigheterna förlorade möjligheten att ha taxiförarlegitimation, för kundernas säkerhet.

Opinion

Ett funktionellt förbud

Protest mot nedläggningen av Plusgymnasiet i Malmö.
Foto: Emil Langvad/TT
Opinion
Opinion

Socialdemokraternas partistyrelse föreslår ett förbud för vinstuttag i friskolor och ett etableringsförbud för religiösa friskolor. Det ena förslaget är bra, det andra dåligt.

På många sätt föreslår partiet ett funktionellt förbud för friskolor, med minskad valfrihet för unga, vilket också lär vara det de eftersträvar. De ser på detta sätt till att friskoleföretag inte vill etablera sig. Vad de bortser ifrån är dels att vinsten för många friskoleföretag är liten, sett till vad de återinvesterar och dels att många vinstdrivande friskolor har nöjda elever och föräldrar. Ett förbud mot vinst hade varit rimligt om skolorna gjorde dåligt ifrån sig. Ett företag som gör vinst är ett företag som går bra och fungerar som det ska. Förslaget är ett slags företagsekonomisk jantelag, vilket i och för sig är mycket socialdemokratiskt.

Skolor borde delas upp enligt bra och dåligt fungerande skolor, inga andra kriterier. Om färre friskolor lockas att etablera sig kommer många unga blir prisgivna åt undermåliga kommunala skolor. Det har uppstått en övertro på att kommunala verksamheter alltid är bättre just för att de är kommunala, men den som gick i svensk skola innan reformen vet att det inte är sant.

Enligt Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, går 72 procent av eleverna i fristående grundskolor i verksamheter som är aktiebolag, som alltså skulle påverkas av ett förbud. Förslaget går förmodligen inte igenom riksdagen, men är ett bra sätt för Socialdemokraterna att nå vänsterväljare under ett valår. Däremot har utbildningsminister Anna Ekström rätt när hon säger att man på detta sätt kan så ett för ett framtida förbud.

Förbudet mot religiösa friskolor har på många sätt dessa skolor själva orsakat genom att missbruka sitt enkla uppdrag med att följa den svenska läroplanen och undvika att lära ut eller tillämpa sådant som inte är förenligt med svensk läroplan eller svensk lagstiftning. Det finns religiösa friskolor som fungerar bra och gör vad de ska, men här är impulsen att förbjuda begriplig.

Opinion

En ofattbar sorg

Opinion
Opinion

Förra sommaren talade hela Sverige om den fruktansvärda tragedin med ”Lilla Hjärtat”, flickan som inte fick växa upp i sitt kärleksfulla fosterhem, utan lämnades till föräldrar som var så illa rustade att ta hand om ett litet barn att Esmeralda inte ens fick bli fyra år. Alla visste hur stor risken var för att hon skulle fara illa, men barnets rättigheter kommer aldrig först i Sverige.

Vi skulle lära oss av detta hemska, så det aldrig hände igen. Ändå kunde man i helgen läsa att ett treårig pojke på Österlen som bott hos sin fosterfamilj sedan han var elva dagar ska tas ifrån dem och skickas till okända släktingar i Nigeria.

Låt vara uppriktiga med vad som sker: ett barn tas ifrån sina föräldrar och skickas till en plats där han kommer att fara illa. Hans utvisade mamma har varit tydlig med att hon inte vill ha honom. Den övriga familjen i Nigeria har inte bra förutsättningar att ta hand om honom.

Vi väljer att göra ett barn föräldralöst. Ett barns förälder är den som matat det och varit dess trygghet sedan födseln. Ingen migrationspolitik i världen kan ändra hur anknytning fungerar. Det lär inte ha funnits någon förälder som inte läst historien om ”Tim” och inte fått ont i magen och tänkt på vilken ofattbar sorg det skulle varit om någon tagit deras barn ifrån dem.

Vi kan lika gärna trycka barnkonventionen på toapapper, för vi skiter i den. Ivern att utvisa asylsökande går före allt.

Opinion

En spretig valbudget

Magdalena Andersson (S) på trappan till riksdagen inför budgetdebatten.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Magdalena Andersson presenterade en budget med 74 miljoners reformutrymme, som i huvudsak innehöll satsningar på välfärd och sjukvård, men även mot kriminalitet och på klimatomställning. Det är en typisk valårsbudget, men sockrad med extra miljarder som stimulans för ekonomin efter pandemin. Lejonparten av förslagen var kända, men budgeten ger en intressant samlad bild av ett underskottsframkallande pengaregn över välfärd, rättssystem och klimatomställning som försöker blida både Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Man kan glädjas åt att Magdalena Andersson inledde genomgången med att kalla klimatet ”vår tids ödesfråga”. Den senaste FN-rapporten om risken för att hamna på 2.7 graders uppvärmning gör att ingen politiker med statsministerambitioner kan strunta i frågan. Stödet till klimatsmart industriteknik är otillräckligt, men en början. Att industrin ställer om är ett villkor för att Sverige ska kunna bli fossilfritt.

Familjeveckan är en dålig idé, precis som när Socialdemokraterna presenterade den som valfjäsk 2018. Den svenska föräldraledigheten är redan generös och dyr och det finns andra åtgärder som skulle gynna barnfamiljer som har det svårt mer än extra semester. Just nu kan man se problem som kraftig underbemanning inom barnpsykiatrin, samtidigt som fler barn mår dåligt.

Arbetslösheten är en svår fråga, inte minst långtidsarbetslösheten. Löftet om Europas lägsta arbetslöshet är sviket. Det är svårt att inte vara skeptisk till arbetsmarknadsåtgärder i form av påhittade anställningsformer. Stefan Löfvens 90-dagarsgaranti ledde som vi sett inte till att unga fick hjälp. Introduktionsjobben lär tyvärr inte heller göra det. Anställningsformer mitt emellan arbete och ”sysselsättning” har inte gjort det historiskt.

Det är rättvisande att Magdalena Andersson talar om ”polisanställda” och inte poliser när det gäller satsningarna på trygghet. Det utbildas för få poliser för att man ska kunna hålla sina löften om fler poliser, så det kommer att handla om civilanställda.

Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson menade under partiets presskonferens att det är ovärdigt att vi har fattigpensionärer i Sverige. Det är välkommet att pensionerna verkar bli en valfråga, diskussionen behövs om huruvida vi ska acceptera att vissa inte kan leva på sin pension.

Andersson ondgjorde sig över ”kaosprivatisering” av arbetsförmedlingen. Åter glömmer vänstern att Arbetsförmedlingen inte förmedlar arbete. Borgerliga partier som drivit på för en reform har inte gjort det av elakhet, utan för att det finns en bortre gräns för mycket skattepengar man bör pumpa in i en myndighet utan att se en förbättring. Vill man råda bot på långtidsarbetslösheten är inte arbetsförmedlingen lösningen, utan bland annat att göra det lättare att skola om sig och utbilda sig för att kunna matchas med bristyrken.

Sverigedemokraterna har historiskt velat att vi ska ”hjälpa på plats” istället för att ta emot flyktingar, samtidigt som Oscar Sjöstedt kritiserar att det budgeteras för mycket pengar till internationellt bistånd. Vi ska med andra ord inte hjälpa alls.

Det blev otympligt när Magdalena Andersson skulle svara på frågor om en socialdemokratisk regering och statsminister kan sitta kvar om budgeten faller. Andersson var tvungen att låtsas att hon inte var Stefan Löfvens givna efterträdare och en självklar kandidat till statsministerposten. Typiskt socialdemokratiskt, men om och hur Sverige kan fungera budgetmässigt med den nuvarande politiska splittringen är i högsta grad relevant för en budget som slår knut på sig själv för att blidka ett parti i mitten och ett på vänsterkanten.

Opinion

Morgan då och nu

Morgan Johansson har bytt uppfattning om språkkrav.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Morgan Johansson har länge stått i framkant både för att försvara Socialdemokraternas invandrings- och asylpolitik, men också för att kritisera andra partier i frågan. Ofta har tonläget varit hårt från hans sida. Men den hårda retoriken har kommit att klinga alltmer tomt i och med att Socialdemokraterna som en följd av växande nackdelar med en stora invandringen - höga kostnader, långtidsarbetslöshet, bristande integration och gängkriminalitet - har tvingats till en omprövning av den förda politiken.

Medan Morgan Johansson är en av våra mest erfarna politiker så är Anders Holmberg i SVT en av våra allra skarpaste intervjuare. Därför var det något av ett mästarmöte när de två möttes i veckan i SVT:S fördjupande intervjuprogram 30 minuter.

Anders Holmberg gick rakt på sak och drog upp gamla uttalanden av Morgan Johansson som mycket hårt kritiserade kravet på språkkrav för de som vill permanent stanna i Sverige, ett krav som lanserades av Folkpartiet när Lars Leijonborg var partiledare. Den gången beskrev Morgan Johansson förslaget i svidande ordalag som ”bedrövligt i sin utstuderade ömklighet men typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna”.

Numera har däremot förslaget tagits upp och gjorts till en del av den Socialdemokratiska regeringens politik.

Ett klassiskt talesätt lyder: försök inte förklara, det blir bara värre. Så blev det när Morgan Johansson försökte försvara sig med att den egna politiken hade det ädla syftet att underlätta integration medan Lars Leijonborg ägnade sig åt främlingsfientligt röstfiske.

Det är inte fel att politiker ändrar uppfattning. Nästan alla partier har anammat en mer restriktiv invandringspolitik när nackdelarna har växt dem över huvudet. Men det handlar nog inte enbart om ett omtänkande i sakfrågor. Snarare är det så att partierna har varit så angelägna om att markera avstånd till Sverigedemokraterna att de blivit vad Olof Palme en gång kallade för "fångna i sin egen retorik." Det blev viktigare att markera avstånd till SD än att göra seriösa politiska avväganden. Därför har Sverige gått från att ha en mer generös invandrings- och asylpolitik till att vara ungefär lika restriktiv som andra länder.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

CasinoGuide.se

Nya förslag för den svenska spelmarknaden

CasinoGuide.se

De senaste veckorna har det diskuterats flitigt angående restriktioner för spel online. Den 23 april hölls en presskonferens för den gällande frågan. Många länder har infört bland annat insättningstak och andra restriktioner på grund av rådande omständigheter med målet att främja ansvarsfullt spelande. Inget är ännu bestämt, men nedan går vi igenom några av förslagen som ska verka för ytterligare skydd för konsumenterna.

Nytt maxtak för insättningar

Enligt de lagar och restriktioner som just nu gäller i Sverige kan man alltid sätta sina egna spelgränser och därmed styra över hur mycket man kan sätta in per dag, vecka och månad hos varje casino. Vill man göra ändringar och höja sin spelgräns så gäller en veckas väntetid. Den nya regeln skulle innebära att alla spelare får en maxgräns om 5000 kr per vecka per casino, men självklart bör det även vara möjligt för spelare att sätta egna lägre gränser.

Maxtak för välkomstbonusar

En annan av åtgärderna som föreslås är ett begränsat tak på vilken summa man kan få i välkomstbonus när man börjar spela på nya casinon. Även i nuläget gäller att casinon endast får erbjuda en bonus på den första insättningen, alltså kan man som spelare enbart få bonus en gång per casino. Det finns i nuläget inga maxtak för hur denna bonus ska se ut, det som dock gäller är att alla bonusar måste vara tillgängliga för alla spelare. Det nya förslaget innebär ett maxtak på 100 kr i bonus på den första insättningen.

Obligatorisk tidsgräns

Ännu en del av det nya förslaget är en tidsgräns per dag. Även denna ska vara obligatorisk för alla spelare. Hur lång denna tidsgräns ska vara och fler detaljer om hur detta skulle implementeras har inte framkommit i nuläget.

Så påverkas casinospel online av de nya reglerna

De nya reglerna har målet att beskydda dig som spelare. Regler och lagar är redan tillsatta i och med den nya spellagen med den svenska spellicensen som infördes i januari 2019. De nya restriktionerna har alltså som mål att skydda svenska spelare ytterligare. De eventuella regler som sätts av regeringen gällande ansvarsfullt spelande omfattar alla spelare som spelar på svenska casinon. Det återstår att se om, samt exakt hur, de nya reglerna kommer att se ut.

Opinion

Microsoft - ett klipp för Staffanstorp

Microsoft valde Staffanstorp.
Foto: Jeff Chiu
Opinion
Opinion

Det pågår en dragkamp mellan landets kommuner om att få stå värd för företagsetableringar, inte minst sådana som gäller multinationella företagsjättar. I den tävlan konkurrerar man dessutom med städer och regioner runt om i världen.

Det mest kända exemplet på en svensk framgång som land för företagsetableringar utgörs av batterifabriken Northvolt i Skellefteå och Northvolt Lab i Västerås. I potten handlar det om tusentals jobb.

En av vinnarna i den dragkampen har blivit Staffanstorps kommun, som lyckats få Microsoft - ett av världens största företag - att vilja etablera ett datacenter i kommunen. Det är den största företagsetableringen i Staffanstorp någonsin och givetvis en fjäder i hatten för Staffanstorps ledande politiker, Christian Sonesson.

Från skilda håll kritiseras kommunledningens hantering. Det har varit för mycket hemlighetsmakeri menar man och pekar på miljökonsekvenser, fastän de är i stort sett försumbara av Microsofts anläggning. När det gäller internationella företagsjättar hör det till spelets regler att dessa kan ställa hårda sekretesskrav utifrån sin starka förhandlingsposition.

För Staffanstorp men också för hela Skåne utgör Microsofts etablering en viktig framgång. Det placerar kommunen och regionen på världskartan och ökar attraktiviteten för investeringar i vårt land. Så tack Microsoft för att ni valde Sverige och Staffanstorp.

Opinion

Gamla bilar ett

Opinion
Opinion

Vi lever i en tid då medvetenheten om vikten av att spara för framtiden har blivit alltmer påtaglig. Vi kan inte längre räkna med livslånga arbeten på en och samma arbetsplats utan måste räkna med att både byta yrke och arbetsgivare några gånger i livet. Det som någon sammanfattade i uttrycket att man har inte ett arbete, man har en karriär.

Förre finansministern Anne Wibble fick en del syrliga kommentarer när hon manade människor att ha minst en årslön på banken. Men i sak hade hon rätt även om det är ett svårt mål att uppnå för många.

Men banksparande är idag närmast värdelöst när vi långvarigt lever i en tid där räntan nästan är noll och banker på fullt allvar funderar på att ta betalat av de som sparar. Exempelvis har Jyske bank i Danmark infört negativ ränta, där den som sparar mer än motsvarande 350.000 kronor får betala ränta till banken för att ha pengarna insatta. Det besannar det gamla ordspråket att det säkraste är att spara pengar i madrassen.

Aktier är förstås ofta ett attraktivt alternativ, men såväl enskilda företag som börsen kan krascha. En god vän till mig var så stolt när han hade Ericsson aktier som var värda en miljon men sedan sjönk ner till nästan ingenting när det var som sämst.

För en tid sedan läste jag en artikel om en man som rekommenderade sparande i gamla bilar, alltså bilar i gott skick. Han var tidigt ute men hade rätt i sak. En Volvo PV 544 från 1960-talet annonseras i dagarna ut för 399.000 kronor och en Saab 96 från 1965 för 250.00 kronor för att inte tala om gamla amerikanska bilar, Mercedes eller ännu mer udda märken som samlare är beredda betala stora summor för.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Bromma flygplats är inte en Stockholmsfråga

En stängning av Bromma flygplats skapar stor osäkerhet och får negativa konsekvenser för bland annat skånskt näringsliv.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Opinion

Regeringen har i dagarna tagit emot en snabbutredning om att avveckla Bromma flygplats. Redan nästa år skulle ett beslut kunna fattas, och nedläggningen kunna vara klar om 5-7 år. Tyvärr har utredningen inte undersökt hur Arlanda behöver utvecklas för att kunna ta över Brommas trafik. Att det finns goda kommunikationer till och från Stockholm är en fråga för hela landet. För vissa företag i Skåne är det helt avgörande att det går att snabbt ta sig till och från huvudstaden.

Allt för ofta behandlas frågan om Bromma flygplats som en intern Stockholmsfråga, där frågor om hur staden kan utvecklas om flygplatsen avvecklas står i centrum. Att flygplatsen är av central betydelse för näringslivet i stora delar av landet glöms ofta bort. Samtliga skånska flygplatser har idag flyg som går till Bromma. Innan ett eventuellt beslut om att stänga ned flygplatsen tas behöver det göras noggranna planer för hur Arlanda ska kunna utvecklas för att ta emot trafiken, liksom hur infrastrukturen runt Arlanda ska anpassas för att hantera en ökande trafik.

På presskonferensen som föranleddes av utredningen lade infrastrukturminister Tomas Eneroth stor vikt vid att flygandet minskat i pandemins spår. Men i takt med att smittläget tillåter kommer resandet att öka igen. Det går inte att basera långsiktiga prognoser på en så extrem händelse som coronapandemin.

Det är knappast sannolikt att vi i framtiden kommer bli mindre rörliga och ha ett mindre behov av att resa än idag. Samtidigt sker en stor utveckling inom flygbranschen, inte minst på hållbarhetsområdet där biodrivmedel och elektrifiering kan minska flygets klimatavtryck. Även den utvecklingen måste finnas med i analyserna av flygets framtid.

Skulle regeringen besluta sig för att stänga Bromma inom 5-7 år väntar stor osäkerhet. En så kort tidsram ger inga möjligheter att anpassa Arlanda för att ta emot en ökande trafikmängd. Enbart processerna för att få tillstånd för en utbyggnad skulle troligen ta uppåt ett decennium, och då har ännu inga spadar kunnat sättas i marken. En ordentlig plan behövs innan en avveckling ens kan komma på tal.

Bromma flygplats är inte en isolerad Stockholmsfråga den har betydelse även för Skåne och vårt näringsliv här. Sämre kommunikationer till och från huvudstadsregionen får kännbara konsekvenser för företag och arbetstillfällen i hela landet.

Carina Centrén

Regionchef Svenskt Näringsliv Skåne

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL