Opinion

Debatt: Krävs samling mot klimathotet

Översvämningar, ett av många klimathot.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Med klimathotet står det Svenska samhället inför en av de största kriserna som drabbat oss under efterkrigstiden. Krisen är ännu bara i sin linda, men vi börjar redan nu inse omfattningen som kommer att innebära personliga tragedier för oss och efterkommande generationer, samtidigt som den rent ekonomiska skadan ser ut bli djupgående.

En annan kris som än mer dramatiskt drabbat oss är den globala Covid-pandemin. I likhet med klimathotet har denna också medfört betydande bördor för vårt samhälle samt inneburit oläkliga personliga tragedier för många av oss.

Även om vi i efterhand säkerligen kommer finna flera brister i vår tackling av pandemin, bör ändå vårt samhälles generella samlade repsons mot Covid-19 inge ett visst hopp inför framtiden. När vi i Sverige och världen står inför ett gemensamt hot, så samlas vi och möter detta hotet tillsammans.

Sveriges riksdag med samling över partigränserna drev genom reformer på bara några dagar, om sådant som brukar ta åratal att utreda. Vi har tillgängliggjort hundratals miljarder i stöd till företag i kris, för att dessa ska kunna överleva nedgången och inte behöva lägga ner sin livskraftiga verksamhet. Vi har sjösatt krispaket till våra arbetstagare, dels för att hindra smittspridningen men också för att vi snabbt ska kunna resa oss igen när krisen väl är över. Företag införde rekordsnabbt snabbt nya riktlinjer för att medarbetare skulle kunde arbeta hemma, kollektivtrafiken ställde om för att möjliggöra minskad smittspridning. Ett otal osjungna hjältar fick dessutom samhället att gå runt genom att göra allt från att hjälpa grannar i riskzonen med att handla, till att donera blod och ställa upp med välgörenhetsarbete.

Tänk om vi skulle kunna visa samma handlingskraft för att möta klimathotet. Tänk om vi verkligen skulle kunna agera som om huset brann, för att möta denna krisen tillsammans. Covid-19 epidemin visar ju att vi faktiskt kan ställa om vårt samhälle rekordsnabbt när vi bestämt oss för detta, istället för att låta utredningar pågå i åratal som vi borde driva genom så snart vi bara kan - för omställningen får inte vänta! Det är denna känsla av handlingskraft som vi måste ta med oss framåt för att tackla klimathotet, och ta tillfället i akt att styrkesamla inför den största klimatsatsningen i Lunds historia. Lunds kommun med sina unikt gynnsamma förutsättningar med ett världsledande lärosäte, innovationskraft, urstarka näringsliv, samt bildade och engagerade medborgare har nämligen ett ansvar att gå före och visa vägen för andra. För om inte vi ska göra det, vem ska göra det då? Och om inte nu, när?

För oss är det givet att vi måste lämna över vår planet i ett bättre skick än hur vi fick den, och vi i Centerpartiet kommer arbeta outtröttligt för att hela vår kommun ska gå i en hållbar riktning. Vi tror dock inte att vi sitter på alla svaren själva. När vi är ute och diskuterar ämnet så ser vi vilket enormt engagemang det finns i Lunds kommun i dessa frågorna, och så många experter och goda idéer det finns på området. Vi behöver därför din hjälp, vilja och dina idéer för att sätta Lunds kommun i framkant inom klimat- och miljöområdet - som expert, engagerad medborgare eller dold miljöhjälte. Just därför kommer Centerpartiet i Lund under Hösten 2021 åka runt till så många platser i Lunds kommun som vi har möjlighet till, för att samla upp de bästa idéerna på vad vi bör göra inom klimatområdet. Hjälp oss att sätta vår politik, och vad vi ska driva i under nästa mandatperiod. Vi kommer också genomföra interaktiva seminarier under hösten där alla kan delta och diskutera frågorna tillsammans med ledande experter på miljöområdet.

Hur ska vi se till att alla hela kommunen ska leva, samtidigt som vi får bort utsläppen. Klimatet har inte råd med dyra projekt med låg inverkan - hur kan vi därför skapa riktiga lösningar, istället för symbolpolitik? Hur kan vi ska bekämpa utsläppen, men inte nyttan? Alla är välkomna att deltaga oavsett partisympatier eller bakgrund, då denna frågan måste stå över politiska färger då vi gör detta för Lunds, Sveriges och planetens framtid. Tänk er att vi kan bli generationen som vänder den globala uppvärmningen! Generationen som lämnar mer fisk i haven, bättre jordar att odla och friskare skogar för alla. Att bli den första generationen på flera hundra år som lämnar miljön i ett bättre skick till våra barn än hur vi fick den av våra föräldrar.

Vi måste ställa om vår samhälle mot en hållbar framtid, låt oss nu möjliggöra detta tillsammans.

Anders Ebbesson, Ordförande Miljögruppen Centerpartiet i Lund,

Fredrik Andrén-Sandberg, Miljögruppen Centerpartiet i Lund,

Opinion

Tillståndet i den europeiska unionen

Opinion
Opinion

Ursula von der Leyen har hållit sitt andra årliga linjetal, som fokuserade på pandemiåterhämtning. Talet går i likhet med den amerikanska förebilden till stor del ut på att berätta om unionens förträfflighet.

Det kunde ha varit betydligt värre. Så kan man sammanfatta EU:s pandemihantering och den ekonomiska återhämtningen, även om von der Leyen beskriver det i mer triumferande ordalag. Men den snabba ekonomiska återhämtningen är förvånande och betryggande, även om man ska notera att Europeiska Centralbankens ordförande Christine Lagarde varnar för backlash. Von de Leyen menar att återhämtningen beror på det enorma stimulanspaketet, det största i Europas historia, men förklaringen är mer komplex än bara pengaregn.

Hon pekade på problemet med komponentbrist som ett hinder för fortsatt återhämtning och menade att Europa behöver bli självförsörjande på komponenter som halvledare. Kommissionen vill dra igång ett initiativ för att säkra europeisk produktion. Det är principiellt en god idé att vara självförsörjande inför för ytterligare kriser, men det blir intressant att se hur man tänker sig upplägget: EU är ingen planekonomi.

Hon beskrev den europeiska vaccininsatsen som en triumf och det är i viss mån en skönmålning även om vi nu ligger före. Det var en långsam och frustrerande rörig inledning på EU:s vaccinationsinsats och det är långt ifrån säkert att samarbete var villkoret för att det skulle gå bra. Drygt 70 procents vaccinationsnivå är stabilt, men det har visat på klyftan mellan väst- och Östeuropa. Hade det inte varit för vaccinskepsis i Rumänien och Bulgarien med låga vaccintal som följd hade Europa haft riktigt bra täckning. Det är tur att inget av de ekonomiska dragloken drabbats bred vaccinskepsis.

En ny myndighet (om den kan kallas myndighet när den ska läggas under Kommissionen) för krisberedskap ska lanseras under förkortningen HERA. Kritik har riktats mot att man satsar för lite pengar på den, men mer information behövs innan det döms ut eller beröms. Ursula von der Leyen har hållit sitt andra årliga linjetal, som fokuserade på pandemiåterhämtning. Talet går i likhet med den amerikanska förebilden till stor del ut på att berätta om unionens förträfflighet.

Det kunde ha varit betydligt värre. Så kan man sammanfatta EU:s pandemihantering och den ekonomiska återhämtningen, även om von der Leyen beskriver det i mer triumferande ordalag. Men den snabba ekonomiska återhämtningen är förvånande och betryggande, även om man ska notera att Europeiska Centralbankens ordförande Christine Lagarde varnar för backlash. Von de Leyen menar att återhämtningen beror på det enorma stimulanspaketet, det största i Europas historia, men förklaringen är mer komplex än bara pengaregn.

Hon pekade på problemet med komponentbrist som ett hinder för fortsatt återhämtning och menade att Europa behöver bli självförsörjande på komponenter som halvledare. Kommissionen vill dra igång ett initiativ för att säkra europeisk produktion. Det är principiellt en god idé att vara självförsörjande inför för ytterligare kriser, men det blir intressant att se hur man tänker sig upplägget: EU är ingen planekonomi.

Hon beskrev den europeiska vaccininsatsen som en triumf och det är i viss mån en skönmålning även om vi nu ligger före. Det var en långsam och frustrerande rörig inledning på EU:s vaccinationsinsats och det är långt ifrån säkert att samarbete var villkoret för att det skulle gå bra. Drygt 70 procents vaccinationsnivå är stabilt, men det har visat på klyftan mellan väst- och Östeuropa. Hade det inte varit för vaccinskepsis i Rumänien och Bulgarien med låga vaccintal som följd hade Europa haft riktigt bra täckning. Det är tur att inget av de ekonomiska dragloken drabbats bred vaccinskepsis.

En ny myndighet (om den kan kallas myndighet när den ska läggas under Kommissionen) för krisberedskap lanseras samtidigt under förkortningen HERA. Kritik har riktats mot att man satsar för lite pengar på den, men mer information behövs innan det döms ut eller beröms.

Opinion

Behövs ett ”Skånelyft”

Varför går det så ekonomiskt dåligt för Skåne?
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Egentligen har Skåne det bästa geografiska läget i Sverige. Här finns närheten till Europa och vår främsta handelspartner Tyskland. Här finns också flera kommersiellt gångbara hamnar för både exporten och importen samtidigt som Öresundsbron underlättat tåg och vägförbindelserna med hela kontinenten. Närheten till Nordens största flygplats Lufthavnen i Köpenhamn och Sturups flygplats gör att både gods och passagerare med lätthet når ut i världen. Dessutom finns tre stora universitet och flera högskolor. Arbetsmarknaden erbjuder också goda arbetspendlingsmöjligheter mellan regionens alla delar. Men allt detta har inte förmått att ge Skåne den lyftkraft som borde vara möjlig.

Statistiken visar i kalla siffror att endast 7 av Skånes kommuner når upp till eller över den genomsnittliga skattekraften i riket. Att små kommuner som Bjuv, Perstorp och Åstorp utgör sänken är begripligt, men att Malmö, som nyss passerat 350.000 invånare och Helsingborg, Sveriges åttonde största stad som på ytan uppfattas som en rik stad, är fattigare än medelkommunen i landet utgör ett varningstecken.

Skånes svaga position syns också i arbetslöshetsstatistiken. Endast Södermanland har högre arbetslöshet. Däremot är arbetslösheten lägre än i Skåne i typiska glesbygdslän som Norrbotten, Jämtland och Västernorrland för att ta några ur mängden.

Skåne borde kunna bättre. Frågan är hur?

Det som blivit en akilleshäl för Skåne är avindustrialiseringen. Medan det på många håll i Sverige sker expansion och nyetableringar - Norrbotten med batterifabriken Northvolt men även Boliden, LKAB med flera sticker ut i mängden - så går fortfarande utvecklingen i Skåne åt motsatt håll. Industrin betalar dessutom relativt höga löner vilket ger hög skattekraft och utrymme för välfärdssatsningar, medan skånska kommuner hamnat i ett farligt beroende av skatteutjämningssystemet.

Den höga invandringen borde ha gynnat tillväxten, men istället har integrationen varit svag och invandrade deltagandet i arbetslivet lågt. Till problembilden i närtid hör också såväl de höga elpriserna som den otillräckliga överföringskapaciteten av elöverskottet från norra Sverige.

Skånes nedtur måste hejdas. Region Skåne och regionens kommuner borde tillsätta en kriskommission som får ta fram förslag för ett "Skånelyft".

Opinion

Vår arbete har lett till hårdgranskning

Opinion
Opinion

Genmäle till opinionsartikeln ”Folkbildningen för viktigt för att vara politiskt slagträ” i SKD/NSK 20210914:

När Norra Skåne kritiserar att kommunpolitiker i Hässleholm bör ompröva bidrag till folkbildning efter M/SD motstånd passar man på att ge sig på mig. Man påstår att jag må vara “en auktoritet inom terrorforskning, men när han talar om folkbildningen som ett “gigantiskt fuskbygge” visar han att han inte kan något om denna verksamhet.”

Det är faktiskt exakt det omvända. Vi har länge granskat kommunala, regionala, statliga bidrag som hamnat i händer på extremister och antidemokrater. Vårt idoga arbete har lett till att Riksrevisionen nu hårdgranskar studieförbunden. Självgranskning inom studieförbund hör inte hemma när det gäller skattemedel. Sist fick studieförbunden betala tillbaka 39 miljoner till Folkbildningsrådet i “felaktiga” utbetalningar.

Vi har inte specifikt granskat studieförbundens verksamhet i Hässleholm. Vi har inga synpunkter på den. Men nationellt har vi lyssnat på centralt placerade insiders och räknat samman SCB statistik om hur många som gått i studiecirkel och på kulturarrangemang under 2019: över 23 miljoner. Är det någon som tror på det?

Magnus Ranstorp.

Opinion

De flesta stränder i Sverige ligger öde

Opinion
Opinion

Strandskyddet har blivit en het politisk fråga. Som ett led i Januariöverenskommelsen skall det bli lättare att få bygga vid vatten med inriktning mot landsbygdsområden. Skälen är flera. Ett - och det i mitt tycke viktigaste - är att vi bör bygga fler bostäder som höjer människors livskvalitet och på den punkten vet vi att de flesta människor uppskattar närhet till vatten. Därför bygger många städer attraktiva bostäder längs hav och sjöar t.ex Västra hamnen i Malmö och BO 99 i Helsingborg för att ta två närliggande exempel. Så frågan är varför det skall vara så restriktivt att få bygga strandnära på landsbygden, där det till och med finns exempel på kommuner där det finns lika många sjöar som invånare. Ett annat viktigt skäl för strandnära byggande är att det kan locka människor att bo i kommuner med vikande befolkning t.ex de som kan distansarbeta eller accepterar att långpendla.

Från olika grupper t.ex Naturskyddsföreningen är man kritisk mot mer strandnära byggande. Även Miljöpartiet stretar emot och frågan måste medlas mellan MP och Centern av Socialdemokraterna.

Men finns verkligen en konflikt kring rörligt friluftsliv och strandskydd? Min egen bild är att konflikten mest är av symbolisk karaktär. Jag som många andra har tillbringat semestern i Sverige och rest omkring rätt mycket i tre sjörika landskap, Småland, Södermanland och Värmland. Med stort intresse har jag försökt se hur mycket folk som verkligen söker sig ner till stränder för att vandra och fiska. Det jag sett har varit stränder som varit i stort sett öde. Där har inte funnits några människomassor med stövlar och ryggsäckar som vandrat för att njuta av naturupplevelsen vid stränder, med undantag av badplatser där det varit gott om bilar. Så strandskyddet borde vara en icke-fråga eftersom ingen förespråkar byggande i de redan hårdexploaterade områdena.

Lars J Eriksson

Opinion

Valupptakt och farväl

Stefan Löfven med avskedspresenter.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Stefan Löfvens sista partiledardebatt blev rätt stillsam grund av avtackningen av statsministern. Att skilja på person och politik är en fin tradition: att kunna se sin meningsmotståndare som en person med goda intentioner även om man står långt ifrån varandra politiskt bidrar till en hållbar demokrati. Roligaste presenten stod Ulf Kristersson för med Londonresa och ABBA-biljetter och för den konstigaste Jimmie Åkesson, i form av mycket stark korv.

Lag och ordning med fokus på gängkriminaliteten kommer att bli det största valfrågan, vilket också syntes i debatten. Partierna kallar det trygghet, men det är en specifik sorts trygghet man är ute efter, där man vill ha bort unga män med vapen och förakt för människoliv från gatorna.

Fokus kommer att ligga på straff. De som vill föreslår en helhetslösning med socialt arbete och fokus på att få barn att stanna kvar i skolan och inte bara vill låsa in folk kommer att ha motvind. Tuffast vinner valrörelsen.

Glädjande nog var även klimatfrågan i fokus. Det har den inte varit på länge, vilket är bisarrt med tanke på att världen brinner och svämmar över runt omkring oss.

Märta Stenevi tog upp Moderaternas satsning på klimatpolitiken. I ett eko av den framgångsrika sloganen om att de var det riktiga arbetarpartiet, som vann val åt Fredrik Reinfeldt, vill de nu bli det ”riktiga miljöpartiet”. Debatten om det kan inte börja förrän Moderaterna har räknat på sina i nuläget rätt så luddiga förslag. Men Moderaternas kärleksaffär med bilen är svår att kombinera med en grön omställning. Sänkt bensinskatt och parkeringsnorm är inte gröna förslag. Ny kärnkraft är för dyr att bygga, så övertron på kärnkraften är inte kostnadseffektiv. Samtidigt är det toppen om ett högerparti satsar på klimatet på ett seriöst sätt. Om man vill värna ekonomisk tillväxt och företagande krävs en grön omställning och högerpartier som inser det kommer att se mindre dumma ut om tio år än de som inte gör det. Även om Moderaternas egna förslag inte fungerar kan deras utspel hålla frågan uppe på agendan, vilket är välkommet.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

NannyPoppins

Fler tar hjälp av nanny - ökningen väntas fortsätta när RUT-avdraget tredubblas

NannyPoppins Det finns just nu ett stort intresse av att anlita en nanny. Barnvaktsföretaget NannyPoppins beskriver hur det finns ett stort intresse för att få hjälp med barnpassning och att det stora intresset förväntas växa när möjligheten att göra skatteavdrag för tjänsten utökas.

Det är en fantastisk förmån att vara förälder. Du får möjligheten att se ett barn växa upp och formas till en egen människa och utvecklas år för år. Men med det sagt så behöver föräldraskapet inte alltid vara enkelt - det är prövande att vara förälder. Du måste ha förmågan att prioritera mellan saker i livet, du aldrig hade velat prioritera mellan. Det gäller därför att göra de val och beslut som är bäst för familjen som helhet - även om det inte finns något facit över vad som är rätt beslut i alla situationer. Ett sätt att frigöra mer tid att göra de saker du vill och behöver göra som förälder är att ta in en nanny. En nanny som kan bidra till omsorgen av ditt barn och avlasta dig som förälder några timmar i veckan och på så sätt frigöra tid för att ni kan göra annat.

Nanny - möjliggör tid för karriär och socialt liv

Möjligheten att få hjälp av en nanny innebär att man skapar tid för annat som man tidigare inte haft tid att göra. Det kan handla om att arbeta de där extra timmarna på jobbet, kanske för att senare kunna göra anspråk på en chefstjänst eller annat roligt uppdrag man är intresserad av. Det kan också innebära att man får mer tid över till att träffa vänner, eller släkt.

Trygg barnvakt

En av NannyPoppins viktigaste fokusområden är trygghet. Det är viktigt att familjen känner sig trygg med att den barnflicka man anlitar är pålitlig och trygg i omsorgen av ens barn. Därför har NannyPoppins ett mycket seriöst rekryteringsförfarande där bara en ett fåtal av hundra sökanden får jobbet. Rekryteringsförfarandet innehåller flera olika djupintervjuer samt tester och ett krav är att personen innan den anställs som barnvakt, har erfarenhet av att passa barn. NannyPoppins kontrollerar även att personen inte förekommer i belastningsregistret, samt gör flertalet slagningar i offentliga register för att kontrollera att personen inte förekommer i övriga domstolstvister. Vill du läsa mer om NannyPoppins rekryteringsprocess av barnvakt.

Pedagogisk barnflicka

Det blir allt vanligare att föräldrar önskar en pedagogisk nanny. Det handlar givetvis inte om att mötet mellan barnvakt och barn ska bli en undervisningssituation, utan att de lekar och aktiviteter som nannyn gör med barnet har en pedagogisk baktanke i syfte att utveckla barnets förmåga att läsa, skriva, räkna och tala. Det går även att ägna en viss del av tiden med nanny till traditionell läxläsning, Skatteverket medger att 10 procent av barnpassningstillfället får ägnas åt detta givet att familjen i fråga vill ha fullt RUT-avdrag.

Handplockad nanny

NannyPoppins handplockar alltid en nanny till er familj. Det innebär att företaget lyssnar in era behov och förutsättningar och utifrån det sätter er i kontakt med en av bolagets nannys som stämmer in på era önskemål. Ni får träffa er nanny för ett första gratis möte och därefter ta ställning till om ni vill gå vidare. Det finns även andra aktörer som arbetar med barnpassning, en sådan är myNanny, läs mer om myNanny här och hitta en nanny.

Opinion

Kultur är också välfärd

Kulturminister Amanda Lind (MP)
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Kulturen får ett tillskott på 1.3 miljarder i nästa budget, varav 745 miljoner kommer att gå till ett stimulansstöd som ska fördelas av kulturrådet. För Skånes del handlar det bland annat om pengar till Film i Skåne. Det är en historisk satsning enligt retoriken från kulturminister Amanda Lind.

När man har en enorm sektor som kulturen är inte ens 1.3 miljarder särskilt mycket. 50 miljoner till det fria kulturlivet låter som en stor summa, men när man fördelar det på många aktörer blir det inte mycket per aktör. Detta är mer en ”lagning” än en satsning. Kulturen blöder pengar på ett sätt som gör det omöjligt att satsa förrän hålen är tätade.

Oavsett är det välkommet att regeringen ser kulturlivets kamp för att folk inte ska komma ur isolering till ett öde kulturlandskap. Kulturen uppvärderas tillfälligt genom de extra resurserna till något viktigt och värdefullt: en syn man alltid borde ha på saken. Kulturlivet förtjänar tillskottet inte minst för den bistra kamp för överlevnad man fört under de senaste arton månaderna. Det lär visa sig vid utvärderingar att många verksamheter överlevt endast på eldsjälars entusiasm och vilja att jobba gratis och mycket. Så har kulturlivet tyvärr alltid fungerat.

Pandemin borde få oss att omvärdera kulturens status för nationens självkänsla. Sverige frambringar artister och kulturyttringar i världsklass, som vi ofta exporterar, eftersom man uppskattar svenska sångare, filmmakare och konstnärer mer utomlands och inte sällan betalar dem bättre för sina insatser. Det är svårt att värdera kultur i pengar och Sverige är dåligt på sådant som inte kan mätas i kronor och ören. Kulturen är ett slags välfärd och ett välfärdssamhälle bör ha ett rikt och inkluderande kulturliv, även om allt inte kan bekostas med skattepengar. Det handlar också om mindre regelkrångel och allmän organisatorisk välvilja. Om det är något som borde visa på värdet av ett levande kulturliv är det pandemiåren, då kulturen varit en tröst för så många.

Opinion

Från fornminne till ruin

Opinion
Opinion

Bronsålderslämningen Bredarör eller Kiviksgraven håller på att rasa ihop. Graven är unik i Norden -- ändå finns inga pengar för att rädda den. Det finns en gemensam pott för fornlämningar som ägs av staten och publika byggnader som de kungliga slotten går före. Slotten står mitt i huvudstaden och är populära turistmål, men äldre lämningar kan vara känsligare och kan förloras om man inte kan utföra underhållsarbete. När väl Kiviksgraven rasat kan man inte ångra sig.

Arkeologiprofessorn Joakim Goldhahn vid Linnéunoversitetet säger till Sydsvenskan att frågan om ansvar för underhållet av fornminnen faller mellan stolarna. Det känns tyvärr typiskt svenskt att dysfunktionell byråkrati riskerar att orsaka permanenta skador. Man söker desutom pengar på projektbasis, istället för att budgetera för kontinuerligt underhåll. Vilken arkeolognovisch som helst vet att det inte är så man tar hand och om bevarar lämningar.

Goldhahn konstaterar att man är ointresserad av bevarandet av fornlämningar från politiskt håll, med möjligt undantag för Sverigdemokraterna. Det borde engagera alla partier: att bevara historien är att känna sig själv.

Oavsett ska underhållet av skånska fornlämningar inte behöva konkurrera med kungliga byggnader i Stockholm: då hinner skånska fornminnen rasa innan Drottningholm är uppfräschat.

Opinion

Mannen med granaterna

Opinion
Opinion

Det var mitt på ljusan dag, i en härjad stad i mellersta Bosnien, som en man i grå rock kom fram till mig. Jag var elva år gammal och ganska orädd, trots att den annalkande figuren var synbart labil. Utan att hälsa öppnade han rocken och visade en samling dödliga vapen som var till salu. Han lät mig hålla i handgranaten och gjorde sin pitch. För bara fem tyska D-mark var den min. Jag hade inga pengar alls och affären föll.

Under de desperata krigsåren 1991 – 1995 öppnades militärförråden och vapen delades ut till den som stod närmast, om det nu var en bonde eller en urban kulturarbetare. Någon bokföring hanns inte med.

I krigets slutskede 1995 fanns stora mängder vapen i omlopp, som ibland såldes av traumatiserade krigsveteraner på öppen gata. Handgranaterna var överallt. Ungdomarna kastade dem i floden bara för att se plasket, som tidsfördriv. I dag cirkulerar 750 000 illegala vapen och 16 000 ton ammunition i Bosnien-Hercegovina. Samma vapen smugglas norrut genom Europa och säljs till svenska sextonåringar, för tjugotusen kronor eller mer.

I den nyligen utkomna boken ”Vapensmederna – männen som beväpnar Sveriges kriminella”, spelar vapen från Balkan en undanskymd roll, förvånande nog. Handgranaterna forsar fortfarande in och används regelbundet av både förortsgäng och mc-gäng, men de tunga automatvapnen har blivit något svårare att smuggla in och farligare att äga. Vapenlagarna i Sverige har skärpts och tullens metoder förfinats. Samtidigt har länderna på Balkan bättre kontroll över sina vapenlager idag. Många av de gamla paramilitära styrkornas vapen har tagits om hand.

Vapen från Bosnien och Serbien är alltså inte lika dominerande längre, jämfört med införseln av reaktiverade gas- och startvapen från exempelvis Slovakien. Balkanmaffian får lämna plats åt Skånenätverket. Att kalla tre män från Skåne för nätverk är kanske att ta i, men effekten av deras verksamhet är ingenting att fnysa åt. Vapnen som de smugglat in från Slovakien har dykt upp i över 40 svenska brottsfall, inklusive ett antal mordförsök.

Gängens vapenförråd har alltså ändrat karaktär på senare år, ett faktum som svenska politiker inte vill kännas vid. Det menar författarna till boken ”Vapensmederna” och presenterar det som ett slags scoop. De låter som att inrikesministern Mikael Damberg har ett intresse i att ignorera gaspistolerna från Slovakien och behålla fokus på Balkan. Varför det skulle vara så är oklart. Jag är mer jävig än Damberg och läser boken med en dum känsla av lättnad. Mitt gamla hemland kan inte längre kopplas till allt elände i de svenska förorterna.

Låt oss tala mer om Slovakien och de inhemska vapensmederna, tänker jag. Faktum är att vapnen inte alls behöver importeras, utan kan sättas ihop som lego av inhemska entusiaster. De beställer vapendelar på nätet och säljer de färdiga produkterna på darknet – en mörk del av internet där folk pratar bitcoin eller planerar brott.

Oavsett var huvudkällan till vapenflödet ligger måste frågan prioriteras högre. Dödskjutningarna i Sverige börjar inte när avtryckaren dras. För att stoppa dem måste vi gå längre tillbaka i brottskedjan, om det nu är till Bosnien, Slovakien, eller till din granne som verkar lite för vapenintresserad.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL