Opinion

100 år av demokrati

Kerstin Hesselgren intervjuas av Herald Tribune
Foto: SvD/TT
Opinion
Opinion

I september är det 100 år sedan Sverige fick allmän rösträtt och kvinnorna fick gå till valurnorna för första gången. 100 år senare pågår kampen för verklig jämställdhet och likabehandling fortfarande.

Skåne fick en röst i fotografen och den socialdemokratiska agitatorn Nelly Thüring från Vankiva, som växt upp under fattiga förhållanden, som de flesta i början av seklet, när Sverige fortfarande var ett fattigt land. Thüring satt i riksdagen för en valkrets i Göteborg, men verkar starkt präglad av sin uppväxt. Hon var ovanlig på många sätt, inte bara som riksdagskvinna, utan även som frånskild egenföretagare. I SVT:s dokumentär De första fem skildras hon som en av de mest aktiva agitatorerna i den dåtida arbetarrörelsen.

Historien om den första kvinnan som blev invald, Kerstin Hesselgren, är fantastisk. Hesselgren lottades i in i den första kammaren genom indirekta val och hade ingen aning om att hon blivit Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot förrän hon läste det i tidningen. Ett roligt stycke presshistoria från en tid då information färdades långsamt. Hesselgren kom att sitta i riksdagen i 23 år.

Liberalen och godsägaren Elisabeth Tamm förstod att utnyttja systemet. Många manliga kandidater som upprördes över att kvinnor hamnade på valbar plats på listorna (de flesta gjorde det inte) skapade alternativa riksdagslistor för att stoppa kvinnliga kandidater. Tamm gjorde detsamma och blev vald, vilket visar på fördelen med personvalssystemet.

De politiska frågorna som de första riksdagskvinnorna fick hantera var konkreta. Sverige var ett fattigt land med matbrist och stor social misär, vilket också var det som motiverade dem till politiskt arbete. Det finns ekon av hur kvinnliga politiker bemöts i dag i hur de skildrades av sin samtid. Det är fokus på kläder, utseende och personlighet. Är de tillräckliga mjuka för att uppfattas som kvinnliga? Är de tillräckligt attraktiva? Gick det an att de konservativas Berta Wellin hade kort hår? Vi har kommit långt, men inte tillräckligt långt för att kvinnor ska bedömas enligt samma kriterier som män.

Det tog femtio år innan någon större förändring skedde. Kvinnorna har inte bara kämpat mot ett motstånd från det mansdominerade etablissemanget, utan också mot en inlärd syn på sig själva som olämpliga för maktpositioner. Tyvärr finns det sådana tendenser kvar som ett hinder för jämställdhet.

Efter hundra år kan Sverige få sin första kvinnliga statsminister. Röster har höjts och fler kommer att höjas för att det inte ska spela någon roll vilket kön Socialdemokraternas nya partiledare och eventuella statsminister har. Men det spelar roll, eftersom vi efter 100 år av rösträtt ännu inte har en fungerande meritokrati där könet på kandidaten är oviktigt, även om Sverige kommit en bit på vägen. En majoritet av världens beslutsfattare och makthavare är fortfarande män. Att mena att könet inte spelar någon roll för den balansen antyder okunskap eller sexism. Den som antar att kvinnor har färre mandat i världens politiska församlingar och bolagsstyrelser för att de är mindre kompetenta, har sämre ledaregenskaper eller hellre vill vara hemma och passa barn och städa på grund av någon biologisk drivkraft är inte meritokrat, utan samma sorts konservativ som motarbetade kvinnlig rösträtt.

En finansminister med en imponerande cv och starkt internt stöd bör vara en toppkandidat till posten som partiledare om viljan finns, särskilt för ett parti som gör en stor affär av att kalla sig feministiskt. Det kan och bör man tycka om man är meritokrat, oavsett hur gärna man skulle vilja att det var annorlunda och avsett kritiken man kan ha mot Anderssons ekonomiska politik.

Debatt

100 år av kvinnlig rösträtt

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I september för 100 år sedan gick kvinnor för första gången till valurnorna. Det var när andrakammarvalet 1921 inleddes och Fyrstadskretsen (Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lund) skulle välja 230 ledamöter. Valet pågick 10 september – 26 september och det var första gången som kvinnor fick rösta med allmän och lika rätt som män. Andelen röstberättigade ökade från 20,4 procent valet 1920 till 54,5 procent valet 1921.

Sedan liberalen Kerstin Hesselgren röstades in i riksdagens första kammare och Socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund, samt liberalen Elisabeth Tamm och de konservativas Berta Wellin röstade in i riksdagens andrakammare har det tillkommit nya partier. Gamla partier har bytt namn och andelen kvinnor på valda förtroendeuppdrag har ökat stadigt. Men fortfarande måste arbetet för jämställdhet ske på alla fronter.

Istället för genuspedagogik, kvotering av bolagsstyrelser och tvångsdelad föräldraförsäkring med mera, fokuserar Kristdemokraterna på hur vi ska få ner de höga sjukskrivningstalen bland kvinnor, på våldet mot kvinnor, trygghet på gator och torg, svårigheten att kombinera karriär och familjeliv och på brister i förlossningsvård och kvinnosjukvård. Vi bryr oss om kvinnor i utsatta områden vars liv begränsas av hedersstrukturer, kvinnors låga pensioner och oron över de alltför stora barngrupperna i förskolan.

Vår syn på människan och hennes relationer förutsätter att mannen och kvinnan är jämställda. Där jämställdheten är svag, är även människovärdet det. När det finns stora orättvisor mellan könen omöjliggörs det relationsbygge som behövs mellan människor för vi ska kunna utvecklas till ansvarstagande och goda medborgare i ett samhälle som håller ihop. Kristdemokraterna har förändrat jämställdhetsdebatten i Sverige på senare år. Vi har visat att jämställdhet inte behöver handla om den akademiska och ekonomiska elitens frågor. För de flesta kvinnor handlar jämställdhet om att få god vård även vid åkommor som bara drabbar kvinnor, om rättvisa pensioner, om att få känna sig trygg både utomhus och i hemmet.

Den vänsterfeminism vi vant oss vid i Sverige sedan 1990-talet är ofta elitistisk och nedlåtande. Istället för att ställa rättmätiga krav på hur samhället ska fungera för kvinnor, handlar den om hur enskilda kvinnor ska anpassa sig efter krav som ställs ovanifrån. Bland våra politiska motståndare är det mer populärt att verka för utopiska projekt där målet är en matematisk jämställdhet, eller att upplösa könsidentiteten.

Kristdemokraterna vill möjliggöra mer frihet för kvinnor här och nu och för det krävs en ny jämställdhetspolitik. Det krävs en annan syn på balans mellan arbete och familj och mer valfrihet och flexibilitet. En sådan samhällsförändring sker inte över en natt utan för det behövs välfärdsreformer. Detta kan bara ske stegvis. Några viktiga första steg är att reformera kvinnosjukvården, underlätta för att kombinera familjeliv och arbetsliv, stärka kvinnors ekonomi och stoppa våld mot kvinnor och hedersförtryck.

Kristdemokraterna är en röst för verklighetens kvinnor. Våra förslag handlar om hur vi kan göra kvinnors liv - våra liv - lite lättare att leva.

Arvet från rösträttsreformerna på 1900-talet måste ständigt förvaltas och utvecklas. Vi ska vara stolta över historien och de framsteg vi gjort, men vi måste också utgå från 2020-talets utmaningar och problem. Det behövs en ny feminism och där har Kristdemokraterna en viktig roll att fylla.

Aase Jönsson (KD),

ordförande för KD-K Skåne och 2:e vice förbundsordförande för KD-K

Birgitta Södertun (KD),

partiavdelningens ordförande Helsingborg och regionpolitiker.

Agneta Lindskog (KD),

Kommunfullmäktigeledamot Lund

Stina Brännström Johansen (KD),

vice partiavdelningsordförande i Malmö

Amanda Hellborg (KD),

Landskrona och 2:e vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i Skåne.

Debatt

100 år av rösträtt

Högtidstal av Ellen Key.
Foto: Pressens Bild
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vi S-kvinnor vill se ett fullt ut jämställt och jämlikt samhälle. I september är det exakt 100 år sedan 1921 då både män och kvinnor för första gången kunde gå till valurnorna tillsammans och rösta till det som då var både riksdagens första och andra kammare. Det var det första demokratiska valet med allmän och lika rösträtt. Men att det skulle ske just där och då var långt ifrån självklart. Tvärt om var det ett hårt arbete som krävdes för att möjliggöra rösträttsbesluten inte minst från många S-kvinnor, alla rösträttskvinnorna och rösträttsföreträdarna fick möta ett massivt motstånd under många år innan besluten steg för steg kunde fattas.

Vi behöver därför påminnas om de som gick före, de som år efter år kämpade för kvinnors demokratiska rättighet att också delta fullt ut i politiska val. Rösträtten var inte något som gavs till kvinnor, det krävdes ett långt och hårt arbete. Så har det också varit vidare under historien och är fortfarande än idag, varje steg för ökad jämställdhet har krävt ett hårt arbete och mött stort motstånd. Det är vi S-kvinnor och Socialdemokrater som genom historien gått i täten för de stora reformerna för jämställdhet allt från utbyggnad av barnomsorg till den nyligen införda samtyckeslagen. Den S-ledda regeringen tog också så sent som under förra mandatperioden fram en nationell strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är ett arbete som fortsätter tills varje kvinna är trygg, inte minst utifrån de 40 punkter för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som regeringen presenterade innan sommaren.

Idag, 100 år senare är Sverige ett av världens mest jämställda länder. Men detta till trots, är vi långt ifrån jämställda. Kvinnor och män har långt ifrån samma rättigheter och möjligheter. Vi ser det på arbetsmarknaden, inte minst när det gäller lön och arbetsmiljö. Kvinnor är de som har sämst villkor på dagens arbetsmarknad. Vi ser det i representation på ledande positioner inom politiken, varvade listor är inte en självklarhet. Vi ser också ojämställdheten när det gäller att ta ansvar för det obetalda hemarbetet, inte minst när det gäller uttag av föräldraförsäkring och att stanna hemma med vård av sjukt barn. Vi ser det tydligt i det våld som sker mot kvinnor, Våldet ser ut på olika sätt och finns i hela samhället. Varje år mördas kvinnor enbart på grund av att de är kvinnor. Våldet mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället. Det är helt oacceptabelt. Vi kan aldrig luta oss tillbaka och sluta arbeta för jämställdhet!

Nästa år är det val igen, det finns då möjlighet att igen välja en Socialdemokratiskt ledd feministisk regering som kan fortsätta prioritera jämställdheten. Vi S-kvinnor har organiserat kvinnor i arbetarrörelsen sedan innan rösträttens införande och arbetar då som nu med att vi ska nå jämställdhet i hela samhället. Så här 100 år efter rösträttens införande är det hög tid att på riktigt nå ett jämställt samhälle fullt ut, kvinnor och män måste ges samma rättigheter och möjligheter. Det går att förändra, det har historien lärt oss. Nu är det upp till oss att göra vad som krävs!

Elin Gustafsson,

distriktsordförande S-kvinnor Skåne

Carina Nilsson,

kretsordförande S-kvinnor Malmö

Olga K Roos,

klubbordförande S-kvinnor KARL Malmö

Anna Ingers,

klubbordförande S-kvinnor Helsingborg

Susanne Jönsson,

klubbordförande S-kvinnor Ängelholm

My Lilja,

klubbordförande S-kvinnor Lund

Kim Grahn,

klubbordförande S-kvinnor Ystad

Kristina Saunders,

klubbordförande S-kvinnor Staffanstorp

Veronica Larsson,

klubbordförande S-kvinnor Trelleborg

Karin Andersson,

klubbordförande S-kvinnor Kävlinge

Maria Wharton Stjärnskog,

klubbordförande S-kvinnor Skurup

Sabina Månsson Hultgren,

klubbordförande S-kvinnor Kristianstad-Åhus

Inga-Lill Bjartén,

klubbordförande S-kvinnor Österlen

Tina Löfström,

klubbordförande S-kvinnor Eslöv

Gudrun Svensson,

klubbordförande S-kvinnor Lomma

Carin Larsson,

klubbordförande S-kvinnor Karolina Malmö

Malmö

100 år sedan kvinnor fick rösta – Malmö och Lund först ut

Demonstration för kvinnlig rösträtt, tagen i Slottsparken 9 maj 1918.
Malmö
Lund
Skåne
MALMÖ/LUND Den 10 september är det exakt 100 år sedan kvinnor för första gången kunde rösta. Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborg var först ut.
PREMIUM

Valet till andrakammarvalet pågick nämligen mellan den 10 och 26 september 1921 och var det första val i Sverige där kvinnor fick allmän rösträtt med lika rätt som män.

Efter valet där socialdemokraterna segrade kunde Hjalmar Branting för andra gången bilda en regering.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Vem kör din taxi?

Opinion
Opinion

En taxichaufför i Malmö dömdes i september för våldtäkt på en sextonårig flicka. Övergreppet hade kunnat förhindras: mannen var sedan tidigare dömd för våldsbrott och borde ha förlorat sin taxiförarlegitimation. Istället fick han varningar och kunde fortsätta köra, fast han bevisligen var en farlig person.

Många tar taxi hem för att de vill känna sig trygga. Det gäller förmodligen flickor och kvinnor i särskilt stor utsträckning. Man kan trött fråga sig vad som är vitsen med systemet om man låter kriminella och våldsamma personer köra taxi. I det här fallet var taxichauffören dömd för att ha misshandlat sin fru och för ett antal trafikbrott, vilket bara det borde göra honom mindre lämplig som yrkeschaufför. Att mannen dömts för att ha köpt sex är kanske mindre relevant, även om även det visar att det inte är någon laglydig person det handlar om.

Man blir full av beundran för den utsatta flickan som har sinnesnärvaro nog att spela in chauffören och skicka meddelanden till vänner om att han var hotfull, så anklagelserna inte kan avfärdas med det vanliga påståendet om att ”ord står mot ord” när gärningsmannen nekar. Mannens påståenden om att den sextonåriga flickan frivilligt har velat ha sex med honom under taxifärden motsägs av inte bara flickans inspelning, utan mystiskt nog av en inspelning mannen själv gjort.

Markus Edsbagge, sektionschef på Transportstyrelsen, säger till Sveriges Television att taxiförarlegitimationer oftare blir återkallade numera, men att det i mannens fall var en förmildrande omständighet att misshandeln av hustrun inte skett under arbetstid. Att en taxichaufför kan begå våldsbrott på sin fritid och sitta instängd med kunder i en bil känns lång ifrån säkert, även om Transportstyrelsen i det här fallet följt praxis. Enligt Edsbagge får mannen sannolikt inte köra taxi på tjugo år. Det rimliga vore om man under de här omständigheterna förlorade möjligheten att ha taxiförarlegitimation, för kundernas säkerhet.

Opinion

Ett funktionellt förbud

Protest mot nedläggningen av Plusgymnasiet i Malmö.
Foto: Emil Langvad/TT
Opinion
Opinion

Socialdemokraternas partistyrelse föreslår ett förbud för vinstuttag i friskolor och ett etableringsförbud för religiösa friskolor. Det ena förslaget är bra, det andra dåligt.

På många sätt föreslår partiet ett funktionellt förbud för friskolor, med minskad valfrihet för unga, vilket också lär vara det de eftersträvar. De ser på detta sätt till att friskoleföretag inte vill etablera sig. Vad de bortser ifrån är dels att vinsten för många friskoleföretag är liten, sett till vad de återinvesterar och dels att många vinstdrivande friskolor har nöjda elever och föräldrar. Ett förbud mot vinst hade varit rimligt om skolorna gjorde dåligt ifrån sig. Ett företag som gör vinst är ett företag som går bra och fungerar som det ska. Förslaget är ett slags företagsekonomisk jantelag, vilket i och för sig är mycket socialdemokratiskt.

Skolor borde delas upp enligt bra och dåligt fungerande skolor, inga andra kriterier. Om färre friskolor lockas att etablera sig kommer många unga blir prisgivna åt undermåliga kommunala skolor. Det har uppstått en övertro på att kommunala verksamheter alltid är bättre just för att de är kommunala, men den som gick i svensk skola innan reformen vet att det inte är sant.

Enligt Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, går 72 procent av eleverna i fristående grundskolor i verksamheter som är aktiebolag, som alltså skulle påverkas av ett förbud. Förslaget går förmodligen inte igenom riksdagen, men är ett bra sätt för Socialdemokraterna att nå vänsterväljare under ett valår. Däremot har utbildningsminister Anna Ekström rätt när hon säger att man på detta sätt kan så ett för ett framtida förbud.

Förbudet mot religiösa friskolor har på många sätt dessa skolor själva orsakat genom att missbruka sitt enkla uppdrag med att följa den svenska läroplanen och undvika att lära ut eller tillämpa sådant som inte är förenligt med svensk läroplan eller svensk lagstiftning. Det finns religiösa friskolor som fungerar bra och gör vad de ska, men här är impulsen att förbjuda begriplig.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

CasinoGuide.se

Nya förslag för den svenska spelmarknaden

CasinoGuide.se

De senaste veckorna har det diskuterats flitigt angående restriktioner för spel online. Den 23 april hölls en presskonferens för den gällande frågan. Många länder har infört bland annat insättningstak och andra restriktioner på grund av rådande omständigheter med målet att främja ansvarsfullt spelande. Inget är ännu bestämt, men nedan går vi igenom några av förslagen som ska verka för ytterligare skydd för konsumenterna.

Nytt maxtak för insättningar

Enligt de lagar och restriktioner som just nu gäller i Sverige kan man alltid sätta sina egna spelgränser och därmed styra över hur mycket man kan sätta in per dag, vecka och månad hos varje casino. Vill man göra ändringar och höja sin spelgräns så gäller en veckas väntetid. Den nya regeln skulle innebära att alla spelare får en maxgräns om 5000 kr per vecka per casino, men självklart bör det även vara möjligt för spelare att sätta egna lägre gränser.

Maxtak för välkomstbonusar

En annan av åtgärderna som föreslås är ett begränsat tak på vilken summa man kan få i välkomstbonus när man börjar spela på nya casinon. Även i nuläget gäller att casinon endast får erbjuda en bonus på den första insättningen, alltså kan man som spelare enbart få bonus en gång per casino. Det finns i nuläget inga maxtak för hur denna bonus ska se ut, det som dock gäller är att alla bonusar måste vara tillgängliga för alla spelare. Det nya förslaget innebär ett maxtak på 100 kr i bonus på den första insättningen.

Obligatorisk tidsgräns

Ännu en del av det nya förslaget är en tidsgräns per dag. Även denna ska vara obligatorisk för alla spelare. Hur lång denna tidsgräns ska vara och fler detaljer om hur detta skulle implementeras har inte framkommit i nuläget.

Så påverkas casinospel online av de nya reglerna

De nya reglerna har målet att beskydda dig som spelare. Regler och lagar är redan tillsatta i och med den nya spellagen med den svenska spellicensen som infördes i januari 2019. De nya restriktionerna har alltså som mål att skydda svenska spelare ytterligare. De eventuella regler som sätts av regeringen gällande ansvarsfullt spelande omfattar alla spelare som spelar på svenska casinon. Det återstår att se om, samt exakt hur, de nya reglerna kommer att se ut.

Opinion

En ofattbar sorg

Opinion
Opinion

Förra sommaren talade hela Sverige om den fruktansvärda tragedin med ”Lilla Hjärtat”, flickan som inte fick växa upp i sitt kärleksfulla fosterhem, utan lämnades till föräldrar som var så illa rustade att ta hand om ett litet barn att Esmeralda inte ens fick bli fyra år. Alla visste hur stor risken var för att hon skulle fara illa, men barnets rättigheter kommer aldrig först i Sverige.

Vi skulle lära oss av detta hemska, så det aldrig hände igen. Ändå kunde man i helgen läsa att ett treårig pojke på Österlen som bott hos sin fosterfamilj sedan han var elva dagar ska tas ifrån dem och skickas till okända släktingar i Nigeria.

Låt vara uppriktiga med vad som sker: ett barn tas ifrån sina föräldrar och skickas till en plats där han kommer att fara illa. Hans utvisade mamma har varit tydlig med att hon inte vill ha honom. Den övriga familjen i Nigeria har inte bra förutsättningar att ta hand om honom.

Vi väljer att göra ett barn föräldralöst. Ett barns förälder är den som matat det och varit dess trygghet sedan födseln. Ingen migrationspolitik i världen kan ändra hur anknytning fungerar. Det lär inte ha funnits någon förälder som inte läst historien om ”Tim” och inte fått ont i magen och tänkt på vilken ofattbar sorg det skulle varit om någon tagit deras barn ifrån dem.

Vi kan lika gärna trycka barnkonventionen på toapapper, för vi skiter i den. Ivern att utvisa asylsökande går före allt.

Opinion

En spretig valbudget

Magdalena Andersson (S) på trappan till riksdagen inför budgetdebatten.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Magdalena Andersson presenterade en budget med 74 miljoners reformutrymme, som i huvudsak innehöll satsningar på välfärd och sjukvård, men även mot kriminalitet och på klimatomställning. Det är en typisk valårsbudget, men sockrad med extra miljarder som stimulans för ekonomin efter pandemin. Lejonparten av förslagen var kända, men budgeten ger en intressant samlad bild av ett underskottsframkallande pengaregn över välfärd, rättssystem och klimatomställning som försöker blida både Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Man kan glädjas åt att Magdalena Andersson inledde genomgången med att kalla klimatet ”vår tids ödesfråga”. Den senaste FN-rapporten om risken för att hamna på 2.7 graders uppvärmning gör att ingen politiker med statsministerambitioner kan strunta i frågan. Stödet till klimatsmart industriteknik är otillräckligt, men en början. Att industrin ställer om är ett villkor för att Sverige ska kunna bli fossilfritt.

Familjeveckan är en dålig idé, precis som när Socialdemokraterna presenterade den som valfjäsk 2018. Den svenska föräldraledigheten är redan generös och dyr och det finns andra åtgärder som skulle gynna barnfamiljer som har det svårt mer än extra semester. Just nu kan man se problem som kraftig underbemanning inom barnpsykiatrin, samtidigt som fler barn mår dåligt.

Arbetslösheten är en svår fråga, inte minst långtidsarbetslösheten. Löftet om Europas lägsta arbetslöshet är sviket. Det är svårt att inte vara skeptisk till arbetsmarknadsåtgärder i form av påhittade anställningsformer. Stefan Löfvens 90-dagarsgaranti ledde som vi sett inte till att unga fick hjälp. Introduktionsjobben lär tyvärr inte heller göra det. Anställningsformer mitt emellan arbete och ”sysselsättning” har inte gjort det historiskt.

Det är rättvisande att Magdalena Andersson talar om ”polisanställda” och inte poliser när det gäller satsningarna på trygghet. Det utbildas för få poliser för att man ska kunna hålla sina löften om fler poliser, så det kommer att handla om civilanställda.

Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson menade under partiets presskonferens att det är ovärdigt att vi har fattigpensionärer i Sverige. Det är välkommet att pensionerna verkar bli en valfråga, diskussionen behövs om huruvida vi ska acceptera att vissa inte kan leva på sin pension.

Andersson ondgjorde sig över ”kaosprivatisering” av arbetsförmedlingen. Åter glömmer vänstern att Arbetsförmedlingen inte förmedlar arbete. Borgerliga partier som drivit på för en reform har inte gjort det av elakhet, utan för att det finns en bortre gräns för mycket skattepengar man bör pumpa in i en myndighet utan att se en förbättring. Vill man råda bot på långtidsarbetslösheten är inte arbetsförmedlingen lösningen, utan bland annat att göra det lättare att skola om sig och utbilda sig för att kunna matchas med bristyrken.

Sverigedemokraterna har historiskt velat att vi ska ”hjälpa på plats” istället för att ta emot flyktingar, samtidigt som Oscar Sjöstedt kritiserar att det budgeteras för mycket pengar till internationellt bistånd. Vi ska med andra ord inte hjälpa alls.

Det blev otympligt när Magdalena Andersson skulle svara på frågor om en socialdemokratisk regering och statsminister kan sitta kvar om budgeten faller. Andersson var tvungen att låtsas att hon inte var Stefan Löfvens givna efterträdare och en självklar kandidat till statsministerposten. Typiskt socialdemokratiskt, men om och hur Sverige kan fungera budgetmässigt med den nuvarande politiska splittringen är i högsta grad relevant för en budget som slår knut på sig själv för att blidka ett parti i mitten och ett på vänsterkanten.

Opinion

Morgan då och nu

Morgan Johansson har bytt uppfattning om språkkrav.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Morgan Johansson har länge stått i framkant både för att försvara Socialdemokraternas invandrings- och asylpolitik, men också för att kritisera andra partier i frågan. Ofta har tonläget varit hårt från hans sida. Men den hårda retoriken har kommit att klinga alltmer tomt i och med att Socialdemokraterna som en följd av växande nackdelar med en stora invandringen - höga kostnader, långtidsarbetslöshet, bristande integration och gängkriminalitet - har tvingats till en omprövning av den förda politiken.

Medan Morgan Johansson är en av våra mest erfarna politiker så är Anders Holmberg i SVT en av våra allra skarpaste intervjuare. Därför var det något av ett mästarmöte när de två möttes i veckan i SVT:S fördjupande intervjuprogram 30 minuter.

Anders Holmberg gick rakt på sak och drog upp gamla uttalanden av Morgan Johansson som mycket hårt kritiserade kravet på språkkrav för de som vill permanent stanna i Sverige, ett krav som lanserades av Folkpartiet när Lars Leijonborg var partiledare. Den gången beskrev Morgan Johansson förslaget i svidande ordalag som ”bedrövligt i sin utstuderade ömklighet men typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna”.

Numera har däremot förslaget tagits upp och gjorts till en del av den Socialdemokratiska regeringens politik.

Ett klassiskt talesätt lyder: försök inte förklara, det blir bara värre. Så blev det när Morgan Johansson försökte försvara sig med att den egna politiken hade det ädla syftet att underlätta integration medan Lars Leijonborg ägnade sig åt främlingsfientligt röstfiske.

Det är inte fel att politiker ändrar uppfattning. Nästan alla partier har anammat en mer restriktiv invandringspolitik när nackdelarna har växt dem över huvudet. Men det handlar nog inte enbart om ett omtänkande i sakfrågor. Snarare är det så att partierna har varit så angelägna om att markera avstånd till Sverigedemokraterna att de blivit vad Olof Palme en gång kallade för "fångna i sin egen retorik." Det blev viktigare att markera avstånd till SD än att göra seriösa politiska avväganden. Därför har Sverige gått från att ha en mer generös invandrings- och asylpolitik till att vara ungefär lika restriktiv som andra länder.

Lars J Eriksson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL